Glad, trots infernot!

Idag har jag blivit glad över många saker! :)
Om Turbo mår bättre idag vet jag inte än, det får jag se när jag kommer hem från jobbet lite senare. Han hade lite protester inför skolan i morse, men det gick ändå bra att skjutsa honom dit. Jag hoppas naturligtvis att han är sitt vanliga jag igen nu, för då får jag ytterligare en sak att bli glad över!

Ni är många som har lyft mig det senaste dygnet - vad härliga ni är allihopa ♥ Både här på bloggen och på fb! Ni värmer och peppar oerhört! Ni är underbara allihop, och jag vill visa er denna kommentaren jag fick igår:

Tack för din blogg, vill jag bara säga! Du lär mig massor nästan varje dag. På skolan, där jag jobbar, är det inte alla böcker och all "inre känsla" som gör det bästa jobbet. Det är du.

Jamen, kan man bli annat än helvarm i hjärtat och superglad när ni är så goa?!? ♥ Vad glad jag blir!!! TACK!!!

Här i vardagen händer det också grejer som gläder mig. Vi har ju ett stort problem med Turbos mående som ni såg i inlägget igår och tidigare i veckan. Taxisituationen är boven i dramat (som vi tror iaf, utefter vad Turbo har aviserat). Vi fick ett snabbt agerande från rektorn som kontaktade den som beslutar om skolskjutsar. Denne kontaktade taxibolaget och jag har också pratat med dem flera gånger idag. Vi har gemensamt kommit fram till en lösning (förhoppningsvis). Det finns två alternativ:
1) Att Turbo blir skjutsad ensam i en taxi med taxiägaren själv. Detta är en mycket känd person för Turbo och han är helt fantastiskt bra, tycker jag. Vi har god kontakt med honom och han löser alla möjliga problem när det uppstår.
2) Att Turbo fortsätter åka i den taxin han hittills åkt, men återgår till det som var tanken från början och som fungerade ett bra tag - att ha en bestämd plats längst fram intill taxichauffören.

Jag ska rita upp dessa alternativ för Turbo så får vi se vad han säger. Det är bara att hoppas på att han köper något av alternativen..... men jag tror det.
Att alla varit tillmötesgående och velat lösa detta snabbt är något som gjort mig glad idag!

Sen har jag försökt smälta mötet från igår där vi hade träff med de flesta som är inblandade i Turbos vardag - personal och chefer. Man blir så glad över att alla i nuläget verkar sträva åt samma håll, alla är eniga över vad som är bäst för Turbo. Chefen för korttids är helt underbar som i samråd med personalkillarna verkligen försöker göra allt för att Turbo ska må bra. De inser hur svårt känslig han är och hur försiktig man måste vara. En antydning från chefen där igår, gjorde att hon steg ytterligare i mina ögon! Det pågår en flytt av korttidsverksamheten och vi vet inte än hur Turbo kommer att ta detta. Men här sitter verkligen rätt människa på rätt post och grunnar på hur man lättast ska kunna genomföra detta med min son så det blir så bra som möjligt! Hon har t o m en nödlösning i bakfickan och det är det inte alla som har!

Den blicken.....!!

Inte nog med saker jag blivit glad över idag :) Jag och mannen hade ett möte med LSS-handläggaren i kommunen på förmiddagen. Vi behövde diskutera Turbos framtid lite grand. Ytterligare en person som hamnat på rätt post! Fullt förstående för Turbos svårigheter.
Turbos framtid är inget lätt kapitel. Jag trodde vi skulle bli sittandes länge och diskutera olika saker hit och dit men mötet gick relativt fort. Hon köpte en idé som mannen kläckte häromdagen! Eftersom hon köpte den rakt av så diskuterade vi inget annat, det får vi ta sen om det behövs. Nu tar hon med sig idén och ska sammankalla till ett större möte där en massa andra berörda personer i kommunen får vara med och diskutera vidare. Då blir det höga höns som vi kommer att drabba samman med. Jag kommer att utveckla tanken lite mer sen efter nästa möte så vet vi mer om hur den blir mottagen. Ni får vara nyfikna så länge ;)

Men så skönt det kändes att ha en samordnare som tar tag i saken och sammankallar berörda personer. Det är en ganska stor grej som dras igång så det skulle varit svårt för oss vanliga att fixa det på rätt sätt. Vi får se vart det leder och jag kan inte låta bli att tycka att det är både spännande och intressant! Vi har som sagt ingen aning om var det slutar.....

Brrr..... -20 i morse!!!

En annan sak som värmde hjärtat idag, var att vi såg att vi (jag och mannen) fått "Veckans ros" i tidningen denna veckan av våra anställda. Hoppsan! Sånt är riktigt skoj och upplyftande!

Måste avsluta inlägget med att hänvisa till ett inlägg jag skrev för ett år sen. I början på denna veckan så är det ett år sen vi kom hem från Japanresan! Jag kunde inte låta bli att glutta på några inlägg jag skrev som sammanfattning på vad vi fick vara med om. Och jag längtade genast tillbaka!! LÄS HÄR så får ni en liten del av resan. Resten av resan finns dokumenterat i inläggen både före och efter så det är bara att läsa vidare om ni vill.

Nu blir det lite jobb till innan jag beger mig iväg ut i vinterkylan för att ta mig hemåt. Hemma hoppas jag på lite fredagsmys - återstår att se av vilken sort det blir ikväll, alltid lika spännande! Fredagskram till alla som vill ha ♥