Oro och fascinerande ritprat

Hmm.... jag skulle ha skrivit ett blogginlägg i tisdags men glömde av det. Har nog för mycket i skallen tror jag! Igår hann jag inte eftersom det var fullt ös på jobbet m m.

I tisdags var vi på ett möte med handläggaren för bostadsanpassningen där även kommunens byggnadstekniker närvarade.

När vi gick dit var målet att vi skulle lägga sista handen på ritningarna och beslut skulle tas. Men så blev det inte! Det slutade med att vi inte var överens och vi får diskutera vidare. Även mannen och jag måste ta en diskussion om hur vi vill ha det och den diskussionen har vi inte hunnit med än. I morgon och på lördag när vi har assistenter här, ska vi nog kunna resonera oss fram till ett avgörande, tror jag. Om vi kommer överens.....hehe ;)

I övrigt så fortsätter Turbo att vara labil. Han har varit det några veckor nu och det känns inte bra. Vi har inte haft någon aning om vad som är fel - för något är det som är ordentligt fel. Något som ligger och gror i honom och tär på honom hela tiden. Han har ingen harmoni i kroppen och mår allmänt dåligt. Frågar man honom så får man bara till svar att han inte vet vad som är fel. Han har så otroligt svårt att sätta ord på det oroliga. Det kommer "bara" ut som utbrott var och varannan dag. Visst - han har haft mycket nytt runt sig nu, men min magkänsla säger mig att det är något annat som är galet.

Ikväll tog jag och gjorde ett rejält ritprat med Turbo. Jag har grubblat lite på hur jag skulle lägga upp det och vad jag skulle ta med. Jag konfererade också med assistent Timmy för att höra om han hade någon teori som jag inte tänkt på. Han gav mig något ytterligare tips på vad jag kunde ta med.

Jag blir lika förvånad varje gång jag gör ett ritprat med Turbo! Det kommer fram grejer som han, utan papper och penna, inte kan sätta ord på! Det är oerhört fascinerande!

 
När man gör sånt här måste man veta ungefär vad man letar efter. I det här fallet hade jag ingen aning och då är det genast mycket svårare. Men jag spaltade upp all personal som befinner sig runt Turbo, alla ställen han är på, sånt som kommer att hända inom närmaste framtiden och sånt som händer just nu.

Ikväll blev jag lite förvånad över slutresultatet kan jag säga! Det visade sig att det var inom ett område som den största skon klämmer. Tråkigt, men det blir till att ringa en chef i morgon.... Detta måste lösas omgående eftersom vi förstår att Turbo mår dåligt av situationen och det är ohållbart att ha honom så här orolig. Det är aldrig roligt att ta upp negativa grejer, men Turbo kunde specificera läget väldigt bra så vi vet ju ganska exakt vad som behöver åtgärdas nu.

Det löser sig säkert. Men nu väntar bingen på mig!
Kram, kram! ♥

PS. Jodå, Nina, visst var det vår gemensamma vän Å som jag och mannen träffade i Stockholm! :) ♥