Det är mycket nu....

Eftersom det är påsklov så skulle inte Turbo behöva vara i "stugan vid sjön" denna veckan, men i o m att vi har snickare här hela dagarna så fixar han inte vardagen här hemma. Så vi utnyttjar stugan även denna veckan. Tyvärr har internet strulat där, och Turbo fick ju utbrott där förra veckan pga det. Det känns naturligtvis inte heller bra, men idag på fm fick jag rapporter från assistent Erik om att han löst det. Sååå skönt! Nu är det bara att hoppas på att det är varaktigt också....

Åh, måste få säga att det där med en skriven presentation på ny personal, verkar slå väl ut på Turbo varje gång. Det är tredje gången vi gör en sån och nu när det är dags för en ny assistent så märker vi att det verkligen går hem. Lappen ligger framme och det gör att Turbo vänjer sig vid ansiktet och även texten begrundar han successivt. Det får liksom sjunka in i lagom takt och han frågar lite emellanåt om killen.
Haha, sen har vi skojat till det lite för att avdramatisera.... och det blir bara roligare och roligare, för Turbo var inte sen att haka på.... hoppas nya killen har humor, för han kan få sig ett gott skratt första gången de träffas.... ☺

Igår kväll förberedde jag Turbo på att vi har ett besök inplanerat på en annan avdelning i stället för Barn- och ungdomshabiliteringen. Därifrån är han ju utskriven eftersom han hunnit bli 18 år och det blir Vuxenpsyk i stället. Ni som följt bloggen ett tag vet hur svår Turbo är när det gäller såna här besök. Vi har inte alltid fått med honom ens. Men en ny avdelning behöver ju träffa honom om de ska kunna skriva ut mediciner som han så väl behöver.

Nu hoppas jag att det ska gå vägen att få med honom på ett första besök som sker nästa vecka. Jag hade behövt förbereda redan för en vecka sen, men det var inte läge för det när han inte var så stabil och det blev en hel del utbrott.
Ja, det är mycket nu.....

Jag ringde Vuxenpsyk idag för att få reda på lite hur de tänkt lägga upp besöket. Vi behöver förbereda Turbo på detaljer om han öht ska ha nån chans att komma med dit. Fick prata med en sjuksköterska som inte riktigt förstått vilken typ av patient hon har att göra med, men det blir säkert bra i slutänden....

Innan jag slutar skriva för ikväll så kommer jag t o m ihåg att rapportera om hur byggnationen går framåt. Så här ser det ut ikväll efter att snickarna har jobbat klart för idag. Det går framåt!

Och till sist dagens svart/vita också:

Ser ni kängurun....?

Och en sak till.... Tack GP-gänget för "det flätade leendet" idag.... haha. ☺

Kram ♥