lördag 5 mars 2016

Galet positiv

Vet ni, jag var så glad och lycklig när torsdagen var slut, att jag hade kunnat krama om alla i hela världen! Wow, det hände positiva saker med Turbo den dagen! Inget stort för standardfamiljen kanske, men lever man i en familj som vår, med diagnoser, så var det riktigt stora händelser.

Färgglad och galen bild som passar till min sinnesstämning! 


Vår verksamhetschef på assistansbolaget, Kent, hoppade in som assistent på torsdagen. Det var planerat sen en tid tillbaka, så det var inget plötsligt. Jag hade peppat Turbo till att ta chansen att åka till gymmet med Kent och få sig en bra genomgång och en bra visning av hur allt fungerar där. Kent har tränat en hel del och har mycket kunskap även där. Pepp, pepp, och "vi får se", sa Turbo. Jag peppade (lite lagom) in i det sista på torsdagsmorgonen innan de åkte iväg till "stugan vid sjön". Sen var det bara att vänta.

Jodå, jag fick sms från Kent om en viss tid de skulle vara på gymmet, så jag åkte dit så jag var där när de kom. Turbo ville ha mig där.
Vilken fantastisk känsla att det blev av! Och jag bara älskar den bilden jag la ut här i bloggen i torsdags:


Inget märkvärdigt, kan man tycka.... Men i den bilden ser jag tilliten mellan dem båda, jag ser ett fullständigt förtroende från både assistent och Turbo, jag ser en assistent som fått Turbo med på noterna i ett ovanligt inslag i vardagen. Och ni som vet hur Turbo fungerar - ni vet att man inte kan röra vid honom hur som helst (och Kent har ett minst sagt utsatt läge), men här funkar det sanslöst bra! Det gäller alltså att ha lärt sig att läsa av Turbo väl innan man ger sig in i ovanliga situationer.

Oklippt, ser bilden ut så här ifall ni undrar vad de håller på med ☺:

Kent visar en parövning för magmusklerna


Det var tack vare att jag såg ett så fint samspel mellan en assistent (en av Kents dåvarande arbetskamrater) och en brukare i väntrummet på habiliteringen en dag för många år sen, som påverkade oss till att gå över till ett bolag där de här fina killarna fanns. Den situationen imponerade stort och djupt på mig och den situationen har betytt mycket för vart vi befinner oss nu, med flera så fina killar runt Turbo - men det är en helt annan historia!

Som ni säkert förstår så ligger det mycket pepp och mycket förberedelse bakom en sån här händelse som inträffade i torsdags. Nu hoppas jag att Kent har tryckt på en "startknapp" så Turbo lättare kommer iväg till gymmet. Gissa om jag blev förvånad över att han ville iväg dit en sväng till redan på torsdagskvällen?!? Klart jag ställde upp när han bad om det. ☺

Efter att Kent gick av sitt pass kl 15, så blev det en biltur för Turbo och mig. Han vill inte riktigt åka hem innan byggarna lämnat tomten. Vi får väl se om det lägger sig så småningom.....

För dokumentationens skull så... så här såg det ut i torsdags när vi kom hem:



Och igår när de jobbat färdigt såg det ut så här:


Det går sakta men säkert framåt! Längtan blir låååååång!

Nu önskar jag er alla en finfin lördag! Kram på er ♥

4 kommentarer:

Nina sa...

Men åh, vad positivt och roligt!!! :)
Kramar!

Emelie sa...

Helt crazy hur glad en kan bli av lite ord och bilder på en blogg :)

Gjorde min dag!

Kram <3

strutgumman sa...

Underbart!
♡♡♡♡♡

strutgumman sa...

Underbart!
♡♡♡♡♡