söndag 19 juni 2011

En helg med mycket innehåll

Redan söndag... och vad blev det av gårdagen då?? Det blev en mycket bra dag. Hann med en hel del.
Förmiddagen ägnade jag en liten stund åt att besvara lite mail m m som jag har svårt att hinna med annars. Sen hann jag med en cykeltur också, men mannen kände sig lite hängig så han stannade hemma och snickrade på uteplatsen. Jag fick ta sällskap av min kompis Nikon i stället och det är inte fy skam det heller ☺ Stannade och pustade lite efter ett tag och då fastnade jag och kameran i diket... vet ni hur mycket det finns att fota i ett dike ☺? Det finns hur mycket som helst!

Dikesblomma

Hem igen, dusch och en snabb lunch. Sen åkte jag och mannen iväg och träffade en del vänner. Sen fick vi nåt ryck och bjöd hem två familjer på lite grillning på kvällen. Bäst att passa på när sonen är borta, han fixar inte att ha gäster så här. Tänkte vi skulle rycka upp oss lite nu när vi har så pass bra med avlastning. Dags att försöka leva som "normala" familjer - iaf nån gång emellanåt när vi orkar. Tyvärr så blev det regn på kvällen, men mannen fixade grillen bra ändå och gott blev det. En film hanns också med innan dagen och kvällen var slut. En helt och hållet bra dag!



Lång sovmorgon blev det idag och det var hur skönt som helst. Inte ofta man har tid med det. En mycket sen frukost åt vi i lugnet på verandan medan göken gol för oss ☺
Mannen eldade lite gammalt virke sen och jag försökte rensa en rabatt mellan skurarna. Blev inte mycket av med det kan jag säga. Men ogräset lär ju finnas kvar till en annan dag.


Innan vi skulle hämta sonen på korttids fick vi för oss att ta en tur till en grannort i kommunen. De hade öppet på ett museum där, som bara är öppet några enstaka gånger varje år. En gammal cykelfantastfamilj har samlat på cyklar hur länge som helst.


Och där fanns inte bara gamla cyklar utan en hel massa annat som de inte klarat av att slänga ☺


Ja, där fanns en hel del - skulle kunna göra ett eget inlägg med bilder därifrån.... vi får se. 
Tiden gick och vi var tvungna att rusa iväg och hämta sonen på korttids. Tyvärr inträffade en incident vid hämtningen. Det går blixtsnabbt när det händer, men så blir det ibland när sonen träffar på såna som han inte går bra ihop med och/eller känner sig stressad av - kemin stämmer inte alls ibland och vad gör man åt det?? Bara att försöka hålla isär dessa två, men när inte den ena har förstånd att hålla sig borta när sonen blir hämtad så är det svårt. 



Och så till Ninas frågor som jag tyvärr missade att besvara innan. Sorry, Nina :( Frågorna ställdes på det inlägget där jag berättade om hur bra läkarbesöket gick, med provtagning, röntgen m m.
Vad sa han själv när det var över och han hade klarat det så bra? Blir han glad och stolt vid såna tillfällen?
Jadu Nina, tyvärr uteblir den där glada och stolta känslan man skulle vilja att han kände av. Kanske känner han den, men han visar den absolut inte. Mannen hade berömt honom direkt när de kom ut från röntgen och allt var klart - "Tyst med dig" hade sonen fräst tillbaka! Som vanligt är det svårt med känslor och hanteringen av dem.... Man försöker ändå berömma och ge positiva kommentarer till honom, men det får vara i lagom dos, även där är det en balansgång.
Däremot har han pratat mycket om vad de gjorde och hur det kändes (eller inte kändes) så han har nog behövt bearbeta det efteråt. Och det är jättebra att han pratar om det och då får man passa på och tala om positiva saker i sammanhanget.  


Nej, nu måste jag sätta fart med jobbet så det blir nåt gjort här. Kramisar till er alla ♥

3 kommentarer:

ann sa...

Det gäller att passa på då tillfälle ges men även orken finns för social samvaro.Det var bra att sonen pratar om händelsen efteråt,bearbetar det som hänt.Kramar från Åland.

Anonym sa...

Vilken härlig lördag ni haft! Skönt att kunna passa på att vara lite "vanliga" ibland när ork och tid finns.
Vilket häftigt muséum, gör gärna ett inlägg med bilder bara därifrån, det vore superkul!
Trist att vissa inte har förstånd att backa undan när det behövs.
Kram på dig goaste gumman och visst finns det oändligt mycket spännande runt omkring i dikeskanterna!
Lena

Nina sa...

Vad mysigt ni har haft :)
Och tack för svar.. Han kanske har fullt upp med alla känslor och det jobbiga han nyss har klarat, att det blir för mycket att hantera med beröm oxå? Det kan nog vara som du skriver, att han är nöjd, men inte klarar att visa det just.

Jag har en vän som har Asperger och hon säger att beröm är jobbigt för hon vet inte hur hon ska hantera det. För henne räcker det med att hon känner att nåt gick bra. Kanske samma för sonen?..

Jag önskar er en fortsatt skön kväll!
Kram nina!