Byggarna (snickarna) kom medan Turbo fortfarande var kvar hemma på morgonen, men de höll sig relativt lugna tills Turbo hade åkt med assistenten till "stugan vid sjön". Sen blev det lite mer banka och slå.
På em hände något med Turbo. Han smsade mig så jag fick komma och hämta honom vid stugan. Han var ledsen över något som han inte ville berätta. Jag vill ju hjälpa honom, men samtidigt vill jag inte pumpa honom om det är något han vill hålla för sig själv.... men jag anar att det handlar om honom på ett negativt sätt och det känns inte bra i mig....
När vi kom hem på em såg det iaf ut så här på byggfronten:
Det börjar ta form så pass att vi ser ungefär hur stort eller litet det kommer att bli. Många saker med det här är väldigt spännande. Vissa saker har vi ingen aning om HUR de löser och NÄR de löser. Bl a ska de flytta ett fönster i matrummet, från en vägg till en annan. Hur lång tid tar det, kommer Turbo att vara hemma eller har vi sån tur att han är på korttids när det sker? Och en del andra frågetecken... men allt löser sig säkert och vi tar en dag i taget och gör det bästa av det.
Men oj, vad vi längtar efter det färdiga resultatet! Det känns som vi går på knäna lite nu, både jag och mannen, och sjunger på sista versen. Det blir nog extra tungt det sista här, när vi ser ljuset i tunneln och vill vara framme NU, helst igår.
Som ex på hur vår vardag ser ut just nu, kan jag nämna de extra helgdagar som ligger framför oss - haha, den meningen blev lite komisk... :) Men iaf, nu på fredag är det extra helgdag och även på måndag. Vi har utomstående assistent här mellan 10-18 båda dagarna - tid som jag och mannen inte kan vara hemma utan vi måste slå ihjäl dessa timmar utanför hemmet. Vet ni vad jag helst skulle vilja göra? Jo, gå hemma i myskläder och mysa dagen lång och ta dan som den kommer. För assistentens del skulle det säkert funka, men inte för Turbo! Så det är bäst vi håller oss borta. Hade bostadsanpassningen varit färdig, så hade det fungerat utmärkt. Så ni förstår att vi längtar!
Idag hade jag en del ärenden att uträtta inne i stan - bl a den där kuppen mot Turbo. Jag fixade det och lite till och när jag ändå var ute och åkte, så tog jag omvägen och kikade in på assistansbolagets kontor. Jag tyckte jag kunde passa på när vår verksamhetschef har semester - då kan jag ju prata med både hans chef och hans kollegor om vad som helst, hehe.... Vi får se om han vågar komma tillbaka efter semestern!
Nä, skämt åsido. Det är bara rosor till alla därborta! (Tack C för pepp och tack A för det fina erbjudandet om du fick bestämma! Det värmde! ☺)
Många gånger (men kanske inte alltid) har jag en tanke, en underton eller ett symbolspråk med mina bilder som inte alltid framkommer i klartext.... Men dagens svart/vita tillägnar jag vårt fantastiska assistansbolag:
 |
| Hjärtat.... |
Kram, kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar