söndag 10 november 2013

STOR förklaring!!

Om ni håller i er nu så tänker jag ge en ganska utförlig förklaring till hela vår nuvarande situation. Mycket har hänt. Men man kan ju undra: hur kunde det bli så här fel? Det har ju barkat utför och rätt åt skogen på ganska kort tid. Något blev fel efter vägen.... Jag ska försöka förklara och ge er mina reflektioner av det som hänt och jag tänker börja från detta läsårets början. Vissa saker kan jag förstås inte skriva ut i detalj med hänsyn till både personal och Turbo, men ganska öppen kommer jag att vara. Därför vill jag poängtera att det finns ingen anklagelse mot någon från vår sida. Med facit i handen så känns allt lite surt, men var och en har gjort så gott de kunnat efter sin förmåga! Så återigen: vi ANKLAGAR INGEN!!

Nu blir det långt så ladda kaffemuggen så ni håller er vakna ;)
Denna höstterminen började osannolikt bra. Vi hade väntat oss en jobbig start. Både lokaler och viss personal var ny för Turbo när skolan drog igång. Den enda som var kvar från läsåret innan, var läraren som jag kallar Tyra. En ny lärare började: Joakim. Även en resursperson fanns på plats i de nya lokalerna. Vi hade förberett Turbo noga, med bilder och annan inskolning och allt gick över förväntan. De första veckorna på detta läsåret var nog bland de lugnaste i Turbos hela historia. Åh, vad vi njöt och tyckte allt var bra!




Helt plötsligt (den 24 och 25/9) kom "den stora smällen" och ingen fattade någonting. Vi hade märkt på Turbo ca 1 - 1,5 vecka innan att han var lite lättretlig men inget jättealarmerande. Efter "den stora smällen" gjorde jag ett ritsamtal med Turbo och orsaken verkar vara rörig miljö runt honom. Vi höll Turbo hemma några dagar för att rektorn skulle fixa miljön. Detta visade sig svårare än tänkt så Turbo fick komma tillbaka till skolan på samma sätt som innan. Längre fram i inlägget kommer jag att summera dessa ca två veckor.....

Ont i magen varje dag var vad jag hade när jag skickade honom till en miljö som inte var anpassad för honom och jag undrade verkligen om vi gjorde rätt. I stort sett varje dag var det något som hände och vi väntade bara på nästa stora smäll. Men efter en viss dag då jag läst i kontaktboken hur det gått till på skolan så tog jag och mannen beslutet att sätta stopp. Vi höll Turbo hemma och det fick helt enkelt lösas runt honom.




Rektorn satte då in extra resurser till Turbo. Fina personalen Tom från korttids och vår härliga assistent Kent lånades in av skolan för att i första hand "isolera" Turbo från de andra eleverna som förändrats och blivit stökigare. Detta är en miljö som Turbo inte kan vistas i eftersom det triggar igång honom och det mynnar alltid ut i utbrott om man inte anpassar.

Tom och Kent lyckades väldigt bra med sitt uppdrag även om de fick jobba hårt stundtals. Man kom igång och hade lektioner med Turbo igen, vilket man inte kunnat ha sen "den stora smällen". Skönt, tyckte vi alla!
Men sakta men säkert kom den där oron från Turbos sida tillbaka eller vad vi ska kalla det för. Och när Turbo blir orolig så händer det många saker som inte är så speciellt bra. Jag går inte in på detaljer här, men ni som följt bloggen vet ju att han lätt blir utåtagerande när man inte anpassar för honom.....




I torsdags när jag fick hämta Turbo från skolan efter bara ett par timmar så var Kent med som extra resurs. Han skulle precis ringa mig och säga att detta går inte längre. Han läste av Turbo och såg att det var ohållbart. Men precis då så ringde läraren Joakim upp mig och sa att hämtning var det som gällde. Lärarnas skyddsombud hade sagt ifrån.

Varför blir det så här när man tillsatt extra resurser för Turbo, kanske ni undrar?! I detta fallet som uppstått så räcker det inte för Turbo att ha trygga personer omkring sig när inte de som har lektioner med honom bemöter honom på rätt sätt. (OBS! Ingen anklagelse mot någon, alla gör så gott de kan efter sina förutsättningar.) Jag kan tänka mig att det är något i kemin eller bemötandet som blir fel och detta pågår ju dag efter dag, lektion efter lektion. Det triggar förstås Turbo och rätt vad det är så rinner det över. Det blir ohållbart!




Men det var ju så lugnt de första veckorna på läsåret och det var samma personal, hur går det ihop då?? För att ta det från början så fungerade det ju bra med lärarna de första veckorna. Sen kom "den stora smällen" och 1-2 veckor innan den så hade ett par av eleverna runt Turbo ändrat sig markant. Denna förändring i miljön (mycket stökigare) fixade inte Turbo. Här skulle personalen ha läst av i ett tidigt skede att det blev för mycket för honom, vilket inte gjordes. Därav gick det alldeles för långt och han exploderade.

Efter "den stora smällen" blev antagligen lärarna rädda för Turbo och i o m det så ändrar man omedvetet bemötandesätt. Så det blir att Turbo får vistas i både en miljö som är fel för honom och en miljö där bemötandet för hans del inte passar honom. Alltså triggas han till "dumma saker" dagligen. En ohållbar situation! Det är alltså ett tvådelat problem. 1) Miljön är för stökig. 2) Bemötandet från personalen stämmer inte med Turbos behov.
Miljöproblemet fixar resurserna, men bemötandet.... där kan inte ens världens bästa resurspersoner "bota".




Summerar vi det hela så kan vi konstatera att om det funnits personal runt Turbo som kunnat läsa av honom och verkligen på djupet förstått hans behov vid det tillfället då övriga elever ändrade stil, attityd m m så hade vi aldrig hamnat i denna sits vi nu befinner oss i. Då hade man kunnat förskona Turbo från att vistas länge i en för honom felaktig miljö.

Detta känns förstås lite surt och onödigt, men nu är vi här och vi får helt enkelt se vilka lösningar som finns. Både vår och rektorns åsikt är att ingen av dessa lärare ska fortsätta jobba med Turbo. Broarna har bränts och det är antagligen för sent att åtgärda för att det ska bli bra igen för Turbos del. De har helt enkelt hamnat för snett efter "den stora smällen". Vi avvaktar och under tiden stundar en del möten i nästa vecka och säkerligen en del telefonsamtal från olika ställen. Och ja.... vi fortsätter med INGEN SKOLA.....

Kram på er alla som orkade läsa hela inlägget ♥

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för att ni delar med av familjelivet
Jag hoppas på något sätt det går hitta en lösning så kämpen Turbo kan få gå klart utbildningen efter sin förmåga

kram på er
mvh
en stora syster till en lillebror med diagnosen ADHD


Sofie Nilsson sa...

Tack för att du delar med dig av dina tankar och ert liv. Arbetar själv som lärare och din blogg ger mig många tankar och lärdomar.
Jag hoppas verkligen allt löser sig till det bästa för er.

Anonym sa...

Föreslå att skolan tar in handledning i bemötandet av Turbo. Enigma education handleder och utbildar i hela Sverige.

Nina sa...

Det är inte roligt att vara "den gnälliga morsan" men man har inget val när det inte funkar runt ens barn. Så klart anklagar du ingen, men det känns så. Alla måste förstå att det inte är personliga anklagelser, det är Turbo det handlar om! Är bemötandet fel, så är det inte fel på personerna för det... Man måste ta till sig och ändra bemötandet, eller undvika att ta dom arbetsuppgifterna.

Så måste det vara ett väldigt bra samarbete mellan skolan och alla andra runt Turbo, assistenter, föräldrar o korttids. Ju bättre samarbete desto tidigare kan man sätta in rätt åtgärder och undvika sånt här. Eller iaf ha en möjlighet att undvika det.

Usch vilken sits ni har hamnat i, jobbigt för er alla. Önskar vi bodde närmare så skulle du få en stor kram! Hoppas så att det går att lösa, fast det har gått så här långt. Inte så lätt att hitta nya lärare.....

Kram Nina!

Annelie L sa...

Tänk vad bemötandet är viktigt,kanske det allra viktigaste för våra elever med särskilda behov. Eleverna måste känna sig bekräftade och trygga. Klart att det syns rakt igenom om någon är rädd, då överförs ju både rädslan och osäkerheten och ett bra möte och chans till samarbete är som bortblåst.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att de ska hitta en pärla till lärare och att Turbo får ha kvar sina fina killar som stöd i skolan så länge han har behov av det.

Att miljön fixas är naturligtvis en självklarhet och borde inte vara något större problem, när de nu har upptäckt hur enormt viktigt det är.
För egentligen är det väl miljön som är boven i dramat och satte igång allt det här, om jag fattat saken rätt.
Tänker på er och hoppas att ni har orken och styrkan att klara av allt, utan att du går i väggen igen och blir sjuk.
Kram och varma tankar till er alla <3

Anonym sa...

Hej
Jag är snart i samma sits. Vi har "bara" haft den lilla smällen. Mitt barns mentor förstår inte vad mitt barn säger. Fast han har jobbat som mentor i 15 år med barn som har As. Så nu ringer barnet till oss och så får vi förklara för mentorn. En lösning som barnet själv kom på men mentorn tycker att detta är besvärligt.

En fråga ang miljön är det väggarna eller andra barn som är den jobbiga miljön.

Jag är lite avundsjuk att ni har fått tag i unga killar med kunskap. Det enda som finns att tillgå på denna plats är 18-åriga tjejer utan utbldning och utan kunskap.

Tack för en underbar blogg.

En mamma

Tina sa...

Ni gör en fantastisk insats, och bra att du delar med dig. Verkar vara många med jobbiga skolsituationer och tillsammans är man starkare , kramar om massor <3

Anonym sa...

Hej, jag är här lite i efterhand men har ju förstått saker och ting ändå. Och vill skicka dig en stor varm kram.
Jag känner igen precis som jag sagt många gånger förut och det där att se saker i tid och att ha bra och täta kontakter med föräldrarna är ju en viktig bit för skolan, men det är ju tyvärr inte alltid så. Och det kan förstöra så jäkla mycket :-(
Kramar i mängder!