Att krossa planer!

Gårdagen var ju inget vidare, som jag skrev om igår. Lite piggare blev jag ändå framåt kvällen. Mannen kom hem rätt tidigt från jobbet, gjorde ett städryck här ute och sen pysslade han om mig och lagade riktigt god mat som vi åt på kvällen. Det satt fint eftersom jag inte ätit nåt vidare tidigare under dagen.

Planka med oxfilé

Till det blev det en film. Vi passade på när Turbo var borta eftersom han har lite svårt för när vi tittar på film när han är hemma så det blir inte så ofta nu för tiden.

Idag blev det en ny dag och både mannen och jag tog ledigt från jobbet. Vi kommer att jobba lite under helgen i stället, men vi ville vara lediga nu när Turbo var borta på förmiddagen. Halvseg var jag men vi uträttade ändå lite ärenden som vi behövde få gjort när vi kunde åka iväg båda två.

Nu tänker jag passa på att redogöra för de nyheter vi måste presentera för Turbo helst under helgen. Jag vet inte hur det ska gå till, för jag är rädd att det blir flera megautbrott och att han sjunker som en sten.
För det första måste vi berätta att han ska gå om 9:an, vilket inte är i linje med hans tankar. Han tror och vill börja på gymnasiet på orten till hösten, men det finns inga betyg som gör det möjligt. Vi föräldrar tycker det är bäst att han går om 9:an, vi ser ingen bättre lösning efter hur omständigheterna är. Dessutom får han ett år till på sig att mogna lite så får vi se hur det ser ut sen.

Men hur berättar man en sån sak utan att han ska krossas totalt? Hur ska vi vinkla det på ett positivt sätt? För honom blir det säkert ett steg bakåt att gå om ett år. Att han går om beror ju inte på honom utan det beror ju på att fel personal har varit omkring honom under läsåret. Personal som säkert är bra annars, men de passade inte för Turbos behov. Det ska väl tilläggas att han inte är så lätt..... det är småsaker som gör om det funkar eller inte funkar.....

Vi kan inte heller framhålla för honom att han ska gå om 9:an för att få betyg för att komma in på ortens gymnasium (som han vill). Skolchefen har sagt nej till att ordna det till Turbo på gymnasienivå!! Detta blir inte heller lätt att berätta för honom. Och vi har inget annat att komma med i stället heller. Så efter det 10:de året är allt helt ovisst - ett stort svart mörker - och det är verkligen inte optimalt för en sån som min son som behöver veta i förväg hur allt ska bli. Snacka om att vi måste krossa två drömmar på en gång för honom! Någon som vill ta över mammarollen i den här familjen över helgen, så kan jag komma tillbaka när allt är över?? Eller är det någon som kan ge mig nyckeln till lösningen på problemet??

Japp! Dessa två nyheter ska alltså presenteras: 1) Gå om 9:an!  2) Det kommer INTE att bli något gymnasium på orten för honom, ens efter det 10:de året!
Det är inga plättlätta saker precis, att berätta för en 195-centimeters yngling som är rejält utåtagerande. Avis, någon? Nej, tänkte väl det....
Det är alltså bara att ta ett djupt andetag och göra det som måste göras. Måste först bara tänka ut en ungefärlig plan på HUR det ska göras..... Är det någon av er läsare som har något tips så tar jag mer än gärna emot det!!

Usch, vilket bittert inlägg det här blev, men jag vet inte om det går att vinkla på annat sätt för det här känns tungt att förmedla till stackars Turbo.

Ha nu en trevlig kväll! Kramar om er alla som vill ♥