Årskrönika 2013

Här kommer en sammanfattning av år 2013 för den som orkar läsa. Mycket har hänt och för mitt minnes skull så är det bra att skriva ner det. Men jag förstår om ni inte orkar ta er igenom allt.....

JANUARI:
Vi började året med att ha en stor oro över att assistent Kent som började i september skulle sluta pga att han fått heltidsjobb med annan brukare. Kent kom ju in som en stormvind i Turbos liv, ingen inskolning behövdes och det har aldrig hänt med en personal innan. Turbo kände sig trygg med honom från första stund! Men lagom till att han vant sig vid tider med Kent så skulle det upphöra. Men i januari blev det klart att Kent inte ville släppa Turbo helt utan komma hem till oss en gång/månad iaf - då slapp vi ge Turbo ett negativt besked! Detta drag visar sig betydelsefullt senare under året.
Under januari visar Turbo tendenser till att ha en begynnande depression, vilket inte alls är likt honom. Det visar sig att under den tvåveckorsperiod som läraren Palle är borta på semester så lägger man upp planeringen av skolarbetet helt fel. Man använder ett sätt som inte alls passar Turbo. När det åtgärdas så upphör deppigheten.

FEBRUARI:
Här berättar jag för Turbo om att korttids ska byta lokaler så det blir en flytt även för honom. Vi förberedde extremt noga med bilder, bilder, bilder. Vi hade t o m bilder uppsatta på väggen hemma så han såg dem varje dag. Det kommer en del protester men det hade kunnat vara ännu värre.

Vi fixar också så Turbo ska få en provnatt på nya korttids med ordinarie personalen Tom, annars skulle det blivit mer ovan personal de första dygnen. Och det kändes inte riktigt bra. Provnatten gjorde susen.
Även en radikal schemaändring väntar på korttids och det är inte populärt och det utlöser en hel del utbrott hos Turbo. Oron gnager i honom och vi har bara att försöka förklara och stryka honom medhårs.
Eftersom det väntade en schemaändring på korttids gjorde jag i ordning ett 4-veckorsschema hemma så han får bättre koll på hur dagarna och veckorna ser ut. Det visade sig bli en hit. Det lugnar Turbo mycket.

Under februari visar det sig att Turbo och en av lärarna på resursskolan inte funkar ihop och det gick så lång att den psykolog som handleder personalen satte upp en deadline på två veckor. Fungerar det inte bättre efter dessa två veckor så ska den läraren lyftas bort därifrån, för bådas skull! Hu... En förändring till ville vi inte ha! Vi lyckades nysta fram var problemet låg så det bättrade sig. Phuu!

MARS:
Ganska många utbrott har vi en period här. Många förändringar på kort tid har det blivit för Turbo. Flytt av korttids, schemaändring och personalen Mt försvann därifrån samtidigt och den tidigare reserven Otto tog över. Inte konstigt att det blir för mycket för honom.
Samtidigt kommer en vägran från honom att sova i sitt rum. Vi får helt enkelt byta rum till honom för att han ska lägga sig. Han trivs inte längre i sitt vanliga rum så han får ta gästrummet i stället.
Under våren får vår assistent Nisse (och vi föräldrar) handledning via assistansbolaget. Nisse har ingen utbildning på området tidigare, så detta visar sig bli ett lyft.
Ytterligare en förändring inträffar här. Tre nya elever ska börja där Turbo går. Under ett par månader har han varit ensam elev men nu kommer tre nya. Det går förhållandevis bra, trots allt.

APRIL:
Jag och mannen hade en härlig helg när Turbo var på korttids. Vi tog en riktig långpromenad och såg t o m vargen som härjat i området ett tag.
Vi gick på konsert med Jill Johnson och vi var på spa-bad i Varberg.

Vi får också reda på att det blir en flytt av skolan för Turbo till nästa terminsstart. Kommunen behöver de nuvarande lokalerna till annat. Det känns som det bara är förändringar runt Turbo hela tiden....

MAJ:
Jag och några mammor till, träffades under härliga förhållanden och vi lyckades nog få med hela känsloregistret under de två dygn vi var på ön i skärgården. Vi är alla mammor till barn med olika NPF-diagnoser. Ett härligt gäng och vi hittar mycket styrka av varann! Tack för att ni finns, tjejer!

Turbo har en mycket orolig period på ett par veckor så jag drog ut på det lite att berätta om skolflytten, men berättade det under månaden med hjälp av bilder. Sen var det bara att bearbeta. Vi la fram det lite positivt eftersom tanken var att han inte skulle behöva byta lokaler sen till gymnasiet. Nu får vi väl se hur de planerna går....
En heldag med föreläsning av Pelle Sandstrak och Bo Hejlskov Elvén fick jag, mannen och assistent Nisse gå på som utbildning genom assistansbolaget. En fantastisk dag!

Turbo träffar läraren Joakim som ska börja till hösten i st f Palle som går i pension till sommarlovet. Det är alltså mycket nytt som säkert gör att Turbo är väldigt orolig ett tag med många utbrott.

JUNI:
Skolavslutningen avgick och jag tror mycket av Turbos oroligheter under några veckor berott en hel del på att det skulle bli ett avsked mellan honom och läraren Palle. Tror det låg och grodde en längre tid.
En hel del energi gick åt till att peppa Turbo ang nya vikarier på korttids som börjar jobba nu. Det behövs nya för att kunna täcka upp sommaren med personal. Både Gösta och Axel kommer in där som nya.
Jag börjar måla om i matrummet där Turbo numera huserar med sin dator och därmed spenderar en hel del tid där. Jag skulle inte få måla om där. Försökte ju förra hösten men la ner det då Turbo får rejäla utbrott av det. Nu "lurar" jag honom genom att köpa ett barbord som jag målar i den nya färgen och målar också väggen bakom. Kommer att ta lite i taget sen så han får vänja sig.

JULI:
Juli månad innebär lite semester och andra diverse utflykter. Mannen tog Turbo med sig på en egen liten tripp, men de fick sällskap efter vägen av en kusin som behövde komma ut lite. Turbo tog det väldigt bra och han trivdes.

Jag fortsatte att måla om lite grand i sakta mak. Får inte ta för mycket åt gången för att inte oroa Turbo i onödan.
Jag och mannen kom iväg på en underbar tripp till Karlstad under några dygn. Vädret var suberbt och vi njöt i fulla drag av både det ena och det andra.

AUGUSTI:
Korttidspersonalen Tom börjar introducera Turbo i nya skollokalerna genom att gå dit några gånger när Turbo ändå är på korttids. Det funkar kanonbra!
När skolan sen drar igång så börjar den nye läraren Joakim och även en ny mattelärare sätts in. Man lånar in en lärare från gymnasiet för att under år 9 undervisa Turbo i det ämnet. Nya lokaler och två nya lärare.... mycket nytt på en gång! Men de första skolveckorna går förvånansvärt bra! Vi tappar hakan och försöker hålla andan - vi fattar ingenting! Men bara att njuta!

SEPTEMBER:
Vi upplever några veckor av total harmoni. Från skolstart och ca fyra veckor är Turbo mer harmonisk än han någon gång varit tidigare tror jag. Wow! Och detta trots allt nytt både i skola och på korttids! Hm....
Här kommer ytterligare en förändring för Turbo och det ganska plötsligt. Korttidspersonalen Otto får reda på att han kommit in på högskola och kommer därför att försvinna från korttids. In med en ny personal utan förvarning, men vad göra?! Valle träffar Turbo en eftermiddag på fritids tillsammans med Tom innan han tar ett eget dygn sen. Allt gick bra och Tom har lagt grunden med Valle otroligt bra!
Skönt att allt flöt på så allt var lugnt. Då kunde jag och mannen komma iväg på vår weekend till Prag utan att vara oroliga över hur Turbo och korttidspersonal hade det.

Men sen, i mitten av september börjar eländet! Det blir fnurror mellan Turbo och lärarna Joakim och Tyra stup i kvarten. Ingen vet vad det beror på och vi brottas hela tiden med utbrott och skolvägran. Vi sliter vårt hår och förstår ingenting. Varför denna vändning när Turbo var så oerhört harmonisk tidigare? Det blir t o m någon dag då Turbo vägrar gå till skolan pga att han känner att något är helt fel och oron är stor hos honom.
Vi reder ut en del och det blir lugnare ett tag, men mot slutet av månaden brakar det löst ordentligt för Turbo. Nu blir det katastrofläge utan dess like!!!
Mitt i allt så kommer jag, mannen och två vänner iväg på en konsert med Peter Johansson. Jag bara älskar den killens röst och han gör Queen-låtarna oerhört bra!

Det hårdnade till extremt mot slutet av månaden och Turbo fick sina värsta utbrott i sin historia. Dessa utbrott bröt ut i skolan.... Nu kom en otroligt tuff period i vårt liv här i Diagnoslandet! Turbo blev hemma några dagar efter "den stora smällen", men tyvärr fanns orosmomenten kvar när Turbo kom tillbaka till skolan igen. Oron var stor - hur länge skulle det gå innan det small igen???

Allt fick tyvärr eskalera alldeles för långt pga att personalen inte kunde läsa av Turbo och kunde stoppa i tid. Miljön i skolan var helt fel för honom, men ingen där hade sett och förstått.... därför gick det på tok för illa!


OKTOBER:
Vi börjar månaden med att ha ett krismöte ang skolsituationen. Man sliter sitt hår eftersom den åtgärd som behövs inte går att lösa enligt skolledningen. De störande eleverna runt Turbo skulle behöva flyttas på, men det finns inte lokaler att tillgå, sägs det. Man erkänner också att det inte finns tillräckligt med kompetens hos dem som jobbar med Turbo för att kunna bemöta honom på ett sätt som han behöver.
I mitten på månaden får jag och mannen nog av hela situationen och meddelar rektorn att vi håller Turbo hemma tills allt är löst och Turbo kan komma tillbaka till skolan och må bra! Vi vågar helt enkelt inte riskera mer i det här läget.
Efter någon vecka är det dags för honom att börja i skolan igen. Nu blir korttidspersonalen Tom och vår assistent Kent insatta som assistenter i skolan som en tillfällig lösning som är tidsbegränsad. MEN, miljön är fortfarande densamma. Assistenterna får jobba hårt för att få det att vara lugnt!

NOVEMBER:
Tom och Kent kom igång som assistenter men vi kände nog alla att det ändå var ohållbart i längden. Detta pga att orosmomenten inte var åtgärdade. Då spelar det inte någon roll hur duktiga assistenterna ändå är, så hjälper det inte om det är något som stör i omgivningen. Så en vecka in på november stod det klart att Turbo blev hemmasittare! Han blev avstängd från skolan och miljön runt honom gick inte att ordna, sa skolledningen. Frustrerande!!
Det gick ett par veckor och denna hemmasittning tärde på oss alla och orken tröt fullständigt. Jag tröttnade ur rejält så jag och mannen skrev till slut ett skarpt mail till högre positioner inom kommunen för vi kände att det började bli akut. Vi behövde en lösning omgående! Och vet ni, dagen efter kom besked om att Turbo var välkommen tillbaka till skolan efter ett par dagar. Då var det tömt på elever och tyvärr också på lärare. Vi hade kommit fram till att det inte var någon idé att fortsätta med dessa båda lärare eftersom det blivit som det blivit mellan dem och Turbo. Vi ansåg det oreparerbart.
Turbo får vara i skolan och ha matte några lektioner och nu är det båda våra fina assistenter på hemmaplan - Kent och Nisse - som kommer att jobba med Turbo under skoltid. Under de sista dagarna i november kan vi så äntligen pusta ut och det känns lugnt igen.

DECEMBER:
Jag däckar ett par omgångar och mår verkligen inte bra efter allt som varit. Jag är millimeter ifrån en total kollaps, men repar mig efter nån vecka. Vi fick några otroligt välbehövliga dygn då Turbo var på korttids ganska tätt efter varann. Det hjälpte en del till återhämtning.
Vi avslutade året med att åka till Istanbul - jag, mannen och två av våra vänner. Vi hamnade mitt i oroligheter men fick ändå en oförglömlig resa med många positiva minnen i bagaget.

Ja, det var det det! Ett innehållsrikt och stundtals ganska tufft år och jag tror inte att det nya året blir mindre innehållsrikt, tyvärr. Jag kan inte säga att jag ser fram emot allt som måste hända. Turbos skolgång är ett oskrivet blad just nu. Vi har bara att hoppas att alla beslut som måste fattas blir så bra som möjligt och att kampen för det blir så liten som möjligt. Ett år till med en svår skolkamp vet jag inte om varken jag eller mannen fixar ur orkessynpunkt. Vi hoppas på det bästa!
Jag hoppas också att ni alla fina läsare orkar kika in hos mig även i fortsättningen. Tusen goa kramar till er alla <3

Skickat via Blogsy