lördag 14 juni 2014

Skolavslutning

En alldeles för slapp hemmadag har vi haft idag. Men det behövs säkert ibland det med. Mannen och jag har varit förvånansvärt trötta de senaste dygnen, så det är väl bra om man kan göra ingenting nån dag så här. Turbo har vi förstås assisterat och det är ju intensivt stundtals, men när han landat efter morgonen så har han sjungit och är på strålande humör. Vi njuter! På bilden nedan hade han något ryck och ritade upp för att springa "idioten" fram och tillbaka en stund. ;)




Medan jag gjort ingenting idag, så har jag läst lite gamla inlägg i min blogg för att friska upp minnet lite med tanke på gårdagens inlägg. Vad var det som hände i höstas egentligen?! Turerna var många med hemmasittning, försöka igen i skolan med provisoriska åtgärder, kollaps igen med en längre hemmasittning som påföljd, en kamp för att få ledningen att förstå vad som var bäst, vi slog näven i bordet stenhårt innan det äntligen blev rätt! Pjuh!! Att vi fixade den perioden och höll oss flytande.... Det värmer att se vilken stöttning vi fick, dels genom era kommentarer här på bloggen och även i annat forum. Det betydde mycket! ♥

Ända sen i mitten på september förra året, gick det inte att ha lektioner med Turbo. Fram tills slutet på februari då allt var upprensat runt honom och en helt ny lärare kom in och tog över! Snacka om lång tid och man förstår att studievanan försvann! Så det var inte så "bara" för den nya läraren Ulla att köra på med fullspäckat schema. Mycket blev förstört under den där perioden, men bara att ta nya tag. Nästa vecka väntar ett möte med lärare och assistenter för att bl a reda ut lite hur vi ska gå vidare med att peppa Turbo till fortsatta studier under nästa läsår.




Som sagt, igår var det skolavslutning där Turbo skulle ha slutat grundskolan. Nu är det annorlunda och visst är det lite sorgligt, men vi har ändå lärt oss tänka utifrån Turbos bästa i stället för att tänka hur det skulle ha varit. Men visst, hade vi gått och sett 9:ornas avslutning igår så hade det säkert huggit till ordentligt i hjärtat när vi sett Turbos f d klasskamrater glada och lyckliga! Han gick ju i vanlig klass t o m 6:an, sen har han varit på sidan om hela tiden.

Jag tänkte speciellt på det igår på Turbos egen lilla avslutning. Läraren Ulla kom och bjöd på bakelser.




Turbo var förberedd på det sen dagen innan och - hör och häpna - han ville att jag skulle komma och vara med då! Det är stort! Han vill aldrig att jag kommer till skolan eftersom jag då är på en plats som han inte är van vid. För en massa år sen så blev det utbrott när jag kom på besök, det gick helt enkelt inte. Så därför har jag och mannen avstått från att komma till skolan och "störa". Men nu ville han på eget initiativ att jag skulle komma! Vad glad jag blev! Så det var jag, Turbo, läraren Ulla och assistent Nisse närvarande.



Inte alls som det brukar vara vid avslutningar, men precis vad som var lagom för Turbo och det är ju hans behov vi måste gå efter när vi planerar och inte efter hur saker och ting brukar vara. Nu fick Turbo må bra och han fick vara med och bestämma hur vi skulle göra. Den stora avslutningen som var senare på dagen, ville han inte gå på, så det slapp han förstås. Det är ju en mycket rörigare situation och sen vet man inte vilka tankar som skulle komma upp hos honom när han ser sina jämngamla gå ut 9:an för att glatt skutta vidare mot nya mål. Turbo blir ju kvar ett extra år i grundskolan. Ja, ja, det var det om detta. Läraren Ulla och vi ser ändå fram emot nästa läsår och hoppas innerligt att det ska bli ett bra år för Turbo och alla inblandade.

Nu avslutar jag detta inlägg med att fälla några tårar. Fick precis veta att en äldre vän gått bort. Jag har länge sagt att den dagen hon går bort så kommer tomrummet att bli stort, även om vi anat att det skulle ske ganska snart nu. Det var en människa med stark personlighet och jag har träffat henne varje vecka under många års tid. Vi har haft någon rejäl dust genom åren och det har handlat om Turbos diagnoser. Men vi har rett ut det och hon kom att bli en mycket förstående person efter det. Saknaden blir enorm efter henne. ♥

Kramar till er alla i lördagskvällen ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Åh.. Beklagar sorgen <3

Så skönt ändå att Turbo fick en fin avslutning och att du fick vara med :)

Kramar om!

Lena sa...

Vad häftigt att Turbo ville att du skulle vara med. Känner igen det där med att det inte fungerar så bra när jag är på skolan. Det brukar bli väldigt rörigt även om det inte blir stora utbrott.

Så sorgligt med din väns bortgång, beklagar verkligen. Fina vänner växer inte på träd precis :(

Stor varm kram <3