Små detaljer ger stort kaos

Nu verkar det absolut som att det har vänt för Turbo! Vi är inne på andra dygnet utan utbrott här och harmonin ser ut att vara på väg tillbaka. Synd bara att man ska bli nästan knäckt innan det vänder...

Det känns som vi har hittat rätt angående vad som inte stämt med Turbo de senaste veckorna. Ungefär samtidigt då utbrotten började här hemma för två - tre veckor sen, så ändrades tydligen en detalj i miljön i skolan. (Ingen ändring som personalen låg bakom.) Det är en liten, liten detalj som standardbarn kanske bara rycker på axlarna åt och funderar inte mycket på det. För ett otränat öga hos en vuxen så är det också svårt att förstå att detta blir ett stort problem för Turbo. Eftersom vi föräldrar inte är på skolan och ser sånt så förstår man hur viktigt det är att det hela tiden finns personal runt honom som har den rätta fingertoppskänslan för hans behov och som känner honom mycket väl. Men Turbo är inte lätt - det är små, små detaljer som gör skillnad, från att vara lugn och harmonisk till att ha en period med hemska utbrott flera gånger om dagen.

Här ser vi också betydelsen av hur viktigt det är att man har en tät och öppen kontakt mellan skolan och hemmet så man kan reda ut såna här saker. Tack vare att vi har en öppen kommunikation kunde vi tillsammans komma fram till vad oron beror på. Vi är glada om Nk orkar fortsätta jobba med Turbo för snart är han där den assistenten var som jobbade på förra skolan, med den kunskap hon hade och förmåga att jobba förebyggande. Det tar tid att komma dit, men nu efter snart en termin med Turbo så har Nk kommit långt. Här ser vi också bevis på hur svårt det måste vara att komma som vikarie, det är omöjligt att kasta in nån personal hux flux på Turbo - det skulle bli katastrof!

Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket autism det måste finnas i Turbo. Med tanke på att han är så pass verbal så har man svårt för att förstå det, och det tar tid att lära känna honom ordentligt. Att han är så här känslig kan man aldrig tro innan man lär sig hur han fungerar och reagerar. Åh, vad gärna jag hade velat kika in i hans hjärna och sett hur tankebanorna gått kring just det här orosmomentet han haft. Man undrar hur han tänker, hur och på vilket sätt det gnager, hur han mår m m..... Vad svårt det måste vara för honom att gå runt och vara i kaostillstånd och inte kunna förmedla sina tankar, utan det blir bara en massa våldsamma utbrott i stället.

Nk skulle för säkerhetsskull kolla med taxichauffören i morgon för att se om det kan finnas nån detalj där som behöver rättas till. Sen hoppas jag att allt är färdigt och utrett så det blir lugnt för Turbo igen. Stackar´n, vad det måste påverka honom att ha ett sånt kaos i kroppen i flera veckor! Och jag försöker vila så mycket jag kan nu, så jag kommer i vanliga gängor igen, förhoppningsvis..... Det är ju klart mycket lättare att försöka vila när Turbo börjar komma i harmoni igen. När han har en dålig period så går min (och mannens) hjärna på högvarv och pulsen blir skyhög när man ska ligga steget före hela, hela tiden och snabbt får det gå. Ja, det är obeskrivligt när man lever i ett inferno under så lång tid som några veckor som vi gjort. Inte konstigt att kroppen tar stryk...

Mannen fortsätter att ta läggningen varje kväll här, så jag får gå undan och koppla bort stressmomentet. Turbo har hittills accepterat det så vi kör vidare så ett tag. Bra när man kan hjälpas åt.
Jag gläds fortfarande över de vackra blommorna jag fick av mannen igår :) ♥

Kram, kram på er i (feber)värmen ♥