onsdag 23 maj 2012

Utmattad

Här fortsätter vi i samma anda som vi gjort ett tag nu. Turbo får sina utbrott varje dag och jag tror jag vet vad det beror på. Anar att det är en detalj i skolan som han inte mår bra av. Det jobbas på en ändring och läraren Nk gör så gott han kan av situationen så länge. Rektorn är involverad i att jobba fram en lösning. Blev ju jättetokigt detta, men vad gör man?? När jag tänker tillbaka på hur det är när Turbo är i fullständig harmoni så går det många dagar mellan utbrotten, han kanske har ett utbrott i veckan bara. Men som det är nu har han flera stycken om dan, han tål inte minsta lilla motgång. Jobbigt för alla parter och inte minst för honom själv, han mår ju förstås inte bra av att ha det så!




Själv mår jag inte heller bra. Har troligtvis drabbats av utmattningsfeber, finns ingen annan förklaring till febern, då jag varken har virus eller bakterier i kroppen. Men förr eller senare har jag väntat på att kroppen ska säga ifrån. Nu kom väl droppen när vardagslivet blev väl intensivt med utbrott på utbrott varje dag. Jag knaprar lite piller och ska försöka vila så mycket det går. Mannen får ta lite mer i stället. Jag skär också ner på allt som egentligen är onödigt men som kan vara stressande. Bloggen ska jag försöka hålla igång för den ger mig så mycket. Sen hoppas jag att febern ger sig snart, har gått så här i snart två veckor nu och man blir en aning matt.

Men fr o m igår så känns det nästan som att åtgärderna som satts in på skolan för Turbos del ger resultat i hans mående. Igår kväll var Turbo och mannen ensamma eftersom jag däckade fullständigt, så de fick rå om sig själva några timmar. Det flöt på väldigt bra utan utbrott. I morse hade jag och Turbo den bästa morgonen på mycket länge - inget utbrott alls! Nu på eftermiddagen och början på kvällen har han också verkat harmonisk. Underbart om vi kommit på vad det varit som gnagt i honom.




Tack vare att läraren Nk skriver en del i kontaktboken kan jag börja "grubbla" på olika situationer och så småningom börjar man ana vad som kan vara felet. Idag har Nk också kunnat nysta en hel del med Turbo med hjälp av en skala som Turbo fått fylla i. När man gör sånt med Turbo kan han också spontant säga nånting om de specifika situationerna, vilket han annars inte skulle göra. Det är ett jättebra system för honom, men man måste ju samtidigt veta vad man ska nysta i. Jag har kört med kryssystem och ledsen, likgiltig och glad mun för olika saker. Nk hade använt sig av sifferskala med minus och plus. Det känns väldigt positivt nu när Nk börjar få lite mer fingertoppskänsla för Turbo och vet vad han klarar och inte klarar och ser vad han mår bäst av. Så det ska nog ordna upp sig, tror jag!




Det börjar röra på sig med KBT:n tror jag. I helgen som gick så skickade jag ett mail till habiliteringen och jag hade blivit förvånad om de struntade i mailet! Igår fick jag mail tillbaka från psykologen där. Vi har fått tid om ca en månad för att diskutera hur vi ska gå vidare.... Psykologen slutar nån gång i sommar men hon får väl lotsa oss vidare innan dess.

Dessutom ringde rektorn igår och överraskade mig positivt!! Jag hoppade nästan högt när jag hörde i vilket ärende hon ringde. Hon tänkte kalla till VÄSTBUS-möte angående KBT. Hon har förstått att vi harvat i detta länge utan att det blivit nåt vidare gensvar och därför ville hon hjälpa till :) Jag tackar och tar emot! (VÄSTBUS-möte är ett möte som man går på om man blir kallad, finns nästan ingen orsak till att utebli.) Nu vet jag inte riktigt hur det blir eftersom psykologen hört av sig ändå, men det händer iaf saker och det är ju positivt!

Måste bara avsluta detta inlägg med en bild på det jag fick idag. Helt plötsligt kom det ett blomsterbud till mig! Min kära man hade tydligen varit i farten.... Underbart, det var precis vad jag behövde idag, vad glad jag blev! ♥ ♥ ♥




Nu ska jag vila en stund....Ha det gott i solen! ♥

4 kommentarer:

Nina sa...

Lilla gumman! Hoppas verkligen att det vänder nu och att ni får lite lugn och ro, för usch och fy som det har varit en tid :( Hoppas det räcker med extra vila för din del och att du inte kör på för tidigt när du börjar få orken tillbaks... Blir lite orolig här...

Kramar om!
Nina

Anonym sa...

Många många många kramar!

Tina sa...

Det gör ont i mig när jag läser vad ni går igenom och vilken stryk kroppen tar. Jag har varit dålig att skriva nåt till dig på ett tag, varit lite mycket här också. Nu har jag fått sova och vila och umgåtts med min man en vecka och känner mig starkare. En otrolig känsla att ha lite kraft igen. Det är så ledsamt hur slitiga våra liv är med våra diagnosbarn och det är svårt att säga nåt klokt... Men hoppas att det stämmer att ni börjar hamna på rätt spår, att det vänder åt en lugnare period. Och ta alla chanser till vila även om det är svårt. Fantastiska rosor ! Åh vad härligt ! Var rädd om dig, kramar Tina

Annelie L sa...

Nu har jag läst ifatt lite här inne.Blir ledsen över att höra att du mår så pass dåligt, att du har det så jobbigt runt omkring dig så att kroppen går ut i strejk. Men i det sista inlägget kan man ana lite, lite ljus i den mörka tunneln. Hoppas det ljuset blir starkare och starkare, så att skola och hemliv blir lite lugnare och mer harmoniskt.
Vackra blommor du fått och fina bilder du tagit som du delar med dig med oss....tack!
Kram Annelie