Fyyy, vad vi är trötta här, mannen och jag! Det har varit en lång dag idag och vi börjar båda känna att vår situation är näst intill omänsklig. Även om jag inte vet hur det ska gå till så gäller det att bita ihop några dygn nu.
I morse hade jag som vanligt morgonpasset med Turbo och det kräver oftast sin kvinna. Direkt efter att Turbo åkt iväg med Timmy kl 8, så stack jag och hämtade en arbetskamrat. Vi drog iväg en timme bort för att sitta på utbildning till kl 16. En sån där utbildningsdag som mest känns som ett nödvändigt ont. Det är bara att pressa i sig kunskapen även om vi inte brinner för det ämnet. Men vi måste kunna det....
När vi var färdigmanglade åkte vi hemåt igen. MEN jag åkte direkt till jobbet, för hem kunde jag ju inte åka även om kroppen och knoppen skrek efter att få lägga sig på sofflocket. Turbo var hemma med assistent och då får vi vackert hålla oss borta. Kl 21 kunde jag och mannen åka hem då Ove skulle gå av sitt pass. Nu sitter vi i soffan och försöker ladda för att orka ta läggningsproceduren med Turbo. Japp, heja, heja....
Gokväll och kram på er!
Skickat via Blogsy
1 kommentar:
Håhåjaja. Det finns ingen möjlighet att inreda ett litet rum på jobbet med sofflock?!
Var rädd om dig, du har inte tid att få stressymptom nu...
Kramar om!
Skicka en kommentar