Oro i lägret!

Tack för er respons på gårdagens inlägg - intressant! Tyvärr kan jag ju inte säga att utbrotten blir lättare ju större Turbo blir. Att försöka styra en person som är 193 cm lång och även försöka hålla sig undan för hans framfart kan vara ganska svårt. Men, men.....

Tyvärr slutade gårdagskvällen med ganska rejält utbrott. En 5000:--sak gick åt skogen. Motionscykeln gick i delar. Grabben blir stark när han får utbrott. Vet inte om mannen kan fixa den, vi får se. Mannen brukar vara en fena på att hitta lösningar på sånt.

Så visst är det tydligt att något trycker hos Turbo. Han gör inte så här när allt är lugnt och fridfullt. Det finns ALLTID en orsak till hans utbrott och det gäller att utröna var skon klämmer. Inte alltid så lätt eftersom han har svårt att sätta ord på sånt. Men ansiktsutrycket hos honom igår när jag frågade om han visste vad som var fel, talar sitt tydliga språk - något är det!

 

Idag har Turbo varit på fritids till strax efter lunch när jag jobbade. Lämning och hämtning var lite halvstökig och det blir lätt så när han har oro i kroppen. Han hade väl lugnat sig lite efter ett tag där och det är ju skönt. I eftermiddag har jag gått igenom lite med honom och pejlat läget med hjälp av penna och papper. Jag hade inte mycket att gå på eftersom Turbo inte sagt alls vad det rör sig om. Men jag hade en misstanke! Kanske är det det. Jag ska nämligen åka bort ett par dygn nästa vecka och det tillhör inte vanligheterna att jag är borta när det är vanlig vardag. Mannen får alltså ta de pass som jag alltid tar - morgonpass och eftermiddagspass ett par dagar. Det är möjligt att det oroat honom så pass. Jag har satt upp det på hans schema så han vet om det. Det får ju inte komma som någon överraskning för honom tätt inpå, för då blir det definitivt utbrott av det hela.

Idag har vi gått igenom lite tider och stunder om hur det kommer att se ut de två dygnen jag är borta. Ska gå igenom ännu mer i detalj med honom sen om hur jag förbereder mannen, så känner han sig förhoppningsvis lugnare efter det. Hoppas det "bara" är detta som oroar. Han verkar inte oroa sig över skolstart i morgon iaf. Vi får avvakta morgondagen så får vi avläsa Turbo igen.

 

Om det är någon som undrar hur utbrottet mot motionscykeln gick till så tänkte jag förklara det så ni slipper undra. Tror det kan vara svårt att föreställa sig annars. Cykeln står i TV-rummet. Jag och mannen tittar på något och Turbo sitter på cykeln och tittar. Under tiden han tittar på TV:n så skruvar han på en skruv med ett litet handtag. Jag har att välja på att säga till honom att sluta skruva eftersom risken är stor att den snart går sönder, eller tiga och hoppas att det inte händer. Säger jag till honom så vet jag att till 99,99 % kommer det att trigga honom till att skruva ännu mer frenetiskt. Så jag tiger!

Vad händer? Jo, skruven med handtag flyger av och Turbo kan inte hantera den känslan han får i samband med det! Det är då han börjar slita och dra i alla kablar och handtag och allt så allt flyger. Ja, så går det till här! Sånt är livet....

Nu har jag varit borta en stund på kvällen här och mannen har fixat kvällsprocedurerna med dusch och allt. Allt har gått bra och nu återstår det att se hur morgondagen avlöper. Kram på er <3

Skickat via Blogsy