onsdag 12 februari 2014

Trött och strul

Idag hade jag tänkt göra ett avslöjande här, men nu är jag dödens trött så jag väntar nog med det. Några andra ord ska jag ändå skriva ner här.
Turbo lämnade jag på korttids igår morse och han är där i två dygn nu. Välbehövlig ledighet igen, men tyvärr blir det lite mycket ändå som måste göras. Jag har bestämt mig för att driva på målningen av matrummet så det ska bli klart nån gång och det var kanske lite mer slitsamt än jag tänkt mig. Och jag har lovat mannen att han inte ska behöva måla.... han har nog ändå att göra. Men, men, det ska nog ordna sig.


"Gräsklipparen" Oswald!

Igår kväll blev vi till på köpet bortbjudna på en kvällsmacka... som blev en nattmacka. Goa, underbara vänner tyckte vi skulle komma över på kvällen när vi ändå var barnlediga :) Vi njöt av stunden med dessa förstående vänner. Underbart! Vi har verkligen lärt oss att uppskatta att få sitta med en kopp te i handen och vara tillsammans med vänner i all enkelhet och sitta i lugn och ro. Så varken jag eller mannen var väl utvilade när vi skulle upp till jobbet i morse.

Sen brakade det löst en aning på eftermiddagen medan jag fortfarande var på jobbet. Jag fick akuta sms från Turbo som var på korttids. Så olikt honom och jag fattade ingenting. Alla var idioter (hans ständiga uttryck när han är sur eller arg). Jag svarade lugnt och metodiskt så gott jag kunde för att se om han ev. skojade. Men det var allvar. Han skulle hem från korttids direkt!! Här gällde det att vara pedagogisk. Först försöka utröna var problemet låg och sen försöka vända det så han kunde stanna. Om jag hämtade hem honom nu så vet vi ju att det blir oerhört svårt för honom nästa gång det är dags för korttids.
Samtidigt kunde vi inte ignorera sms:en heller. Han hade ju faktiskt varit duktig och sagt ifrån innan han fick nåt utbrott. Att tvinga honom att vara kvar utan att något löst sig skulle garanterat mynna ut i ett ganska stort utbrott. Ett dilemma.....


Felix´ örontofs

Jag ringde Tom som gått av passet tidig eftermiddag. Inget fel då, men han nämnde en bagatellsak för mig och jag förstod direkt att det måste vara det som var felet. Jag och Turbo har våra speciella rutiner på onsdagar och det kan ju inte korttidspersonalen veta (eftersom jag inte sagt det) att det är en benhård rutin för Turbo. Så det blev lite fel där. Jag ringde chefen för korttids och sms:ade Valle som jobbade med Turbo. Valle fick nog antagligen jobba ganska intensivt och hårt ett tag där och chefen fick förmedla rutinen så gott hon kunde. Till slut vände det och vi kunde pusta ut. Det hade inte varit bra att få hem en sur Turbo nu när jag stökat till det här hemma med möbler utdragna mitt på golvet för att måla väggarna.
Bra jobbat av alla inblandade får jag säga och speciellt Valle som gjorde grovjobbet!

Nu ska jag strax leta på kudden för jag behöver minsann sova nu. Brist på sömn förra natten och en psykisk ansträngning på em och kvällen med Turbo gör ju att man inte är speciellt pigg nu.
Kram och go´nattens på er alla ♥

1 kommentar:

Nina sa...

Åh, vad det är viktigt att det finns folk runt våra barn som kan läsa av, och hantera rätt. Och att vi finns i bakgrunden.. Det är inte konstigt att det tar sin tid innan ny personal kan rutinerna. Små, små detaljer som "vanliga" inte lägger märke till alls. Vad duktiga ni är, alla runt Turbo!

Men jag hoppas att du hinner vila lite nu...

Kram Nina!
(Det känns himla bra att jag vet era planer, för annars hade jag blivit tokig av nyfikenhet ;))