Speciella band och förståelse

Sådär ja! Nu är jag tillbaka i vardagen igen, men måste nog säga att vardagen på hemmaplan är lugnare än jag trodde den skulle vara efter min bortovaro. Men innan jag kommer in mer på det så tänker jag berätta om hur jag haft det. Underbart härligt och fantastiskt roligt! Hittar nog inte de rätta orden men jag ska försöka.

Vi är alltså ett gäng mammor till barn med olika NPF-diagnoser (adhd, Asperger, autism m m). Vi har hittat varandra genom bloggandet och känner att vi förstår varann på ett speciellt sätt. Måndag t o m onsdag samlades vi hos Nina som öppnade sitt hem för oss. Vi blev sex stycken mammor som kom från olika håll i landet. Ninas blogg har jag läst ett antal år och vi har haft god kontakt. Kattägare som jag är så såg jag fram emot att äntligen få träffa Sune - Ninas katt - som jag läst och sett så mycket om på bloggen. Japp! Detta var ungefär det vi fick se av honom:

Stackars Sune! När vi mammor dundrade in så flydde han fältet in i sovrummet på övervåningen och gömde sig bakom gardinen - och där satt han! Hoppas han repar sig snabbt!
Nåja, vi åt och drack gott ändå, utan Sune....

Vi såg oss omkring på den lilla orten där Nina bor. Ett litet pittoreskt och mysigt samhälle.

Mycket snack blev det, det var inte många sekunder det var tyst! Men det är så härligt att utbyta lite erfarenheter med varandra. Många tips snappar man också upp så vi har mycket att lära av varann. Emellanåt skrattade vi så tårarna sprutade och skrattmusklerna fick sig en rejäl omgång. Underbart och befriande! Den ena är galnare än den..... eller hur det nu är.... Det är så skoj att vi kan ha så roligt och ha med humorn i våra liv. Vi lever ändå allihop ganska tuffa liv på olika sätt. Så en del bus blev det också, men vissa bilder behåller jag nog för mig själv ;)

Tiden går fort när man har roligt så igår var det alltså dags att kramas och vinka av varann. Var och en åkte åt sitt håll, men jag hade ändå lite tur som fick sällskap på tåget halva resan iaf. En av tjejerna skulle ända ner till Skåne.
Detta var en träff att glädjas åt och som vi kommer att minnas. Vi hade trevligt och njöt av stunden så länge den varade!

Stort tack till Nina som bjöd oss till sitt hem och lika stort tack till de andra i gänget som fixat och donat så vi lite mer långväga fick det alla tiders bra!

Och hur hade det gått här hemma då? Jo, riktigt kanonbra! Jag hade givetvis fått rapporter under dagarna också, men det var helt underbart att komma hem och möta en harmonisk och glad och kramig Turbo! Känslan är fantastisk! Men vi hade iofs planerat detaljerna noga, jag och mannen, så det inte skulle behöva bli någon onödig miss. Men hur noga man än är så kan det ändå bli att man glömmer något. Men det verkar som de haft det kanonbra i dagarna tre. Mannen hade t o m pratat med Turbo om vår dröm som vi har och som vi snart skulle vilja sätta i verket. Snacket hade gått riktigt bra och mannen hade förklarat för Turbo varför vi vill göra det och hur vi tänker. Bearbetar vi ett tag så kanske det blir lättare att genomföra....

Avslutar detta inlägg med en stor eloge till mannen som lät mig komma loss genom att jobba extra hårt på jobbet veckan innan och som fixade Turbo så galant! Att komma hem till ett välstädat hem och en Turbo i harmoni - kan det bli bättre?

Kram på er alla <3

Skickat via Blogsy