På väg upp....

Nu tar jag ett djupt andetag och försöker redogöra för den senaste veckan. Jag har ju skrivit väldigt lite här under veckan, för jag har inte haft ork att skriva och fokus har jag behövt ha på annat håll som ni säkert förstår. Nu är jag på väg uppåt igen och ska nog snart komma över ytan efter de här ganska tuffa dygnen. Det började eg i slutet av förra veckan då vi inledde en del dygn då vi hade utomstående assistenter i huset fram till kl 21 flera dagar i rad. Jag visste att jag skulle dippa efter det, eftersom jag inte fixar en så pass lång period som det blev att jag/vi inte kunde vara hemma nåt. Tyvärr blev Turbo labil i samma veva, och det gjorde inte saken bättre.

Efter Oves sena kvällspass här i fredags, var jag tvungen att berätta för Turbo att det blivit ett hastigt byte av assistent till lördagen. Tyvärr funkar det inte så bra för Turbo med så snabba byten även om han tokgillar assistenten som kom på lördagen. Det blir liksom kaos i hans huvud med så snabba förändringar. Men bara att gilla läget förstås även om han mulnade.....

Efter en hel lång dag borta på lördagen kom jag och mannen hem när Timmy skulle gå av sitt pass. Frid och fröjd - som inte varade så länge. Turbo kom helt plötsligt på att han skulle leta fram en gammal dator han inte använt på 3-4 år. Japp, det var bara att ta striden och berätta att den är slängd! Ingen kunde väl ana att han efter flera år skulle komma på att han skulle ha vissa saker som fanns på den!? Den kvällen blev helt förstörd, kan jag säga.....

Sen trodde vi det skulle rinna av till söndagmorgonen, men det hade det INTE gjort. Utbrotten fortsatte. Nej, de här dagarna har inte varit roliga. Det var med blandade känslor vi lämnade över Turbo till assistent Timmy som skulle ha hand om varann i nio långa timmar. Assistenten förvarnades förstås så han visste hur läget var när han kom. Dagen hade gått bra för dem och Timmy vet precis hur han ska handskas med sonen, så det kunde inte bli bättre efter de omständigheter som rådde.
Att vi slängt datorn sitter kvar i Turbo fortfarande så det var en stor miss av mig och mannen. Det kommer att ta tid innan det lämnar Turbos hjärna, har vi förstått....

Till på köpet hittade jag en fästing på mig på söndag förmiddag. Den hade nog suttit där och gottat sig ett tag.... Urrrrk, bläää - tycker de är vidrigt äckliga! En väns sambo var så snäll och plockade bort den på mig och jag är evigt tacksam!
Sen kunde vi åka till vänner i en kuststad och koppla bort allt vad bekymmer heter. Jag trodde inte jag skulle klara det efter den morgonen vi hade, men det gick förvånansvärt bra. När vi åkte hem igen var humöret bättre. Mannen utförde en bedrift på bortaplan där han hade ett uppdrag att utföra. ♥ Fattar inte hur han kunde ladda om och vara alert efter utbrotten Turbo haft i vår närhet.

Ja, där har ni lite förklaring till hur vår senaste vecka har varit och varför jag inte varit på topp. Men så blir det ibland.
Tack alla för er omtanke efter inlägget om min tå/fot som var och är svullen! Trodde inte det skulle bli sån reaktion på det. Men, men, det ska säkert bli bra så småningom.
Jag kan ge er lite bakgrund till den, även om jag inte fattar vad som eg hänt. Efter en skogspromenad för ett antal veckor sen (kanske sex-åtta veckor....) så misstänkte jag något bett eller stick, men förstod inte hur det kan ha gått till då jag haft joggingskor på mig hela tiden i skogen. Detta gick inte över helt, men efter ett tag så träffades den där tån av ett flygande föremål under Turbos ett utbrott..... Det gjorde vansinnigt ont, men reflekterade inte över det så mycket. Smällar åker man ju på emellanåt här. Ja, det är historien. Sen vad som hänt innanför skinnet vet jag som sagt inte.

Nej, nu tar vi fredagsmyskväll tycker jag. Kram på er därute ♥