onsdag 22 januari 2014

I flygande fläng

Oj, vilken dag det här blev! Det började med ett lite tuffare morgonpass med Turbo och sen har dagen gått i flygande fläng! Jag skrev ju igår att allt var lugnt och att utbrotten kommer sällan. Men i morse var grabben trött och då är det inte lätt att få honom färdig tills taxin kommer utan att han smäller av. Han tål ingen stress eller press i vanliga fall och ännu mindre när han är trött.

Något som jag inte skrivit så mycket om tidigare är detta med hur viktigt det är med lågaffektivt bemötande. Det var något som jag verkligen utövade i morse. Det går alltså ut på att inte göra motstånd, att inte hugga emot och att försöka göra sig så "liten" som möjligt. Mycket effektivt och det märkte jag i morse. Turbo gick aldrig helt överstyr i morse, men det hade han säkerligen gjort om jag hade agerat annorlunda. Även om han gjorde utfall mot mig så spände jag aldrig kroppen eller armarna utan var följsam och hade en låg ton om jag sa något över huvud taget. Otroligt effektivt! Och nej, man får inte vara rädd vilket jag heller inte är utan jag behöll ett glatt och lättsamt humör. Jag känner ju Turbo både utan och innan..... Jag tog ingen bild, men TV-rumsbordet var i två delar igen efter morgonen....




Ja, ja, han kom iväg till skolan med taxin iaf. Men det hade inte gått om inte vår assistent Kent väntat på honom där. För lagom till taxin rullade in här, hade Turbo gått upp på sitt rum och var sur och arg. I de lägena brukar han inte sätta sig i taxin utan han har annars varit hemma tills det runnit av honom. Jag brukar få skjutsa honom. Men nu visste han att det fanns något i skolan som lockade och då blev det som en morot och en rejäl drivkraft för honom.

Efter den morgonen åkte jag till jobbet och jobbade frenetiskt och kände mig allmänt stressad mitt i alla djupa saker jag hade att göra. Jobbade fram till strax före lunch. Lunchen delade vi med en leverantör som var på besök. Sen snabbt hem och bytte om för att göra oss förberedda att gå på en begravning. Alltid lika jobbigt och sorgligt med begravningar. Det blev en känslosam, men fin stund.




Nu är jag trött och tänker stupa i säng och jag hoppas Turbo är piggare i morgon bitti än han var i morse. Kram på er fina läsare ♥

4 kommentarer:

Nina sa...

Jag förstår ju precis, och alla i samma situation vet vad det handlar om. Det tar på krafterna det där.

Om man läser det här inlägget utan att vara insatt alls, då får man nog lite åsikter om det hela.

Om du har tid och ork, kan du berätta lite mer vad skillnaden blir och varför det är så viktigt med rätt bemötande? Om du förstår vad jag är ute efter?..

Det är så lätt att döma när man ser en situation och inte vet bakgrunderna. Mångas åsikt är ju att man måste sätta gränser och säga ifrån på skarpen.

Hoppas ni får en lugnare dag idag, på alla plan.

Kram Nina!

Annelie L sa...

Jag tror mig förstå hur er morgon varit och det är verkligen tufft. Ordet lågaffektiv hörde jag för första gången ( tror jag i allafall) förra veckan. Det var när min chef sa att specialpedagoger på vår skola hade sagt att jag var född med det, Gissa om jag blev glad...
Kram vännen och hoppas ni får en lugnare kväll och en lugn morgon.

Annelie L sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Annelie L sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.