Svårt kapitel....

Hämtning av Turbo kl 8 på korttids var min första uppgift för dagen. Ingen skola idag pga att Kent är sjukskriven och Nisse kunde inte hoppa in och ta det i stället. Båda har ju andra jobb på sidan om och ibland kan det funka att rycka in i den andres ställe, men ibland inte. Så det får bli hemmadagar nu, men har en liten plan för Turbo i morgon, få se om det går hem...

Turbo var hyfsat lugn när jag hämtade honom. Han hade väl kanske inte helt landat efter uppvaknandet, men inget ovanligt med det. Helgen på korttids verkar ha gått i harmonins tecken. Underbart skönt! Alla tre av de som jobbar med Turbo (Tom, Alex och Valle) hade jobbat under helgen och alla tre hade haft bra dygn med honom. Härligt! Nu har man kommit så långt så det finns tre ordinarie personalkillar som jobbar med Turbo och det känns riktigt bra!

Det där med personal är ett svårt kapitel. Många utomstående har svårt för att förstå varför vi nu måste hålla Turbo hemma från skolan i tre dagar under Kents sjukskrivning. Man kan tycka att det är skolans skyldighet att ordna så Turbo kan gå i skolan, ingen elev ska behöva vara hemma pga att en personal är sjukskriven. Jag kan hålla med om det, men samtidigt är det inte så enkelt. Vi har två assistenter i skolan och de båda delar på veckorna. Eftersom de båda jobbar halva tiden var, så måste de ha andra arbeten att dryga ut veckorna med. Alltså kan det bli svårt med inhopp på kort varsel.

Krävde vi att skolan ska fiska fram en person att vara med Turbo så gjorde de säkert det, men då blir det någon som Turbo inte är trygg med och så kan vi inte hantera honom! Och att ha en tredje person - en reserv som alltid kan hoppa in - är svårt. Att han ska känna sig trygg i skolmiljön betyder att den tredje personen också behöver vara rätt ofta i skolan och jobba så vanan finns där. Men Nisse och Kent kan inte ha mindre tid i skolan, då blir deras tjänst alldeles för liten. Så, hur vi än vänder och vrider på det så är det svårlöst, som jag ser det iaf.

Men visst känns det surt att Turbo ska vara hemma när han egentligen kan och vill gå. Samtidigt vet vi ju att det inte fungerar på annat sätt. Livet med autism är annorlunda, det är bara att inse och utgå ifrån det och anpassa som det behövs. Surt också för Kent som inte mår bra och som klättrar på väggarna och vill jobba, men inte kan. Förhoppningsvis har han lärt sig en läxa, att ta det lite lugnare under flera månaders tid tills skadan läkt ordentligt! Vi är nog många som hoppas på det, men det är fart och fläkt i den där killen.... ;) Men en liten pekpinne är nog på sin plats - ingen fotboll eller annan lagsport på evigheter nu, tack!! ;)
Ojdå, nu läxar jag visst upp vår fina personal, inte meningen.... men de är för värdefulla för att gå sjukskrivna....

Nu är det bäst jag slutar för idag innan jag läxar upp nån mer oskyldig.... Nä, men det är med glimten i ögat jag skriver det och jag hoppas den som läser förstår det.
Nu ska jag ringa en lärare och sen hoppas jag vi kan fixa till en liten seger i morgon.... jag har nämligen fått en lysande idé i huvet.... Spännande morgondag alltså!!

Stora kramen till er alla ♥