Glada miner + Loreen och Euphoria

Det goda humöret hos Turbo håller i sig! Igår hade vi två incidenter, men de hade båda en ordentlig förklaring. Det ena utbrottet kom när katten smet när han var ute och gick med honom och det andra kom när han upptäckte att mannen köpt "fel" skal till tacosen.

Men utbrotten blev inte så jättestora och gick över rätt snabbt. Vilken skillnad på intensiteten på utbrotten när han nu hittat balansen igen, mot förut när han var helt i obalans. Med facit i handen skulle vi ha reagerat direkt när den dåliga perioden började, vi skulle ha forskat direkt i vad det kunde bero på. Eller... forska och grubbla gjorde vi ju direkt, men vi trodde ju att det var allergin eller att sommarlovet snart börjar eller att läraren Nk ska ha semester snart... det fanns ju troliga orsaker i detta. Att det sen berodde på en liten detalj på skolan, ja, vem kunde ana det. Men tänk om vi förstått det på en gång så hade man kanske inte behövt däcka som jag gjort här. Två - tre veckors inferno med Turbo är tydligen mer än man klarar nu när han är så stor och stark och även att utbrotten ändrade karaktär till att bli svåra att få stopp på!

Jag vet inte om jag vågar yttra min tanke om att det idag faktiskt känns lite bättre för mig i mitt mående. Det känns som det har vänt för mig och att det börjar bättra sig. Men å andra sidan har jag ju i stort sett bara legat på latsidan hela långa helgen (tredje helgen i rad).... Har nästan känts som lite semester trots att vi är hemma alla tre. Undrar vad kära mannen har tyckt ;), han har ju fått ta mina pass i att assistera också så han har fått slita dubbelt.... Trots det så kom han hem med en ask choklad till mig igår :) ♥ "Jag älskar dig trots att du inte är mycket att ha just nu" var de orden jag fick höra ;) Det är äkta kärlek det ♥ ;)

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om hur jag mått under den här långa resan i Diagnoslandet, men har inte kommit till skott. Nu blev det ju lite väl nära-väggen-upplevelse när jag fått utmattningsfeber men det kanske är på sin plats med det där inlägget snart, vi får se. Bara det att det är så svårt att beskriva vilken enorm psykisk arbetsinsats en förälders kropp utsätts för i en sån här familj, svårt att hitta de rätta orden för det.

Kvällen igår då, hur gick den?? Den gick också fantastiskt bra! Förutom det lilla utbrottet när vi bänkat oss framför TV:n och Eurovision då Turbo upptäckte att vi hade fel skal till tacosen. Men som sagt, det gick snabbt över och han blev på lika gott humör igen. Sen blev det ju spännande - eller inte?! Utklassning av Loreen!

Bild lånad från Aftonbladet.se

Turbo höll sig vaken hela tiden och lite till, tror inte han somnade förrän framåt 01:30. Men det går ju an när humöret är på topp hela vägen fram till sängen och kudden :) Han sov inte ut så där överdrivet länge i morse så jag trodde det skulle bli lite surt, men inte ens under morgonproceduren var det jobbigt. Bara glatt humör och en sansad kille, trots att han är omedicinerad på morgonen! Så härligt! Och så har det fortsatt under dagen så jag har kunnat ta det lite lugnt, bara att njuta!

Nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i veckan som kommer. Den ser lite annorlunda ut och jag hoppas Turbo är så pass stabil att han fixar det.... återstår att se...

Tack ni fina läsare, ni uppmuntrar mig bara genom att finnas där under den här kraftlösa perioden! Tack också för sms och andra hälsningar jag fått, jag uppskattar det mer än ni anar ♥ Kram på er alla ♥