Kram på er alla fina därute ♥
fredag 28 februari 2014
Kaosdags!
Den här dagen blev inte som vi tänkt oss och därför hinner jag inte skriva så många rader just nu, känner mig superstressad. Ett inlägg om den här dagen kommer troligtvis i morgon, men en sak är säker - jag är så otroligt megaglad för att kompetent personal fanns vid Turbos sida idag när det blev ett inferno! Finner inga ord för hur tacksam jag är över det! En stor eloge till assistenten!!
Kram på er alla fina därute ♥
Kram på er alla fina därute ♥
torsdag 27 februari 2014
Nyttig hemmadag
Hemmadag nummer två är snart slut och vi har haft en mysig dag, jag och Turbo. Det började lite konstigt, men allt gick hyfsat bra trots allt. Vi blev väckta av att telefonen ringde. Jag sprang ner och svarade. Det visade sig vara ett blomsterbud som var på väg till oss för att lämna en bukett blommor?! Det är inte varje dag precis! Detta var väl något som Turbo inte gillade. Han uttryckte själv att han inte gillade överraskningar. Men som sagt, det gick bra, jag hann förbereda honom på att jag skulle gå ut och ta emot buketten så de inte skulle hinna fram och ringa på dörren, för det är sämre för Turbos del.
Vi hade gjort upp ett schema igår kväll där det innebar medicin, frukost och dusch direkt på morgonen. Allt gick som planerat trots den annorlunda starten. Det där med duscheriet har blivit ett problem igen och jag kände att det var hög tid att ta tag i det. Han förhalar och förhalar och skyller på att han är för trött m m. Ibland går det väl många dagar mellan duschningarna och det känns inte alls bra. Så idag satte jag mig ner med papper och penna med honom och gick igenom lite regler som vi ska försöka hålla. Funkar det inte nu så är det dags att ta fram en social berättelse om detta. Vi får se, men det verkar som han förstod att det är viktigt att vi håller schemat för dusch som vi gjort upp.
En del som har någon form av NPF-diagnos kan tycka att det är obehagligt att duscha. De kan tycka att vattenstrålarna gör ont mot kroppen. Men det verkar inte vara det som är felet i Turbos fall. Han säger att det inte är så och när han väl kommer in i duschen så kan han stå där hur länge som helst. Det borde han inte göra om det gör ont eller känns obehagligt på nåt sätt! Han säger att det beror på att det är tråkigt att duscha, att det stjäl tid från roliga saker.....
Idag passade jag också på att prata med Turbo om lite allvarliga saker som skolsituationen och betyg som uteblivit pga att det inte funnits lärare till honom. Han säger att han vill försöka få betyg om möjlighet ges och jag hoppas verkligen det blir så att han får gå om 9:an. Vi har inte använt de orden inför Turbo eftersom vi inte vill att han ska känna sig misslyckad på nåt sätt. Men vi får väl se vad som händer. Det gick bra att prata med honom om skolan idag iaf och då känner jag mig nöjd. Kul att höra hans tankar om vissa saker som varit.....
Imorgon är det skola som vanligt igen. Jag tror att personalen har blivit peppade av de här två utbildningsdagarna som varit. Det var nog ett gediget program de haft. Jag har pratat med tre av de som varit på utbildningen och de verkade nöjda med upplägget. Verkligen fantastiskt att det blev av och jag tror det är nyttigt för personalen från skola och korttids att träffa varandra så här också och diskutera lite kring sina jobb. Nu ser vi fram emot en bra fortsättning både på skolan och på korttids för Turbos del!
Kram på er alla ♥
 |
| Stort TACK för blommorna! |
Vi hade gjort upp ett schema igår kväll där det innebar medicin, frukost och dusch direkt på morgonen. Allt gick som planerat trots den annorlunda starten. Det där med duscheriet har blivit ett problem igen och jag kände att det var hög tid att ta tag i det. Han förhalar och förhalar och skyller på att han är för trött m m. Ibland går det väl många dagar mellan duschningarna och det känns inte alls bra. Så idag satte jag mig ner med papper och penna med honom och gick igenom lite regler som vi ska försöka hålla. Funkar det inte nu så är det dags att ta fram en social berättelse om detta. Vi får se, men det verkar som han förstod att det är viktigt att vi håller schemat för dusch som vi gjort upp.
En del som har någon form av NPF-diagnos kan tycka att det är obehagligt att duscha. De kan tycka att vattenstrålarna gör ont mot kroppen. Men det verkar inte vara det som är felet i Turbos fall. Han säger att det inte är så och när han väl kommer in i duschen så kan han stå där hur länge som helst. Det borde han inte göra om det gör ont eller känns obehagligt på nåt sätt! Han säger att det beror på att det är tråkigt att duscha, att det stjäl tid från roliga saker.....
Idag passade jag också på att prata med Turbo om lite allvarliga saker som skolsituationen och betyg som uteblivit pga att det inte funnits lärare till honom. Han säger att han vill försöka få betyg om möjlighet ges och jag hoppas verkligen det blir så att han får gå om 9:an. Vi har inte använt de orden inför Turbo eftersom vi inte vill att han ska känna sig misslyckad på nåt sätt. Men vi får väl se vad som händer. Det gick bra att prata med honom om skolan idag iaf och då känner jag mig nöjd. Kul att höra hans tankar om vissa saker som varit.....
Imorgon är det skola som vanligt igen. Jag tror att personalen har blivit peppade av de här två utbildningsdagarna som varit. Det var nog ett gediget program de haft. Jag har pratat med tre av de som varit på utbildningen och de verkade nöjda med upplägget. Verkligen fantastiskt att det blev av och jag tror det är nyttigt för personalen från skola och korttids att träffa varandra så här också och diskutera lite kring sina jobb. Nu ser vi fram emot en bra fortsättning både på skolan och på korttids för Turbos del!
Kram på er alla ♥
onsdag 26 februari 2014
Samarbete över gränser
Tiden går så fort så jag hinner inte med riktigt. Både mannen och jag känner oss nog lite lätt stressade inför köksrenoveringen som snart blir av. ALLT ska tömmas och allt går ju inte att göra flera veckor innan det är dags, man använder trots allt köket väldigt mycket. Men, men, det blir bra när det är färdigt! Tills dess får vi pussla mellan rensandet och assisterandet av Turbo.
Igår kom den nya läraren på besök i skolan igen och Turbo kändes på pulsen lite. Han fick prov i engelska och de hade t o m lite SO. Sen stannade Ulla också över lunchen och allt gick så bra! Vi är nöjda och känner oss hoppfulla inför framtiden med den nya läraren!
Idag har Turbo varit hemma och han kommer också att vara hemma i morgon. Typiskt, kanske ni tänker, nu när det äntligen kommit en lärare till skolan! Nejdå, ingen fara. ALL personal som jobbar med Turbo är iväg på en tvådagars utbildning! Helt fantastiskt upplägg och jag tror det kommer att bli jättebra det här. Den nya läraren Ulla, "våra" assistenter Nisse och Kent, korttidspersonalen Tom, Valle och den nya som ska jobba med Turbo, Alex, - alla dessa är iväg på utbildningen.
Det är den duktiga psykolog som skolan anlitar som handledare, som håller i utbildningen tillsammans med några kollegor. Hon har tyckt att om hennes handledning ska bli mer givande så ville hon att skolpersonalen behövde mera kött på benen. Detta sa hon innan Ulla, Nisse och Kent började jobba i skolan med Turbo. Hon la fram ett förslag för rektorn - och han sa nej därför att det blev för dyrt! Som tur var så var LSS-handläggaren och enhetschefen för korttids med på ett möte med rektorn och när vi diskuterade detta så var vi alla eniga om att detta skulle bli den bästa utbildningen för personalen att gå på. Tack vare att alla var samlade på detta möte så kom man överens om att dela på kostnaden. Både skolpersonal och korttidspersonal skickas alltså iväg på det här.
Utbildningen är skräddarsydd för Turbos behov. Det är honom de utbildas för (men naturligtvis har de också nytta av det till andra elever/brukare). Psykologen vet hur Turbo fungerar och vet vad man behöver kunna för tekniker för att det ska bli lyckat i bemötandet som är så viktigt. Det ger hon dem verktyg till att kunna klara av framöver. Kan det bli bättre?!? Vi är oerhört glada för att det här blev möjligt tack vare gott samarbete över gränserna inom kommunen!
Lite svar på frågor som Nina ställt kommer här. Jag har ju skrivit om att Turbo får lite prov nu i början av tiden med nya läraren Ulla. Hon måste göra så för att veta vilken nivå hon ska lägga undervisningen på i de olika ämnena. Jag misstänker att Turbo kan vara lite ojämn, beroende på vilket ämne det gäller. Ulla har ju ingen aning om vart han befinner sig kunskapsmässigt. Frågan gällde hur känslig Turbo är för provens nivå, om det är för lätt eller för svårt?
Jag försöker förbereda honom på att han kan tycka att det är jättesvårt eller att det är jättelätt eller lagom, så han vet om det. Jag försöker också förklara varför - att Ulla inte känner Turbo än och att proven är till för att lektionerna ska hamna på rätt nivå sen. Då blir ju lektionerna roligare för honom. Turbo tycker prov är roligt så han blir inte orolig eller nervös inför dem och det är ju en fördel.
Nästa fråga: Hur mycket vet Turbo om köket nu och vad säger han om det? Han vet allt om köket, eller iaf så mycket som går in. Vi har försökt förklara och jag har nu också satt upp ritningar på hur det kommer att bli. Tyvärr finns det inga riktiga bilder att ta på det, men ritningarna är ju bättre än inget.
Sen vet jag inte hur mycket han kan sätta sig in i vad som kommer att hända och hur mycket han förstår. Det kommer vi att märka sista helgen innan det är dags, för då tänker mannen riva alla väggfasta skåp och skafferiet. Då om någon gång kommer det isf en reaktion. Gör det inte det så har han verkligen "köpt" det nya köket ordentligt. Det är radikala förändringar som väntar oss. Diskbänken kommer att flyttas till en annan vägg (en dröm jag haft i alla år), även kyl och frys byter vägg så det lär inte bli mycket man känner igen. Jag väntar med spänning på hur det ska gå!
Du tog också upp ommålningen i matrummet som utlöste ett utbrott som berodde på något helt annat. Nej, ommålningen har han inte riktigt accepterat, men det går framåt. Eftersom utbrottet gick över relativt snabbt så är det inget som ligger och gror så väldigt mycket i honom. Men man märker att inget ska förändras för att det ska vara bra. Han tycker inte att något är snyggt av det jag gör, men det får väl ta sin tid. Huvudsaken är att han inte oroas så jättemycket av det just nu.
En sak är säker: vi har spännande veckor framför oss! Jag bävar för att han ska få världens största utbrott när han kommer hem och ser vad som hänt i köket sen.... Bara att hoppas på att det går bättre än väntat....
Nu säger jag go´nattens och sov gott alla fina ♥ Kraaaaaaaaaaam ♥
Igår kom den nya läraren på besök i skolan igen och Turbo kändes på pulsen lite. Han fick prov i engelska och de hade t o m lite SO. Sen stannade Ulla också över lunchen och allt gick så bra! Vi är nöjda och känner oss hoppfulla inför framtiden med den nya läraren!
 |
| Oswald ;) |
Idag har Turbo varit hemma och han kommer också att vara hemma i morgon. Typiskt, kanske ni tänker, nu när det äntligen kommit en lärare till skolan! Nejdå, ingen fara. ALL personal som jobbar med Turbo är iväg på en tvådagars utbildning! Helt fantastiskt upplägg och jag tror det kommer att bli jättebra det här. Den nya läraren Ulla, "våra" assistenter Nisse och Kent, korttidspersonalen Tom, Valle och den nya som ska jobba med Turbo, Alex, - alla dessa är iväg på utbildningen.
Det är den duktiga psykolog som skolan anlitar som handledare, som håller i utbildningen tillsammans med några kollegor. Hon har tyckt att om hennes handledning ska bli mer givande så ville hon att skolpersonalen behövde mera kött på benen. Detta sa hon innan Ulla, Nisse och Kent började jobba i skolan med Turbo. Hon la fram ett förslag för rektorn - och han sa nej därför att det blev för dyrt! Som tur var så var LSS-handläggaren och enhetschefen för korttids med på ett möte med rektorn och när vi diskuterade detta så var vi alla eniga om att detta skulle bli den bästa utbildningen för personalen att gå på. Tack vare att alla var samlade på detta möte så kom man överens om att dela på kostnaden. Både skolpersonal och korttidspersonal skickas alltså iväg på det här.
Utbildningen är skräddarsydd för Turbos behov. Det är honom de utbildas för (men naturligtvis har de också nytta av det till andra elever/brukare). Psykologen vet hur Turbo fungerar och vet vad man behöver kunna för tekniker för att det ska bli lyckat i bemötandet som är så viktigt. Det ger hon dem verktyg till att kunna klara av framöver. Kan det bli bättre?!? Vi är oerhört glada för att det här blev möjligt tack vare gott samarbete över gränserna inom kommunen!
Lite svar på frågor som Nina ställt kommer här. Jag har ju skrivit om att Turbo får lite prov nu i början av tiden med nya läraren Ulla. Hon måste göra så för att veta vilken nivå hon ska lägga undervisningen på i de olika ämnena. Jag misstänker att Turbo kan vara lite ojämn, beroende på vilket ämne det gäller. Ulla har ju ingen aning om vart han befinner sig kunskapsmässigt. Frågan gällde hur känslig Turbo är för provens nivå, om det är för lätt eller för svårt?
Jag försöker förbereda honom på att han kan tycka att det är jättesvårt eller att det är jättelätt eller lagom, så han vet om det. Jag försöker också förklara varför - att Ulla inte känner Turbo än och att proven är till för att lektionerna ska hamna på rätt nivå sen. Då blir ju lektionerna roligare för honom. Turbo tycker prov är roligt så han blir inte orolig eller nervös inför dem och det är ju en fördel.
Nästa fråga: Hur mycket vet Turbo om köket nu och vad säger han om det? Han vet allt om köket, eller iaf så mycket som går in. Vi har försökt förklara och jag har nu också satt upp ritningar på hur det kommer att bli. Tyvärr finns det inga riktiga bilder att ta på det, men ritningarna är ju bättre än inget.
Sen vet jag inte hur mycket han kan sätta sig in i vad som kommer att hända och hur mycket han förstår. Det kommer vi att märka sista helgen innan det är dags, för då tänker mannen riva alla väggfasta skåp och skafferiet. Då om någon gång kommer det isf en reaktion. Gör det inte det så har han verkligen "köpt" det nya köket ordentligt. Det är radikala förändringar som väntar oss. Diskbänken kommer att flyttas till en annan vägg (en dröm jag haft i alla år), även kyl och frys byter vägg så det lär inte bli mycket man känner igen. Jag väntar med spänning på hur det ska gå!
Du tog också upp ommålningen i matrummet som utlöste ett utbrott som berodde på något helt annat. Nej, ommålningen har han inte riktigt accepterat, men det går framåt. Eftersom utbrottet gick över relativt snabbt så är det inget som ligger och gror så väldigt mycket i honom. Men man märker att inget ska förändras för att det ska vara bra. Han tycker inte att något är snyggt av det jag gör, men det får väl ta sin tid. Huvudsaken är att han inte oroas så jättemycket av det just nu.
En sak är säker: vi har spännande veckor framför oss! Jag bävar för att han ska få världens största utbrott när han kommer hem och ser vad som hänt i köket sen.... Bara att hoppas på att det går bättre än väntat....
Nu säger jag go´nattens och sov gott alla fina ♥ Kraaaaaaaaaaam ♥
måndag 24 februari 2014
Mycket nytt
Helgen försvann i flygande fläng! Men jag är nöjd att jag kom så pass långt som jag gjorde med målningen. När Turbo kom hem efter skolan idag så protesterade han lite om att jag målat när han var borta. Det gav skjuts till ett utbrott som egentligen hade sin botten i något helt annat. Som tur var så visste jag vad som var orsaken till utbrottet så efter ett tag lyckades jag nå Turbo och vi redde ut problemet. Det gick t o m att avstyra så assistent Nisse slapp åka hem i förtid. Oftast när det blir så här så vill Turbo inte träffa någon annan, men det lugnade sig och blev bra igen.
I grund och botten kändes Turbo förvånansvärt lugn och glad när han kom hem idag. Han har varit på korttids sen i fredags efter skolan. Mycket nytt har hänt för honom under de här dygnen. Vi kan börja med korttidsvistelsen under helgen. Där fick han träffa en ny personal som är tänkt att ska jobba med Turbo framöver (vi kan kalla honom Alex). Detta hade inte Turbo en aning om när han kom dit, men Tom introducerade besöket bra och läste av när Alex kom på besök. Det hade visst gått kanonbra och Turbo ville gärna träffa honom igen! Härligt! Detta är alltså ytterligare en ung kille (22 år, tror jag) som börjar jobba på korttids! Han har dessutom erfarenhet av barn som mitt!
Hela vistelsen på korttids verkar ha varit lugn och fin utom i morse, tror jag. Tom fick lägga i en högre växel då, eftersom Turbo var speedad och lite orolig. Något nytt väntade honom när han kom till skolan också och det oroade förstås. Här måste jag återigen passa på att berömma både Tom och Valle för ett snyggt jobb i helgen! Så skönt att det fungerar så bra, trots nya grejer som måste genomföras. Men iaf.... i skolan var det dags igen för ett besök av en ny bekantskap. Den nya läraren, som jag kommer att kalla Ulla, skulle komma för att träffa Turbo för första gången idag. Vi var alla lite spända över detta - inte minst Turbo. Han var förstås förberedd på besöket och var lite orolig.
Men det besöket hade också gått bra. Har pratat med Ulla ikväll och hon var så glad över att det var över och att det gått bra. Turbo kändes som sagt glad och uppåt när han kom hem och det har - förutom utbrottet - hållit i sig resten av dagen och kvällen. Fantastiskt!! Vi suger på karamellen så länge den varar!
I morgon kommer Ulla tillbaka till skolan under ett par timmar och Turbo ska få ett prov av henne att göra. Hon måste testa lite hur han ligger till kunskapsmässigt i olika ämnen. Det skulle visst bli prov i engelska och Turbo tycker det ska bli roligt! Nu hoppas vi på att det ska fungera i morgon. Sen blir det ett avbrott ett par dagar. Förklarar sen vad som händer då. Nu blir det först spännande att se hur morgondagens morgon flyter på.
Idag är vi nog många som är lättade över att två nya möten har avlöpt på bästa sätt!
På återseende och kram på er ♥
I grund och botten kändes Turbo förvånansvärt lugn och glad när han kom hem idag. Han har varit på korttids sen i fredags efter skolan. Mycket nytt har hänt för honom under de här dygnen. Vi kan börja med korttidsvistelsen under helgen. Där fick han träffa en ny personal som är tänkt att ska jobba med Turbo framöver (vi kan kalla honom Alex). Detta hade inte Turbo en aning om när han kom dit, men Tom introducerade besöket bra och läste av när Alex kom på besök. Det hade visst gått kanonbra och Turbo ville gärna träffa honom igen! Härligt! Detta är alltså ytterligare en ung kille (22 år, tror jag) som börjar jobba på korttids! Han har dessutom erfarenhet av barn som mitt!
Hela vistelsen på korttids verkar ha varit lugn och fin utom i morse, tror jag. Tom fick lägga i en högre växel då, eftersom Turbo var speedad och lite orolig. Något nytt väntade honom när han kom till skolan också och det oroade förstås. Här måste jag återigen passa på att berömma både Tom och Valle för ett snyggt jobb i helgen! Så skönt att det fungerar så bra, trots nya grejer som måste genomföras. Men iaf.... i skolan var det dags igen för ett besök av en ny bekantskap. Den nya läraren, som jag kommer att kalla Ulla, skulle komma för att träffa Turbo för första gången idag. Vi var alla lite spända över detta - inte minst Turbo. Han var förstås förberedd på besöket och var lite orolig.
Men det besöket hade också gått bra. Har pratat med Ulla ikväll och hon var så glad över att det var över och att det gått bra. Turbo kändes som sagt glad och uppåt när han kom hem och det har - förutom utbrottet - hållit i sig resten av dagen och kvällen. Fantastiskt!! Vi suger på karamellen så länge den varar!
I morgon kommer Ulla tillbaka till skolan under ett par timmar och Turbo ska få ett prov av henne att göra. Hon måste testa lite hur han ligger till kunskapsmässigt i olika ämnen. Det skulle visst bli prov i engelska och Turbo tycker det ska bli roligt! Nu hoppas vi på att det ska fungera i morgon. Sen blir det ett avbrott ett par dagar. Förklarar sen vad som händer då. Nu blir det först spännande att se hur morgondagens morgon flyter på.
Idag är vi nog många som är lättade över att två nya möten har avlöpt på bästa sätt!
På återseende och kram på er ♥
söndag 23 februari 2014
Hej & hå!
Hej & hå vad tiden går fort när man har roligt.... och mycket att göra! Den här helgen hade gärna fått vara dubbelt så lång, men jag får känna mig nöjd med det jag fått gjort iaf.
Fredagen jobbade jag förstås länge som jag brukar göra på fredagar, tyvärr. Men sen blev det fredagsmys och slapp i soffan. Vi hyrde en film som vi tänkt att se länge, men vill inte se den när Turbo är hemma - inget för honom. Så nu passade vi på när han ändå var på korttids.
På lördagen satte jag så i gång med att måla igen. Jag hade vikt den här helgen till att komma en bra bit på väg med mitt projekt med att måla om i matrummet. Och denna helgen var det väggens tur att få sig en dust av penseln.
Jag målade och målade och jag hade sån tur så den grå färgen jag målade med täckte så bra så det skulle bara behövas EN strykning! Bra, tänkte jag, då tjänar jag in en massa tid.... (forts. följer).
Mannen hade jag beordrat att vila den här helgen, men han fick ETT uppdrag iaf, och det var att hjälpa till att plocka ner sin samling med ölglas - och sen fick han plocka tillbaka dem efter att jag målat klart däruppe. Under tiden hann han också med att diska dem ;)
På eftermiddagen var det dags för mannen och mig att åka iväg bort och träffa lite vänner. Kvällen tillbringades hemma hos en mysig och härlig familj. Vi fick äntligen tiderna till att passa med varandra, så vi kunde umgås lite. Mmm, vad jag gillar den familjen!
Här sitter mannen och roar ett av barnen ;)
Sent blev det hem och ännu senare blev det i säng eftersom vi dröjde oss kvar uppe ett bra tag till. När vi väl kom i säng så somnade jag väl, men vaknade alldeles för tidigt och grubblade på min målning i matrummet... Jag kom fram till att jag valt FEL färg. Jag blev inte helt nöjd med det gråa mot den vita panelen, så jag bestämde mig för att måla i vitt i stället. Så iväg och köpa vit färg och måla igen. Den vita täckte inte lika bra så det var bara att göra två strykningar av den :( Sen iväg till jobbet några timmar, men det gick undan. Jag behövde hem och röja upp efter mig så Turbo inte blir för störd av vad jag gjort. Jag och mannen skruvade upp TV:n igen på plats på väggen, satte upp ny gardinstång och ny gardin m m. Det blir lite brötigt när man håller på, men nu är det hyfsat i ordning tills i morgon. Målning återstår men det får jag ta när tid finns igen.
I morgon väntar en spännande dag för Turbo och jag hoppas allt går bra!
Dags nu att göra kväller här om jag ska orka upp och jobba i morgon igen. Godnatt och kram på er ♥
Fredagen jobbade jag förstås länge som jag brukar göra på fredagar, tyvärr. Men sen blev det fredagsmys och slapp i soffan. Vi hyrde en film som vi tänkt att se länge, men vill inte se den när Turbo är hemma - inget för honom. Så nu passade vi på när han ändå var på korttids.
På lördagen satte jag så i gång med att måla igen. Jag hade vikt den här helgen till att komma en bra bit på väg med mitt projekt med att måla om i matrummet. Och denna helgen var det väggens tur att få sig en dust av penseln.
Jag målade och målade och jag hade sån tur så den grå färgen jag målade med täckte så bra så det skulle bara behövas EN strykning! Bra, tänkte jag, då tjänar jag in en massa tid.... (forts. följer).
Mannen hade jag beordrat att vila den här helgen, men han fick ETT uppdrag iaf, och det var att hjälpa till att plocka ner sin samling med ölglas - och sen fick han plocka tillbaka dem efter att jag målat klart däruppe. Under tiden hann han också med att diska dem ;)
På eftermiddagen var det dags för mannen och mig att åka iväg bort och träffa lite vänner. Kvällen tillbringades hemma hos en mysig och härlig familj. Vi fick äntligen tiderna till att passa med varandra, så vi kunde umgås lite. Mmm, vad jag gillar den familjen!
Här sitter mannen och roar ett av barnen ;)
Sent blev det hem och ännu senare blev det i säng eftersom vi dröjde oss kvar uppe ett bra tag till. När vi väl kom i säng så somnade jag väl, men vaknade alldeles för tidigt och grubblade på min målning i matrummet... Jag kom fram till att jag valt FEL färg. Jag blev inte helt nöjd med det gråa mot den vita panelen, så jag bestämde mig för att måla i vitt i stället. Så iväg och köpa vit färg och måla igen. Den vita täckte inte lika bra så det var bara att göra två strykningar av den :( Sen iväg till jobbet några timmar, men det gick undan. Jag behövde hem och röja upp efter mig så Turbo inte blir för störd av vad jag gjort. Jag och mannen skruvade upp TV:n igen på plats på väggen, satte upp ny gardinstång och ny gardin m m. Det blir lite brötigt när man håller på, men nu är det hyfsat i ordning tills i morgon. Målning återstår men det får jag ta när tid finns igen.
I morgon väntar en spännande dag för Turbo och jag hoppas allt går bra!
Dags nu att göra kväller här om jag ska orka upp och jobba i morgon igen. Godnatt och kram på er ♥
fredag 21 februari 2014
Helg!
En "lugn" och glad morgon hade jag och Turbo i morse och detta trots att jag ställde lite högre krav på honom än vanligt. Det gick vägen och jag var glad över det. Han åkte glatt iväg till skolan med taxin och då är det frid och fröjd för oss alla.
Efter skolan blev det direkt till korttids. Där ska han vara över helgen nu och det är de vanliga grabbarna Tom och Valle som jobbar. Då kan vi luta oss tillbaka och njuta av ledigheten. :)
Mannen har jag gett stränga order om att ta det lugnt. Han har härjat alldeles för mycket ett tag nu så nu är det dags för honom att stänga av lite. Själv ska jag..... inte vila..... jag har en massa att göra! Men jag ska nog varva det där "att-göra" med att slappa lite också, tror jag.
Nu tar vi helg! Ha en kanoners fin helg och kram på er ♥
Efter skolan blev det direkt till korttids. Där ska han vara över helgen nu och det är de vanliga grabbarna Tom och Valle som jobbar. Då kan vi luta oss tillbaka och njuta av ledigheten. :)
Mannen har jag gett stränga order om att ta det lugnt. Han har härjat alldeles för mycket ett tag nu så nu är det dags för honom att stänga av lite. Själv ska jag..... inte vila..... jag har en massa att göra! Men jag ska nog varva det där "att-göra" med att slappa lite också, tror jag.
Nu tar vi helg! Ha en kanoners fin helg och kram på er ♥
torsdag 20 februari 2014
Det kom ett brev....
En hyfsat bra dag här idag också. Turbo känns inte riktigt cool, men bara att hoppas det inte är något som trycker honom utan att det bara är tillfälligt. Mycket är på gång här och som väntar honom så vi får väl se hur allt går. Ändå vet han inte om allt som väntar. Att det kommer in en ny personalkille på korttids under mars har han ingen aning om än. Bara att hoppas att allt går bra!
Idag blev jag uppringd av en av föreläsarna och utbildarna som är med på en utbildning som snart ska hållas för alla som jobbar med Turbo. Jag blev korsförhörd om lite olika hjälpmedel vi använt och hur det fungerat på Turbo, men kan jag vara till hjälp så ställer jag gärna upp. Utbildningen kommer att bli kanonbra för alla inblandade, har jag en känsla av. Jag skriver mer om det när det blir aktuellt.
Med posten idag kom ett brev. Ett brev som meddelade att Sahlgrenska har mottagit en remiss och ett besök där väntar oss inom tre månader. Jaa.... hm.... hur ska nu detta gå till?? Att åka till ett stort, främmande sjukhus med Turbo - kan man byta familj för en dag eller så? Besök hos läkare brukar inte fungera speciellt bra, sist fick vi inte ens med honom - han river huset isf!
Jag tror att besöket gäller att vi ska få mer information om en annan diagnos som Turbo har. Jag har inte skrivit något om den hittills, men det kanske kommer.... Diagnosen fick han ungefär samtidigt som han fick sina NPF-diagnoser, men detta är något helt annat. Läkarna fångade upp denna diagnos via blodprov.
Tyvärr finns det inte mycket kunskap här i Sverige om vad det innebär, iaf var det så då när han var i 7-8-årsåldern. En läkare sa att "gå inte hem och googla på det, för det som finns är ingen trevlig läsning". Nej, nej, men det första jag gjorde var förstås att gå hem och googla, vad annars!
Vi får väl se om det gått framåt på de här ca 8-9 åren. Vem vet, det kanske finns någon specialist på Sahlgrenska nu.
En sak är iaf säker, jag måste ringa till dem för jag är inte alls säker på att de vet om att Turbo har autism och hur han behöver bemötas. Behöver de ta prover så vet jag inte hur det ska gå - om vi öht får dit honom. En lång resa dit har vi också.... Mmm, få se vad som händer....
Innan jag avslutar för ikväll så svarar jag på Ninas fråga från igår. Den gällde det nationella provet i matte som Turbo hade. "Skulle det gå att anpassa ett sånt prov annars? Om han inte hade orkat, så han fick dela upp det på fler dagar?" Det skulle jag tro att det går och det verkar som han har en avdelning kvar, så det verkar fungera. Turbo nämnde det idag att det fattas en avdelning, men han hade ändå högsta betyg på det som var gjort - och då är det gymnasienivå! Härligt att han kan känna att han är duktig på något. Det gör ju att han växer. Nästa vecka börjar den nya läraren och då gäller det att vi får igång övriga ämnen med Turbo. Det räcker ju inte med matte!
Sov gott allesammans och kramelikram på er ♥
Idag blev jag uppringd av en av föreläsarna och utbildarna som är med på en utbildning som snart ska hållas för alla som jobbar med Turbo. Jag blev korsförhörd om lite olika hjälpmedel vi använt och hur det fungerat på Turbo, men kan jag vara till hjälp så ställer jag gärna upp. Utbildningen kommer att bli kanonbra för alla inblandade, har jag en känsla av. Jag skriver mer om det när det blir aktuellt.
Med posten idag kom ett brev. Ett brev som meddelade att Sahlgrenska har mottagit en remiss och ett besök där väntar oss inom tre månader. Jaa.... hm.... hur ska nu detta gå till?? Att åka till ett stort, främmande sjukhus med Turbo - kan man byta familj för en dag eller så? Besök hos läkare brukar inte fungera speciellt bra, sist fick vi inte ens med honom - han river huset isf!
Jag tror att besöket gäller att vi ska få mer information om en annan diagnos som Turbo har. Jag har inte skrivit något om den hittills, men det kanske kommer.... Diagnosen fick han ungefär samtidigt som han fick sina NPF-diagnoser, men detta är något helt annat. Läkarna fångade upp denna diagnos via blodprov.
Tyvärr finns det inte mycket kunskap här i Sverige om vad det innebär, iaf var det så då när han var i 7-8-årsåldern. En läkare sa att "gå inte hem och googla på det, för det som finns är ingen trevlig läsning". Nej, nej, men det första jag gjorde var förstås att gå hem och googla, vad annars!
Vi får väl se om det gått framåt på de här ca 8-9 åren. Vem vet, det kanske finns någon specialist på Sahlgrenska nu.
En sak är iaf säker, jag måste ringa till dem för jag är inte alls säker på att de vet om att Turbo har autism och hur han behöver bemötas. Behöver de ta prover så vet jag inte hur det ska gå - om vi öht får dit honom. En lång resa dit har vi också.... Mmm, få se vad som händer....
Innan jag avslutar för ikväll så svarar jag på Ninas fråga från igår. Den gällde det nationella provet i matte som Turbo hade. "Skulle det gå att anpassa ett sånt prov annars? Om han inte hade orkat, så han fick dela upp det på fler dagar?" Det skulle jag tro att det går och det verkar som han har en avdelning kvar, så det verkar fungera. Turbo nämnde det idag att det fattas en avdelning, men han hade ändå högsta betyg på det som var gjort - och då är det gymnasienivå! Härligt att han kan känna att han är duktig på något. Det gör ju att han växer. Nästa vecka börjar den nya läraren och då gäller det att vi får igång övriga ämnen med Turbo. Det räcker ju inte med matte!
Sov gott allesammans och kramelikram på er ♥
onsdag 19 februari 2014
Nationella prov
En fantastiskt bra dag har vi haft här och jag tror det gäller oss alla tre i familjen! Turbo var otroligt duktig idag i skolan. De enda lektioner han haft sen mitten på september är ett par mattelektioner i veckan. En gymnasielärare har kommit till Turbos lokaler och hållt i de lektionerna och det har fungerat bra hela tiden. Så idag var det dags för Nationellt prov i matte. Visst funderade vi hur han skulle klara att sitta med matteprov i FYRA timmar! Men det hade gått kanonbra. En matrast i mitten hade de och sen var det på´t igen. Vi "firade" lite på kvällen sen med Turbos favvisar munkar, som vi kallar dem :)
Jag tycker det var en bedrift av honom att fixa så länge med tanke på att han inte har haft riktiga lektionsdagar på väldigt länge. I kväll berättade han att det "sved i huvudet" efteråt. Undrar hur det kändes? Det var nästan att han ville ringa efter mig så han fick komma hem innan fritidstiden började. Men han stannade kvar och det var tur det eftersom vi hade en första träff med nya läraren som börjar på måndag!
Jag, mannen och assistent Kent var med på det mötet. Spännande är det, men det känns iaf bra nu efteråt när vi pratat med henne och hör hennes inställning till att jobba med Turbo. En god kommunikation kommer det säkert att bli, både mellan oss och henne och mellan assistenterna och henne. Hon verkar inse att det behöver vara så och att hon behöver ta vara på den erfarenhet som andra runt Turbo besitter. Ödmjukhet inför ett sånt här jobb betyder mycket för att det ska finnas en chans att få det att fungera.
Nu återstår det att se hur vi ska introducera henne för Turbo. Det är viktigt att första mötet mellan dem blir bra, då har man vunnit mycket. Sen finns det en problematik i hur fort man kan gå fram med att ha lektioner med honom. Efter att inte ha haft en riktig skolgång på fem månader så är det nog inte bara att dundra på med dagarna späckade med allvar och lektioner. Det blir en nöt att knäcka, så vi får väl se hur vi ska komma fram till vad som är bäst.
Nu sover vi snart på saken. Go´nattens och kramisar ♥
Jag tycker det var en bedrift av honom att fixa så länge med tanke på att han inte har haft riktiga lektionsdagar på väldigt länge. I kväll berättade han att det "sved i huvudet" efteråt. Undrar hur det kändes? Det var nästan att han ville ringa efter mig så han fick komma hem innan fritidstiden började. Men han stannade kvar och det var tur det eftersom vi hade en första träff med nya läraren som börjar på måndag!
Jag, mannen och assistent Kent var med på det mötet. Spännande är det, men det känns iaf bra nu efteråt när vi pratat med henne och hör hennes inställning till att jobba med Turbo. En god kommunikation kommer det säkert att bli, både mellan oss och henne och mellan assistenterna och henne. Hon verkar inse att det behöver vara så och att hon behöver ta vara på den erfarenhet som andra runt Turbo besitter. Ödmjukhet inför ett sånt här jobb betyder mycket för att det ska finnas en chans att få det att fungera.
Nu återstår det att se hur vi ska introducera henne för Turbo. Det är viktigt att första mötet mellan dem blir bra, då har man vunnit mycket. Sen finns det en problematik i hur fort man kan gå fram med att ha lektioner med honom. Efter att inte ha haft en riktig skolgång på fem månader så är det nog inte bara att dundra på med dagarna späckade med allvar och lektioner. Det blir en nöt att knäcka, så vi får väl se hur vi ska komma fram till vad som är bäst.
Nu sover vi snart på saken. Go´nattens och kramisar ♥
tisdag 18 februari 2014
Bup och hab
Det sitter kvar lite tankar i mitt huvud idag från gårdagens besök på habiliteringen. Först och främst blir man lite fundersam hur det går med Turbos medicinering framöver. Alltså, medicin får han säkert men finns det någon kompetent läkare till Turbos komplicerade diagnoser? Man har konstaterat att han är svårmedicinerad så det är inte helt enkelt att hitta rätt sorter och doser. Det måste alltså vara en kunnig läkare.
På kursen där, kom vi också in på detta med bup kontra hab. Egentligen ska man tillhöra båda när man har ADHD och autism, men vi tillhör bara hab. Det gick till så att bup skickade Turbo till BNK i Göteborg för utredning när de själva inte klarade av att komma närmare diagnos. Sen vägrade vi gå tillbaka till bup efter att diagnoserna blev satta i Göteborg. Den läkaren vi hade på bup var inte alls insatt i autism och betedde sig riktigt illa mot både mig och Turbo vid olika tillfällen. Ändå var hon överläkare.... Vi hade noll förtroende för henne. Det blev inget tjafs om detta utan vi hamnade hos hab utan diskussion. Där har vi hela tiden bemötts mycket bra av läkare och sjuksköterskor. När jag får tid nån gång ska jag skriva ett inlägg om hela den där historien kring utredning m m.
Igår ställde jag frågan till psykologen och kuratorn på hab, varför man ska behöva tillhöra båda ställena egentligen. Jag har fått den uppfattningen av andra att det bara krånglar till det hela och bup och hab skjuter frågor mellan sig som ingen vill ta i. Jag fick till svar att bup ska hålla i medicineringen och hab det som har med hjälpmedel och annan form av behandling att göra. Men då kommer följdfrågan: hur ska bup kunna medicinera något de inte har full kännedom och kunskap om? För den erfarenheten fick vi av bup - inte ens överläkaren kunde hantera Turbos diagnoser på rätt sätt, än mindre medicinera det!! Däremot tror jag bup är kunniga och bra på andra diagnoser.
Nu byter jag ämne!
Idag har jag börjat med en ny grej på Turbo. Vi har en del saker som behöver jobbas med och det är inte alltid så lätt. Men jag har funderat länge och nu känns det som att vi inte kan skjuta vissa saker framför oss längre utan bara att sätta igång och jobba med det. Vi vet att vi inte får slappna av för en minut, när vi väl bestämt oss. Vi måste fullfölja tanken, annars får det verkligen ingen bra verkan på Turbo. Just nu så börjar vi lite smått med positiv förstärkning och kommer att punktmarkera vissa stunder. Så fort han gör något bra eller när något flyter på smärtfritt så blir det positiv förstärkning.
Detta ska sen kunna leda till att vi kan punktmarkera en viss sak som vi sätter in stöten på. Jag hoppas att detta ska funka på lite sikt. Skillnaden med detta och annat belöningssystem är ju att Turbo aldrig kommer att kunna känna något misslyckande. För det är jätteviktigt! Aldrig något negativt eller någon form av bestraffning för att han inte klarat en viss grej - då blir det helfel! I vårt fall här så kommer han aldrig att veta att han hade chansen till någonting, utan det kommer plötsligt när något bra har hänt.
Hmm... undrar om ni förstod mitt svammel där?? Blir detta bra så kommer säkert ett bättre inlägg om det längre fram.
Idag tog jag mig en ledig dag från jobbet. Låg med så pass så jag kunde med att göra det. Behövde utnyttja tiden då Turbo var i skolan och röja i skåpen i köket inför renoveringen. Allt ska ju tömmas så det lär ta sin lilla tid. Under diskbänken - där har jag en förmåga att kasta in saker som aldrig blir använda sen.... Men nu är det tömt! Så skönt!
Sån här röjning kan bli lite störande för Turbo, så det kändes gott att få det gjort när han inte var hemma. Nu ska jag ta och beställa knoppar och beslag till nya köket. Sen är allt beställt och klart, tror jag. Nu längtar vi tills allt är färdigt! Går det att spola fram tiden lite??
Skolmöte i morgon.... Spännande!! Kramelikram på er ♥
På kursen där, kom vi också in på detta med bup kontra hab. Egentligen ska man tillhöra båda när man har ADHD och autism, men vi tillhör bara hab. Det gick till så att bup skickade Turbo till BNK i Göteborg för utredning när de själva inte klarade av att komma närmare diagnos. Sen vägrade vi gå tillbaka till bup efter att diagnoserna blev satta i Göteborg. Den läkaren vi hade på bup var inte alls insatt i autism och betedde sig riktigt illa mot både mig och Turbo vid olika tillfällen. Ändå var hon överläkare.... Vi hade noll förtroende för henne. Det blev inget tjafs om detta utan vi hamnade hos hab utan diskussion. Där har vi hela tiden bemötts mycket bra av läkare och sjuksköterskor. När jag får tid nån gång ska jag skriva ett inlägg om hela den där historien kring utredning m m.
Igår ställde jag frågan till psykologen och kuratorn på hab, varför man ska behöva tillhöra båda ställena egentligen. Jag har fått den uppfattningen av andra att det bara krånglar till det hela och bup och hab skjuter frågor mellan sig som ingen vill ta i. Jag fick till svar att bup ska hålla i medicineringen och hab det som har med hjälpmedel och annan form av behandling att göra. Men då kommer följdfrågan: hur ska bup kunna medicinera något de inte har full kännedom och kunskap om? För den erfarenheten fick vi av bup - inte ens överläkaren kunde hantera Turbos diagnoser på rätt sätt, än mindre medicinera det!! Däremot tror jag bup är kunniga och bra på andra diagnoser.
Nu byter jag ämne!
Idag har jag börjat med en ny grej på Turbo. Vi har en del saker som behöver jobbas med och det är inte alltid så lätt. Men jag har funderat länge och nu känns det som att vi inte kan skjuta vissa saker framför oss längre utan bara att sätta igång och jobba med det. Vi vet att vi inte får slappna av för en minut, när vi väl bestämt oss. Vi måste fullfölja tanken, annars får det verkligen ingen bra verkan på Turbo. Just nu så börjar vi lite smått med positiv förstärkning och kommer att punktmarkera vissa stunder. Så fort han gör något bra eller när något flyter på smärtfritt så blir det positiv förstärkning.
Detta ska sen kunna leda till att vi kan punktmarkera en viss sak som vi sätter in stöten på. Jag hoppas att detta ska funka på lite sikt. Skillnaden med detta och annat belöningssystem är ju att Turbo aldrig kommer att kunna känna något misslyckande. För det är jätteviktigt! Aldrig något negativt eller någon form av bestraffning för att han inte klarat en viss grej - då blir det helfel! I vårt fall här så kommer han aldrig att veta att han hade chansen till någonting, utan det kommer plötsligt när något bra har hänt.
Hmm... undrar om ni förstod mitt svammel där?? Blir detta bra så kommer säkert ett bättre inlägg om det längre fram.
Idag tog jag mig en ledig dag från jobbet. Låg med så pass så jag kunde med att göra det. Behövde utnyttja tiden då Turbo var i skolan och röja i skåpen i köket inför renoveringen. Allt ska ju tömmas så det lär ta sin lilla tid. Under diskbänken - där har jag en förmåga att kasta in saker som aldrig blir använda sen.... Men nu är det tömt! Så skönt!
Sån här röjning kan bli lite störande för Turbo, så det kändes gott att få det gjort när han inte var hemma. Nu ska jag ta och beställa knoppar och beslag till nya köket. Sen är allt beställt och klart, tror jag. Nu längtar vi tills allt är färdigt! Går det att spola fram tiden lite??
Skolmöte i morgon.... Spännande!! Kramelikram på er ♥
måndag 17 februari 2014
Hab igen
Det är ganska lugnt här fortfarande. Vi njuter och tycker det är skönt så länge det varar. Jag fick några frågor efter förra inlägget hur Turbo tar det att vi river runt i köket inför renoveringen. Hittills har det gått bra. På något sätt tror jag han köpt att vi kommer att göra om. Vi har visat bilder och pratat om det rätt mycket i förväg så det verkar ha sjunkit in. Samtidigt kan han nog kanske inte sätta sig in i hur det kommer att se ut under rivningsprocessen. Men det är bara att försöka förbereda honom inför varje steg vi tar. Och hur han reagerar sen när allt är klart, det vet ingen!
Nu är skåpen som skulle flyttas flyttade, golvet är bortplockat så nu blir det nog inte så mycket radikala förändringar och rivningar innan sista helgen innan renoveringen skulle jag tro. Jag och mannen får rensa i skåp och lådor, men det är ju inget som syns på ytan direkt. Det värsta blir nog helgen innan mannen och Turbo ger sig av och renoveringen börjar, för då ska köket tömmas på grejer helt och hållet. Men den dagen den sorgen.... Fram tills dess är det mycket annat som ska hända. Vi börjar med att ha ett skolmöte på onsdag så får vi se sen....
Direkt efter att Turbo åkt iväg till skolan med taxin i morse så åkte jag och mannen till habiliteringen. Det var kursdag nr 2 i introduktion för autism. Den där introduktionen man brukar få gå när man nyss fått diagnos på sitt barn. Men bättre sent än aldrig! Den här gången var kursen bättre än förra gången och var ganska givande även om vi ändå visste det mesta. Men man får ändå en kick av att vara med på såna träffar och blir lite pushad framåt. Det är en psykolog och en kurator som håller i kursen så här långt. Vi har träffat flera kuratorer i olika sammanhang på bup och hab, men det här är nog den bästa av dem alla. Har inte träffat någon som vi tyckt haft något att komma med innan. Men denna verkar otroligt påläst på diagnoserna det handlar om.
Tyvärr fick vi reda på att vår duktiga läkare på habiliteringen har slutat. Vi har haft henne i många år då vi tillhört hab. En psykiatriker som vågat kombinera olika mediciner till Turbo när en inte har fungerat fullt ut. Hon har börjat forska på halvtid och jobbar halvtid på annat hab som hon även gjorde innan. Hmm... jättetrist tycker vi, men det får väl ordna sig på nåt sätt. Tyvärr trodde de inte att de skulle få någon ny psykiatriker till hab - blir ju säkert billigare utan.
Lite avlastning har vi haft här i eftermiddag då assistent Kent var här några timmar. Behövdes så jag fick komma iväg till jobbet, eftersom hab tog min jobbtid tidigare under dagen. Kvällsprocedurerna flöt på exemplariskt sen - härligt!
Vi ses i morrn! Kram på er ♥
Nu är skåpen som skulle flyttas flyttade, golvet är bortplockat så nu blir det nog inte så mycket radikala förändringar och rivningar innan sista helgen innan renoveringen skulle jag tro. Jag och mannen får rensa i skåp och lådor, men det är ju inget som syns på ytan direkt. Det värsta blir nog helgen innan mannen och Turbo ger sig av och renoveringen börjar, för då ska köket tömmas på grejer helt och hållet. Men den dagen den sorgen.... Fram tills dess är det mycket annat som ska hända. Vi börjar med att ha ett skolmöte på onsdag så får vi se sen....
Direkt efter att Turbo åkt iväg till skolan med taxin i morse så åkte jag och mannen till habiliteringen. Det var kursdag nr 2 i introduktion för autism. Den där introduktionen man brukar få gå när man nyss fått diagnos på sitt barn. Men bättre sent än aldrig! Den här gången var kursen bättre än förra gången och var ganska givande även om vi ändå visste det mesta. Men man får ändå en kick av att vara med på såna träffar och blir lite pushad framåt. Det är en psykolog och en kurator som håller i kursen så här långt. Vi har träffat flera kuratorer i olika sammanhang på bup och hab, men det här är nog den bästa av dem alla. Har inte träffat någon som vi tyckt haft något att komma med innan. Men denna verkar otroligt påläst på diagnoserna det handlar om.
Tyvärr fick vi reda på att vår duktiga läkare på habiliteringen har slutat. Vi har haft henne i många år då vi tillhört hab. En psykiatriker som vågat kombinera olika mediciner till Turbo när en inte har fungerat fullt ut. Hon har börjat forska på halvtid och jobbar halvtid på annat hab som hon även gjorde innan. Hmm... jättetrist tycker vi, men det får väl ordna sig på nåt sätt. Tyvärr trodde de inte att de skulle få någon ny psykiatriker till hab - blir ju säkert billigare utan.
Lite avlastning har vi haft här i eftermiddag då assistent Kent var här några timmar. Behövdes så jag fick komma iväg till jobbet, eftersom hab tog min jobbtid tidigare under dagen. Kvällsprocedurerna flöt på exemplariskt sen - härligt!
Vi ses i morrn! Kram på er ♥
söndag 16 februari 2014
Så det ser ut!
En lugn och fin helg har vi haft här hemma. Sååå skönt att det har fungerat bra och att Turbo känts harmonisk igen. Både fredag- och lördagkvällen var helt lugna, även vid läggningstid och det är ovanligt. Det brukar alltid vara lite stirrigt då. Idag kändes han lite lättirriterad. Vet inte om det beror på att lovet närmar sig sitt slut och det blir ett bryt nu till något annat. Lite förväntan kanske.
Igår (lördagen) var det min tur att vara på vift lite till och från här. Eftersom jag och mannen turas om att lämna hemmet när Turbo är hemma så var det jag som hade den förmånen igår. Alltid lika mysigt att träffa lite vänner och även kunna sitta och fika i lugn och ro. De är så vana vid att vi inte kan komma iväg båda två så det är inga som helst problem att göra som vi gör. Men vi vägrar ge upp våra vänner pga vår familjesituation även om det förstås är roligare om vi kan komma iväg båda två samtidigt.
Usch, ni skulle se hur det ser ut här hemma nu!! Jag fattar inte hur vi ska stå ut de här veckorna innan nya köket är på plats.... Mannen har "så smått" börjat riva ut det gamla - allt för att snickaren ska ha så lite kvar som möjligt att riva ut. Desto mer som mannen klarar och hinner att riva ut, desto snabbare kommer snickaren igång med att bygga upp det nya. Så här såg det ut för någon dag sen:
Och så här ser det ut nu när både över- och underskåp är borttagna. Skrivbordet är ditsatt lite provisoriskt så vi har nånting att lägga grejer (och katter) på så länge. Även klickgolvet åkte ut idag.... Tjusigt värre!!
Men jag ska väl inte klaga, det blir desto trevligare när allt är installerat och på plats.
Nu säger vi god natt och kramas lite. Sov sött ♥
Igår (lördagen) var det min tur att vara på vift lite till och från här. Eftersom jag och mannen turas om att lämna hemmet när Turbo är hemma så var det jag som hade den förmånen igår. Alltid lika mysigt att träffa lite vänner och även kunna sitta och fika i lugn och ro. De är så vana vid att vi inte kan komma iväg båda två så det är inga som helst problem att göra som vi gör. Men vi vägrar ge upp våra vänner pga vår familjesituation även om det förstås är roligare om vi kan komma iväg båda två samtidigt.
 |
| Oskar |
Usch, ni skulle se hur det ser ut här hemma nu!! Jag fattar inte hur vi ska stå ut de här veckorna innan nya köket är på plats.... Mannen har "så smått" börjat riva ut det gamla - allt för att snickaren ska ha så lite kvar som möjligt att riva ut. Desto mer som mannen klarar och hinner att riva ut, desto snabbare kommer snickaren igång med att bygga upp det nya. Så här såg det ut för någon dag sen:
Och så här ser det ut nu när både över- och underskåp är borttagna. Skrivbordet är ditsatt lite provisoriskt så vi har nånting att lägga grejer (och katter) på så länge. Även klickgolvet åkte ut idag.... Tjusigt värre!!
Men jag ska väl inte klaga, det blir desto trevligare när allt är installerat och på plats.
Nu säger vi god natt och kramas lite. Sov sött ♥
fredag 14 februari 2014
Avslöjande
Nu är den här veckan över och även korttidsvistelsen för Turbo är över för denna gången. Idag var det fritidsdags på förmiddagen och det var Valle som jobbade idag också. Det var glada miner från Turbo från tidiga morgonen idag, så det var inga problem som låg kvar och gnagde från veckans utbrott och turbulens på korttids. Sååå skönt!
För mig känns det ändå skönt att båda av ordinarie personalen där (Tom och Valle) nu har varit med om utbrott (missförstå mig rätt nu). Det är alltid lite oroligt innan en personal har sett på allvar hur Turbo kan reagera vid motgångar. Man vet inte förrän de varit med om det hur de själva reagerar. Blir de stressade, bevarar de lugnet, reagerar de som man "normalt" gör i såna lägen. Det "normala" är oftast inte rätt i fallet med Turbo och i fall där brukaren har autism. Så det gäller att gå emot det naturliga och det är inte alltid så lätt. Men med åren lär man sig och det sitter i ryggmärgen sen. Turbos utbrott kan ju vara lite skrämmande om man inte känner honom väl och vet hur man ska ta det, om man aldrig upplevt det. Men nu släpper vi det där och går vidare, men jag känner hur lättnaden lyser igenom från mig här....
NUUU tänker jag avslöja vad vi har för dröm som vi drivit på och tänker genomföra! Det är definitivt ingen dröm för Turbo, men för mannen och mig. I säkert tio års tid har vi funderat på om vi skulle fixa i ordning köket hemma hos oss. Men vi har dragit på det, men nu kände vi att det var dags. Så vi tänker blåsa ut hela köket - det blir bara väggarna kvar - och sätta in nytt från grunden. Ska bli jättekul när det är färdigt, men det har varit ett gruvsamt beslut eftersom vi vet hur Turbo fungerar.
Inget ska ju förändras för att han ska må som allra bäst. Men den biten kan han säkert vänja sig vid och vi kommer att lägga fram bilder för honom så han ser ungefär hur det kommer att bli. Det allra värsta är ju hur vi ska lyckas under tiden då hantverkarna gör sitt. Turbo tål ju inte en massa ljud eller att det springer folk omkring honom.... Vi har anlitat ett lokalt köksföretag här och bett dem fixa rubbet. De har varit mycket tillmötesgående och trevliga. De har fått en tidsfrist på sig - tio dagar! - och sen ska det vara klart!! Väggar, golv, tak, vitvaror, skåp, lådor - ja, precis allt ska vara fixat. Det inbegriper alltså snickare, målare, golvläggare, rörmokare m m och det ska bara säga tjoff så ska nästa hantverkare in när en är klar med sitt. Tror ni det lyckas?? Vi får verkligen hoppas på det!
Och Turbo då, vad gör vi med honom? Han kan inte utsättas för att vara hemma mitt ibland alla hantverkare och allt rivande, hamrande och spikande som det blir. Ni vet väl att jag har världens bästa man va?? Han kommer att åka bort med Turbo under tre dygn, så är de väck härifrån. När de kommer hem blir det ganska direkt till korttids där han ska vara i tre dygn. Då har sex dygn gått och sen får vi se hur vi löser resten. Men vi hoppas att hantverkarna ska ha kommit väldigt långt iaf.
Det var den ena och den största förändringen som väntar för oss och speciellt Turbo. Sen är det en till förändring längre fram i vår, men det är inte fullt så stor för Turbo även om det är stort och svårt för honom. Köket blir om några få veckor så det dröjer inte så länge.
Nu får ni ha en alla tiders trevlig fredagskväll! Jag hoppas att vi ska få det också, det verkar lugnt hemma och jag hoppas det håller i sig. Sitter fortfarande på jobbet men drar mig snart hemåt.
Stoooor kraaaaam till er alla ♥
För mig känns det ändå skönt att båda av ordinarie personalen där (Tom och Valle) nu har varit med om utbrott (missförstå mig rätt nu). Det är alltid lite oroligt innan en personal har sett på allvar hur Turbo kan reagera vid motgångar. Man vet inte förrän de varit med om det hur de själva reagerar. Blir de stressade, bevarar de lugnet, reagerar de som man "normalt" gör i såna lägen. Det "normala" är oftast inte rätt i fallet med Turbo och i fall där brukaren har autism. Så det gäller att gå emot det naturliga och det är inte alltid så lätt. Men med åren lär man sig och det sitter i ryggmärgen sen. Turbos utbrott kan ju vara lite skrämmande om man inte känner honom väl och vet hur man ska ta det, om man aldrig upplevt det. Men nu släpper vi det där och går vidare, men jag känner hur lättnaden lyser igenom från mig här....
NUUU tänker jag avslöja vad vi har för dröm som vi drivit på och tänker genomföra! Det är definitivt ingen dröm för Turbo, men för mannen och mig. I säkert tio års tid har vi funderat på om vi skulle fixa i ordning köket hemma hos oss. Men vi har dragit på det, men nu kände vi att det var dags. Så vi tänker blåsa ut hela köket - det blir bara väggarna kvar - och sätta in nytt från grunden. Ska bli jättekul när det är färdigt, men det har varit ett gruvsamt beslut eftersom vi vet hur Turbo fungerar.
Inget ska ju förändras för att han ska må som allra bäst. Men den biten kan han säkert vänja sig vid och vi kommer att lägga fram bilder för honom så han ser ungefär hur det kommer att bli. Det allra värsta är ju hur vi ska lyckas under tiden då hantverkarna gör sitt. Turbo tål ju inte en massa ljud eller att det springer folk omkring honom.... Vi har anlitat ett lokalt köksföretag här och bett dem fixa rubbet. De har varit mycket tillmötesgående och trevliga. De har fått en tidsfrist på sig - tio dagar! - och sen ska det vara klart!! Väggar, golv, tak, vitvaror, skåp, lådor - ja, precis allt ska vara fixat. Det inbegriper alltså snickare, målare, golvläggare, rörmokare m m och det ska bara säga tjoff så ska nästa hantverkare in när en är klar med sitt. Tror ni det lyckas?? Vi får verkligen hoppas på det!
Och Turbo då, vad gör vi med honom? Han kan inte utsättas för att vara hemma mitt ibland alla hantverkare och allt rivande, hamrande och spikande som det blir. Ni vet väl att jag har världens bästa man va?? Han kommer att åka bort med Turbo under tre dygn, så är de väck härifrån. När de kommer hem blir det ganska direkt till korttids där han ska vara i tre dygn. Då har sex dygn gått och sen får vi se hur vi löser resten. Men vi hoppas att hantverkarna ska ha kommit väldigt långt iaf.
Det var den ena och den största förändringen som väntar för oss och speciellt Turbo. Sen är det en till förändring längre fram i vår, men det är inte fullt så stor för Turbo även om det är stort och svårt för honom. Köket blir om några få veckor så det dröjer inte så länge.
Nu får ni ha en alla tiders trevlig fredagskväll! Jag hoppas att vi ska få det också, det verkar lugnt hemma och jag hoppas det håller i sig. Sitter fortfarande på jobbet men drar mig snart hemåt.
Stoooor kraaaaam till er alla ♥
torsdag 13 februari 2014
Bra slut
Dygnet som gick var ett dygn som hette duga! Jag är glad och lycklig över att det till slut blev bra. Det var en pärs att skriva de rätta sms:en till Turbo för att få humöret att vända och försöka få honom att vilja stanna kvar på korttids. Det är inte lätt när något blir fel ur hans synvinkel sett, men man får försöka så gott det går. Med gemensamma ansträngningar med både korttidschef, personal och mig så lyckades det och det är jag väldigt glad för.
Personalen Valle fick uppleva ett intensivt dygn med utbrott som inte är att leka med. Men han fixade det så bra det bara går! Härligt med personal som pallar med det som händer och som grejar situationen med bravur!
Idag skulle jag hämta Turbo på korttids efter lunch. Jag var en aning nervös för hur Turbo skulle agera när han fick syn på mig. Ofta när det är något som gått på tok så rinner det upp igen när han träffar mig och då går utbrottet ut över den personal som är bredvid honom, i det här fallet fortfarande Valle. Jag hade en plan i bakfickan att ta till ifall det skulle krisa. Men jag blev väldigt förvånad över att Turbo var cool och lugn och t o m harmonisk. Detta tyder på att Valle jobbat på riktigt bra och på bästa sättet för Turbo. Det är en konst att få honom harmonisk efter ett sånt dygn som de hade på korttids med ett så pass djupt utbrott. Ett stort bevis på att Turbo har förtroende och känner sig ganska trygg nu med Valle. Härligt!
I eftermiddag har assistent Nisse varit här några timmar och det har gått väldigt bra också. Det kan tyckas onödigt att vi hade en utomstående assistent här ganska direkt efter två korttidsdygn, men det är rutin att antingen Nisse eller Kent är här på torsdagar. Så för att inte röra till schemat för Turbo så behöll vi den invanda tiden.
Som sagt, jag är lättad över att dagen slutade bra. Undrar hur många utanför diagnoslandet det är som förstår hur glad och lättad man känner sig när ett sånt här dygn vänds till något positivt till slut......
Nu ska jag försöka sova ikapp lite tid jag ligger efter. Går det??
Godnattkramen kommer här till den som vill ha ♥
Personalen Valle fick uppleva ett intensivt dygn med utbrott som inte är att leka med. Men han fixade det så bra det bara går! Härligt med personal som pallar med det som händer och som grejar situationen med bravur!
Idag skulle jag hämta Turbo på korttids efter lunch. Jag var en aning nervös för hur Turbo skulle agera när han fick syn på mig. Ofta när det är något som gått på tok så rinner det upp igen när han träffar mig och då går utbrottet ut över den personal som är bredvid honom, i det här fallet fortfarande Valle. Jag hade en plan i bakfickan att ta till ifall det skulle krisa. Men jag blev väldigt förvånad över att Turbo var cool och lugn och t o m harmonisk. Detta tyder på att Valle jobbat på riktigt bra och på bästa sättet för Turbo. Det är en konst att få honom harmonisk efter ett sånt dygn som de hade på korttids med ett så pass djupt utbrott. Ett stort bevis på att Turbo har förtroende och känner sig ganska trygg nu med Valle. Härligt!
I eftermiddag har assistent Nisse varit här några timmar och det har gått väldigt bra också. Det kan tyckas onödigt att vi hade en utomstående assistent här ganska direkt efter två korttidsdygn, men det är rutin att antingen Nisse eller Kent är här på torsdagar. Så för att inte röra till schemat för Turbo så behöll vi den invanda tiden.
Som sagt, jag är lättad över att dagen slutade bra. Undrar hur många utanför diagnoslandet det är som förstår hur glad och lättad man känner sig när ett sånt här dygn vänds till något positivt till slut......
Nu ska jag försöka sova ikapp lite tid jag ligger efter. Går det??
Godnattkramen kommer här till den som vill ha ♥
onsdag 12 februari 2014
Trött och strul
Idag hade jag tänkt göra ett avslöjande här, men nu är jag dödens trött så jag väntar nog med det. Några andra ord ska jag ändå skriva ner här.
Turbo lämnade jag på korttids igår morse och han är där i två dygn nu. Välbehövlig ledighet igen, men tyvärr blir det lite mycket ändå som måste göras. Jag har bestämt mig för att driva på målningen av matrummet så det ska bli klart nån gång och det var kanske lite mer slitsamt än jag tänkt mig. Och jag har lovat mannen att han inte ska behöva måla.... han har nog ändå att göra. Men, men, det ska nog ordna sig.
Igår kväll blev vi till på köpet bortbjudna på en kvällsmacka... som blev en nattmacka. Goa, underbara vänner tyckte vi skulle komma över på kvällen när vi ändå var barnlediga :) Vi njöt av stunden med dessa förstående vänner. Underbart! Vi har verkligen lärt oss att uppskatta att få sitta med en kopp te i handen och vara tillsammans med vänner i all enkelhet och sitta i lugn och ro. Så varken jag eller mannen var väl utvilade när vi skulle upp till jobbet i morse.
Sen brakade det löst en aning på eftermiddagen medan jag fortfarande var på jobbet. Jag fick akuta sms från Turbo som var på korttids. Så olikt honom och jag fattade ingenting. Alla var idioter (hans ständiga uttryck när han är sur eller arg). Jag svarade lugnt och metodiskt så gott jag kunde för att se om han ev. skojade. Men det var allvar. Han skulle hem från korttids direkt!! Här gällde det att vara pedagogisk. Först försöka utröna var problemet låg och sen försöka vända det så han kunde stanna. Om jag hämtade hem honom nu så vet vi ju att det blir oerhört svårt för honom nästa gång det är dags för korttids.
Samtidigt kunde vi inte ignorera sms:en heller. Han hade ju faktiskt varit duktig och sagt ifrån innan han fick nåt utbrott. Att tvinga honom att vara kvar utan att något löst sig skulle garanterat mynna ut i ett ganska stort utbrott. Ett dilemma.....
Jag ringde Tom som gått av passet tidig eftermiddag. Inget fel då, men han nämnde en bagatellsak för mig och jag förstod direkt att det måste vara det som var felet. Jag och Turbo har våra speciella rutiner på onsdagar och det kan ju inte korttidspersonalen veta (eftersom jag inte sagt det) att det är en benhård rutin för Turbo. Så det blev lite fel där. Jag ringde chefen för korttids och sms:ade Valle som jobbade med Turbo. Valle fick nog antagligen jobba ganska intensivt och hårt ett tag där och chefen fick förmedla rutinen så gott hon kunde. Till slut vände det och vi kunde pusta ut. Det hade inte varit bra att få hem en sur Turbo nu när jag stökat till det här hemma med möbler utdragna mitt på golvet för att måla väggarna.
Bra jobbat av alla inblandade får jag säga och speciellt Valle som gjorde grovjobbet!
Nu ska jag strax leta på kudden för jag behöver minsann sova nu. Brist på sömn förra natten och en psykisk ansträngning på em och kvällen med Turbo gör ju att man inte är speciellt pigg nu.
Kram och go´nattens på er alla ♥
Turbo lämnade jag på korttids igår morse och han är där i två dygn nu. Välbehövlig ledighet igen, men tyvärr blir det lite mycket ändå som måste göras. Jag har bestämt mig för att driva på målningen av matrummet så det ska bli klart nån gång och det var kanske lite mer slitsamt än jag tänkt mig. Och jag har lovat mannen att han inte ska behöva måla.... han har nog ändå att göra. Men, men, det ska nog ordna sig.
 |
| "Gräsklipparen" Oswald! |
Igår kväll blev vi till på köpet bortbjudna på en kvällsmacka... som blev en nattmacka. Goa, underbara vänner tyckte vi skulle komma över på kvällen när vi ändå var barnlediga :) Vi njöt av stunden med dessa förstående vänner. Underbart! Vi har verkligen lärt oss att uppskatta att få sitta med en kopp te i handen och vara tillsammans med vänner i all enkelhet och sitta i lugn och ro. Så varken jag eller mannen var väl utvilade när vi skulle upp till jobbet i morse.
Sen brakade det löst en aning på eftermiddagen medan jag fortfarande var på jobbet. Jag fick akuta sms från Turbo som var på korttids. Så olikt honom och jag fattade ingenting. Alla var idioter (hans ständiga uttryck när han är sur eller arg). Jag svarade lugnt och metodiskt så gott jag kunde för att se om han ev. skojade. Men det var allvar. Han skulle hem från korttids direkt!! Här gällde det att vara pedagogisk. Först försöka utröna var problemet låg och sen försöka vända det så han kunde stanna. Om jag hämtade hem honom nu så vet vi ju att det blir oerhört svårt för honom nästa gång det är dags för korttids.
Samtidigt kunde vi inte ignorera sms:en heller. Han hade ju faktiskt varit duktig och sagt ifrån innan han fick nåt utbrott. Att tvinga honom att vara kvar utan att något löst sig skulle garanterat mynna ut i ett ganska stort utbrott. Ett dilemma.....
 |
| Felix´ örontofs |
Jag ringde Tom som gått av passet tidig eftermiddag. Inget fel då, men han nämnde en bagatellsak för mig och jag förstod direkt att det måste vara det som var felet. Jag och Turbo har våra speciella rutiner på onsdagar och det kan ju inte korttidspersonalen veta (eftersom jag inte sagt det) att det är en benhård rutin för Turbo. Så det blev lite fel där. Jag ringde chefen för korttids och sms:ade Valle som jobbade med Turbo. Valle fick nog antagligen jobba ganska intensivt och hårt ett tag där och chefen fick förmedla rutinen så gott hon kunde. Till slut vände det och vi kunde pusta ut. Det hade inte varit bra att få hem en sur Turbo nu när jag stökat till det här hemma med möbler utdragna mitt på golvet för att måla väggarna.
Bra jobbat av alla inblandade får jag säga och speciellt Valle som gjorde grovjobbet!
Nu ska jag strax leta på kudden för jag behöver minsann sova nu. Brist på sömn förra natten och en psykisk ansträngning på em och kvällen med Turbo gör ju att man inte är speciellt pigg nu.
Kram och go´nattens på er alla ♥
måndag 10 februari 2014
Lite smått & gott
Lugnt igår och lugnt idag - härligt! Dagen har flutit på bra även om den började lite fel. Jag skulle lämna Turbo på fritids/korttids och personalen kom inte ut och mötte upp vid bilen som han brukar. Jag kände direkt att något var fel och Turbo började kännas stel. Här gäller det att agera och säga de rätta sakerna till honom innan han hinner ladda för ett utbrott.
Jag ringde personalen.... och väckte honom! Sovit över! Sånt som händer även om det är mindre lyckad för såna som min son. Nu gick det bra och det var nog tack vare att det var den personal som det var. Turbo har en mycket bra relation till honom och jag kunde vinkla det så det blev lite humor med i bilden. Sen var det inga problem när de väl träffades sen. Phu!!
Sen har assistent Kent varit här på eftermiddagen några timmar och jag fick komma iväg och åka några mil för att uträtta några ärenden. Skönt med den avlastningen så man får lite måsten gjorda. Kent och Turbo skrattade och mådde gott när jag kom tillbaka sen. Härligt!
Trött är jag nu, men jag måste skriva ner lite om vad som hände förra veckan. På måndagen var jag och mannen på habiliteringen. Det var dags för oss att gå en introduktionskurs om autism/asperger.... Ja, ni läste rätt!! Introduktionskursen brukar man gå när man nyss fått diagnos på sitt barn. Vi har "bara" väntat i nästan åtta år..... När de gjorde om teamen på hab för nåt år sen så har de nog gått igenom vilka som inte gått kursen än och därmed blev vi inbjudna. Tre träffar ska det bli och jag hade väl inte så stora förväntningar på kursen. Eftersom vi är gamla i Diagnoslandet vid det här laget så framkom det inget nytt. Allt det som psykologen och kuratorn sa, skulle vi också ha kunnat sagt. Men, men, så är det. Det vi hade lite förväntningar på var väl att ev. få träffa någon förälder i samma sits som vi. Men inte heller det blev väl som vi förväntade. De som var där hade yngre barn än oss och de hade fått diagnosen alldeles nyss och hade inte kommit så långt än. Men det var trevligt ändå, får jag väl tillägga.
På tisdagen hade vi sen möte med rektorn där även LSS-handläggaren var med. Inget speciellt kom väl fram där heller. Vi spånade lite om framtiden, nu närmast inväntar vi den nya läraren som börjar om ett par veckor, sen får vi se. Jag och mannen framförde vår önskan om att Turbo ska få gå om 9:an. Där får rektorn ta med sig önskemålet till skolchefen - sen får vi se om det beviljas. Men Turbo har inte haft lektioner sen i mitten av september och ni kan ju räkna ut själva att det inte blir några betyg alls då. Och han har faktiskt inte ens fått chansen att läsa sig till betyg. Det enda han haft är matte och där fick han betyg, men ETT enda betyg kommer man inte långt på. Så vi är i mitten på februari och vi har ingen aning om hur det ser ut efter sommarlovet. Hög tid att fatta beslut så vi kan förbereda Turbo om det!
Nähä, goa läsare - sov gott och gonattkram på er ♥
Jag ringde personalen.... och väckte honom! Sovit över! Sånt som händer även om det är mindre lyckad för såna som min son. Nu gick det bra och det var nog tack vare att det var den personal som det var. Turbo har en mycket bra relation till honom och jag kunde vinkla det så det blev lite humor med i bilden. Sen var det inga problem när de väl träffades sen. Phu!!
Sen har assistent Kent varit här på eftermiddagen några timmar och jag fick komma iväg och åka några mil för att uträtta några ärenden. Skönt med den avlastningen så man får lite måsten gjorda. Kent och Turbo skrattade och mådde gott när jag kom tillbaka sen. Härligt!
 |
| Turbos humor i morse: ett "skrikande" ägg :) |
Trött är jag nu, men jag måste skriva ner lite om vad som hände förra veckan. På måndagen var jag och mannen på habiliteringen. Det var dags för oss att gå en introduktionskurs om autism/asperger.... Ja, ni läste rätt!! Introduktionskursen brukar man gå när man nyss fått diagnos på sitt barn. Vi har "bara" väntat i nästan åtta år..... När de gjorde om teamen på hab för nåt år sen så har de nog gått igenom vilka som inte gått kursen än och därmed blev vi inbjudna. Tre träffar ska det bli och jag hade väl inte så stora förväntningar på kursen. Eftersom vi är gamla i Diagnoslandet vid det här laget så framkom det inget nytt. Allt det som psykologen och kuratorn sa, skulle vi också ha kunnat sagt. Men, men, så är det. Det vi hade lite förväntningar på var väl att ev. få träffa någon förälder i samma sits som vi. Men inte heller det blev väl som vi förväntade. De som var där hade yngre barn än oss och de hade fått diagnosen alldeles nyss och hade inte kommit så långt än. Men det var trevligt ändå, får jag väl tillägga.
På tisdagen hade vi sen möte med rektorn där även LSS-handläggaren var med. Inget speciellt kom väl fram där heller. Vi spånade lite om framtiden, nu närmast inväntar vi den nya läraren som börjar om ett par veckor, sen får vi se. Jag och mannen framförde vår önskan om att Turbo ska få gå om 9:an. Där får rektorn ta med sig önskemålet till skolchefen - sen får vi se om det beviljas. Men Turbo har inte haft lektioner sen i mitten av september och ni kan ju räkna ut själva att det inte blir några betyg alls då. Och han har faktiskt inte ens fått chansen att läsa sig till betyg. Det enda han haft är matte och där fick han betyg, men ETT enda betyg kommer man inte långt på. Så vi är i mitten på februari och vi har ingen aning om hur det ser ut efter sommarlovet. Hög tid att fatta beslut så vi kan förbereda Turbo om det!
Nähä, goa läsare - sov gott och gonattkram på er ♥
söndag 9 februari 2014
Bearbetningsterapi
I det stora hela har vi haft en lugn helg. Jag och mannen har delat på oss ganska mycket. Vi försökte växla en grej igår em, men det gick inte. På schemat stod det en sak och mannen behövde vila, så vi försökte få Turbo att gå med på att jag gjorde det mannen skulle göra. Men Turbo har svårt för att ändra så där hastigt så det var bara för mannen att köra även om han var supertrött.
Mitt i lugnet igår em så vänder humöret helt plötsligt för Turbo. Jag var ensam med honom och jag fattade ingenting. Från lugn och harmoni till ett utbrott på tre röda sekunder! Jag lät honom vara en stund, men närmade mig honom sen för att se om jag kunde få ur något ur honom vad som var galet. Jodå, det var inbrottet som spökade hos honom. Det rann upp igen och behövde bearbetas och då kom det förstås ut i utbrott som är hans enda verktyg, tyvärr.
Jag försökte förklara så gott jag kunde (om det nu finns någon vettig förklaring). Han vill ha tillbaka datorerna - det är det viktigaste för honom men det är antagligen en omöjlighet. När han lugnat ner sig lite och det gått en stund så ville han ha papper och penna. Bearbetningen fortsatte. Han ritade och skrev om inbrottet och diskuterade en hel massa om det. Jag hoppas det hjälpte honom en bra bit på väg att smälta det hela.
Idag har det varit helt lugnt och jag hoppas han känner sig bättre inombords. Nu får vi se hur det artar sig under lovet.
Go´kväll och kram på er ♥
Mitt i lugnet igår em så vänder humöret helt plötsligt för Turbo. Jag var ensam med honom och jag fattade ingenting. Från lugn och harmoni till ett utbrott på tre röda sekunder! Jag lät honom vara en stund, men närmade mig honom sen för att se om jag kunde få ur något ur honom vad som var galet. Jodå, det var inbrottet som spökade hos honom. Det rann upp igen och behövde bearbetas och då kom det förstås ut i utbrott som är hans enda verktyg, tyvärr.
Jag försökte förklara så gott jag kunde (om det nu finns någon vettig förklaring). Han vill ha tillbaka datorerna - det är det viktigaste för honom men det är antagligen en omöjlighet. När han lugnat ner sig lite och det gått en stund så ville han ha papper och penna. Bearbetningen fortsatte. Han ritade och skrev om inbrottet och diskuterade en hel massa om det. Jag hoppas det hjälpte honom en bra bit på väg att smälta det hela.
Idag har det varit helt lugnt och jag hoppas han känner sig bättre inombords. Nu får vi se hur det artar sig under lovet.
Go´kväll och kram på er ♥
lördag 8 februari 2014
VARFÖR???
Oj, oj, jag har så många ord som jag vill skriva ner här men jag hinner inte med eftersom det händer så mycket hela tiden just nu. Men jag börjar med gårdagen och inför gårdagen.
I torsdags eftermiddag var ju Nisse här och allt fungerade bra. Vi lyckades alla peppa Turbo lite lagom så han blev lite mer positiv och inställd på att ta sig iväg till skolan som igår (fredag) efter att ha vägrat på torsdagen. Jag väckte upp honom igår morse och han var glad igen som han brukar. Sååå skönt!
MEN det svängde rätt snabbt här! Ca tio minuter innan taxin rullade in så ringde assistent Nisse. Turbo står nära mig och förstår att det är Nisse och därmed förstår han också att det antagligen är något strul på gång. Assistenterna brukar inte ringa den tiden om det inte är något jätteviktigt de behöver förmedla. Nisse meddelar att det varit inbrott i Turbos skollokaler och båda datorerna är borta, både Turbos och assistenternas!! Det är väl typiskt! När vi ändå fått Turbo på bättre humör och han skulle ta sig iväg till skolan så händer detta! Jag var ju tvungen att berätta vad som hänt och ni som följt bloggen ett tag förstår säkert att det kom världens utbrott pga detta.
Suck! Jag fick gå ut och vinka av taxin som jag ringt efter tidigare på morgonen. Men han förstod - vi har en underbar taxichaufför som varit med sen Turbo var sex år.
Jahapp! Hålet i väggen i hans rum blir större och större. Och i det här läget är det inte mycket man kan säga som kan vinklas positivt - för vad finns det för positivt i det här?? Men jag försökte iaf. Till slut kunde jag köra iväg honom en dryg timme efter vanlig tid. Väl där kom det flera motgångar, tyvärr, men Nisse fixade det kanonbra utefter de förhållanden som råder. Igår körde han iväg såna som knackade på och ville in, allt för Turbos skull. Tyvärr var det en städerska som kom och störde ändå....
Ja, ja, nu är det lov en vecka och det kom nog ganska passande för Turbos del. Sen får vi se hur det går med datorerna som är borta och även inloggningsproblem på nätet som fortfarande inte är till belåtenhet och springet som är i lokalerna..... Så det finns lite att ta i.
Tråkigt att allt detta inträffar nu när vi har förändringar på g här hemma snart också. Dessutom ska nya läraren slussas in om nån vecka. Det blir som vanligt alldeles för mycket på en och samma gång.
Idag är det hittills ganska lugnt och jag tror mannen hade haft det lugnt här hemma igår em också trots att mannen hade involverat Turbo ganska hårt i de nya planerna vi har framför oss. Vi måste ta det lite pö om pö så han vänjer sig vid tanken. Det går framåt och jag tror jag ska berätta för er här nästa vecka.... spännande va?!
Innan jag slutar för idag så tar jag upp en fråga/tips som jag fick i en kommentar häromdagen. K undrade om inte assistenterna kunde komma hem före skoltid och ta morgonpasset med Turbo? Jadu, den tanken har jag haft under ett långt tag men steget att göra så, är långt, mycket långt. Men speciellt efter torsdagens och fredagens turbulens på morgonen så har jag önskat mig långt härifrån för det är en rejäl ansträngning att ta det där passet. När jag sätter mig på jobbet sen, så känns det som jag eg har jobbat färdigt för dagen! Men som sagt, det är inte enkelt för assistanskillarna att ta över den biten och att jag skulle sova då...... undrar om vi kommer dit nån gång?
Nu önskar jag er en fortsatt fin dag och helg ♥ Kram ♥
I torsdags eftermiddag var ju Nisse här och allt fungerade bra. Vi lyckades alla peppa Turbo lite lagom så han blev lite mer positiv och inställd på att ta sig iväg till skolan som igår (fredag) efter att ha vägrat på torsdagen. Jag väckte upp honom igår morse och han var glad igen som han brukar. Sååå skönt!
MEN det svängde rätt snabbt här! Ca tio minuter innan taxin rullade in så ringde assistent Nisse. Turbo står nära mig och förstår att det är Nisse och därmed förstår han också att det antagligen är något strul på gång. Assistenterna brukar inte ringa den tiden om det inte är något jätteviktigt de behöver förmedla. Nisse meddelar att det varit inbrott i Turbos skollokaler och båda datorerna är borta, både Turbos och assistenternas!! Det är väl typiskt! När vi ändå fått Turbo på bättre humör och han skulle ta sig iväg till skolan så händer detta! Jag var ju tvungen att berätta vad som hänt och ni som följt bloggen ett tag förstår säkert att det kom världens utbrott pga detta.
Suck! Jag fick gå ut och vinka av taxin som jag ringt efter tidigare på morgonen. Men han förstod - vi har en underbar taxichaufför som varit med sen Turbo var sex år.
Jahapp! Hålet i väggen i hans rum blir större och större. Och i det här läget är det inte mycket man kan säga som kan vinklas positivt - för vad finns det för positivt i det här?? Men jag försökte iaf. Till slut kunde jag köra iväg honom en dryg timme efter vanlig tid. Väl där kom det flera motgångar, tyvärr, men Nisse fixade det kanonbra utefter de förhållanden som råder. Igår körde han iväg såna som knackade på och ville in, allt för Turbos skull. Tyvärr var det en städerska som kom och störde ändå....
Ja, ja, nu är det lov en vecka och det kom nog ganska passande för Turbos del. Sen får vi se hur det går med datorerna som är borta och även inloggningsproblem på nätet som fortfarande inte är till belåtenhet och springet som är i lokalerna..... Så det finns lite att ta i.
Tråkigt att allt detta inträffar nu när vi har förändringar på g här hemma snart också. Dessutom ska nya läraren slussas in om nån vecka. Det blir som vanligt alldeles för mycket på en och samma gång.
Idag är det hittills ganska lugnt och jag tror mannen hade haft det lugnt här hemma igår em också trots att mannen hade involverat Turbo ganska hårt i de nya planerna vi har framför oss. Vi måste ta det lite pö om pö så han vänjer sig vid tanken. Det går framåt och jag tror jag ska berätta för er här nästa vecka.... spännande va?!
Innan jag slutar för idag så tar jag upp en fråga/tips som jag fick i en kommentar häromdagen. K undrade om inte assistenterna kunde komma hem före skoltid och ta morgonpasset med Turbo? Jadu, den tanken har jag haft under ett långt tag men steget att göra så, är långt, mycket långt. Men speciellt efter torsdagens och fredagens turbulens på morgonen så har jag önskat mig långt härifrån för det är en rejäl ansträngning att ta det där passet. När jag sätter mig på jobbet sen, så känns det som jag eg har jobbat färdigt för dagen! Men som sagt, det är inte enkelt för assistanskillarna att ta över den biten och att jag skulle sova då...... undrar om vi kommer dit nån gång?
Nu önskar jag er en fortsatt fin dag och helg ♥ Kram ♥
torsdag 6 februari 2014
Ohanterbart läge
Jag upphör aldrig att förundras över min son och hur lätt
han stressas till skyhöga höjder som blir ohanterbart för oss alla. Det är de
allra minsta detaljer som – om det får fortsätta – förstör hela vardagen för
Turbo och han slutar fungera. Det har vi fått bevis för just nu. Idag blev det rejäl
skolvägran och det var inte lönt att diskutera den saken! Han var djupt nere i botten....
Här blir man ju aningen frustrerad eftersom vi inte får någon som helst orsak till det hela från Turbo. Hur ska man veta vad som är fel? Hur ska vi veta vad vi bör rätta till? Igår kväll sa Turbo att
han inte ville gå till skolan som idag. Ingen förklaring kom. Men av hans sätt
att vara så förstod jag att det var mycket allvarligt. Han blev ohanterbar och
alla småsaker som kom i hans väg gick sönder. Stackars Turbo! Undrar hur det
känns att vara så stressad inombords. Och vi föräldrar kan bara försöka avleda, för i det där upprörda tillståndet finns det ingen chans att nå honom för att
försöka lirka fram någon orsak. Det är bara att genomlida kvällen, för det är
en pärs kan jag säga.
I morse när jag väckte Turbo för att göra ett försök att få
iväg honom till skolan så får jag en knytnäve det första jag får när han
vaknar! Då vet jag instinktivt att skolan är körd för den här dagen. Oron och
stressen sitter djupt och det finns inget som jag kan säga eller göra för att
få honom att ändra inställning. Jag försökte, men jag hade inte en chans. I
såna här lägen fungerar ingenting. Så det fick bli en hemmadag idag.
Men man undrar ju - han är ensam med en assistent i egna lokaler, han har två mattelektioner i veckan.... vad kan det vara som utlöser en sån här avighet mot skolan. Att det hade att göra med skolan var det inga tveksamheter över, det kunde jag tydligt utläsa av Turbos reaktioner. Han ville absolut inte till skolan, men assistenten fick gärna komma hem till oss!
EN ENDA mening kom det ur Turbo i morse om en möjlig orsak! "Det springer folk där hela tiden." Det var allt han sa. Ja, det springer folk genom lokalen ibland. Det är en stor lokal, så de är inte precis inpå Turbo, men han blir uppenbarligen mycket störd av det ändå. Någon lärare förvarar sin cykel på dagarna innanför Turbos lokaler och går igenom för att lämna eller hämta sin cykel. Någon städerska kommer igenom ibland och någon kanske kommer för att hämta något annat. Igår var det en som kom in som tydligen dröjt sig kvar extra länge och det blev nog antagligen droppen för Turbo.
Detta skulle naturligtvis behöva åtgärdas. Vi får se hur det går att få bukt med det....
Nu har assistent Nisse varit här i eftermiddag och jag hoppas det blivit lite pepp för Turbo inför morgondagen.
Bäst att krypa ner i sängen snart, så jag är pigg och alert i morgon bitti för ett krävande morgonpass. Kram på er alla ♥
onsdag 5 februari 2014
Bekymmersamt
Ikväll är jag bekymrad.... det är något som inte stämmer med min grabb. Han känns helt i obalans. Och hur ska vi få reda på vad det är som felar? Själv säger han bara att allt är fel! Nä, jag har ingen aning, men det känns inte alls bra det här. Återkommer.....
Skickat via Blogsytisdag 4 februari 2014
Lite för mycket
Pust och stön, det känns som jag tagit mig vatten över huvudet. Vaknade med spänningshuvudvärk i morse och den hette verkligen duga, knappt så jag fungerade. Men man är tvungen att fungera i en sån här familj, spelar ingen roll hur man mår, det är bara att genomföra morgonpasset med glatt humör. Om jag nu inte ville ringa efter mannen förstås, men det ville jag inte.... envis som jag är!
Igår var vi på kurs på hab. På kvällen efter att assistent Kent varit här berättade jag för Turbo om en av förändringarna som väntar hos oss (den lindrigaste av de två). Idag hade vi möte med rektor och LSS-handläggare efter att Turbo kommit iväg till skolan. Sen direkt iväg till ett möte där vi drev vår dröm ett stort steg i rätt riktning. Snart, snart är det spikat och klart! Så det blir lite mycket ibland.
Tyvärr har Turbo varit lite orolig här i eftermiddag och kväll och inte alls lika harmonisk som igår. Men jag tror det berodde på att mannen kom hem nån timme tidigare från jobbet och det blev fel i rutinerna för Turbo. Han missuppfattade schemat eftersom det inte blev som vanligt och sen var det kört. Med tanke på hur lätt han kom ur balans idag så begriper jag inte hur vi ska ro iland de där ca 10 dagarna vi har framför oss i vår.....
Nej, nu ska jag komma i säng i god tid i kväll och jag hoppas jag är tillbaka på banan i morgon bitti igen. Återkommer med förklaring om de möten vi varit på igår och idag.
Kvällskramen kommer här ♥
Igår var vi på kurs på hab. På kvällen efter att assistent Kent varit här berättade jag för Turbo om en av förändringarna som väntar hos oss (den lindrigaste av de två). Idag hade vi möte med rektor och LSS-handläggare efter att Turbo kommit iväg till skolan. Sen direkt iväg till ett möte där vi drev vår dröm ett stort steg i rätt riktning. Snart, snart är det spikat och klart! Så det blir lite mycket ibland.
Tyvärr har Turbo varit lite orolig här i eftermiddag och kväll och inte alls lika harmonisk som igår. Men jag tror det berodde på att mannen kom hem nån timme tidigare från jobbet och det blev fel i rutinerna för Turbo. Han missuppfattade schemat eftersom det inte blev som vanligt och sen var det kört. Med tanke på hur lätt han kom ur balans idag så begriper jag inte hur vi ska ro iland de där ca 10 dagarna vi har framför oss i vår.....
Nej, nu ska jag komma i säng i god tid i kväll och jag hoppas jag är tillbaka på banan i morgon bitti igen. Återkommer med förklaring om de möten vi varit på igår och idag.
Kvällskramen kommer här ♥
måndag 3 februari 2014
Guldkillar - varifrån?
Jag känner mig glad just nu! Vi fick hem en harmonisk och lugn Turbo idag efter skolan och då har han varit på korttids sen i fredags. Det känns alltid lika underbart härligt när man ser att allt varit till belåtenhet och när man känner att han stortrivs. Tom och Valle hade gjort ett kanonjobb i helgen (iofs som alltid) och det känns alltid lika gott. Tom hade ändå ställt lite krav på Turbo och lyckats väldigt bra med det.
Assistent Kent som jobbat med Turbo i skolan idag har också känt av harmonin hos Turbo - härligt!
På tal om allt detta..... jag får emellanåt kommentarer om att vi har så fina personalkillar runt Turbo och såna exemplar verkar lysa med sin frånvaro på de flesta håll här i landet. Ja, det är riktiga guldkorn vi har just nu och har haft ett tag. Och jag tänkte faktiskt gå in lite mer på det här och visa lite hur det har gått till i vårt fall. Kanske kan någon få ett tips att följa.
Jag kan nämna tre olika sätt som vi fått så här fin personal till Turbo. Dels har vi vår assistent Nisse. Han är en kille som har varit i vår bekantskapskrets ett antal år. När vår ansökan om personlig assistent till Turbo gick igenom, så tänkte vi på Nisse om han kunde ta några timmar en gång/vecka med Turbo. Då skulle det inte behövas något nytt ansikte att vänja honom med. Så på den vägen är det med Nisse.
Sen har vi bl a Tom och Valle som f n jobbar med Turbo på korttids. Där var det den förra chefen för korttids som insåg behovet av att Turbo mådde bäst av att ha unga killar som personal omkring sig. Ett klockrent beslut att leta efter passande killar där. Och på den linjen fortsatte den nuvarande chefen. Detta gör att Turbo trivs oerhört bra på korttids och som ni säkert vet ni som läser här, så är det anpassat så Turbo är ensam med en personal. Lyx kan man tycka, men det är ett måste om det ska fungera för alla parter.
Vi har dessutom ytterligare en assistent här på hemmaplan numera. Denna assistent kom till genom vårt assistansbolag som vi bytte till för ett par år sen. De propsade på att vi behövde en till assistent, vi hade endast Nisse då. Vi sa nej eftersom det är så svårt att få in nya personer på Turbo. De ville ändå att vi skulle träffa Kent och vid första träffen så kände både jag och mannen att det skulle gå bra. Kent var klockren och det behövdes inte ens inskolningstid för att Turbo skulle känna sig trygg med honom. Så tack vare att vi bytte assistansbolag och tack vare att bolaget stod på sig så har vi denna kille hos oss nu.
Jag vet också att en till personal är på ingång på korttids, även det en ung kille (22 år, tror jag). Han ska tydligen ha erfarenhet att jobba med dessa diagnoser som Turbo har. Känns jättebra och jag hoppas kemin ska stämma.
Att vi är obeskrivligt glada och tacksamma över att vi har dessa killar i Turbos närhet behöver nog inte ordas så mycket om, tror alla förstår det ändå! Och förresten räcker inga ord iaf....
Med detta inlägg vill jag visa att vägarna till bra personal kan vara många och olika. Vi har blivit utrustade med jättefina personalkillar på tre olika sätt och det finns säkert hur många sätt som helst. Så ge inte upp, ni som behöver fin personal. De finns därute!
Kram på er ♥
Assistent Kent som jobbat med Turbo i skolan idag har också känt av harmonin hos Turbo - härligt!
På tal om allt detta..... jag får emellanåt kommentarer om att vi har så fina personalkillar runt Turbo och såna exemplar verkar lysa med sin frånvaro på de flesta håll här i landet. Ja, det är riktiga guldkorn vi har just nu och har haft ett tag. Och jag tänkte faktiskt gå in lite mer på det här och visa lite hur det har gått till i vårt fall. Kanske kan någon få ett tips att följa.
Jag kan nämna tre olika sätt som vi fått så här fin personal till Turbo. Dels har vi vår assistent Nisse. Han är en kille som har varit i vår bekantskapskrets ett antal år. När vår ansökan om personlig assistent till Turbo gick igenom, så tänkte vi på Nisse om han kunde ta några timmar en gång/vecka med Turbo. Då skulle det inte behövas något nytt ansikte att vänja honom med. Så på den vägen är det med Nisse.
Sen har vi bl a Tom och Valle som f n jobbar med Turbo på korttids. Där var det den förra chefen för korttids som insåg behovet av att Turbo mådde bäst av att ha unga killar som personal omkring sig. Ett klockrent beslut att leta efter passande killar där. Och på den linjen fortsatte den nuvarande chefen. Detta gör att Turbo trivs oerhört bra på korttids och som ni säkert vet ni som läser här, så är det anpassat så Turbo är ensam med en personal. Lyx kan man tycka, men det är ett måste om det ska fungera för alla parter.
Vi har dessutom ytterligare en assistent här på hemmaplan numera. Denna assistent kom till genom vårt assistansbolag som vi bytte till för ett par år sen. De propsade på att vi behövde en till assistent, vi hade endast Nisse då. Vi sa nej eftersom det är så svårt att få in nya personer på Turbo. De ville ändå att vi skulle träffa Kent och vid första träffen så kände både jag och mannen att det skulle gå bra. Kent var klockren och det behövdes inte ens inskolningstid för att Turbo skulle känna sig trygg med honom. Så tack vare att vi bytte assistansbolag och tack vare att bolaget stod på sig så har vi denna kille hos oss nu.
Jag vet också att en till personal är på ingång på korttids, även det en ung kille (22 år, tror jag). Han ska tydligen ha erfarenhet att jobba med dessa diagnoser som Turbo har. Känns jättebra och jag hoppas kemin ska stämma.
Att vi är obeskrivligt glada och tacksamma över att vi har dessa killar i Turbos närhet behöver nog inte ordas så mycket om, tror alla förstår det ändå! Och förresten räcker inga ord iaf....
Med detta inlägg vill jag visa att vägarna till bra personal kan vara många och olika. Vi har blivit utrustade med jättefina personalkillar på tre olika sätt och det finns säkert hur många sätt som helst. Så ge inte upp, ni som behöver fin personal. De finns därute!
Kram på er ♥
söndag 2 februari 2014
Körig helg
Det blev lite mycket för mig här så tyvärr blir det inte så många ord från mig. Jag hade ett mål med vad jag skulle hinna med den här helgen när Turbo är på korttids och det gick med nöd och näppe. Målningen tar längre tid än jag räknar med, men jag måste ju få det att gå framåt. Sen har jag hoppat på en annan grej denna månaden och nej.... jag är nog inte riktigt klok ;) ;) ;) Nu ska jag göra det sista för idag, sen stupar jag och landar på kudden!
Kram och go´nattens ♥
Kram och go´nattens ♥
lördag 1 februari 2014
Målning, mys och beslut
Igår morse var det också då en morgon som var lite ostabil för Turbos del. Men det gick att få iväg honom till skolan utan utbrott och sen pustar jag ut när han satt sig i taxin. Det oroar honom fortfarande det där att inte internetinloggningen på skolan fungerar. Jag har stött på rektorn och it-avdelningen igen få se om det inte kan bli löst snart....
Jag jobbade hårt på jobbet igår. Hade ju några deadline att klara av och det gick! Skönt när man är i mål! Mannen åkte iväg på eftermiddagen och gjorde slag i det ena beslutet som nu är färdigt för vår familj. Turbo är involverad men han vet inte om att beslutet är taget nu. Efter skolan igår åkte han nämligen till korttids och är där över helgen. Ska berätta för honom på måndag få se hur reaktionen blir. Detta beslut är inget som är en jättestor förändring för standardbarn i 15-årsåldern, men för vår Turbo är det viktigt att vi går rätt till väga när vi förbereder och berättar, annars blir det stora utbrott - och det kan det bli ändå....
Sen har vi ytterligare ett beslut att ta och det blir ett STORT beslut och det är det även i standardfamiljer. Hur vi ska ro i land detta med Turbo vet jag inte, men nu har jag och mannen tagit vår dröm så pass långt så vi kommer nog inte att backa. Vi kommer att köra på den tänkta linjen. Blir nog antagligen bestämt mer i detalj under veckan som kommer. Så nån gång under våren så är Turbo utlåningsbar under ca 10 dagar ;). Snart ska jag tala i klarspråk här.....
Vet ni vad vi gjorde igår kväll, jag och mannen? Vi såg en film! Och??, kanske ni tänker. Ja, i vår familj börjar det faktiskt bli rätt ovanligt... Det är svårt att få ett sammanhang i en film nu när Turbo är uppe så länge på helgkvällar och jag och mannen inte får den där egentiden på kvällen längre. Men som sagt, bara att gilla läget. Men igår kväll uppskattade jag den där soffilmmyskvällen extra mycket eftersom det kändes som en evighet sen sist.
Idag har jag äntligen fortsatt med min ommålning av matrummet. Jag tar ju lite i taget eftersom Turbo behöver vänjas in försiktigt, så det går inte fort framåt. Men nu har jag lagt upp en tidsplan på hur långt jag bör komma de närmaste gångerna Turbo är på korttids. Det går tyvärr inte att måla när Turbo är hemma, så det får koncentreras till de gånger han är på korttids. Men det är mycket man behöver göra vid såna tillfällen....
Ikväll tar vi lite tacomys här framför TV-n. Ska bli skönt att äta tacos i lugn och ro. När vi äter det när Turbo är hemma så är det mycket anpassningar och hänsynstagande som måste till. Nu ska jag njuta för egen del. Önskar er alla en go kväll! Kraaaaaam <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)