Historisk vecka.... och okunskap!

Söndag kväll och jag sitter på jobbet och försöker jobba lite effektivt. Ja, ni förstår nog hur det går när jag skriver blogginlägg i stället ;) Men jag måste ta ett avbrott och skriva lite, sen sätta fart igen. Det gäller att jag ligger med i mina arbetsuppgifter inför den här veckan som kommer att bli historisk. Vad sägs om hela sju möten inbokade som alla rör Turbo på ett eller annat sätt. Dessutom ska jag vara ledig en av veckodagarna för att åka ut på lite roligheter! Vi börjar med en hyfsat normal måndag utan möten, men sen tar vi sju möten fördelat på tre dagar.... (Jodå Nina, det kan vara läge för konstgjord andning sen, tack för att du ställer upp ;))

Det är bara att hoppas att Turbos humör är snällt mot oss så veckan flyter på smidigt. Tyvärr innebär både måndagen, tisdagen och onsdagen moment som inte hör till de vanliga rutinerna för honom. Jag hoppas att han fixar det galant!

Helgen hemma hos oss har fungerat ganska bra, får jag säga. Igår hade vi nya assistenten Kent hos oss hela dagen som tog hand om Turbo. De hade varit iväg på en utflykt ca sex mil bort. Det verkar ha gått bra även om Turbo var lite uppspelt efter dagen, men inga utbrott i faggorna iaf. Han säger själv att han haft roligt, men  det blir ju lite nytt för honom med assistenten och deras upptåg.
Detta kommer att bli kanonbra bara de blir helt vana vid varandra. Jag imponeras fortfarande av den här killen, det riktigt lyser om honom av trivsel av att få jobba med ungdomar med autism! "Handhavandet" verkar sitta i ryggmärgen hos honom och han är som klippt och skuren för jobbet! Samtidigt är vi ju beredda på att vad som helst kan hända när det gäller Turbo....

Glad bil sedd i stan!

Jag och mannen fick alltså en heldag för oss själva mitt emellan två korttidshelger - vilken lyx att kunna åka in till stan tillsammans och bara shoppa och ha det gott. Det var mycket vi (läs: jag) behövde för det var längesen jag handlade till mig själv. Men skor blev det till oss alla tre faktiskt, och ganska snart tröttnade mannen på att shoppa så det blev en öl och en tidning och bara vara medan jag härjade fritt i affärerna ;) Han mådde å andra sidan inte helt bra så han behövde nog ta igen sig lite...

Skor ja, det inhandlades som sagt till alla tre i familjen - alltså även till Turbo. Han har nu vuxit ikapp mannen så han kunde prova skorna i affären. Det skiljer fem mm på deras fötter nu. Fortfarande så köper jag skor utan att Turbo är med och provar. Så har jag gjort i hela hans liv och det har funkat utmärkt bara man mäter ordentligt. Nu har vi hittat ett märke som sitter bra och är sköna (Salomon) och dessa har vi hållit oss till i hur många år som helst. Kostar en slant men de håller bra och är värda varenda krona.
Turbos fötter och skor får man hålla koll på. Han klagar aldrig och säger inte till när skorna börjar bli för små. Är man inte på sin vakt så går han där med krökta tår utan att säga något....

Inköpsresultat!

Lagom när vi kom hem i går kväll blev vi uppringda av en försäljare (trots Nix telefon!). I o f s inte så ovanligt, men här var det några bekanta som hade gett bort en visning av nån typ av maskin därför att de var nöjda med den.... Ok då... jag lyssnade på tjejen iaf. Hon ville komma och demonstrera den och vi fick välja mellan mattrengörning, sängsanering och en sak till som jag inte kommer ihåg vad det var. Både jag och mannen var tvungna att vara hemma när de demonstrerar.... Då tänker jag så det knakar.... det betyder att Turbo är hemma också eftersom vi båda bara är hemma utan Turbo när han är på korttids, t ex en lördag varannan vecka!

Jag förklarar att vi har en autistisk son och att det inte fungerar att ta emot detta besöket när han är hemma. Det skulle dessutom ta 1,5 timme att visa vad de hade! Detta fixar inte Turbo, det vet vi.
Då säger människan i luren: "Kan man inte lägga barnet i ett annat rum under tiden?"...................... Ehh...... det är inget paket vi har, som man kan lägga i ett hörn 1,5 timme och sen flytta tillbaka.....
Både jag och mannen kan inte vara upptagna med en försäljare och tro att Turbo ska klara sig själv. Det kommer att höras ljud från en maskin och bara det kan göra att han går i taket. Att han dessutom skulle vara utan assistans i det läget... nä, glöm det!
Här blev jag påmind om hur mycket okunskap det finns ute i samhället ang NPF. Den här försäljaren visste inte alls vad autism var, hon verkar inte ens ha hört ordet!! Skrämmande!!!
För upplysnings skull så kan jag berätta att jag avböjde en visning, skulle ändå inte ha köpt nån maskin.

Nu åter till jobbhögen. Ha det gott i söndagskvällen ♥ Kram ♥

Assistanshjälp

Tiden bara springer iväg här, men så är det när man har fullspäckat. Bara att försöka hinna med själv också :) Turbo är fortsatt glad och harmonisk. Förutom en sak som rann upp hos honom igår kväll. Vet inte riktigt hur vi ska tackla det och komma runt det. Så oerhört mycket svårare det är med ett barn med autism, mot ett standardbarn som man kan prata med på ett helt annat sätt. Låser det sig för Turbo med en viss sak så är det svårt att förklara sig igenom situationen. Vi har knappt en vecka på oss att "låsa upp" Turbo, men vet inte hur. Jag har vänt mig till verksamhetschefen för assistansbolaget, få se om de har några råd och tips att komma med. Detta är lite nytt för oss. Vi bytte assistansbolag 1 sept och de verkar väldigt kunniga på autismen och villiga att stötta och hjälpa till vid problem. Det förra assistansbolaget hade vi i stort sett inte alls kontakt med och de var tyvärr inte behjälpliga på det sättet. Nu hoppas jag att vi kan lösa "knuten" med hjälp av de nya!

Som sagt, här rullar det på i världens fart och kommer att göra det ett tag till. Vi har mycket vi måste genomföra med Turbo under helgen också, få se hur det går. Dessutom kommer Kent, den nya assistenten i morgon och tar hand om Turbo nästan hela dagen. Jag och mannen ska iväg och shoppa lite, behöver lite nytt nu och passar på när vi har assistanshjälp. Härligt att vi får en sån här dag mitt emellan två korttidshelger.  För korttidshelgerna är fullspäckade.

Oj, ni skulle se min kalender för nästa vecka!! Veckan kommer att gå till historien! Men jag lovar att försöka hinna med och rapportera här om vad som händer. Vi har bl a massor med möten inbokade och alla har med Turbo att göra! Ändå finns det saker jag skjuter upp som jag nämnt här tidigare... så det finns att göra när man lever med diagnoser i familjen.

Nu tänker jag stänga ner Spotify för idag, bomma igen på jobbet och ta mig hem till lite fredagsmys (hoppas jag). Ha det gott därute i hösten ♥ Kram ♥

Fullt ös och lite till!

Ännu en hektisk dag avklarad! Men för att börja dagen från början så tycker jag det är helt underbart när jag väcker Turbo och han är på ett strålande humör och är otroligt skojfrisk! Det är sån stor kontrast till när livet inte stämmer för honom, när det brister nånstans i anpassning för honom. Då är det inte lätt. Men nu är det så mycket lättare att hantera honom, när allt runt honom stämmer och är tillrättalagt. Härligt att se honom trivas så bra med sin vardag nu.

Lika härligt är det när man hämtar honom efter skola och fritids idag, då man möts av en lika skojfrisk och glad kille! Han trivs alltså både med skolan och med korttids/fritidspersonalen just nu. Det märks så tydligt på honom så det finns ingen tvekan. Detta är en kille som antingen är svart eller vit. Det finns inget mellanläge där man är tveksam om hans mående och om det är väl anpassat.

Eftersom vi har fullt ös här, jag och mannen, med fullspäckat schema ett tag framöver så är det bara att tacka och ta emot att Turbo mår så bra nu. Agendan är full och mer därtill nästa vecka. Och mer har fyllts på under dagen. Men det är grejer som vi har svårt för att avstyra och tacka nej till. T ex fick vi inbjudan från hab på kort varsel om en kurs som är nästa vecka. Svårt att säga nej till det när vi tidigare uttryckt vårt önskemål om en sån kurs.... och så kommer den nu! Ska ringa hab i morgon för lite förtydligande bara, innan vi bestämmer oss helt. Sen fick jag och mannen en annan inbjudan idag som också har med diagnoserna att göra. Vet inte riktigt exakt vad det går ut på men det har samband med att vi kan hjälp till att sprida förståelse och tydliggöra behoven hos dem med NPF. Tacka nej till det?? Det känns inte riktigt rätt. Så vi kör på!

Samtidigt mal det lite tyngre tankar hos mig angående Turbo (han är lyckligt ovetande). Måste ta tag i detta men jag skjuter det framför mig ett tag till. Ska skriva mer om det här sen när jag får lite ro, men det gnager i mig och är ett oerhört svårt kapitel. Jag och mannen har diskuterat det lite men vet varken ut eller in i nuläget. Det kräver att vi dyker in i något och kollar upp en del saker - suck! Vi tar det sen och njuter av vardagen med Turbo nu!

Tack för era kommentarer! De värmer mig! Och du som är anonym tog upp ett par saker som jag vill bemöta. Först vill jag framföra att det är väldigt intressant att läsa dina berättelser om hur du haft det i din uppväxt eftersom du har liknande diagnoser. Du ger också råd och tips som vi kan ha nytta av.

Nej, vi har inte testat bolltäcke eller kedjetäcke. Vi har pratat om det här hemma och skulle väl behöva ta upp det med habiliteringen. Jag glömde ta upp det med habläkaren sist, det var ju dumt. Min fundering ang täcket är om det inte är väl varmt? Turbo gillar inte värme på natten.... men som sagt, vi har inte provat så det kunde kanske vara en idé.

"I rymden finns inga känslor" - jodå, den filmen har vi sett och den gav många tankeställare, eller rättare sagt aha-upplevelser om vad Turbo gör och har för favoritgrejer för sig. Han har, speciellt när han var yngre, älskat trånga utrymmen och i hela sitt liv har han släpat på sitt täcke och sitter invirad i det vad han än gör. Trygghetskänsla, tror jag.
Och biter på tröjor gör han när han är orolig, så det märks tydligt när han inte är i harmoni.

Du anonym nämnde också ångest m m. och att det är därför han får utbrott. Jag skulle inte vilja kalla det för ångest. Han får endast utbrott när något går snett, när man missförstår varandra eller när miljön inte är tillrättalagd för honom eller också när han inte är tillräckligt förberedd på saker och ting. Utbrotten har alltid en orsak. Ångest, nej, det känns som det är fel ord. Sen hade han början till en depression under förra terminen, och det märktes också tydligt. Vår alltid så glada Turbo (förutom vid utbrott) kände sig ledsen utan att han själv visste varför. Det har aldrig hänt innan att han varit i närheten av en depression. I detta fallet var det felbehandling av personal på skolan i ren okunskap. Detta rättades omgående till när vi påtalade detta, och Turbo blev sitt vanliga glada jag igen.

Det var lite reflektioner från mig och nu ska jag leta på den där berömda kudden om en stund. Sov sött ♥

Sömnproblem

De hektiska dagarna rullar vidare här. Återbudet från tandläkaren för Turbo för dagen satt fint. Jag behövde verkligen vara på jobbet den tid han var i skolan idag, så det blev ju bra. Många deadlines är det denna veckan jobbmässigt och det är sånt där som kräver lite extra hjärnverksamhet. Man är rätt slut i huvet när eftermiddagen kommer och då är det dags att assistera Turbo. Ingen rast och ingen ro här inte. Men bara morgondagen gått så är de svåraste arbetsuppgifterna över på ett tag hoppas jag.

Som väl är har Turbo en lite lugnare period nu och det tackar vi för! Han känns harmonisk och fin. Om inget speciellt inträffar på skolan under dagen så fungerar det utmärkt för Turbo just nu. Så på den fronten är det lugnt och vi njuter naturligtvis av det för man vet aldrig... rätt vad det är så tar det slut.

Nu har vi börjat komma igång med nya assistent Kent som var här igår, för andra gången. Han skulle ju ha kommit i torsdags men det blev en massa strul där så det är skönt att han nu kom som tänkt. Vi håller på att slussa in honom så sakteliga här. Målet är om några veckor då Kent får ta ett riktigt långpass en lördag då jag och mannen ska iväg på roligheter där vår andra assistent, N, är inblandad. Därför är vi tvungna att ha en annan person som kan vara med Turbo då. Och det ska nog inte vara några som helst problem om det inte uppstår nåt onödigt strul de gånger Kent ska vara här innan dess.

Till någonting helt annat. Med tanke på vilka diagnoser Turbo har så har vi varit lyckligt lottade när det gäller hans sömn! Många med hans diagnoser har stora sömnproblem från mycket tidig ålder. Turbo har varit tvärtom. Han har haft ett stort sömnbehov och tiggt om att få gå och lägga sig på kvällarna. Jag och mannen har fått en massa egentid och det är väl kanske mycket därför vi orkat som vi gjort genom åren. Detta höll i sig fram tills för ungefär ett år sen. Det var som att vända på en hand. Han fick svårt för att somna på kvällarna, han började vara uppe lika länge som oss vuxna under helgkvällarna, han vaknar också på nätterna och har svårt att somna om.

Detta har Turbo påtalat ett antal gånger. Eftersom Turbo i stort sett aldrig stör oss på nätterna så har vi dålig koll på hur mycket han egentligen sover. Men han är en kille som aldrig ljuger så det är bara att gå på hans ord. När det förra veckan blev än värre att få upp honom på morgonen så insåg jag att det var dags att koppla in hans läkare. Vi har en mycket kompetent läkare på habiliteringen till honom och vi diskuterade det hela och kom fram till att vi ska prova ett sömnmedel. Inget som man blir beroende av, utan ett som innehåller ett hormon som finns i kroppen naturligt.

Nu hör det till saken att Turbo hade en egen teori om varför han sover dåligt.... en teori som jag inte vet om jag ska tro på.... Men han ville ändra på en liten detalj. Och visst, tänkte jag, han får väl prova med det då.... Och sen dess säger han att han sover bättre! Utan att ens ha provat sömnmedicinen! Ja, ja, det går så länge det går, sen har vi ju möjlighet att testa medlet i stället. Men visst är det bra så länge han klarar sig utan.

Nu tänker jag hasta vidare. Mannen får ta hand om Turbo på bästa sätt utan mig ikväll, men de får nog en mysig kväll ihop har jag en känsla av. Jag tänker ge mig ut i höstrusket.
Kram på er ♥

Livet i 180

Just nu går livet i 180 och jag har betat av en mycket hektisk dag. Snart stupar jag i säng för att ladda för morgondagen. Lite befriande var det iaf att de ringde från Turbos tandläkare idag och meddelade att tandläkaren blivit sjuk. Då behöver vi inte åka de fyra milen enkel väg i morgon och sparar därmed en hel massa tid. Tyvärr blir det ju streck i räkningen för Turbo som vi förberett på det besöket. Men, men, det smälter han när det blir åt det hållet som det blev.

Jag tittade i min almanacka idag och ser att jag inte kan ta ut nån ledig dag på 2,5 vecka. Bara att försöka hålla ihop. Jag som har bestämt mig för att ta nån hel- eller halvdag varje vecka (helgdag eller vardag), då jag inte har någon tid alls att passa, men nu är det tyvärr omöjligt. Tack vare att vi fick återbud från tandläkaren i morgon så ska jag försöka få ihop ett längre inlägg här på bloggen då. Nu tänker jag stupa i säng! Godnattens allesammans ♥

Korttids och många tankar....

Efter allt som blev förra veckan så har jag och mannen kunnat koppla av ordentligt under helgen. Det var rätt gott att ha en korttidshelg nu, så man slapp ligga steget före och ha hjärnan påkopplad hela tiden. Vi har stundtals umgåtts intensivt med vänner och det har bara vara positivt för oss. Stundtals har vi bara slappat, vi har även motionerat, vi fick också tillfälle att inviga bastun för säsongen. Bastun passade bra efter en långpromenad i ösregn! Det enda som har fattats mig under helgen är väl en fotonad (promenad med kameran i högsta hugg). Men det passade sig inte riktigt vädermässigt och man kan ju inte få allt!

Turbo har varit i goda händer under helgen. Mt och T har jobbat var sitt dygn med honom och det har varit kanonbra som vanligt. När vi hämtade Turbo idag på eftermiddagen så sken han som en sol och var fullständigt harmonisk. Såå härligt att få hem en sån kille!

Det "dumma" som inträffade i skolan i torsdags gjorde att han inte ville gå till skolan på fredagen. Men jag fick iväg honom iaf och sen löste det sig bara de kom igång lite. De hade tagit det lite lugnt med lektionerna och bara varit den dagen. Ska väl förtydliga att det inte var Turbo som läraren var arg på, men när någon är riktigt arg i hans närhet så blir det ändå kaotiskt för honom. Jag och den andra läraren har pratat ut om detta och vi får se om det kommer upp igen senare kanske.... För Turbos del tror jag ändå att det är frid och fröjd på lärarfronten just nu trots allt, och det är ju skönt.

Nu är det dags för mig att göra kväller här. Är lite trött och jag behöver sova inför kommande veckan. Det är en mycket hektisk vecka som ligger framför mig och det är bara att ta sig igenom. Många tankar har jag i huvudet också som jag skulle vilja pränta ner här, men det får jag ta sen när jag har lite mer ro i kroppen och lite tidigare på dan. Nu säger jag god natt till er som läser här ♥

Höstmys!

Här vilar vi hjärnan med lite trevligt höstmys!! Regn och rusk ute, men det gör inget när man kan mysa med trevliga vänner emellanåt och andra stunder bara ÄR vi, mannen och jag. Som ni förstår är det korttidshelg för Turbo. Återkommer med längre rapport förhoppningsvis i morgon.

Höstmyskram till er alla ♥

Frustrerande och ilsket!

Var börjar jag skriva nånstans idag då, för nu är det mycket och krångligt!

Jag kanske ska börja med krånglet igår. På eftermiddagen fick jag veta att inte nya assistenten Kent kunde komma som idag på eftermiddagen som vi bestämt. Som Turbo hade sett fram emot detta! Nu var det lagar och paragrafer som gjorde att han inte fick komma loss. Hade vi vetat att de hade såna regler från början så hade vi inte bokat in detta passet och gjort Turbo förväntansfull. Nu var det "bara" att meddela honom att "tyvärr, så kommer inte Kent i morgon".... Explosionsrisken var hög.... eller chansen för att det inte skulle bli utbrott fanns inte!

Ladda för fullt, hur lägger man fram det, finns det nåt positivt att framföra i sammanhanget, kan jag väva in det i nåt så det negativa försvinner?? Tankarna snurrade i mitt huvud hela eftermiddagen och hela kvällen. Själv hade jag tänkt jobba och lämna mannen med Turbo, men det gick inte i det här läget. I såna här krissituationer har vi kommit fram till att jag är snäppet bättre psykolog än mannen, även om han naturligtvis hade fixat det också om jag inte hade varit hemma. Men nu gällde det att försöka få Turbos utbrott så lindrigt som möjligt. Jag väntade till läggdags med att berätta, det är lättast att få kontakt med honom när han landat i sin säng. Och visst - utbrottet kom! Men efter en stund satt vi och ritade apor och solen kom så sakteliga tillbaka i Turbos ansikte. Till slut satt vi faktiskt och garvade. :)

Och hur lätt är det att rita apor tror ni??

Det var det det! Tack vare att Turbo är harmonisk så går det ändå hyfsat om man jämför med hur utbrotten kan bli när han är i obalans. I morse gick väckningen som en dans (detta är ett annat kapitel som jag ska berätta om vid annat tillfälle). Iväg som en sol till skolan, men hem som världens åskmoln! Här svänger det.

Idag hade vi tur att Turbo berättade vad som inträffade på skolan. Det är inte alltid han berättar så mycket, men idag kom det några meningar och det han berättade om visste jag att han inte fixar inombords. Mycket riktigt, det tog inte många minuter efter det att han kommit hem som utbrottet var ett faktum! Andra dagen i rad som jag får uppbåda krafter till att plocka fram värsta psykologen och det tar på krafterna. Båda dagarna har dessa utbrott varit lika frustrerat onödiga och hade kunnat undvikas.

Lekt med inställningar i kameran

Idag var det flera orsaker sammantaget som påverkat Turbo negativt. Bl a var assistent Tina hemma med sjukt barn. Bara det ställer nog till det för honom, men jag tror ändå att han hade fixat den situationen hyfsat bra om det är tillfälligt. Men under dagen hade ett bus av annan elev gått överstyr och en av lärarna hade reagerat kraftigt och blivit riktigt arg. Lågaffektivt bemötande, eller hur??? NOT!!! Sonen är mycket känslig och sånt här klarar han inte. Klart att det blir utbrott hemma sen! Jag förstår honom.... Jag anser att såna här situationer måste undvikas med Turbo. Det går att lägga upp strukturen annorlunda så det inte behöver hända. Även utbildning på bemötandet är nog på sin plats. Visst, det är ett oerhört svårt jobb de har på skolan, men som ett fint exempel så nämner jag Turbos assistent på förra skolan. Hon jobbade 2,5 år med honom och blev ALDRIG någonsin arg!!

Jag var lite intresserad av att veta vad som påverkade Turbo, så jag gjorde en slarvig utredning med hjälp av ritprat med honom...

Detta är så perfekt att använda på honom om man tar det vid rätt tillfälle och man vet ungefär vad som händer på en dag. Här tog jag bara upp de tre grejerna som jag misstänkte påverkade honom och alla tre var rena pesten för honom. Märktes tydligt på hans sätt att markera det ledsna ansiktet.

Detta har varit två kostsamma dagar vad gäller ansträngning av psyket. Trots min trötthet nu, så tänker jag lämna hemmet ikväll och umgås med några vänner alldeles för mig själv. Dags för mannen att ta över och jag hoppas de får en lugn stund när väl kvällen kommer. Vi hade tänkt åka iväg båda två och haft Kent här, men eftersom nu det inte gick så får jag åka själv. Och det är man ju så van vid, det hade bara varit lyxbonus att få åka båda två.

Kram på er ♥

Frustrerande!

Vilken jobbig situation det uppstår när man får reda på en negativ sak som man vet kommer att resultera i starka känslor från Turbos sida. Och det måste berättas för honom innan dagen är slut... Så blev det idag.

Det är extra frustrerande när det är en helt onödig sak som man hade kunnat förhindra om man bara vetat lite mer. Och extra frustrerande när man inte själv rår för det, men vi måste ta smällen.

Hur lägger man fram en sak för Turbo på ett BRA sätt, när man vet att det krossar honom och när man vet att ett utbrott är oundvikligt?? Man drar sig in i det längsta men till slut är man tvungen, man kommer inte undan. Tänk så mycket smidigare det är med standardbarn, som tål en motgång som t o m kanske är en bagatell i deras ögon, men som känns som världen rasar för ett barn med autism! Det prövar psyket, fantasin, tålamodet, ja en hel massa egenskaper hos oss föräldrar. Men man lär sig en hel del på det också som man inte skulle gjort annars.

På återseende ♥

Harmonin tillbaka

Den här morgonen gick bättre än gårdagsmorgonen, som tur är! Turbo var otroligt trött när jag väckte honom, och han försökte väl påtala att han var för trött idag. Och visst hade han legala skäl, han hade somnat sent och sen sovit ganska dåligt. Men att vara hemma från skolan för att man är trött... nej, då får man vara hemma ganska ofta, för trött är man ju alltid mer eller mindre när man ska upp tidigt. Så idag kom han iväg som han skulle med taxin och humöret det var det inget fel på.

Jag var lite spänd och förväntansfull över att få läsa i kontaktboken senare idag om hur dagen avlöpt. Det var bad på schemat och det har det inte varit på hur länge som helst. Jag var tveksam över om Turbo skulle gå med på att bada eftersom det blev lite nytt för honom och dessutom trött. Men jag blev positivt överraskad när han kom hem och fick veta att badet gått fantastiskt bra. Läraren Palle och resurspersonen Tina hade varit med och badat. Det verkar ha varit väldigt lyckat. Härligt med engagerad och peppande personal! Bra jobbat av dem! Nu blir det bad ganska ofta denna terminen är det tänkt. Turbo trivdes, det märks eftersom han pratat positivt om badet idag här hemma.

Här hemma har vi haft en alldeles fenomenalt bra eftermiddag och kväll. Turbo har blivit helt harmonisk igen och idag njöt jag för fullt. Så underbart att se att det inte finns nåt som stör honom i nuläget. Det har ju varit en liten detalj med frågetecken för Turbo inför nästa möte med nya assistenten Kent som kommer i veckan. Jag uppmuntrade Turbo att själv fråga Kent hur det blir, och det gjorde han faktiskt. Han tog kontakt via fb och nu är det uppklarat och ur världen, då kan Turbo slappna av igen. Skönt!

Just nu är det lugnt här hemma. Mannen är iväg bort en stund ikväll, hans tur att avvika från hemmet och min tur att vara hemma med Turbo. Men att vara hemma ikväll var en lätt match. Turbo ligger redan i sängen och vi hade en mysig läggprocedur. Han tiggde nästan själv om att få lägga sig tidigt ikväll. Hoppas bara att han sover ordentligt i natt så han är bättre utvilad i morgon.

Må gott, och sov gott när det blir så dags ♥

Morgonstrul

Den här måndagen började inte så bra som jag hade tänkt mig. Väckningen av Turbo gick som vanligt och han blev färdig i tid, dvs nästan! När han var så gott som färdig och det var fem minuter kvar tills taxin skulle komma, så kom han ju på att det var en grej han behövde fixa på datorn innan han kunde åka iväg!!! Åh, dessa datorer!
När de spelar på rasterna i skolan så brukar de använda sig av Turbos server som han fixar hemifrån. Därför behövde det vara klart innan skolan började. Hade jag bara vetat det innan så hade jag kunnat påminna honom. Nu visste jag inget och han kommer själv på det i sista minuten. Taxin kom och han var inte riktigt färdig. Då brister det för honom för stress klarar han inte alls. Utbrott, och jag fick vackert gå ut och säga till taxichauffören att "tyvärr, det blir ingen Turbo idag".  :( Jag försökte lirka på alla sätt och vis, men det gick inte att få honom lugn till taxin.

Jag har bilen hemma varje dag, förutom några få gånger om året. Just idag var det en sån dag då mannen var bortrest i jobbet och därmed tagit bilen. Typiskt!! Hur tar vi oss till skolan fem km bort, dessutom i ösregn?? Allt krånglade till sig eftersom jag skulle till jobbet sen med dator och packning och allt = tungt att bära. Jag vill ju samtidigt markera att man inte får vara hemma en hel dag för att det strular just när taxin kommer. Jag är livrädd för att Turbo ska halka in i såna vanor. Men sen när Turbo hade lugnat sig, så hoppade vi på bussen och jag följde med honom upp till skolan. Sen gick jag till jobbet därifrån i regnet. I-landsproblem, eller hur!?

Nåja, det var rätt skönt med en promenad på nån km till jobbet sen, då hann jag landa lite i tankarna och det var inte speciellt kallt heller. Jag tyckte att Turbo klarade detta ovanliga scenario förhållandevis bra. Det är första gången som vi tagit bussen till skolan, han och jag. Sen var han lite stirrig i skolan den första stunden, men det förstod jag att det skulle bli så. Inget konstigt med det. Skönt att han kom dit iaf.

Från det ena till det andra, så känner jag att det är dags att ta tag i vissa saker med Turbo igen. Man gör en punktinsats på vissa detaljer vi måste styra upp, sen går tiden och rätt vad det är behöver det göras igen. Antingen med samma sak som innan eller en ny grej som uppstått. Nu är det nog en ny detalj vi behöver ta tag i. Få se om jag får till nåt bildbevis nån dag här så ska jag berätta mer.

Kvällsrutinerna ropar på mig nu, det är min tur att lägga Turbo och mannen är ute och går. M a o håller han sig borta, lugnast så. Oj då, det där kan missförstås om man inte är insatt i vårt liv. Enklast att vara ensam med Turbo när man ska ställa lite krav på honom, två vuxna blir för mycket för honom.
Kram på er ♥

En del på G

Ooops vad klockan går! Redan sena kvällen här så det är hög tid att skriva några rader.

Jag har en konstig och olustig magkänsla... vet inte vad det beror på, men det hör nog ihop med något med Turbo skulle jag tro. Jag har inget speciellt att peka på och jag hoppas min känsla är helt fel och obefogad. Under den här veckan som kommer ska Turbo få träffa den nya assistenten Kent här hemma igen. Det fungerade kanon när han var här förra gången som också var första gången de träffades. Sen har det väl hänt lite "efter vägen" emellan och jag hoppas det löser sig när de träffas igen. Det är väl omöjligt att det ska gå helt smärtfritt innan man lärt känna varandra ordentligt. Men det blir säkert bra sen!

Det är mycket på gång här nu under hösten och början på vintern. Jag hade väldigt gärna velat klämma in en grej till, men efter ett snack med min kloka man så inser jag nog att det börjar bli för mycket av det goda. Så jag kommer att avstå en träff med ca 15 NPF-mammor om ett par månader. Synd, för jag tror det skulle bli fantastiskt roligt men man ska ju orka med allt annat som är inbokat också. Detta är också en sån där träff där vi inte har träffat varandra irl. Jo, jag har träffat initiativtagaren några få minuter i en paus på en föreläsning vi var på. De övriga har inte träffat varandra alls. Men många av oss har kontakt via nätet i olika NPF-grupper.

Nu börjar en ny vecka och den här veckan innehåller ett par nya moment för Turbo. Det första nya som inträffar är på tisdag i skolan. Då ska de införa simningen igen på schemat. Idrott har man inte lyckats få till på schemat för de här eleverna av praktiska skäl, men på förra mötet vi hade så tog vi upp detta med bad. Det vore bra om de kunde få simtid med jämna mellanrum under läsåret, för det är viktigt att ha vattenvana och att kunna simma bra. Turbo har haft mycket simtid i förra skolan och tränade upp sig och blev riktigt duktig. Det vore ju synd om han tappade den biten nu. Men nu har de fått simtider rätt ofta framöver så det blir nog bra.

Helgen här hemma har gått lugnt tillväga. Turbo har varit harmonisk och fin, men som sagt, jag vet inte om det ligger nåt under ytan där...? Ett litet utbrott kom idag när mannen sagt att han skulle komma hem vid 14-tiden, men just det där med "-tiden" hörde han inte... alltså skulle han komma kl 14 i Turbos öron. När han då inte kom förrän 14:05 så blev det kaos för honom..... Denna väntan på fem minuter gjorde honom orolig. Inte mycket som behövs...

Väl mött inför en ny vecka, hoppas ni får en fin sådan ♥  

Anpassning i skolan

Jag har inte så speciellt mycket att rapportera för tillfället. Turbo fungerar väl i skolan med den uppsättning personal som finns runt honom nu. Det var för väl att vi fick in Tina som en stöttande och trygg person där för honom, annars vet jag inte hur det hade gått...

Felix i klättertagen

Igår när jag läste i kontaktboken så fick jag lite tankar om upplägget på en sån här skola som även skulle vara bra för de som går i vanlig klass men behöver lite anpassning. Jag vet att jag varit inne på tanken tidigare. Det stod iaf lite grand om hur de går tillväga i svenskan just nu. Avsnittet i kursplanen de läser just nu går visst ut på att man ska kunna "argumentera". Läraren Tyra har då lagt upp det så att Turbo får argumentera om Minecraft, det dataspel som är hans favoritspel!

Det gäller ju att kunna motivera de här eleverna till att plugga och det underlättar om man kan väva in undervisningen i sånt de tycker är roligt. De kanske inte ens märker att det är plugga de gör... Det krävs mycket av lärarna, men jag tror att det skulle vara möjligt i många ämnen att leka in kunskapen på ett sätt som motiverar dem.

Blommande lupin - i mitten på september!

Ett annat exempel som jag kan nämna när det gäller anpassning för Turbo är matten. När detta läsåret började så fick Turbo ett matteprov en av de första dagarna - helt utan förvarning. Detta passade Turbo perfekt! Läraren ville testa hur mycket han kunde och sen utgå ifrån det. På det sättet slapp Turbo tragla sånt han redan hade bra grepp om. Själv tyckte han att det var jätteroligt och bra upplägg :) Ska väl tilläggas att han ligger väldigt bra till i matten och läraren hade det på känn att det skulle gå att hoppa fram en bit i matteboken. Men det gäller ju att lägga lektionerna på en nivå som är lagom för den enskilda eleven.

Det var lite om fördelarna på resursskolan och anpassningarna som gjorts. Just nu trivs Turbo väldigt bra. Så länge Tina är kvar på resursskolan så kommer det att fungera. För att det ska fungera med honom så måste man ha fingertoppskänsla och se hans behov i förväg och kunna ligga steget före på alla plan. Alla kan inte få den där fingertoppskänslan som är så viktig. Min magkänsla är att den ena av lärarna (även om den läraren är kanonbra ihop med Turbo annars) inte kommer att få det.... därför behövs Tina som är så otroligt duktig med Turbo.

Nu har vi en hemmahelg framför oss och det är alltid lika spännande. Just nu fungerar som sagt skolan för Turbo och han känns lugn på em när han kommer hem om inget speciellt inträffat, men i stället är det en annan grej som gnager i honom och rinner upp ibland. Få se om det håller sig borta över helgen eller om det gör sig påmint titt som tätt. Jag hoppas det håller sig borta....

Fredagsmyskram till er alla därute ♥

Känslig grabb

Idag vet jag inte vad jag ska skriva, vet inte vad jag ska utelämna eller vad jag ska ta med här.... och eftersom jag har svårt för att bestämma mig så blir det lite stopp i skrivandet... Försöker få ihop nåt iaf.

Gårdagen var inget vidare för mig, mådde S-K-I-T om jag får uttrycka mig så. Jag hade sovit urkasst, jag hade ont i min fot och har haft det så i en vecka nu och orolig över vad det kunde vara. Idag känns det bättre, har t o m tagit mig i kragen och gått iväg och visat upp min fot. Man konstaterade att det inte är nåt farligt och då blev jag lugn igen. Och eftersom det inte var nåt farligt så.... tog jag en promenad på nästan fem km nu på kvällen.... :P Inte det mest lyckade förstås, gjorde rätt ont när jag kom hem sen.... Ja, ja, det går väl över så småningom.

När jag nu hade en sån där kass dag igår så kom naturligtvis Turbo hem från skolan och var labil. Det var bara att "gå på tå" för honom och jag förstod att något blivit för mycket för honom i skolan. Men vad?? Läraren Nk är borta men jag trodde inte hans oro berodde på det. Och mycket riktigt, vi benade ut orsaken genom kontaktboken idag och det var något som inträffade i samband med annan elev. Turbo var inte direkt inblandad - bara indirekt - och det räcker för att eftermiddagen ska bli jobbig och risken för utbrott blir överhängande. Nu klarade vi oss från utbrott men det var nära ögat. Det är bara att konstatera att Turbo är otroligt känslig för sånt som händer runt honom och när det inte är lugnt på alla fronter!

Idag kom han hem från skolan och var på bättre humör igen och lugn som han brukar. Timmarna gick, men när jag kom hem från min promenad på kvällen så exploderade han i utbrott. Jag anade vad det var.... Och som tur var så talade han också om orsaken till utbrottet och bekräftade det jag anade. Han hade väntat ett par dagar på att en viss person skulle logga in på skype som han lovat. Personen gjorde inte som de sagt och detta problem växer och växer inom Turbo och till slut rinner det över. Resultatet blir ett utbrott. Vad säger man för att lugna och trösta? Det enda är ju att reda ut det med personen det gäller. Så det var bara att kontakta honom och försöka lösa den biten. När jag sms:at med honom så blev Turbo lugnare igen och det glada humöret kom tillbaka. Återigen ser man hur känslig han är och hur lätt utbrotten dyker upp!

Nu är han nattad och humöret var på topp igen och skämten avlöste varann vid läggdags. Skönt när han "köper" den förklaringen man kommer med och går vidare.
Nu blir det snart nattning för oss vuxna också. Kram, kram ♥

Tre år har gått....

Här är jag inte på topp idag av lite olika orsaker, men vem kan vara på topp jämnt och ständigt.... Förhoppningsvis blir det en bättre dag i morgon :) Men jag ska väl försöka få ihop några rader här ändå.

Tänk vad tiden går! Idag är det hela tre år sen jag började blogga! Det beslutet jag tog då var ett bra beslut. Det kan jag säga nu med facit i handen. Att blogga om NPF och hur det är att leva med det, det har gett mig otroligt mycket (förhoppningsvis har bloggen gett andra något också). Man känner sig inte lika ensam om sin situation och jag har bl a fått vänner för livet via bloggen, träffat på mammor i liknande sits som jag inte skulle ha lärt känna annars. Vi har stort utbyte av varandra och kan lära oss mycket av varandras liv.
Tre av de närmaste bloggvännerna var här en helg i februari i år och vi fick rå om varandra ordentligt. Om några veckor ska jag träffa två av dem igen (kommer att sakna den tredje ♥). Då ska vi ut på lite skojigheter och då är det nio mammor till som kommer att slå följe. Dessa nio har jag aldrig träffat och det ser nog ungefär likadant ut för de flesta av oss, att det är okända ansikten. Men det ska bli riktigt nice och visst får vi speciella band till varandra!
Även ni andra som läser här ger mig mycket, oavsett om ni kommenterar eller inte! (Även om det är extra peppande med kommentarer förstås.) Så TACK alla ni läsare för att ni finns där!

Bloggen har också betytt att vi fått större förståelse från omgivningen här. Jag har lämnat ut bloggadressen till vissa av våra vänner, men långt ifrån alla. Lite känsligt är det av olika orsaker. Jag är en feg och blyg person och det känns som att folk läser min dagbok.... Visserligen bloggar jag anonymt men för de närmaste blir det ju inte så anonymt! Vissa av våra närmaste släktingar vet fortfarande inte om min blogg.... Kanske är jag för feg, jag vet inte.

Det får bli allt för idag, ögonen går i kors här.... Kram, kram ♥

Hur är det möjligt???

Veckan körde igång - med en måndag som veckor brukar göra.... Turbo kom iväg till skolan utan mankemang även om han var trött. På bra humör var han iaf. Det är första veckan utan läraren Nk, nu är det lärarna Tyra och Palle som finns på resursskolan. Även Tina finns med som resursperson, iaf ett tag framöver som stöd. Jag känner mig lugn med detta upplägget, det kommer att fungera för Turbo. Så nu slappnar vi av denna skolfråga för några veckor, iaf så länge den här konstellationen får finnas kvar. Sen finns det vissa tveksamheter... men de tankarna håller jag för mig själv än så länge.... Så länge Tina finns runt Turbo så kommer det att fungera ändå.

Mitt bidrag på temat "Ändlös" i helgen

Nu i eftermiddag och kväll har en ny kille klivit in i familjens liv. Vårt nya assistansbolag tyckte absolut att vi skulle koppla in en till assistent runt Turbo. Vi har ju "bara" haft N som kommer fyra timmar varje torsdag och de propsade på att vi skulle få det ännu bättre om vi hade en till. Så vi gick med på att träffa denna kille som de ansåg lämplig för Turbo och idag var det dags för Turbo att träffa honom för första gången. Vi hade noga förberett Turbo på detta, vi hade en bild på killen uppsatt på veckoschemat m m. Det första Turbo undrade när han slog upp ögonen i morse, var när killen skulle komma :) Heltänd på idén var han redan från början!

Killen (som jag kommer att kalla Kent) kom på em och vi tog oss en fika tillsammans.

Ganska snabbt kände jag mig överflödig i rummet! Jag fattar ingenting... hur är det möjligt att en 25-årig kille, som Turbo aldrig har träffat innan, kommer in och tar honom med storm? Jag bara undrar.... Jo jag vet, det är en kombination av olika orsaker till att det funkar på direkten. Han har erfarenhet av autism, han har utbildning, han har fallenhet för jobbet och han tycker det är otroligt roligt att jobba med de här barnen/ungdomarna! Han utstrålar ett enormt lugn och stabilitet. Dessutom stämmer kemin. Jag slogs av tanken att han inte visar tillstymmelse till osäkerhet eller nervositet, han är ändå här för att se hur han passar ihop med Turbo. Mycket hänger på honom. Det hade varit fullt naturligt om man var lite nervös i ett sånt läge... men Kent verkar stå med båda fötterna stadigt på jorden!
Detta kommer nog att bli lyckat för oss och för Turbos del!

Svart svan med läcker röd näbb!

Vi är lyckligt lottade trots det som varit med skolan den sista tiden. Vi har så många fina och underbara killar runt Turbo nu, där T på korttids är den som han är allra tryggast med. T har nu funnits för Turbo i två års tid så de är ordentligt samkörda och har lärt känna varann mycket väl. Sen har vi Mt på korttids som är på god väg att komma närmare Turbo efter de fem månader de känt varann. Inte att förglömma så har vi assistent N som kommer en gång i veckan hit. Alla dessa är unga fina killar som gör att Turbos liv får bättre kvalitet. Vi föräldrar uppskattar att denna fina personal finns för oss! De är guld värda allihop! Och tänk att vi nu verkar få in en till sån värdefull personal och detta tack vare assistansbolagets klarsynthet.... helt otroligt!

Nej, nu får det bli lite kvällsbestyr så det inte blir alltför sent i sängen. Kram på er ♥

Fotomaraton

Jaha, då kan vi lägga ytterligare en helg till handlingarna! Denna helgen har det som sagt varit korttidshelg och jag och mannen har roat oss på egen hand. Fredagen gick som vanligt åt för mig att jobba en del, även om jag gick hem nån timme tidigare än jag brukar. Ville hem och inviga uterummet som vi (läs mannen) har fräschat upp lite. Han har bl a glasat in fönstren så det går att sitta där lite längre än utan fönster. Vi köpte möbler på rea som vi satte ut där och mannen la in matta så det blir lite varmare. Därute satt vi och tittade på film både fredag och lördag kväll. Mysigt värre!

På lördagen efter frukost packade vi med oss cyklar och kamera och åkte de fyra milen in till stan och var med på fotomaraton.

I år provade vi alltså varianten att ha med cyklar för jag ville ut från centrum och vidga vyerna och få lite nya motiv. Det är tredje året vi är med och de två första har vi gått i centrum bara. Och det var väldigt lyckat att cykla i stället. Fotomaraton går till så att man vid starttillfället får tio teman. Man tävlar med en bild på varje tema. I år var det dessa teman:

Stadig
Enfärgad
Flytande
Genomskinlig
Paus
Utanför
Ryggläge
Ändlös
Bygga/byggande
Form

Jaa, och hur lätt är det då?? Detta året uteblev paniken för man har lärt sig att det löser sig på ett eller annat sätt med motiv. Och gör det inte det så är det inte hela världen - det är ju ändå en kul lek.... Det gäller att hitta ett motiv som sticker ut, ett motiv som inte alla lämnar in, så det gäller att tänka till lite. Ryggläge - där tror jag de flesta gick och fotade en staty som finns i stan där personen ligger och vilar... Men alla kan ju inte komma med samma bild, så jag gick inte ens dit... Jag la ner en stol utanför ett stängt fik, med ryggsidan ner mot marken och dekorerade den med gamla höstlöv.

Det jag kände i år är att jag brister i tekniken. Jag skulle vilja gå ett steg längre och lära mig mer om kameran, men det är det där med att hinna med också! Vi får väl se om jag hunnit lära mig nåt extra till nästa fotomara ;)

Under en sån här dag så är det ingen idé att jag och mannen går tillsammans utan vi brukar dela på oss. Vi ser olika motiv, vi stannar olika länge på platserna och vi kan inte heller sno varandras idéer. Men vi brukar träffas efter halva tiden och ta en fika ihop. Då ventilerar vi lite med varandra iaf och kollar hur det går.

Hur som helst så var vi rätt nöjda med dagen när de där fem timmarna gått (även om vi vet att vi inte kommer att vinna). Vi hade fått ihop en bild att tävla med till varje tema efter lite jagande. När vi lämnat in våra bidrag, firade vi med att ta en pizza på stans bästa pizzeria. Sen drog vi hem lagom trötta, men belåtna med dagens utflykt.

Och hur har Turbo haft det då? Allt verkar ha fungerat bra, trots lite personalstrul. Fredagen i skolan hade avlöpt smärtfritt. Läraren Nk hade bjudit på fika eftersom det var hans sista dag på resursskolan. Det hade väl inte blivit så mycket lektioner, men vad gör det en sån dag?!
Personalstrulet på korttids hade löst sig precis innan Turbo kom dit på fredagen. T hämtade på skolan så det var helt i sin ordning. Men vem som skulle lösa av T på lördagen var osäkert in i det längsta. Mt låg hemma och nerbäddad och nån vikarie satt hårt åt att få loss. Men till slut löste det sig så Ok fick byta arbetsplats och jobba med Turbo i stället för ett annat barn.

När vi hämtade Turbo i eftermiddags så kändes det aningen dallrigt, även om det ändå gick städat tillväga. Men det märks tydligt när en vikarie sätts in, när det inte är någon av de ordinarie där. Men det är ju oundvikligt ibland, sjuk blir man emellanåt. Som tur är händer det inte ofta att Turbos personal är frånvarande.

Nu får vi se hur veckan blir som kommer. Det är första veckan helt utan läraren Nk på skolan för Turbo. Jag hoppas det kommer att gå smärtfritt....
I morgon är det också tänkt att en ny "epok" ska ta sin början i Turbos liv. Jag hoppas verkligen på att morgondagen blir som vi tänker oss....
Söndagskram ♥

Korttidshelg

Inga problem att få iväg Turbo till skolan i morse! Lite trött förstås, men det hör ju till vanligheterna. Så länge det inte är sura miner och utbrott på G så är jag jättenöjd. Humöret brukar vara på topp även om han är lite morgontrött, iaf när han är i balans och det får man ju säga att han är igen nu. Sen vet jag inte hur det gått i skolan idag, läraren Nk skulle bjuda på tårta idag eftersom det var hans sista dag på resursskolan. Det är alltså den tredje av de fyra som anställdes inför förra läsåret som försvinner därifrån nu - ett enda stort sorgligt kapitel, tycker jag. Men, men, nu är det som det är och vi får göra det bästa av det....

Direkt efter skolan idag så hämtade korttidspersonalen T Turbo på skolan. Det är alltså en korttidshelg som ligger framför oss. Tyvärr härjar det lite sjukdom här och var, så Mt hade lagt sig i halsfluss och det var visst svårt att få tag i en reserv till helgen. Till slut lyckades chefen för korttids få loss vikarien Ok till Turbo. Eftersom det inte går att sätta in vem som helst på honom så kan det ju kärva till sig ibland. Nu gjorde hon allt för att få det löst, hon vet hur jobbig situationen har varit för Turbo med skolan så hon vill göra allt för att inte korttids ska strula också. Skönt med chefer som förstår!

Nu ska jag snart ta bussen hem från jobbet och mysa lite fredagsmys med mannen. Han lovade nåt gott att äta och dricka när jag kom hem.... ♥
I morgon ska vi ut på roligt äventyr tillsammans. Vi har tur i år också, att fotomaraton infaller en korttidshelg. Så för tredje året i rad ställer vi upp. Inte för att vi har en suck att vinna, men det är kul ändå samtidigt som det är frustrerande svårt att hitta bilder som passar för tävlingen. Trötta kommer vi säkerligen att vara i morgon kväll efter att ha jagat runt som galningar i en massa timmar efter de perfekta bilderna ;) För två år sen när vi var med för första gången, fotade jag denna bild - men jag tävlade inte med den av olika orsaker. Men jag tyckte den var lite kul. Få se vad vi hittar i morgon....

Ha en mysig fredagskväll och kram på er ♥

Lugnet har återvänt

En riktig njutardag snodde jag åt mig idag. Jag satte på mig skygglappar, tog bara det mest akuta i jobbet och fixade det, resten la jag åt sidan. Inga måsten eller nåt som tog av min energi fick komma i vägen idag, här skulle kopplas av och njutas hade jag bestämt. Efter dessa kämpiga veckor vi haft med skolan så behövde jag en sån här dag. Jag packade ner lite fika, åkte till en större blomsterhandel och köpte lite uteväxter för att göra höstfint med i trädgården.
Sen letade jag på en sjö där jag aldrig varit förut. En liten, liten, sjö med en brygga, utanför ett litet, litet samhälle. Mysigt och fridfullt var det. Satt där på bryggan och filosoferade lite och bara var i det vackra vädret, härligt! Tyst, lugnt och stilla var det därinne i skogen vid sjön.

En kopp te i solglittret

Men nu är det dags att berätta lite om vad som hände igår på våra möten om Turbo och skola m m.... Vi började med att träffa Lisa som habiliteringen köpt in tillfälligt för att vi ska komma en bit med nån typ av KBT för Turbo. Hon är en mycket duktig psykolog som har inriktat sig mycket på autism och hon vet vad hon pratar om och är väldigt kunnig och skicklig. Vi benade ut lite hur det ser ut kring Turbo och hans utbrott m m. Det finns ju alltid en orsak till hans utbrott så han är inte lynnig på nåt sätt, men däremot går det blixtsnabbt när det händer. Han vänder från glad till att få utbrott i blixtens hastighet när det går snett eller något inträffar som han inte kan klara.

Lite nya höstväxter

Vi fick lite tips och råd att ta med oss hem. Vi fick en liten hemläxa till nästa gång. Det gick väl ut på att prova ett belöningssystem till små enkla saker som vi vill att Turbo ska göra. Vi ska försiktigt testa detta så hon ser hur han reagerar på det. I förlängningen är det tänkt att man ska använda det på honom vinklat till hans utbrott. Men dit är det långt, men vi måste börja nånstans. Vi föräldrar får handledning av Lisa och sen får skolpersonalen och personalen på korttids också handledning av henne. Detta gör att vi kan jobba på samma sätt överallt med Turbo så vi gör lika.
Turbo svarade mannen lite roligt igår kväll när han förde det på tal att vi skulle försöka med nån typ av belöningssystem. Lisa tyckte vi skulle ta med honom i resonemanget. Vi funderade på en möjlig belöning.... "en resa till USA" tyckte Turbo var rimligt!! Haha... njae, tror inte det :)

Ja, ja, vi ska nog se till att jobba fram nåt lämpligare! Vi hann slänga i oss lite mat i stan innan det var dags att hasta vidare till Turbos rektor, där vi hade nästa möte. Det mötet gick ut på att följa upp åtgärdsprogrammet. Det var hög tid för det och jag och mannen hade laddat med synpunkter på det. Nu vet vi att vi inte ska släppa en millimeter på våra krav, de måste följas upp strikt om det ska resultera i något som Turbo får nytta av. Vi fick med de punkter i ÅP:n som vi tyckte var viktiga och vi har också spikat ett nytt uppföljningsmöte så det säkert blir av.

Trollslända med monsteransikte ;)

Under mötet kom vi förstås in på hela Turbos skolsituation och hur det har strulat och vi har fått kämpa för hans trygghet ett längre tag nu. Nu har vi ju fått besked om att C (som jag kommer kalla Tina i fortsättningen) ska få vara med Turbo som ett stöd. Henne känner han sen hela förra läsåret och hon var den enda av de fyra som anställdes på resursskolan som jobbat med dessa diagnoser innan. Hon har en hel del erfarenhet och hon är en klippa för Turbo idag. Hon förstår mycket bra vad Turbo behöver och hon kan också säga ifrån till rektorn när det behövs, det har vi märkt.

Just nu så slappnar vi av, just nu känns det äntligen lugnare på skolfronten när Turbo får ha med sig Tina (iaf en period framöver). Turbo är inte längre orolig utan trivs förträffligt i skolan igen. Hoppas bara att det får fortsätta så. Tinas närvaro på resursskolan ska utvärderas efter sex veckor, sen får vi se.... Jag hoppas vi slipper lägga all vår energi på en ny kamp bara..... Men som sagt, nu är det lugnt och Turbo mår bra, så då släpper vi den saken och njuter i stället. F ö så jobbar läraren Nk sista dagen i morgon på resursskolan, sen ska han äntligen få komma loss på heltid till sitt nya lärarjobb. Under ett par veckor har han åkt skytteltrafik mellan sitt nya jobb i grannkommunen och jobbet med Turbo på resursskolan. Nk har ställt upp de senaste veckorna för Turbos skull och det är vi glada och tacksamma för! Nu får Tina ta över en del av hans roll.

Vi vaknade upp till höstens första dimmiga frostmorgon.

Något som också kom upp på tapeten på skolmötet var detta med att det måste finnas en studieplan för Turbo. Som det är nu så har hela 7:an gått och han har inte haft alla ämnen och man har inte vetat hur det ska lösas. Vi ville ha en lösning på papper så inget rinner ut i sanden. Hur det nu var så fick vi ihop alla ämnen utom tre, med lösningar på vem som har ansvar m m. Så nu ska han nog få så han klarar sig. Slöjd, idrott och hemkunskap var de ämnen som är tveksamt om de fixar med honom. Men det är inte kört än. Men med de tretton ämnen han kommer att ha så klarar han att komma in på gymnasielinjerna. Skönt när det ordnar sig till slut, efter mycket kämpande.

Nu är den här dagen strax slut och vi ser fram emot en morgondag. Vi njuter nu när Turbo verkar lugn och harmonisk igen! Kram på er ♥

Trött igen....

Dagen har varit lite flängig och farig med två möten som gäller Turbo. Tröttande som vanligt har det varit så jag kommer med ett längre inlägg i morgon om vad som hänt idag. Passade på att ta en kort fotonad här på kvällen för att andas lite och varva ner. Nu ska vi snart försöka få Turbo i säng också så hinner man varva ner ännu mer....
Kram på er ♥

Svåra frågor....

Turbo är fortfarande förkyld men idag åkte han iaf iväg till skolan. Han ville dit och han var hyfsat pigg - för pigg för att vara hemma. Så det blev väckning tidigt och i ordning och iväg med taxin. När han kom hem efter skolan märkte jag hur trött han var. Det var meningen att assistent N skulle komma på eftermiddagen ganska direkt efter skolan, men det avstyrde vi. Turbo ville vila sig och jag märkte på humöret att det inte var nån idé att tjata emot. Skoldagen hade varit bra iaf.

Tänkte bemöta lite frågor och tips jag fått här på bloggen i några kommentarer tidigare. Tror det kommer från "bluees" i olika omgångar. Tack för dina fina kommentarer!
Bl a gav du tips på ett belöningssystem som ni använt er av för att få dig att gå till skolan, ha lektioner osv. Jättebra system där dina föräldrar tog det stegvis och man hade små delmål som du verkligen klarade av! Tyvärr så är grundproblemet inte Turbos skolvägran i sig. Hade det varit det så hade vi varit på en annan nivå än vi är nu. Grundproblemet är att inte skolan tillgodosett hans behov och därför säger han själv att han inte klarar att gå. Och vi som känner honom utan och innan vet att detta är övermäktigt för honom och en situation han aldrig tvingats bli utsatt för tidigare och inte skulle behöva nu heller.

Grundproblemet är att Turbo inte skulle ha någon person omkring sig i skolan som känner honom väl, utan bara ha ny personal där. Ingen vet exakt hur han fungerar och därmed fungerar det inte för honom. En invand personal omkring honom är en person som kan lotsa honom vidare i vardagen, en person som i ett tidigt skede ser att något behöver avledas eller avstyras, det är en person som vet exakt hur man lägger fram saker för Turbo så han inte missförstår eller kanske inte förstår alls. Finns det en sån person för honom så undviker man många utbrott och det är ju utbrotten vi ska försöka minimera. Utbrotten kommer i stället att öka om han känner sig otrygg och han skulle verkligen inte må bra. Att tvinga honom in i detta känns som att tvinga en rullstolsburen att klara sig utan rullstol och ramp. Men nu har vi ju fått rektorn att ?förstå? att han behöver ha den invanda personen runt honom så nu är det - som tur är - avstyrt med att han ska bli hemmasittare i nuläget.

I en annan kommentar är du inne på att det vore bättre för Turbo att bo borta i veckorna för att få gå i en skola som inte sänker honom! Helt klart har du en poäng där, men det är en mycket svår fråga. Man kämpar och försöker på alla sätt och vis för att skolledningen ska förstå vad som behövs för att det ska fungera för honom. Man ger ju inte upp hoppet i första taget. Speciellt som han gick i vanlig klass upp t o m 6:an och rektorn där fixade skolan galant för Turbo, så trodde vi verkligen att en resursskola skulle bli perfekt i 7:an till 9:an. Sen går tiden och man kämpar vidare och hela tiden väntar man på att det ska bli bra. Att slussa in honom i en skola långt bort är inte heller det lättaste, kan jag tänka mig. Och det känns så fel att behöva skicka bort sitt barn pga att inte skolan kan ordna det för honom, man blir liksom påtvingad att lämna bort sitt barn i förtid. Jag kan inte förlika mig vid den tanken.

Usch, det är inga lätta frågor det här. Man hoppas ju att man fattar rätt beslut för sitt barns skull, men när man står med facit i handen.... ja, jag vet inte.... Nu har vi skolmöten i morgon också och jag hoppas de leder oss ytterligare i rätt riktning, vi får se.
Om jag har glömt att besvara nån fråga så får ni gärna påminna mig, det har ju varit lite för mycket i mitt huvud den senaste tiden...
Kramar ♥

Förkylt

Det känns lite som att luften gick ur den här familjen efter fredagens besked om att tryggheten är ordnad för Turbo på skolan ett tag framöver iaf. En kamp som tog hårt på våra krafter, så det är väl inte så konstigt om man blir lite trött och urlakad efter en sån vända. Nu har vi tagit det lugnt under helgen och bara gjort det som fallit oss in. När jag väl kom igång på lördagen så gick jag till slut ut i trädgården och rensade ogräs.

Vi bor så fridfullt med lite ängar på två av sidorna på tomten, så det är ganska avkopplande bara att se på den utsikten.

Turbo har varit dunderförkyld under helgen så han har inte gjort många knop. Jag och mannen har turats om att sköta om honom så det har varit lugnt. Turbo fick välja en film till lördagskvällen så han var helnöjd! Kan väl säga att Turbos mamma var mindre nöjd.... men man får väl offra sig :/

En hemmadag från skolan blev det idag pga förkylningen. Tur att det var förkylningen han var hemma för så det inte var för att tryggheten inte finns... Nu ska vi förhoppningsvis slippa detta och just nu ser det lite ljusare ut. Flera möten blir det denna veckan också gällande Turbo, men nu är ändå den värsta kampen gjord så vi kan slappna av lite. Men nu har vi lärt oss att vi hela tiden måste ha en hållhake eller en deadline som skolledningen har som slutmål för att det ska hända nåt.
Mera rapporter kommer. Nu återstår lite välbehövliga duschbestyr för grabben här, får väl se hur det går.

Kram, kram ♥

Möte, möte och möte = slut på krafter!

En av anledningarna till att jag började blogga var att jag ville visa hur bra man kan ordna det i en vanlig skola för en elev med NPF - för det var den sitsen vi hade då. Idag känner vi på motsatsen i vårt liv. Tänk vad det svänger i livet. Detta blir också en erfarenhet naturligtvis, men oj vilken kamp det blev här. Det hade vi inte kunnat drömma om tidigare! Men nu har vi hamnat i en kamp som riktigt tagit all energi som vi kunnat uppbåda. Tänkte berätta lite om vad som hände i torsdags då vi faktiskt hade tre möten under dagen som gällde Turbo.

Det första mötet på morgonen var ett s k Västbusmöte. Till ett sånt möte sammankallas alla som har med Turbo att göra, chefen för korttids, lärare, LSS-handläggare, psykolog från habiliteringen, vi föräldrar, rektorn, och en kvinna från soc. Även om vi inte är ett ärende för soc så är de alltid skyldiga att vara med vid Västbusmöten. Sammanlagt var vi nio personer där. Ska väl nämna i sammanhanget också, att vi har stöd från samtliga instanser och de står på vår sida och de förstår alla vad som behövs för att Turbo ska må bra. Ändå är det så segt av skolledningen att fatta rätt beslut....

Och ledde mötet till något vettigt då?? Jodå, en bit på vägen kom vi allt. Kändes inte så direkt efter mötet, men med fortsatt både mail- och telefonkontakt med rektorn så gav det ändå en del resultat. Vi hade några punkter som vi skulle följa upp från det förra Västbusmötet vi hade tidigare. Dels detta med utbildning till lärarna i sociala berättelser och seriesamtal - detta var inte färdigfixat ännu. Kontakt hade tagits men det har ännu inte resulterat i något spikat. Där släpper vi inte taget utan att vi får besked.

En annan punkt var att försöka fixa någon form av KBT på nåt sätt, även om det inte fanns att tillgå på hab. Genom habiliteringen har vi nog ändå lyckats få till nåt bra! Eftersom inte hab har nån personal i det som de kallar autismenheten, så får de köpa in en sån tjänst när vi efterfrågar detta. Och då har vi fått den vi önskade! En psykolog vi träffat för en massa år sen som nu är inriktad på autism. Sen tidigare vet vi att hon är suveränt duktig. Vi föräldrar kommer att få träffa henne ett antal gånger och skolpersonalen och korttidspersonalen ska få handledning kring Turbo av henne under höstterminen nu. Tror detta kan bli jättebra! Hon vet vad hon pratar om och det händer grejer runt henne, det "såsas" inte bort och rinner ut i sanden. Så detta blir spännande. Vi föräldrar har första träffen med henne redan nästa vecka :)

Under mötet kom vi naturligtvis in på hur tryggheten för Turbo ska lösas så vi inte får en hemmasittare efter nästa vecka då läraren Nk har jobbat sin sista dag på resursskolan. Där var ingenting klart! *vad hade vi väntat oss....* Den enda lösningen vi föräldrar ser på detta, är att plocka in fina C som varit med från skolstart förra läsåret. Hon är fr o m detta läsår förflyttad med annan elev till vanliga högstadiet, men som vi hörde är inte den eleven så känslig för personalbyte. Inget beslut fattat av rektorn, men när man satte press på henne skulle hon rota tag i detta och ha det färdigt till onsdag i nästa vecka, alltså en eller två dagar innan Nk slutar. Detta är för sent eftersom vi måste lugna och försöka förbereda en orolig Turbo. När jag satte ännu mera press på henne med att säga att jag kontaktar skolinspektionen under tiden hon  rotar i detta, så sa hon att hon t o m kanske kunde komma med besked senast som igår (fred)..... Varför måste man stå med piska innan det händer nåt??  Och i o m detta slutar det första mötet, rektorn fick bråttom iväg för att fixa till ett möte ang. C....

Möte nr två hade jag och mannen med psykologen på hab. Vi tog även med läraren Nk på det. Satte oss faktiskt på ett fik och tog det lite avslappnat. :) Psykologen ville göra en ny vårdplan och där diskuterade vi också skolsituationen m m. Det var väldigt bra att ha med Nk i detta resonemang. Men ännu mera arg blir man när man av Nk får höra hur lite som hade behövts göras från rektorns sia för att Nk skulle varit kvar på resursskolan! Hade han fått en 20%-ig tjänst på vanliga högstadiet så hade han behållt sin tjänst på resursskolan och vi hade sluppit dessa bekymmer med oron för Turbo och oron för att han ska bli hemmasittare! Grrr.... morr.... var kommer elevens bästa in i ledningens tänk?? Jag bara undrar.... Psykologen vi fått nu på hab verkar riktigt bra. Hon ringde t o m under torsdagskvällen till rektorn och stötte på om detta med tryggheten och hur viktigt och avgörande det är för Turbo! Bra jobbat där!!

Möte nr tre på torsdagen var en träff med den psykologen som ska handleda personal runt Turbo och även oss föräldrar i nån form av KBT eller vad vi ska kalla det för. Närvarande där var chefen för korttids, korttidspersonal Mt, rektorn, nya lärarna Tyra och Palle, och vi föräldrar. Där fick vi alla berätta vår syn på hur det fungerar med Turbo så psykologen fick en helhetssyn av honom. Utefter detta ska hon sen skräddarsy en handledning för oss alla. Hon har en stor fördel i att hon träffat Turbo även om det är en massa år sen och mycket har naturligtvis hänt sen dess.

Japp, det var tre sugande möten... fast det sista mötet sög väl inte så mycket egentligen, men energidepån var rejält nere i botten efter den dagen. När vi sent omsider kom hem ville man inget hellre än att bara slänga sig i soffan och inte göra nåt mer alls den dagen. Men så fungerar det inte i en diagnosfamilj!! Turbo fick utbrott direkt när vi kom hem och det var väntat. Det hade nämligen varit lite tumult på skolan på förmiddagen.... och vi förstod att det skulle komma ut hemma sen, även om han fått utbrott där också. För Turbo var det en ganska allvarlig incident så jag förstod att vi skulle få en jobbig kväll. En hel timme höll jag på med honom för att försöka få honom att komma vidare efter det som hänt. Värsta psykologen kopplade jag på och det sög ur den sista kraften jag hade.

Tyvärr kan vi inte hjälpas åt i ett sånt här läge. Mannen kan inte göra hälften av jobbet och jag andra hälften utan en av oss måste ta det och den andra får hålla sig undan, tyvärr. Lika trötta var vi båda två, men det är ju liksom bara att ta. Efteråt känner man sig väldigt nöjd när man lyckats få Turbo på bättre tankar och man lyckats använda sin psykologi på bästa sätt. Kan väl säga att både jag och mannen somnade ovaggade den kvällen.

Sen kom fredagen med fortsatt mailkontakt med rektorn. Hon har varit duktig på att rapportera varenda steg hon tagit ;) Sen vid lunchtid kom telefonsamtalet från henne som vi väntat på! Hon hade lösgjort C så hon får vara med Turbo åtminstone för en övergångsperiod!! Nu kan vi äntligen pusta ut för stunden och lägga vår energi på annat. Men VARFÖR kan man inte lyssna direkt och ordna efter elevens behov??? Rektorn passade även på att boka in ett möte med oss föräldrar nästa vecka där vi ska gå igenom Turbos åtgärdsprogram. Det känns som att det börjar hända saker.... men först efter att man tagit fram piskan :/ Hon ville också börja diskutera en annan sak gällande Turbo och där imponerade hon faktiskt att hon tagit tag i detta. Mer om det senare för jag har inte landat i detta, skjuter det åt sidan för tillfället....

Nu kopplar jag bort skolbekymren över helgen och tänker gå ut i trädgården och rensa lite. Förhoppningsvis rensar jag hjärnan lite samtidigt, känner mig lite tung i huvet idag och aningen dränerad på kraft. Kram på er alla som orkade läsa till sista punkten i detta långa inlägg. ♥