Sista ledighetsdagen

Jag har verkligen fått mig en tankeställare här och funderat mycket under helgen. Jag har helt plötsligt fått en helt annan insikt i hur viktigt det är med rätt bemötande för dessa barn med NPF. Turbo har fått "fel" bemötande bara under någon liten veckas tid, ändå sjönk han som en sten! Jag har full förståelse för hur tungt och jobbigt det måste vara för de elever som jobbar i motvind år ut och år in i skolan utan att få bli bemötta på ett sätt de har rätt till. Inte underligt att de hamnar i djupa depressioner! För vår del tror jag att det stoppas vid en lättare fas (hoppas jag har rätt), vi har tät kontakt nu med personalen och de är med på noterna. Vi har tur!

Många andra har inte tur.... Därför har min vän Mamma Z dragit igång en fantastisk sak! Det ska resultera i en TV-sänd gala med insamling till forskning för dessa barn med NPF. Oförståelsen är stor och det behövs pengar till forskning och att man sätter dessa barn i ljuset. Kika gärna in på sidan "Kung över livet" och följ hennes och ytterligare några mammors strävan att nå målet med en TV-gala! Jag har avböjt att vara med och organisera detta då jag känner att jag inte har tiden och orken att ge hela min själ till det här, men jag hejar på i bakgrunden!

Nu är ledigheten snart till ända och vi har haft det underbart, sett utifrån NPF-synvinkeln som vi alltid får ha! Vi har verkligen tagit hand om varandra i familjen och det känns gott! Nu är vi redo för några vanliga vardagar igen och de kan bli spännande. Vi har två möten inbokade denna veckan som rör Turbo, vi får se vad det ger....
Vi har haft det bra, men ändå så tär en sån här ledighet på oss. Det gäller att ligga steget före hela tiden, det gäller att vakta sin tunga så man säger rätt saker HELA TIDEN, det gäller att GÖRA rätt saker hela tiden och att hela tiden ta hänsyn till Turbos behov. Det i sig är tröttande. Men som sagt, vi har haft det skönt ur våran synvinkel!

Idag blev det tyvärr ingen cykling, men en del annat blev det i stället. Turbo fick äntligen äta sin frukost i hängmattan!

Detta har han nog längtat efter sen förra säsongen. Nu var det så pass varmt på morgonen så det funkade. Han blir ganska lugn i hängmattan och har första tjing på den, vi andra får stå åt sidan men det gör vi så gärna när vi ser att han trivs. Sen ville han ha en trädgårdsdag här hemma i stället för att vi skulle på utflykt. Jaa, det är ju inte fel det heller. Så här började vi plantera och greja....

.... och vissa började snickra, så även Turbo!

En premiärgrillning blev det också i det härliga vädret!

Så avlöpte den här dagen också och nu har Turbo förberett sig för skola i morgon. Jag hoppas verkligen det ska fungera och bli bättre och bättre igen för honom. Det visar sig i morgon om det är på rätt väg...

Kram på er ♥