Inget höjdardygn

Ett glatt och positivt inlägg var det igår, med ett härligt budskap. Men det hindrar inte att vi lever i en vardag som går upp och den går ner. Tyvärr har det senaste dygnet varit mest ner. Det började väl egentligen med att jag och mannen utmanade och oroade Turbo genom att vi var ute och i källaren medan Erik var här hela dagen. Ibland känner vi bara att vi måste få göra något här hemma och vi är rejält trötta på att fly fältet så fort det kommer en utomstående assistent hit.

Men det där fick vi sota rejält för på kvällen och det är ingen tvekan om att vi behöver bostadsanpassningen fortare än kvickt! Vi märkte under dagen att Turbo blev störd och oroad av oss. Han tittade ut genom fönstret emellanåt, han öppnade dörren och sa något till oss och han var inte alls avslappnad. Vi förstod att vi skulle få en jobbig kväll. Men inte hur jobbig.....

Det var väldigt labilt och dallrigt ett tag, men det stegrade sig ordentligt när han upptäckte att hans escape-knapp på laptopen var borta. Wooosh, vad utbrott det blev!! Det var nog bland det värsta på mycket länge, kan jag säga. Oj, oj! Det gick liksom inte att få stopp på framfarten. Nästan 2 meter lång och 95 kg.... det ni.... Men jag måste berömma mannen för hans enorma tålamod igår kväll. Han var inte riktigt kry utan var supertrött, men kämpade ändå lugnt och länge med Turbo. ♥

Dagen har fortsatt ungefär lika instabilt. Till på köpet har han också gått och blivit lite småkrasslig. Inte ofta han åker på nåt, och det är skönt det. Lite halsont eller vad det kan vara, ställer till det rejält och gör att utbrotten kommer när allt inte känns som vanligt.

Efter gårdagen kände jag att jag behövde ge mig iväg tidigt i morse till jobbet. Ingen idé att gå hemma och såsa tills alla vaknat för då brakar det loss ännu mer. Bäst att lämna Turbo med mannen så det bara är en vuxen omkring honom. Jag kom hem en bit efter lunch och skulle iväg på seneftermiddagen och kvällen igen. MEN, det gick INTE! Surt för min del, eftersom jag sett fram emot att få träffa kära vänner men mannen åkte iväg i stället. Det gick inte för mig att vara borta mer den här dagen - Turbo behövde mig. Mamma är alltid bäst när man inte är riktigt bra, så är det bara. Och det är bara att anpassa på bästa sätt, även om det svider ibland. Turbo och hans mående går alltid först!

I morgon tar vi nya tag med en ny situation här hemma... vi får se hur det går...
Kram till er alla ♥