Här grubblar jag vidare på hur beskedet till Turbo ska ges. Jag har fått ett par tips iaf, från kunniga människor. Men det finns förstås inget som kan mildra det negativa totalt. Men, men, jag funderar ett par dagar till....
Ikväll hade jag räknat med utbrott från Turbos sida för det har strulat lite på dan med bl a strömavbrott. Erik har jobbat från tidiga morgonen till sena kvällen, så nu har jag och mannen tagit över. Än är det lugnt, men dagen är inte slut än. Vi hoppas förstås på det bästa. Min kropp är inte med mig idag. Känner mig slutkörd, så en fortsatt lugn kväll föredrar vi extra mycket just ikväll.
I morgon måste vi vara pigga och alerta igen, för ett tandläkarbesök väntar på eftermiddagen. Dags att visa upp den där lagningen som gått sönder på Turbo. Sen har vi förstås ingen aning om hur de vill att det ska åtgärdas. Om nu inte tandläkaren blir sjuk igen. Vi kan aldrig vara säkra på att det flyter på som det ska. Morgondagen är ett oskrivet blad....
På återseende! Kramar!
Skickat via Blogsy
1 kommentar:
Intressant att följa ert liv! Tänkte ställa ett par frågor som jag funderat lite på: Förstår Turbo att han har så pass grava "handikapp" som han har? Alltså, kan han greppa att det inte är vanligt att man behöver assistans på det sättet han har? Hur ser han på sin framtid i förhållande till det? Läste nånstans att han var intresserad av spel och att ev jobba med nåt åt det hållet, men kan han förstå att det kan bli svårt att anställa någon som får sådana utbrott och behöver den hjälpen som han behöver?
Skicka en kommentar