Trasigt

Trötta och slitna är vi, både mannen och jag just nu. Det blev lite extra här nu, men det ordnar sig alltid även om det är med andan i halsen det fixar sig. Utbrotten hos Turbo kräver sin man eller kvinna och visst tar det på krafterna. Även att vi måste hålla oss borta från hemmet så pass mycket, är också tröttande.

Tisdagskvällen slutade inte bra hemma. Trött som jag var så var jag inte riktigt så låg som jag brukar vara. Det enda jag ville var att få Turbo i säng så jag också fick gå och sova. I ett utbrott kastade han iväg sina glasögon med en väldig kraft så de gick sönder. Turbo blev förstås jätteledsen och det är svårt att åtgärda det som gått sönder. Det fixar sig ju inte över natten när vi måste gå till optikern så han får beställa hem nytt.... Att vara utan glasögon vet vi av erfarenhet att det oroar Turbo.

Från kl 8 - 21 hade assistent Erik hand om honom dagen efter utbrottet. Det gick bra och det kändes jätteskönt på kvällen när vi kom hem igår och såg att Turbo var lugn och att de haft en bra dag! Det är duktiga killar vi har!

Men Turbo får förstås vänta några dagar på nya glasögon och det är bara att hoppas det går så snabbt som möjligt. På senare tid har det gått sönder dyra saker i hans utbrott. Det har fått mig att grubbla en hel del på hur man skulle kunna gå till väga för att om möjligt få bukt med detta. Jag har en plan, och det kommer krävas både tid och energi av mig/oss.... "Någonting" har ändå fått mig att tro att det finns hopp. Och eftersom det inte verkar finnas nån bra KBT inom räckhåll så får vi väl försöka på eget sätt...

Nu är Turbo på korttids från idag och över helgen så vi får vila oss från att ligga steget före. Jag känner att hjärnan behöver koppla bort nu. Lite mail hit och dit har också skett här och en plan för sysselsättning ska nog snart kunna sättas i verket. Vi lever på hoppet!

Kram till er fantastiska läsare!

Skickat via Blogsy