Så kom vi då iväg innan man ens hunnit vakna. . . Väl på bussen så hittade jag inte min mobil. Och att vara utan den när man har ett diagnosbarn är inte bra. Som tur var hittade jag den efter en halvtimme. Väl vid första bytet så var vårt anslutningståg inställt. . . SJ fixade det galant :-D så vi kom ganska snabbt vidare. Efter en stund ringer man från korttids och har problem. Jag får ringa ett par samtal och lotsa dem på rätt spår. Puh - tur att mobilen var med på resan. Man lever alltid med diagnoserna i hasorna. Hoppas på en lugnare fortsättning på Sthlms-resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar