Skola igen efter skolvägran

En hemmadag för Turbo igår var nog inte så tokigt trots allt. På morgonen pratade han en del om korttidspersonalen E som slutat. Tror nog att saknaden är stor hos Turbo för det fungerade så otroligt bra mellan dem.... Det kommer en del tankar från honom emellanåt.

Incidenten med läraren i måndags satt djupt och han fick ut en del hemma igår förmiddag. Inga större utbrott utan det kom mest som ord. Det var säkert nåt som behövde bearbetas. Lite orolig var jag ju över hur det skulle gå att få iväg honom till skolan idag, men samtidigt så måste de komma över det tillsammans också. Jag skrev ett långt meddelande till läraren Nk i kontaktboken och gav bl a tips om vad de kunde göra om det blev lite låst läge mellan dem. De hade tagit det väldigt lugnt för Turbo var inte riktigt lugn över situationen. Frampå eftermiddagen kändes det tydligen bättre och det lättade för dem så nu tror jag det är utagerat.

Efter skoldagens slut så var det lite korttids/fritidstid och då jobbade den vana T med honom. Tur det så det inte blev annorlunda efter den här skoldagen. Det är så härligt att möta Turbo när T har jobbat, han skiner som en sol och är så glad! Så skönt att slippa brottas med sura miner efter en lång dag. Idag har jag alltså haft en bra dag med Turbo - han var glad i morse och han var glad efter skolan och nu i eftermiddag/kväll - det kan inte bli bättre! Hoppas att det flyter på så och att skolan hittar sina rutiner med honom igen.

Kram till er alla goa läsare ♥

Vi SKOLVÄGRAR idag!!

Idag kom den där dagen som vi anat skulle dyka upp förr eller senare... Idag fanns det ingen känd personal på resursskolan och detta är en omöjlig miljö för Turbo att vistas i. Det är som upplagt för att han ska bli orolig och få en massa utbrott. Jag fick sms kl 6:30 av läraren som skrev att han är tvungen att vara hemma och VAB:a. I o m detta blir det bara vikarier på skolan och de känner inte min son tillräckligt väl för att det ska gå bra. Den vikarien som varit där lite längre, henne accepterar inte Turbo så det är ingen bra idé att hon tar hand om honom - verkar inte som kemin stämmer mellan dem.

Jag ringde upp rektorn och vi kom gemensamt fram till att det är bäst om Turbo blir hemma idag. Ingen acceptabel lösning naturligtvis, men vad gör man?? Det jobbas på en lösning men det tar lite tid innan det är klart, men tids nog så ska det bli bättre.... Turbo är nog den som är känsligast av eleverna när det gäller att kasta in en ny och okänd vikarie. För honom går det bara inte, han måste känna personalen väl om det inte ska bli en massa utbrott. Då mår han bäst av att få vara hemma idag.

Bara att ta nya tag inför morgondagen och hoppas han kommit över incidenten från igår någorlunda iaf. Han har haft det uppe flera gånger här under förmiddagen och jag förstår att det satt sig ganska djupt. Jag hoppas verkligen att det lägger sig bara Turbo och Nk kommer igång med skolan i morgon....

Idag var det också tandläkardags igen. Turbo går var tredje månad ungefär och lackar sina tänder.

Inte för att det behövs utan för att tandläkaren resonerar suveränt bra. Han tycker att det är bra att gå ofta till tandläkaren för barn som mitt. Att komma till tandläkaren och göra grejer som inte är "farliga" underlättar för framtiden. Då blir det inget konstigt att gå till tandläkaren. Underbart när de fattar galoppen! Vi åker en resa på fyra mil enkel väg istället för att åka till FTV i kommunen. Men det är det värt eftersom de förstår vår sits.

En timme innan det var dags att åka märkte jag hur nerverna gjorde sig påminda hos Turbo.... Jobbigt, jobbigt. På vägen dit var jag tvungen att vara på topp för att distrahera hans tankar. Lyckades väl ganska så bra, tycker jag. Och alltid när vi ska till tandläkaren peppar jag Turbo och kör med belöningssystem. Belöningssystem tar vi bara till vid speciella tillfällen och bara när jag VET att han kommer att lyckas. Annars kommer det inte att fungera i längden om han får vara med om ett misslyckande. En balansgång - jag vet - men det gäller att känna sitt barn så man vet när man kan använda sig av det systemet. De var så nöjda med hans skötsel av tänderna idag, så han fick mycket beröm av dem! Härligt! Och snabbt gick besöket, de hade förberett så allt som behövdes var framtaget innan. Skönt att få det avklarat.

Staden vi var i ligger så fint vid en stor sjö. Jag vill ju naturligtvis stanna och fota när vi åker hem, men Turbo tycker inte om att sitta och vänta. Jag fick ett par minuter på mig så det blev inte så mycket :)

Nu är vi hemma igen och lugnet har lägrat sig. Själv ska jag bort en stund ikväll och visst har dagen varit lite ansträngd så jag får väl åka bort och koppla av.... Sen hoppas jag att Turbo kommer iväg till skolan i morgon så allt återgår till de normala rutinerna.

Kram på er ♥

Tillbaka i vardagen

Jag tror att vi alla fyra tjejer från bloggträffen i helgen vaknade med ett leende på läpparna idag - den helgen lever vi länge på! Det enda tråkiga med det hela är att det antagligen dröjer länge tills vi träffas igen. Vi bor utspridda över landet och vi har alla lite svårt med tider och kommer inte loss hemifrån alltför enkelt. Vi betyder mycket för varann och stöttar varann i med- som motgång. Den som jag haft kontakt med längst av dessa tjejer har det snart gått tre år sen första kontakten knöts.

Dessa underbara lingonben glömmer jag aldrig!!! :)

När vi hämtade Turbo igår eftermiddag på korttids så möttes vi av en glad kille och en nöjd personal. Turbo var harmonisk och fin. Jag tror att han landade i skolan med Nk ganska bra mot slutet på veckan och helgen flöt på bra sen på korttids. MEN så idag hände något på skolan och utbrottet var ett faktum! Nk kom lite sent till Turbo efter en rast och sen blev Turbo pressad lite för hårt av läraren och då smäller det.... Nk har inte riktigt lärt sig än var gränsen går för Turbo och det är inte lätt efter så pass kort tid sen Mk slutade. I dag lärde han sig en av gränserna den hårda vägen.....

Turbo var på ett hemskt humör med utbrott i släptåg när han kom hem nu och han ska INTE till skolan i morgon, säger han. Denna tanke får jag försöka ta ur honom..... De måste komma igång i morgon igen och sen hoppas jag det där misstaget blir glömt. Men ibland kan det sitta i ett tag. Tråkigt, jag som tyckte de hade kommit så långt med varandra nu! På nåt sätt måste jag försöka ta upp det med Turbo så han förstår att man inte kan vara hemma för en sån sak utan han måste gå vidare och se framåt.

Nu har man alltså kastats tillbaka till vardagen igen efter en härlig helg. Men jag behöver bara kasta ett öga på blommor och presenter som gästerna gav oss och tänka på hur kul vi hade, så ler jag igen.

Nu ska jag försöka plocka fram lite extra bra pedagogik från min sida så hoppas jag att jag får Turbo att smälta när det gäller skolan i morgon....

Kram ♥

Bloggträff = tjejhelg

Helgen är över - en underbart fantastisk helg! Äntligen fick vi träffa varann, vi fyra som lärt känna varann genom bloggandet och vi har lärt oss mycket av varandras liv! Alla har vi barn med diagnoser inom NPF-området. Tre stycken tjejer kom till mig i fredags med tåg respektive bil. Vi bor inte grannar precis.... Som överraskning till dem hade jag i hemlighet bjudit hem två tjejer till, på fredagkvällen! Två tjejer som jag vet att "mina" tjejer har kontakt med via bloggandet. De blev väldigt glada över att få träffas - en massa kramande blev det ♥

Mannen serverade en god middag till oss alla. Vi åt, pratade, skrattade så tårarna rann emellanåt och vi hade allmänt mysigt!

Så småningom tog kvällen slut :( och de två överraskningsinbjudna tjejerna åkte hem till sitt. Vi övriga kröp till kojs här hemma och försökte somna. Det var lite svårt men till slut somnade man väl till.

Efter frukosten igår (lörd) gav vi oss iväg och såg på omgivningen lite. Ingen av de tre hade varit i trakten förut så allt var ju nytt för dem. Vi är alla fyra intresserade av att fota så det var inga problem med att veta vad vi skulle göra.

Man kan ju samtidigt passa på att njuta av solskenet också! Vi hade en fantastisk tur med vädret!

Efter att ha gått ett bra tag på detta ställe drog vi vidare för en fika. Sen var vi in på mitt och mannens jobb och tittade lite. Jag tror de fick en lite bättre inblick i vad vi sysslar med på dagarna :)
Ytterligare ett ställe som var lämpligt att fota på, åkte vi till sen. Jag hade valt ett ställe som är en populär sevärdhet, speciellt på sommaren. Ett vackert ställe, men som tyvärr var lite blåsigt och kallt idag trots att solen sken.

Hur som helst - roligt hade vi iaf :)

När vi tyckte det blev för kallt åkte vi hemåt igen. Där väntade kvällens höjdpunkt! Något som ingen av dem hade testat innan och åtminstone en av tjejerna tyckte var lite gruvsamt.... ;) Jag ville att de skulle testa att bada i tunna!

 

Många goa skratt och 1, 5 timme av mys blev det där i vattnet så det hann bli kolmörkt innan vi klev upp. 

När vi kommer in har min underbara man fixat en god tre-rätters middag till oss. ♥ Mannen ska ha en stor eloge för denna helgen som servat oss tjejer och lagat god mat som vi njutit av. ♥ Gårdagskvällen bjöd han bl a på plankstek! Till efterrätt serverades en egengjord chokladmousse med grädde och bär. Vad hade vi gjort utan mannen och hans matlagning?? ♥

Idag åkte resenärerna hem på förmiddagen. Tomt och tyst blev det, men denna helgen kommer jag sent att glömma. Tjejerna hade gjort i ordning en present, en tavla, till oss som jag blev väldigt glad över! Lite svårt att förklara varför det blev just en sån här udda present.... texten på en Povel-låt som har förföljt oss på ett eller annat sätt inför badtunnebadet igår kväll ☺ ☺ ☺ Povel-låtar är väl inte riktigt min melodi om ni förstår vad jag menar :) Så här såg presenten ut iaf, med en personlig tacktext också:

 

Haha, underbara tjejer. Jag ler och skrattar varje gång jag tittar på tavlan ♥ Tack för att ni förgyllde helgen tillsammans med de andra två som kom i fredags och hälsade på ♥ Nu ska jag försöka landa i vardagen igen!

Kram på er alla därute ♥

Äntligen bloggträff!!!

Nu har äntligen den där dagen kommit som jag och några till längtat efter så länge. Jag och tre tjejer till kommer att ha en bloggträff hemma hos mig i helgen. Vi är alltså fyra stycken som lärt känna varann först och främst genom våra bloggar men även via fb på senare tid. Alla vi fyra har barn med diagnoser inom NPF-området så vi har väl automatiskt dragits till varandra eftersom vi har extra stor och varm förståelse för hur livet kan vara.

Jag tror att vi försökt få till en träff i säkert 1, 5 års tid och nu äntligen ser det ut att lyckas. När man lever med barn med diagnoser så är det inte helt lätt att få tiderna att passa för fyra olika familjer. Det ska bli helt underbart att få rå om varann en hel helg och ha kul tillsammans. Mamma Z har jag träffat några timmar irl, Nina har jag träffat en timme och Lena ungefär detsamma. Jag och mannen körde förbi dem vid ett tillfälle. Resten har vi "träffats" via nätet. De andra har träffat varandra ungefär likadant. Det här kan bli hur kul som helst, får väl rapportera lite här sen ☺

Hur som helst så var Turbo iaf glad i morse igen. Att komma iväg med taxin till skolan var inga problem. Jag njöt av att se att Turbo verkar vara sig själv igen och lugn och glad. Jag var lite fundersam eftersom de igår införde en nygammal grej på skolschemat - en grej som vi föräldrar och läraren kommit fram till att de måste återuppta trots att Turbo tidigare har protesterat. Men vi sa att vi gör ett försök och håller koll på hur Turbo mår av det. Men eftersom han strålade igår em så tyckte han nog att det funkat bra. Återkommer mera med förklaring sen..... Efter skolan idag åker Turbo direkt till korttids där reserven O jobbar första dygnet och det andra dygnet jobbar T så det blir säkert jättebra.

Nu får jag önska er alla en skön och härlig fredag, jag är iaf förväntansfull på den här fredagen. Tjejerna sitter just nu på tåget resp i bil på väg till mig ☺♥☺
Kram ♥

Hjärtat i halsgropen

Om det var en ruskigt dålig morgon igår morse så var det en ruskigt fin morgon i morse, om man nu kan säga så?! Antagligen inte, men jag hoppas ni fattar vad jag menar. Morgonen flöt på sååå bra och jag hade ju liksom att jämföra med från gårdagen! Det blir en mycket bättre start på dagen för mig med när allt flyter på som det ska utan utbrott. En bra morgon var precis vad jag behövde för jag hade mycket att göra på listan idag. Jag hade bara några timmar på mig så det var fart på mig.

Jag behövde städa lite, plocka en del, bädda gästsängar, tvätta m m. Det gick så bra att jag hann sätta mig i solen en kvart och njuta av mina nybakade muffins innan taxin kom hem med Turbo!

När Turbo kom hem märkte jag att han var på ett utmärkt humör och kändes harmonisk igen. Det är svårt att förklara, men jag blir så otroligt glad i kroppen av att märka att han mår bra igen och är på topphumör. Då svävar jag som på moln. Det verkar som Turbo och läraren Nk har funnit varandra i skolan och att de lärt känna varann bättre nu. Brytet med att Mk försvann från Turbo går åt rätt håll. Skönt om han kan landa i det nya. 

Dagen har flytit på bra. N kom hit och assisterade några timmar under eftermiddagen och kvällen så jag uträttade några ärenden och sen åkte jag till jobbet en stund.
Men under dagen här så fick jag hjärtat i halsgropen. En av mina gäster i helgen hade fått bekymmer. Hennes dotter hade blivit dålig och de fick en akuttid hos läkare. Lite bekymrade blev vi om vår tjejhelg skulle vara i fara.... men just nu verkar det lugnt och vi hoppas alla att det ska gå som planerat.

Må så gott alla, "ses" i morrn ♥

Psykbryt av stora mått

Vilken morgon det blev här i morse!! Jag har fortfarande lite huvudvärk efter den pärsen kan jag säga! Morgonen började bra med gott humör och inga som helst problem. Turbo var färdig och helt påklädd och öppnar dörren till verandan och ska säga hejdå till katten innan taxin ska rulla in. Jag ser direkt att katten har smitit ut! Oswald går UTANFÖR verandadörren! Det händer inte ofta att han tar sig ut, det har bara hänt nån enstaka gång. Jag vet att Turbo blir jätteorolig över en sån här grej så jag försöker lugnt säga till honom att gå in medan jag försöker fånga Oswald. Det är inga problem utan jag får tag i honom direkt. Men Turbo får världens psykbryt därinne i hallen! Tjoff vad det glada humöret försvann i ett nafs!! Ojojoj vad han smällde av!

Taxin var sen pga en trafikolycka, men jag var ändå tvungen att ringa chauffören och avstyra hämtningen. Det gick inte att sätta Turbo i taxin i det tillståndet. Men taxin satt fast vid olyckan (den var inte inblandad i själva olyckan) och kom inte fram till oss så han hade ringt en annan taxichaufför som skulle hämta i stället. Tyvärr fick han avstyra det eftersom Turbo inte hade landat på jorden igen.... Vilken cirkus! I såna här lägen har han sönder det som kommer i hans väg, och sen blir han ledsen när han ser vad som hänt och då får han utbrott igen. Så det blir en ond cirkel man får försöka bryta.... Nästan en timme försenad skjutsade jag honom till skolan där Nk tog emot honom. De gjorde en lugn start i skolan men sen hade det visst gått bra på dan. Korttidspersonalen T hade hand om honom på eftermiddagen när det var korttids/fritidstid och det var lugnt och bra.

Det var en morgon som hette duga må jag säga! På jobbet på förmiddagen kände jag mig ovanligt hungrig... kom på att jag glömt/inte hunnit äta min frukost färdigt. Men vid såna där tillfällen då Turbo smäller av ordentligt så måste hans behov komma i första hand, man varken hinner eller kan tänka på nåt annat. 

Nu börjar det dra ihop sig till helgen och jag känner paniken lägra sig hos mig. Jag får ju storfrämmat över helgen, ska ju ha lite tjejhelg här och jag har lite kvar att fixa med samtidigt som jag knappt kommer att vara hemma innan de kommer på fredag. Samtidigt måste jag planera lite vad vi ska hitta på - vi kan ju inte bara sitta på en stol i två dygn ☺ Men stället jag bor på är en liten håla, finns inte ens ett fik öppet på lördagen så vad hittar man på?? Rest långt har gästerna gjort också så de vill säkert inte ut och åka så värst långt på lördagen också.... Jag ska fortsätta grubbla på vad jag ska hitta på.... men en sak är säker - roligt ska vi ha!!  Och fredagkvällen kan nog bjuda på en liten överraskning för dem, tror jag iaf, vi får se! Nähä, bäst att sätta fart så det blir nånting gjort ☺

Kramen på er ♥

Möte med rektor och skolpersonal

Idag var det lättare att få upp Turbo, eller, han var iaf på bättre humör på morgonen. Det fanns ingen trötthetsilska som jag behövde bemöta. En glad kille satte sig i taxin till skolan. Och det hade varit lite lugnare för honom där i dag än igår. Första dagen efter lovet är alltid lite jobbig, han måste landa i skolmiljön igen innan han slappnar av.

Igår kväll svarade rektorn på mitt mail iaf. Och hon hade bestämt sig för att vara med på mötet vi skulle ha med personalen på resursskolan idag! Men innan jag berättar om mötet så ska jag försöka redogöra lite för vad som hänt och vad som händer på skolan. Ni har väl alla förstått att det blivit mer eller mindre krisartat på Turbos skola?!

Resursskolan är nystartad från detta läsåret. De har satt ihop fyra elever i en lokal som tidigare var ett litet vandrarhem. Alla eleverna har var sitt eget rum och det finns ett gemensamt utrymme där de äter eller gör annat tillsammans. Det anställdes två lärare och två resurspersoner. Den som blev Turbos resursperson, Mk, har nu slutat och den ena läraren har gått in i väggen och kommer inte tillbaka! Kvar finns alltså en lärare och en resursperson. En av eleverna slussas in i sin vanliga klass och med honom behöver resurspersonen vara tills vidare. Kvar finns då en lärare på tre elever! Detta blir kaos! Dessutom har de inte kunnat "fånga" en av eleverna efter jullovet, det har inte gått att sätta upp gränser för honom och det bidrar till att läget blir ohållbart. Även om Turbo är på sitt rum så blir han störd av att det är livat utanför rummet och får därmed utbrott.

Lösning är på G, en elev ska flyttas därifrån och kvar blir då Turbo och en till elev. Då hoppas vi att miljön blir väl anpassad för alla parter. Problemet är nu att det fattas personal - en lärare och en resurs. Annons är ute på båda tjänsterna, men det tar ju tid innan de är på plats (ifall de hittar nån lämplig). Jag hoppas nu att det kommer att lösa sig inom kort, det får inte spillas så mycket mer tid för Turbos del utan han måste få lugn och ro. Och framförallt, det får inte försvinna mer personal runt honom! I nuläget är det läraren, Nk, som tar hand om honom i skolan och det har funkat väldigt bra. Jag hoppas på att det får fortsätta så....

Allt detta olyckliga med personalen beror till stor del på att ingen av de fyra visste helt och fullt vilken typ av elever de skulle ha att göra med. Jobbet var mycket tuffare än de räknat med! Och jag håller fast vid att detta är skolans tuffaste jobb, det är inget enkelt jobb!! En av anledningarna till att jag ville ha rektorn med på detta möte idag, var att jag ville trycka på att personalen måste ha mer utbildning inom NPF-området. Får de det så ökar chansen att de ska orka med sitt arbete bättre. De måste få rätta verktygen för att handskas med de problem som uppstår. Jag tänker på assistenten på förra skolan som Turbo hade i 2, 5 år. Att ensam orka med detta arbete är strongt gjort, dessutom hade hon fått gå vissa utbildningar som gjorde henne fantastiskt duktig i att hantera sonen på ett perfekt sätt. Det är dit jag vill att rektorn ska komma med personalen idag också. Jag hade också plockat med mig lite av det material som assistenten på förra skolan använde sig av, jag ville visa lite mer hur hon jobbade och fick framgång med Turbo.

En intressant sak som kom fram idag var att en av personalen sa att Turbo är den som är mest svår i sin problematik, ändå är det han som fungerar bäst i skolan om bara miljön är rätt anpassad för honom. Han anser att detta beror på att de jobbat så fenomenalt bra med honom i förra skolan. Återigen en STOR eloge till Turbos gamla skola - en helt vanlig skola, men Sveriges bästa enligt mig!! Mycket intressant att personalen ser vilken skillnad det blir på elever beroende på hur bra uppstyrt det är när de går i skolan!

Ja, ja, jag hoppas ändå på att det kommer att reda upp sig på skolan innan det är för sent. Att jag fortfarande är bitter på att det inte blev den lösning som vi serverade rektorn från början, lyser igenom hos mig under mötet och jag har fått ett erkännande från henne att hon ångrar sig att hon inte lyssnade tillräckligt mycket på oss! Suck..... Men nu får vi se framåt och jag är trots allt hoppfull.

Kramisar till er alla därute ♥

En måndag efter lovet

Skoldag igen efter sportlovet. Oj, så segt det var att få liv i Turbo i morse! Inte konstigt naturligtvis. Han blir ju uppe längre när det är lov och även på helgen. Bara att vända tillbaka tiden igen... Jag hade lite kontakt med Turbos lärare igår för att stämma av att allt var under kontroll och efter planerna. Och det var det. Då kunde Turbo vara trygg och veta att schemat stämmer och han visste vem som skulle ha hand om honom. Det går faktiskt inte att skicka honom till skolan om han inte vet hur det ser ut, vem som jobbar, om schemat stämmer m m.

Sent igår kväll mailade jag till rektorn. Sitter och väntar på att få ett svar.... hoppas hon inte blivit sjuk bara! Jag och mannen ska på möte på skolan i morgon med personalen där. Vi hade önskat att rektorn ville vara med på det mötet. Jag har lite grejer som jag skulle vilja att både personalen och rektorn hörde samtidigt så vi kan resonera om de tankarna sen. Mötet kom ju lite hastigt på för hennes del så det är ju inte säkert att hon kan.... Hoppas kan man ju alltid.

Inte mycket har hänt här idag, men tycker mig se en tendens hos Turbo att vara ilsk.... Kort stubin och svarar väldigt argt när man frågar nåt. Vet inte vad det beror på men mina funderingar börjar cirkulera lite. Om det inte vore så svårt med läkarbesök så hade jag nog tagit honom till en läkare och kollat upp honom lite. Han har inte varit sig riktigt lik efter den senaste förkylningen för ett par veckor sen.  Jag får väl vara lite observant på honom så får vi se vart det tar vägen. Jag har mina teorier om olika orsaker.....

Turbo frågar väldigt mycket när vi får tillbaka vår katt Felix. Vi är fodervärdar till honom så han är iväg på friarstråt ett tag nu. Det dröjer nog några månader till innan vi får hem honom igen. Men oj, vad han är saknad! ♥ Han är en sån kelgris. Vi får rapporter från ägaren och han är i mycket goda händer (och tassar). Han bor tillsammans med två katthonor som han stojar och leker med.

Felix och Biruza

På onsdag ska han iväg till veterinären och göra ett test på hjärtat. Det är ett test man gör på alla katter i den här rasen som används till avel. Dessutom har ägaren testat en del andra grejer på honom och hittills har alla prover varit bra. Så när vi får hem Felix igen är han ordentligt uppkollad och han kommer även att vara kastrerad. Smidigt att vara fodervärd med ett sånt förmånligt avtal som vi fått ☺

Det var allt från mig idag. Jag hoppas jag kan ge en längre rapport i morgon angående skolan och hur läget är där just nu....
Kramen då ♥

Beroendeframkallande!

En hemmahelg har vi här och det tycker jag är rätt skönt faktiskt. Idag är sista helt lediga dagen för min del innan jag får storfrämmat nästa helg. Därför hade jag tänkt försöka få en del gjort här hemma idag. Mannen åkte till jobbet mitt på dan och det är helt ok, det är lugnast att vara ensam med Turbo även om jag saknar mannen förstås. Men som sagt, jag hade bestämt mig för att rusha här hemma idag.

Och det har gått ganska bra. Jag har fått en hel del gjort även om tiden går fortare än jag tror och naturligtvis hinner jag inte komma så långt som jag vill. Men lite lakanstvätt har jag blivit av med....

Jag har gjort lite glass igen också. Försöker med en annan variant denna gången eftersom den förra blev i hårdaste laget. Men fortfarande är den gjord helt utan vanligt vitt socker. Jag har använt mig av Stevia istället - allt för att stävja Turbos sötbehov.

Sen har jag rensat och städat skafferiet. Det var inte så överdrivet längesen jag gjorde det men det blev lite anarki därinne av nån anledning för nån månad sen. Så skönt när det är iordning igen :)
Av nån anledning fanns burken kvar med O´boy i trots att ingen har druckit det på länge.....

Jag tror att O´boy är orsaken till Turbos sötbehov! Han drack O´boy morgon och kväll ett tag, sen blev det ett glas extra och ett till och till slut var han beroende! Det smyger sig på och rätt vad det är så är man fast om man har läggning åt det hållet. Man hade ju inte en tanke på att det kunde bli så illa.
Tror att många med dessa diagnoser som sonen har, lätt blir beroende av olika saker. Man kan iaf tydligt märka på Turbo att han tillhör den kategorin som lätt halkar in i ett beroende.... Men som sagt, vi jobbar på det och jag tycker det går åt rätt håll.

Ett annat fynd jag gjorde var en ett år gammal glöggflaska med lakritssmak!

 

Tog mig ett smakprov.... inte var det nåt fel på den, men hua vad söt den var! Jag har vant mig av med sötsaker för länge sen.....

Till kvällen nu blir det tacomys till Melodifestivalen. Hoppas bidragen är bättre ikväll än de var förra helgen då det var bedrövligt startfält. Turbo ser iaf fram emot att vi ska bänka oss i soffan och titta på låtarna och bedöma dem, det har blivit en rutin han fått till med oss :)

Hoppas ni alla får en trevlig och skön och mysig lördagskväll ♥ Kramen på er alla ♥

Sista sportlovsdagen

Då var det sista sportlovsdagen idag då! Turbo var lite uppspelt i morse. Korttidspersonalen T skulle komma och vara hemma med honom idag. De hade bara tillgång till en "tråkig" korttidslokal idag, så då var det trevligare för dem att vara hemma hos oss i stället. Bra när det går att ordna på det sättet. Jag och mannen var ju ändå på jobbet så det spelar ju ingen roll om Turbo och T är hemma då. Det har säkert funkat bra för dem, har inte fått några andra rapporter iaf.

Skönt för mig att komma igång på jobbet igen. Även om jag kan göra mycket hemifrån så släpar man ändå efter när man inte är på plats. Men den här dagen blev trots allt lite sönderhackad för mig. Fick en återbudstid hos frissan så jag smet iväg ett par timmar :) Så nu är jag nyklippt och nyslingad, det behövdes verkligen!

Snyggt inplastad i håret :)

Jag tillhör den där sorten som drar mig in i det längsta - skjuter upp - det där samtalet som måste göras för att boka en tid hos frissan. Till slut får jag panik och står inte ut längre.... Lite tur hade jag när jag fick återbudstid så snabbt.

Sen sken ju solen också så jag kunde inte låta bli att gå utanför jobbdörrarna och fota lite.... Solen och kameran lockade så mycket att jag glömde klä mig ordentligt. Mitt onda öra blev inte bättre av det precis... och jag som skulle kurera mig tills nästa helg. Ja, ja, än är det väl inte för sent - det är ju en hel vecka kvar!

Nu ska jag JOBBA en stund till och sen blir det lite fredagsmyskväll hemma i soffan med La familia ♥ Ha en riktigt mysig kväll så "ses" vi i morrn kära läsare! Kram på er! ♥

-------

Nu är sportlovet inne på de sista dagarna, det var väldigt vad det gick fort. Det har varit en konstig vecka men Turbo har det inte gått nån nöd på. Han har träffat assistans- eller korttidskillar så gott som varje dag. Idag var N här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Och det funkar utan problem. Härligt!

Under tiden åkte jag till jobbet. Har ju inte varit där på hela veckan eftersom jag haft en jobbig förkylning. Nu känner jag mig hyfsat bättre, förutom att jag håller på att få ont i ett öra :( Måste bli frisk nu. Jag skulle behöva ladda och förbereda inför nästa helg då vi ska ha en tjejhelg här. Hade lite som behövde bli gjort förra helgen som inte är gjort än, men det får väl bli väl så småningom. Den här träffen vi ska ha nästa helg är det nog säkert 1, 5 år sen vi började försöka få till, men vi har inte lyckats förrän nu. Vi längtar nu så vi håller på att spricka :) Mer om detta sen.

Utsikt från sovrumsfönstret :)

Just det ja, idag ringde rektorn mig för att informera hur planerna framåtskrider med lösningar på de problem som uppstått på resursskolan. Visst verkar det som att hon kommit en bit på väg och det är bara att hoppas att det hinner bli färdiglöst tills skolstarten igen på måndag. Jag vet att en av lärarna på skolan vill ha en snabb lösning så blåslampan kommer inte bara från mitt håll ;). Jag kommer inom kort att skriva ut i klartext vad allt handlar om.

Nähä, nu måste jag återgå till kvällsbestyren med Turbo och försöka få honom i säng snart. Han har iaf duschat utan bekymmer och protester ikväll - bara en sån sak ☺
Kram på er alla ♥ 

Lotta Abrahamsson

Sportlovet fortsätter och den här dagen blev inte riktigt som jag tänkte när jag planerade den. Eftersom vi inte har fått full korttids/fritidstid pga personalbrist under lovet så anlitade jag N att assistera här hemma med Turbo hela långa dagen idag. Jag visste ju inte då att jag skulle vara hemma och vara dunderförkyld idag..... Det går ju inte att avboka N för att jag är hemma, då blir Turbo otroligt besviken eftersom han visste vår planering. Så N fick komma och jag höll mig undan - instängd i sovrummet heeeela långa dagen ☺ Men det gick det med. Jag plockade med mig en hel del att göra, bl a skulle jag jobba lite och vila tänkte jag. Dagen gick väldigt fort, pratade bort nästan en timme med äldste sonen Charlie i telefon, jobbade lite, ringde några förkylda jobbsamtal, slösurfade lite.... och vips var dagen slut! Inte gick det nån nöd på mig inte trots att jag var instängd hela dan i ett rum ☺

Nu tänkte jag passa på att berätta lite om en av föreläsningarna jag var på förra veckan. Det gäller Lotta Abrahamsson som jag lyssnat till förut en gång.

Lotta Abrahamsson - föreläsare

Nu hade hon ett nytt ämne så jag ville gärna höra det. Tyvärr var det här en förkortad föreläsning så allt fick man inte höra. Men det var bra som vanligt när hon pratar. Hon har själv Asperger och ADHD och en av sönerna har samma diagnoser. Så hon har ju stor erfarenhet av hur det kan vara att leva med det.
Ämnet för kvällen var "Bemötande". Det är så otroligt viktigt att vi bemöter personer med diagnoser inom NPF på ett bra sätt. Vi måste lära oss att förstå var den andra befinner sig, hur den andra tänker. Ju mer högfungerande personen är desto svårare är det att se hur svårt de har det, trots att de kan ha mycket stora problem.
Specialintressen som så många har, ska inte begränsas. Hon har varit med om att det lett till psykoser när man förbjudit någon att hålla på med sitt specialintresse...

Hon tog också upp frågan om hur det kommer sig att en del klarar sig bättre än andra, men som har samma diagnoser? Hon gav två förklaringar: 1) Att personen är begåvad  2) Att personen känner sig trygg

Hon betonade att man måste lära sig att arbeta med människors styrkor! Man ska inte traggla och jobba med det negativa utan i stället jobba med det man är bra på. Vi fick höra hur hon berättade om sin bror - han "kunde inget" utom en sak: han var duktig på rytmik! Deras mamma startade en dansskola och som vuxen blev han svensk mästare i dans! Ett bra exempel på att man kan komma långt om man får jobba på sina styrkor!

Detta med utbrott tog hon också upp. T ex om ett barn alltid får utbrott vid samma tillfälle så får man gå till botten med vad det är som orsakar utbrottet. Någon fick utbrott i matsalen i skolan hela tiden och de fick fram av eleven att det var både lukter, höga ljud, ljuset m m som var jobbigt. Till slut stegrade sig allt och eleven fick utbrott. Men orsakerna kunde åtgärdas. Bl a bytte städerskorna rengöringsmedel till ett som inte luktade "illa".

Svårt att redogöra för en föreläsning så här, men detta var lite om de tankar som Lotta fick fram under kvällen. Dagen efter var jag på en endagars föreläsning med en annan föreläsare. Mer om det sen.....för den var väldigt bra! Den borde bl a alla inom skolan gå på!

Svar på smällar och annat

En lugn dag idag också. Turbo har varit på korttids/fritids med T och det är inga problem. Jag jobbade hemifrån idag eftersom jag går på lågvarv på grund av en ilsken förkylning. Dessutom vill jag försöka så medarbetarna slipper bli smittade ☺ Eftermiddagen har varit lugn med Turbo, inget som har irriterat eller oroat honom idag.

Med tanke på helgens utbrott från Turbos sida så fick jag nån fråga på det. Jag som lever mitt uppe i det är så van så jag tänker inte på att skriva ut alla detaljer så det är jättebra att ni frågar om ni vill veta mer!
Frågan gällde om det är mig som Turbo har mest känslor för och om det är jag som åker på mest smällar? 
Hmm, mest känslor för mig.... Det är väl för honom som för de flesta andra barn att mamma är alltid mamma, om ni förstår hur jag menar. Men jag tänkte också på när hans assistent Mk slutade på skolan förra veckan. Då hade Mk fått en spontan kram av Turbo och där fanns nog en hel del känslor! Så jag tror han har starka känslor för dem som jobbat med honom en tid nu. Jag för min del tycker att han har ändrat sig oerhört mycket den senaste tiden och visat mycket av empati som han inte gjort innan. Empati kan han innerst inne ha haft men inte kunnat visa det som han gör nu.

På frågan om det är jag som åker på mest smällar så kan jag väl säga att det är den eller det som står närmast Turbo som åker på det. Visst har jag åkt på en hel del smällar men det är kanske för att det är jag som har varit med honom mest. Men även korttidspersonal och skolpersonal råkar illa ut. Assistenten på förra skolan fick ta emot många utbrott innan hon styrde upp hela situationen och anpassade så det passade Turbo och därmed fick han mycket färre utbrott. Men återigen, är miljön bra och han har förstående personal omkring sig så minskar antalet utbrott avsevärt.
Kan förtydliga också att mitt i ett utbrott så siktar han inte in sig medvetet på någon person utan det är för att den står närmast som det blir så. Och någon måste ju ta hand om honom när det går över styr.....

När jag ändå är inne på att svara på frågor så kan jag lika gärna ta några till ☺ Anna undrar om Turbo förstår varför han inte får vara hemma själv? Anna antar att han har frågat eftersom han antagligen vet om att barn i samma ålder är hemma själva och även vet att de får åka in till stan själva.
Bra frågor.... I Turbos fall så har det aldrig uppfattats av honom att han inte FÅR vara hemma själv. Frågan har inte uppkommit då han inte vill eller klarar att vara hemma ensam. En av föreläsarna jag lyssnade till förra veckan sa att hos barn med dessa diagnoser får man dra bort 30% från deras ålder så förstår man vilket plan de är på just nu i mognad. Detta betyder att Turbo fungerar som att han skulle vara 9-10 år. Sen tror jag inte han reflekterar så mycket över vad jämnåriga gör och inte gör "normalt" sett. Iaf inte i nuläget.

Situationen för Turbo har blivit markant mycket bättre de senaste 1, 5 - 2 åren sen dessa unga personalkillar kom in i hans liv. Han har dem på korttids och han har haft Mk i skolan och han har N som assisterar här hemma minst en gång i veckan. Dessa killar är mellan 20-24 år och han ser dem som kompisar. Innan dessa killar fanns för honom så var det inte lätt. Han ville ha kompisar som alla andra, men vem vill leka med ett barn där allt sker på hans villkor hela tiden. Och även om det är på hans villkor så finns ändå osäkerheten att något går fel och han tänder till. Svårhanterligt för barn och naturligtvis dras barn till dem som det är "säkrare" att leka med. Under den här perioden var Turbo ledsen ofta och det var inte lätt som mamma att förklara..... Men detta har försvunnit och jag är så glad för det. Turbo trivs nog också bättre med dem som är lite äldre än honom. Då slipper han mycket konflikter.

Det var det om detta. Fråga gärna, ifall jag missat nåt eller om ni undrar nåt ☺
Go´kväll på er ♥

Sportlovsmåndag

Jodå, visst var det öppnandet av dörren när vi kom till korttids igår som utlöste Turbos utbrott! Mannen hade lirkat det ur honom på kvällen och sen pratar man inte mer om det.... Det går aldrig att prata med Turbo om det som hänt, då får man isf linda in det i nånting annat så man inte går rakt på själva händelsen. Och man kan inte ta det så här tätt inpå. Men det är ändå skönt att man lyckas klura ut vad som är orsaken, för en orsak finns det ALLTID när han får utbrott.

Men jag tycker ändå att jag ser en liten förändring när det gäller Turbo och utbrotten, eller iaf efter utbrotten. Han har aldrig visat nån empati eller känsla för den han gjort illa tidigare, nu börjar han bry sig om den personen lite. I det här fallet var det ju mig han gjorde illa igår och när jag var in till honom vid sängen vid 23-tiden på kvällen igår, så frågade han om jag hade ont och han gav mig en kram ♥ För mig är det stort att se en sån sak hos honom och hoppet har ökat avsevärt för att detta med utbrotten ska kunna bättra sig i framtiden. På tal om det så måste jag nog börja jaga habiliteringen igen.....

Idag skulle vi ha en liten mysig hemmadag jag och Turbo. Det är sportlov och ledigt från skolan. Men jag har lite feber och är förkyld men vi gör så gott vi kan av det. Tyvärr hade jag några ärenden på förmiddagen som jag fick muta Turbo för att vi skulle kunna uträtta. Bl a fick jag ju telefonsamtal om att min kamera kommit tillbaka från reparation! Härligt! Har haft abstinens i 2, 5 veckor nu..... Äntligen kom den tillbaka och jag bara MÅSTE ju åka och hämta den idag. Det gjorde vi och sen lekte jag lite med den, mest inifrån huset men också lite på verandan. Nu är man hel igen! Och äntligen lite nya bilder till bloggen igen :) Som tur är gick det på nån 2-årsgaranti som jag inte visste fanns.... på kvittot står det att det är ett års garanti och kameran är 1, 5 år, men bara att tacka och ta emot ☺

Det får bli en liten lätt feberkram härifrån idag till er som vill ha ♥

Små detaljer gör ONT

Jaha, då var den här helgen över också. Tiden går fort, men den här helgen har varit hur lugn som helst. Mannen har kurerat sig och så gott som blivit av med sin förkylning nu. Antagligen är det den som han gett till mig, men jag hoppas det inte blir så farligt. Har tagit det lugnt och knappt gjort nånting. Igår eftermiddag sov jag ett par timmar, var helt slut. La mig ganska tidigt på kvällen också så idag känner jag mig lite piggare. Jag hoppas det inte blir värre än så här.

I eftermiddag hämtade vi Turbo från korttids. Det var den nya J som jobbade med honom sista dygnet. Eftersom det var lite annorlunda så hade jag laddat upp med en extra grej att locka Turbo med så han skulle landa i bilen snabbt om det skulle behövas. Och mycket riktigt - det behövdes verkligen! De hade haft det jättelugnt och bra under dygnet men när vi ringde på dörren så snedtände Turbo fortare än kvickt. Oj oj!! När jag mötte honom så fick jag mig en rejäl smäll och det gick blixtsnabbt - det gjorde rejält ont och det känns än (en Alvedon kanske)..... Stackars J fattade ingenting - de hade ju haft det bra innan - men som tur är verkar han vara lugnet själv och det behövs i såna här situationer.

När jag funderat lite och analyserat situationen nu efteråt, så anar jag vad som var problemet. Vi har inte pejlat läget med Turbo, det är nog ingen idé att göra det så här tätt inpå så jag bara gissar. Det har ju oftast varit T som jobbat när vi hämtat Turbo den senaste tiden och de kör sin rutin. Då har Turbo öppnat dörren för oss och dragit nåt litet skämt. Nu var det J som öppnade.... Tror det blev helt fel för Turbo och han fick världens utbrott. Men vem tänker på att förmedla en sån detalj när det kommer en ny personal?? Ingen tror väl att det är så viktigt. Det är en rutin som bara blivit för T och Turbo..... och att den helt plötsligt betyder en massa för Turbo..... inte lätt att veta.

Ja, ja, nu är Turbo lugn iaf och verkar harmonisk igen!
En sportlovsvecka ligger framför oss och vi får se hur den flyter på. Den ser lite annorlunda ut eftersom vi inte fått full korttidstillsyn som vi brukar ha på loven. Brist på personal..... Men vi får göra det bästa av det. Vi börjar veckan med att ha en hemmamysdag jag och Turbo. Det är ju inte fel det heller att få en sån påtvingad på sig :)  Sen väntar jag med spänning på att rektorn ska höra av sig under veckan! Jag och läraren på skolan kommer att uppdatera varandra om hur det ser ut. Skönt att vi kan stötta varann i den här sitsen som uppstått.

Kram på er och ha en fortsatt skön söndagskväll ♥

Fighten går vidare

Igår (fredag) fortsatte jag fighten för Turbo. Jag hade kontakt med flera personer om ärendet. Bl a fick jag kontakt med en av Sveriges bästa föreläsare och handledare, Ulrika Aspeflo. Hon är verkligen inte glad över hur skolan har utvecklats. Jag fick stöd och lite tips från henne och det känns skönt att få bekräftelse för att jag resonerar rätt angående Turbos skolgång. 

Jag pratade också med LSS-handläggaren som har full förståelse för hur snett allt blivit med skolan. Fick ett litet tips av henne som jag kommer att ta fasta på och använda mig av i slutet på veckan om inte lösning har infunnit sig.
Det som är positivt är att skolpersonalen och vi föräldrar strävar åt samma håll iaf.

Av en händelse träffade jag Turbos underbara assistent från förra skolan på byn igår och vi pratade en stund. Har stort stöd från henne också. Jag får även stöttning från en grupp på nätet där vi är några mammor till barn med NPF som förstår varann på ett speciellt sätt. Får även stöd från andra vänner. Så stödet finns där och det värmer mig oerhört. Tänk om man stått ensam och stångats.... Så tack ni alla för att ni finns där och tack till alla läsare för att ni stöttar mig på ert sätt också. Igår var ni rekordmånga här och läste, ni var 171 stycken som kikade in på bloggen igår, helt fantastiskt och det värmer mig mycket!

Allt detta stöd och ändå är det ju huvudpersonen - rektorn - som måste göra sitt för att det ska bli bra. Jag ringde rektorn igår också, jag ville höra från henne vilka tankar hon har i nuläget. Jodå, tankarna finns där och hon hade nog lite lösningar på G. Jag får ge henne några dagar att fixa till det. Jag talade om för henne att bl a  skolverket är min nästa instans att koppla in.... Bäst att vara tydlig. Tiden rinner iväg och det måste bli bra för Turbo ganska omgående innan det blir för mycket tid bortspilld för honom. Hon lovade att höra av sig när det hänt lite mer.... Undrar om det blir hon eller jag som ringer upp först, jag tänker liksom inte vänta hur länge som helst......?

Nu ska jag försöka koppla bort skolsituationen under helgen. Jag var helt slut igår kväll när jag kom hem från jobbet, det kostar på att ladda inför telefonsamtal och dyl. I morse vaknade jag upp med lite lätt feber. Vet inte om det är en reaktion på att jag laddat ur mig för mycket under veckan, vi får se vad det blir av det.

Jag och mannen fick oss ett gott skratt i morse av Turbo. Han är på korttids denna helgen och T jobbar med honom nu. Turbo skickade några sms strax före frukosttid. Men det är inte alltid så lätt att förstå vad han menar. Han skriver kort och det är lätt att fatta fel. Och det var precis vad vi gjorde :) Först skrev han om en person som suger.... Men jag och mannen blev väldigt förvånade, den personen träffar han väl inte idag.... hm.... Jag skrev tillbaka och frågade. Nej, det var några veckor sen han träffade den personen. Man undrar ju vad som rör sig i huvudet på honom ibland?? Det snurrar nog en hel del tankar och även bekymmer där som man inte får reda på.
Sen var det dags för nästa grej att missförstå. Han fick oss att tro att T var sjuk... hm.... stort bekymmer eg. som kan ställa till det för Turbo. Men det var inte riktigt så han menade där heller utan där fick vi oss ett gott skratt kan jag säga, hahaha. Ordvändningen där var helt otrolig! Sköna tankar han har våran kille ☺ det gäller bara att hänga med i hans speciella tankebana ☺

Nu önskar jag er alla en härligt skön lördag ♥

Ledsen & frustrerad....

Mina tankar idag är helt upptagna med detta med situationen på resursskolan - en ohållbar situation som det eskalerat till. Nu blev det så krisartat att jag t o m har övervägt att hålla Turbo hemma i morgon! Men då är jag rädd för att detta blir början till en "hemmasittare" på sikt. Skulle det bli en vana för honom att man får stanna hemma när det inte fungerar på skolan av olika orsaker så kan det bli en ond cirkel sen. Att vi skulle hamna i en sån här sits kunde vi aldrig tro....

I eftermiddag kom N hit och assisterade några timmar. Jag åkte tillbaka till jobbet den stunden. På vägen dit spelas en av mina favoritlåtar på radion. Volymen åker upp HÖGT! Sångaren i Takida har en helt fantastisk röst! Då kommer tårarna (jag är en känslomänniska av stora mått) - jag sitter naturligtvis och tänker på vår sits just nu. Det är tårar av frustration, det är tårar av ilska, besvikelse, maktlöshet.... Jag menar, hur svårt kan det vara att fixa skolsituationen dräglig för Turbo när de fick allt serverat av oss från förra läsåret. Sen går allt åt skogen för att inte ledningen tar till sig det vi säger. Åhhh....

Men.... jag snyter mig lite.... tar nya djupa andetag.... GLÖM att jag kommer att ge upp!! Finns inte nånstans på min karta! Jag och mannen är beredda att fortsätta fighten för vår son. Vi kommer inte att låta ledningen förstöra vår son som vi vet har potential om bara miljön är anpassad efter hans behov. De lyckades mycket bra på förra skolan, ska då en resursskola stjälpa en sån elev?? Det är på god väg åt det hållet, tyvärr....

Personalen har haft möte med rektorn idag och hon hade väl inget konkret att komma med.... Lite tankar fanns väl på en lösning, men den praktiska lösningen fattades. Hon har nu i uppdrag att fixa detta och personalen har gett henne hela nästa vecka som tidsfrist. Jag tänker inte vänta så länge utan jag tänker jaga henne i mitten på veckan och höra hur det går och hur långt hon har kommit. Personalen har iaf tryckt på rektorn och skolchefen att de får absolut inte spilla bort Turbo, han måste fångas upp innan det går för långt. Skönt att de ställer upp!

Ja, det var mina tråkiga tankar idag. Tänk om man kunde få ett positivt besked av rektorn snart, det känns som man har stridsyxan i beredskap hela tiden som det är nu. Känns inte alls roligt att ha det så....

Jag suckar och kramar om er därute ♥

Föreläsningsdag igen... och jag är UPPRÖÖÖÖRD!!!

Som rubriken visar har jag och mannen varit på en endagars föreläsning idag - en kanonbra sådan! MEN, varför är jag då så upprörd?? Jaa.... denna föreläsning hade chefen för korttids anordnat och de flesta av hennes personal var där. Även personalen från resursskolan skulle vara där, men endast en kom - de andra två var sjuka. Men under lunchen fick jag och mannen iaf pratat en del med den som var närvarande och det fick mig att bli vääääldigt upprörd.

Alltså, nu är det K-R-I-S med stora bokstäver på denna resursskola! Åh, jag är så irriterad så jag riktigt kokar inombords! VARFÖR KÖPTE INTE SKOLAN VÅRT FÖRSLAG FRÅN BÖRJAN?? Vårt förslag om att T och E från korttids skulle delat på en tjänst. Dessa båda killar känner till eleverna, de kan bemöta dem på ett mycket bra sätt. T var dessutom villig att utbilda sig under sommaren om det var det som behövdes och jag tvekar inte på att E hade gjort detsamma. Jag vill inte älta gamla saker utan jag vill se framåt, men detta grämer mig mer och mer. Åh, så frustrerande! Vi är många nu som tror att läget skulle varit annorlunda om det blivit så. I stället går det bara utför med skolan just nu. Ett nytt krisläge har uppstått denna veckan.....

Jag skriver inte ut detaljer i nuläget, jag inväntar lite info från skolchefen om lösningar först. Men jag kan berätta så mycket att jag snart kommer att koppla in skolverket! Men då uppstår en del frågetecken - om skolverket kopplas in och de ser hur det sköts just nu så kommer de att stänga skolan omedelbart för så illa är det. Detta drabbar naturligtvis både personal och vår son. Vad kommer att hända med dessa personer? Ska vi skicka Turbo till en skola sju mil bort? Eller vad gör vi? Men jag går inte till skolverket utan att först informera personalen, vi kommer att ha en tät dialog om utvecklingen på skolan.

Usch, vilken utveckling det blev av det här. Vi som var ute i så god tid med att informera rektorn om vilka behov Turbo har. De hade en mall att gå efter från förra skolan m m, ändå blir det bara fel, fel, fel. Kan också berätta att den rektor som var med på föreläsningen idag var rektorn från Turbos förra skola, hon som har så stor kunskap och förståelse för de här barnen. Rektorn för resursskolan var inte där.... Vet inte om det speglar intresset för dessa elever eller vad det beror på....

Inget positivt för er att läsa här idag, men just nu är jag i upplösningstillstånd. Att skriva om föreläsningarna från igår och idag är nog bäst jag väntar med.... Men väldigt duktiga föreläsare båda dagarna och man fick en del matnyttigt att smälta.
I det här sammanhanget kan jag passa på att svara dig anonym som undrade vart man vänder sig när det inte fungerar med varken rektor eller skolchef?? Då får man vända sig till skolverket! Det är det enda raka att göra. Jag och mannen pratade med dagens föreläsare efteråt idag och han berättade nåt intressant som jag inte visste. Om rektorn inte sköter sitt jobb så går ändå skolchefen fri! Skolchefen har inte ansvar för hans/hennes jobb - det hade jag ingen aning om. Så i princip skulle man isf kunna gå direkt till skolverket om det inte fungerar med rektorn. Lycka till önskar jag dig som undrade, hoppas verkligen att det löser sig för er!

En positiv sak kan jag berätta som avslutning idag iaf. Det var något som hände igår på skolan. Det var Mk:s sista dag som jag misstänkte och Turbo hade gett honom en spontan kram och önskat honom Lycka till med sitt nya jobb!! Det är STORT av min son att göra nåt sånt! Härligt att utvecklingen går framåt när det gäller att visa sina känslor på ett sånt här sätt. Det finns hopp!

Kram på er alla fina därute ♥

Föreläsning idag

Sitter här och väntar på att Turbo ska komma hem från skolan. Jag hoppas det har gått bra där idag, tror Turbo skulle ha sin egen assistent Mk idag och möjligtvis var det sista gången.... Han slutar efter denna veckan. Turbo frågade i morse om jag kommer att sakna Mk, så nog cirkulerar tankarna i honom om all personalruljans! Klart det blir lite oro hos honom.

Strax efter att Turbo kommit hem från skolan idag så väntar jag in T från korttids. Jag har anlitat honom lite tillfälligt som assistent här hemma i eftermiddag och kväll. Mannen är på annat håll och jag tänkte åka på föreläsning i grannstaden här. Lotta Abrahamsson föreläser och jag vill inte missa henne när hon ändå är så nära. Har ju lyssnat till henne förut och hon var suverän. Hon föreläser om NPF - autism, asperger, adhd - och har själv diagnoser. Hon blandade sin kunskap med en massa humor och berättelser från sitt liv. Jag tror föreläsningen idag blir lika bra. Jag får väl berätta sen hur det var :)

Må så gott allesammans i vinterkylan! ♥ Kan bjuda er på ett gott skratt genom att visa hur jag såg ut igår kväll när jag tog en promenad i kylan :) Det var 16 grader kallt när jag kom hem.... liiiite för kallt för en promenad!

Kram på er ☺♥☺

PS: Svar på ett par frågor kommer inom de närmaste dagarna!