Men vilken känslostorm det har varit för mig denna veckan! Jag har skrivit det förr, men skriver igen att jag är en känslomänniska av stora mått! Både på gott och ont, förstås... Det har varit en minst sagt jobbig vecka sen Kent släppte sin fundering han hade om att gå vidare i livet när det gäller jobbet. Först oron som tärde - hur skulle han göra? Sen beskedet, som kommer att kännas hårt för Turbos skull. Men nu går vi vidare och försöker planera så situationen blir så bra som möjligt för Turbo. Själv känner jag att jag kommer upp på banan igen nu. Jag tror vi (eller främst Kent) knåpat ihop något som på sikt kan bli riktigt bra utefter de omständigheter som råder nu. Bara Turbo kommer över den första chocken (vilket förstås inte blir lätt) så han också kan se framåt, så hoppas jag det ska flyta på igen så småningom. Men vi har förstås inte en aning om hur den närmaste tiden blir efter att han får beskedet. Visst är det spännande?? Fast jag hade gott kunnat vara utan den spänningen....
Mitt i alltihop hade vi ju en väns bortgång att bearbeta. Igår var det dags för begravningen. Jag är så tacksam för att den här begravningen kom i en period då Turbo är så harmonisk som han varit nån vecka nu. Eftersom han uttryckte så tydligt att han ville med på den så är det ett måste med harmoni. Vi förberedde noga så han visste hur det skulle vara. Han fick bestämma själv om han ville sitta längst bak i ett hörn eller om han ville sitta mitt ibland den stora massan. Han valde längst bak i ett hörn och så fick det bli. Jag och Turbo åkte en extra vända innan, för att komma ganska precis före utsatt tid. Detta för att väntan inte skulle bli lång för Turbo att sitta och vänta därinne. Allt måste anpassas väl! Sen brydde jag mig inte om hur man "ska" göra, utan nu fick det bli helt efter Turbos behov. En viss grej som Turbo föreslog som anpassning, var jag tveksam till.... Kan man verkligen göra så på en begravning? Jag tänkte ett par varv - och kom snabbt fram till att, jo, man kan visst göra så om det behövs!! Där kände jag mig stark och kunde lägga andras funderingar bakom mig.
Men oj, så bra det gick!! Turbo var helt lugn hela tiden - det fanns inga tendenser till oro på något sätt. Efteråt så "sprang" vi inte direkt till bilen heller, utan han valde att vara kvar en stund. Visserligen hade jag gett lite högre dos av en medicin på morgonen för att hjälpa honom på traven, men enbart det hjälper inte. Han måste också vara harmonisk för att det ska gå så här bra. Tänk vad glad man kan bli mitt i det sorgliga, för detta gjorde mig mycket glad efteråt, trots att det var ett tillfälle då glädje inte är det man i första hand känner!
Dagen idag har också varit bra. Vi har pratat lite om gårdagen för det känns att Turbo har behov av det. Det blir någon kort mening här och där, man får inte bli långrandig utan man behöver ha lite fingertoppskänsla där.
Nu väntar kvällen här hemma. Jag hoppas den blir lugn och fin också. Tids nog så kan det se annorlunda ut, vem vet....
Kramar i lördagskvällen kommer här ♥
PS. Sorry Nina! Kom på att jag glömt svara dig på en fråga du ställde ang Turbo och sorg. Ska försöka utveckla det svaret inom kort. ♥
2 kommentarer:
Åh vad skönt att det gick så bra med Turbo på begravningen. Ja, det är många gånger man får skaffa mod att strunta i vad andra tycker och tänker, vilket man inte gör i en handvändning. Sånt tar tid, men ni är superduktiga på att anpassa och stå på er. Själv har jag mycket att lära där. Det är så lätt att känna sig utsatt och man måste vara starkt i sig själv.
Jag hoppas att det inte kommer efter, alla känslostormar som kan röra sig där inne i Turbo utan att ni kan lotsa honom igenom sorgen vilket inte är lätt när man själv sörjer.
Och som sagt, Kent måste vara en alldeles unik kille på alla sätt och vis så jag förstår att det blir med stor saknad han försvinner ur ert liv. Bara hålla tummarna att det går att få Turbo att inte ta det för hårt.
Jag är inte avundsjuk på er när det kommer till närmaste tiden framöver men hoppas såklart det går så bra som det kan.
Oj, det blev ett långt svar - förlåt!
Många varma kramar!
Jag saknar dig <3
Så fantastiskt duktiga ni är!!!!
Skönt att det gick bra :)
Kramar i mängd <3
Skicka en kommentar