Sjukt och ur balans

Vilken vecka det här blev då!! Det började ju i helgen med en Turbo som var helt upp och ner och sen bröt förkylningen ut på söndagen med lite feber. När Turbo känner att något inte är som vanligt i kroppen, så kommer utbrotten förstås och dygnet lörd-sönd var ett mycket jobbigt dygn. Utbrotten är ju hans sätt att kommunicera att något är fel. Tur att han inte är sjuk ofta! Det finns ju inget man kan göra åt sjukan, utan det är bara att genomlida. Men förklara det för min son så han blir lugn.... nej, det är nog omöjligt.

Något som jag hoppas ska mogna fram hos Turbo (och det gör det så småningom) är att han ska kunna ha assistenter hos sig även när han inte mår bra. Som det är nu så är det pappa eller jag som mamma som gäller. Det är förstås naturligt och inget konstigt med det. Men det blir lite dumt när vi har schema på utomstående assistenter i stort sett varje dag nu och vissa dagar är det två på schemat.

I måndags var Timmy här några timmar på hemmaplan. När han gick av, kom Ove hit men vi kortade ner hans pass. Vi ville inte pressa Turbo med en mastodontdag med utomstående assistenter från morgonen till sena kvällen. Och tur var nog det - Turbo somnade tidigt, tidigt på kvällen.
Tisdagen kom Timmy igen och de åkte så småningom iväg till stugan vid sjön och var där ett par timmar också.

Men sen blev Turbo sämre så igår och idag har jag varit hemma med honom. Han har inte velat träffa någon utanför familjen. Och det är förståeligt naturligtvis. Inatt har han hostat rätt rejält, så han är dessutom väldigt trött.

Återstår att se hur morgondagen blir. Jag har mina förhoppningar att det har vänt nu. Egentligen skulle han ha åkt till korttids idag, men det blev förstås inställt detta dygnet. Vi får se vilken vändning det tar nu, men jag och mannen är i behov av avlastningen - det har varit en tuff vecka. Men det blir som det blir och Turbos mående kommer förstås allra först, inte våra behov.

Igår medan Turbo sov vissa stunder på dan, så passade jag på att sköta mitt andra jobb.

Inte så lätt när en hel, lång arbetsdag försvinner men det är bara att göra det bästa av det. Idag har jag struntat i jobbet och passat på att baka lite, medan Turbo sovit på dan.
Jag är så evinnerligt trött på de få köpebröd jag kan äta pga min allergi, men tiden finns ju aldrig till att baka när vi måste fly hemmet så fort andra assistenter är här. Bakningen är något av det första jag ska ta tag i när vi får bostadsanpassningen klar så vi kan ta tillbaka vårt hem.
När jag ändå var igång och bakade bröd så gjorde jag några muffins också.

Här går vi också och väntar på ett telefonsamtal. Ett samtal som ska berätta hur Turbos närmaste framtid ska se ut. I fredags fick vi besked om en lösning, men vi har inte fått veta något om upplägget, eftersom det inte var helt klart än. Vi har berättat för Turbo det lilla vi vet och han verkar tänd på idén - underbart så långt! Det känns som han är sugen på att sätta igång med något vettigt och meningsfullt. Nu hoppas jag att de berörda i kommunen kan ordna allt så det stämmer med Turbos behov också.... Vi väntar med spänning!

Kram på er fina läsare ♥