Guldkillar - varifrån?

Jag känner mig glad just nu! Vi fick hem en harmonisk och lugn Turbo idag efter skolan och då har han varit på korttids sen i fredags. Det känns alltid lika underbart härligt när man ser att allt varit till belåtenhet och när man känner att han stortrivs. Tom och Valle hade gjort ett kanonjobb i helgen (iofs som alltid) och det känns alltid lika gott. Tom hade ändå ställt lite krav på Turbo och lyckats väldigt bra med det.
Assistent Kent som jobbat med Turbo i skolan idag har också känt av harmonin hos Turbo - härligt!

På tal om allt detta..... jag får emellanåt kommentarer om att vi har så fina personalkillar runt Turbo och såna exemplar verkar lysa med sin frånvaro på de flesta håll här i landet. Ja, det är riktiga guldkorn vi har just nu och har haft ett tag. Och jag tänkte faktiskt gå in lite mer på det här och visa lite hur det har gått till i vårt fall. Kanske kan någon få ett tips att följa.

Jag kan nämna tre olika sätt som vi fått så här fin personal till Turbo. Dels har vi vår assistent Nisse. Han är en kille som har varit i vår bekantskapskrets ett antal år. När vår ansökan om personlig assistent till Turbo gick igenom, så tänkte vi på Nisse om han kunde ta några timmar en gång/vecka med Turbo. Då skulle det inte behövas något nytt ansikte att vänja honom med. Så på den vägen är det med Nisse.

Sen har vi bl a Tom och Valle som f n jobbar med Turbo på korttids. Där var det den förra chefen för korttids som insåg behovet av att Turbo mådde bäst av att ha unga killar som personal omkring sig. Ett klockrent beslut att leta efter passande killar där. Och på den linjen fortsatte den nuvarande chefen. Detta gör att Turbo trivs oerhört bra på korttids och som ni säkert vet ni som läser här, så är det anpassat så Turbo är ensam med en personal. Lyx kan man tycka, men det är ett måste om det ska fungera för alla parter.

Vi har dessutom ytterligare en assistent här på hemmaplan numera. Denna assistent kom till genom vårt assistansbolag som vi bytte till för ett par år sen. De propsade på att vi behövde en till assistent, vi hade endast Nisse då. Vi sa nej eftersom det är så svårt att få in nya personer på Turbo. De ville ändå att vi skulle träffa Kent och vid första träffen så kände både jag och mannen att det skulle gå bra. Kent var klockren och det behövdes inte ens inskolningstid för att Turbo skulle känna sig trygg med honom. Så tack vare att vi bytte assistansbolag och tack vare att bolaget stod på sig så har vi denna kille hos oss nu.

Jag vet också att en till personal är på ingång på korttids, även det en ung kille (22 år, tror jag). Han ska tydligen ha erfarenhet att jobba med dessa diagnoser som Turbo har. Känns jättebra och jag hoppas kemin ska stämma.

Att vi är obeskrivligt glada och tacksamma över att vi har dessa killar i Turbos närhet behöver nog inte ordas så mycket om, tror alla förstår det ändå! Och förresten räcker inga ord iaf....

Med detta inlägg vill jag visa att vägarna till bra personal kan vara många och olika. Vi har blivit utrustade med jättefina personalkillar på tre olika sätt och det finns säkert hur många sätt som helst. Så ge inte upp, ni som behöver fin personal. De finns därute!

Kram på er ♥