Bup och hab

Det sitter kvar lite tankar i mitt huvud idag från gårdagens besök på habiliteringen. Först och främst blir man lite fundersam hur det går med Turbos medicinering framöver. Alltså, medicin får han säkert men finns det någon kompetent läkare till Turbos komplicerade diagnoser? Man har konstaterat att han är svårmedicinerad så det är inte helt enkelt att hitta rätt sorter och doser. Det måste alltså vara en kunnig läkare.

På kursen där, kom vi också in på detta med bup kontra hab. Egentligen ska man tillhöra båda när man har ADHD och autism, men vi tillhör bara hab. Det gick till så att bup skickade Turbo till BNK i Göteborg för utredning när de själva inte klarade av att komma närmare diagnos. Sen vägrade vi gå tillbaka till bup efter att diagnoserna blev satta i Göteborg. Den läkaren vi hade på bup var inte alls insatt i autism och betedde sig riktigt illa mot både mig och Turbo vid olika tillfällen. Ändå var hon överläkare.... Vi hade noll förtroende för henne. Det blev inget tjafs om detta utan vi hamnade hos hab utan diskussion. Där har vi hela tiden bemötts mycket bra av läkare och sjuksköterskor. När jag får tid nån gång ska jag skriva ett inlägg om hela den där historien kring utredning m m.

Igår ställde jag frågan till psykologen och kuratorn på hab, varför man ska behöva tillhöra båda ställena egentligen. Jag har fått den uppfattningen av andra att det bara krånglar till det hela och bup och hab skjuter frågor mellan sig som ingen vill ta i. Jag fick till svar att bup ska hålla i medicineringen och hab det som har med hjälpmedel och annan form av behandling att göra. Men då kommer följdfrågan: hur ska bup kunna medicinera något de inte har full kännedom och kunskap om? För den erfarenheten fick vi av bup - inte ens överläkaren kunde hantera Turbos diagnoser på rätt sätt, än mindre medicinera det!! Däremot tror jag bup är kunniga och bra på andra diagnoser.

Nu byter jag ämne!
Idag har jag börjat med en ny grej på Turbo. Vi har en del saker som behöver jobbas med och det är inte alltid så lätt. Men jag har funderat länge och nu känns det som att vi inte kan skjuta vissa saker framför oss längre utan bara att sätta igång och jobba med det. Vi vet att vi inte får slappna av för en minut, när vi väl bestämt oss. Vi måste fullfölja tanken, annars får det verkligen ingen bra verkan på Turbo. Just nu så börjar vi lite smått med positiv förstärkning och kommer att punktmarkera vissa stunder. Så fort han gör något bra eller när något flyter på smärtfritt så blir det positiv förstärkning.

Detta ska sen kunna leda till att vi kan punktmarkera en viss sak som vi sätter in stöten på. Jag hoppas att detta ska funka på lite sikt. Skillnaden med detta och annat belöningssystem är ju att Turbo aldrig kommer att kunna känna något misslyckande. För det är jätteviktigt! Aldrig något negativt eller någon form av bestraffning för att han inte klarat en viss grej - då blir det helfel! I vårt fall här så kommer han aldrig att veta att han hade chansen till någonting, utan det kommer plötsligt när något bra har hänt.
Hmm... undrar om ni förstod mitt svammel där?? Blir detta bra så kommer säkert ett bättre inlägg om det längre fram.

Idag tog jag mig en ledig dag från jobbet. Låg med så pass så jag kunde med att göra det. Behövde utnyttja tiden då Turbo var i skolan och röja i skåpen i köket inför renoveringen. Allt ska ju tömmas så det lär ta sin lilla tid. Under diskbänken - där har jag en förmåga att kasta in saker som aldrig blir använda sen.... Men nu är det tömt! Så skönt!

Sån här röjning kan bli lite störande för Turbo, så det kändes gott att få det gjort när han inte var hemma. Nu ska jag ta och beställa knoppar och beslag till nya köket. Sen är allt beställt och klart, tror jag. Nu längtar vi tills allt är färdigt! Går det att spola fram tiden lite??
Skolmöte i morgon.... Spännande!! Kramelikram på er ♥