Assistansbolag vs assistansbolag

En hektisk dag idag också, men nu är den snart slut och behållningen av dagen är ett stort leende efter ett besök hos assistansbolaget. Bl a träffade vi en ny tilltänkt assistent till Turbo som i fall det funkar, ska ta över Timmys tider här hemma. Men första mötet för honom med Turbo blir antagligen inte förrän i januari, så vi får se hur de klickar med varann. Jag och mannen känner oss positiva inför det mötet, men jag återkommer om detta senare.

Nu tänkte jag skriva historien om vår "resa" när det gäller assistansbolag. Jag tror det är fyra år sen assistansansökan gick igenom och under dessa fyra år är vi nu inne på vårt tredje bolag. Det låter inte klokt, men det finns förklaringar och nu känns det som vi hittat hem! Det känns riktigt gott! Men jag börjar från början.

Det första bolaget som vi tog kontakt med, fick jag som rekommendation från en mycket god vän här i bokstavslandet. De bor en massa mil från oss och de hade mycket god kontakt med sitt bolag och var jättenöjda och är det fortfarande. Så i det bolaget hamnade vi från början. De hjälpte oss med ansökningen och var behjälpliga och kunniga på det sättet. Vi hade inget att klaga på egentligen, men vi saknade den där nära kontakten som min vän i en annan del av landet verkade ha. Det visade sig väl också att det skiljer väldigt mycket från ort till ort inom samma bolag. Min väns kontakter på deras ort, hade mycket bättre kunskap inom autismen, vilket inte "vårt" kontor hade.

Av en händelse träffade vi efter en tid, på en man i väntrummet på habiliteringen. Han jobbade som säljare på ett annat bolag (nr 2) och pratade sig varm för det naturligtvis, även om han inte var i tjänst just då utan var där som privatperson precis som vi. En mycket stark känsla fick jag av det korta mötet och det handlade om hans dotter och den assistent som var med. Vilket samspel de verkade ha! Det flöt på så otroligt bra och det gjorde stort intryck på mig. Pappan till den flickan gav oss iaf sitt visitkort och kontakt togs senare. (Denne man kallar jag Berget här på bloggen.) Han "sålde" in oss och vi nappade, för allt lät så bra.

Berget var inne på att vi borde ha fler assistenter i huset - då hade vi "bara" Nisse en gång i veckan. Jag och mannen protesterade för vi visste hur svår Turbo var/är med nya ansikten. Så vi sa ganska bestämt nej! Men eftersom han stod på sig och ville att vi skulle träffa en tilltänkt assistent så sa vi "ok, vi kan väl träffa killen då". Denna kille var Kent. Vi behövde bara träffa honom en första gång så kände både mannen och jag att han var klockren för Turbo. Resten av den historien om hur det gått mellan dem och hur bra Turbo trivts med honom, vet ni ju.....

Sen blev det en massa strul med handläggaren (inte Berget) som tog hand om oss, pga för hög arbetsbelastning. En massa missar stup i kvarten och det gick ut över Turbo. Jag vet inte hur många utbrott Turbo hade pga assistansbolagets missar, och så ska det naturligtvis inte vara. I det läget var jag beredd att ge upp detta bolag OM det inte hade varit för Kent. Det enda som höll oss kvar i bolaget var Kent, annars hade vi bytt tillbaka till det första på stört. För Turbos skull så stannade vi kvar så han fick ha Kent som assistent.
Under tiden som går så slutar Berget på detta bolag och börjar på ett mindre. Där är han nu VD.

Tiden går och sen kommer slaget att Kent säger upp sig och slutar på bolag nr 2 och går över till Bergets bolag (nr 3). Suck!! Då hade Kent jobbat hos oss i drygt 1,5 år och dessutom fanns han med i skolan, så det blev ett hårt slag.
Vi tar kontakt med Berget och kollar läget hos dem lite och bestämmer ett första möte med honom på bolag nr 3. För oss är det ingen tvekan utan vi går över till dem ganska omgående. Det är därför vi kan ha Kent här lite hos oss fortfarande och tanken är att han ska vara hos Turbo en gång/månad för att hålla kontakten nu när vi är i samma bolag igen. Kents huvuduppgift kommer att bli något helt annat när han gått utbildningar färdigt, men vi är superglada att det går att lösa så här. Kent kommer också att främst under Januari månad att ta Timmys tider här hemma innan något annat är klart. Tanken är att han senare ska bli vår verksamhetschef när han är redo att ta över den uppgiften. (Jag har fått löfte av Kent att skriva ut detta, ifall någon undrar. ☺) Han känner Turbo väl och vet vilken typ av assistent som passar att jobba med honom, så vi tror att det kommer att bli kanonbra.

Bolag nr 3 känns otroligt bra för oss. Ledningen har en enorm kunskap av bl a autism eftersom de själva lever med det. De vet hur det är att ha assistenter hemma och de vet också hur viktigt det är att assistenterna handplockas för varje brukare.
Sen gillar jag också Bergets tänk med att ha framförhållning, att kunna se framåt. Han vill nu stabilisera upp allt som rör assistenter runt Turbo så det inte blir så sårbart som det är nu. Ledningen har en vision om hur assistansen runt Turbo ska se ut och det låter som en dröm för oss föräldrar. Samtidigt tror jag att Berget (och Kent) kan få det att funka på sikt, med sitt sätt att jobba fram det. Vägen dit är förstås lång och det finns mycket vi måste jobba på med Turbo också, men nånstans måste man börja och sen sträva framåt, sakta men säkert. Med Bergets egenupplevda erfarenhet i bagaget och Kents yrkeserfarenhet inom området, så kommer det säkert att gå bra.

Allt detta känns oerhört tryggt för oss! Vi har aldrig upplevt att ett assistansbolag banar vägen på det här sättet så det är en helt ny upplevelse. Vi har ju heller ingen erfarenhet av HUR man ska kunna göra saker och ting bättre inom det här området så det känns fantastiskt bra att få ledas av någon/några som har mer erfarenhet än oss.

Det får bli allt för idag! Tack och kram från mig ♥