Planerar...

Sakta klättrar jag uppåt och ser trots allt lite ljusare på den närmaste framtiden för Turbo. Tänker speciellt på skolsituationen. Kent har nu hittat en öppning på något som han tror kan bli bra och vi litar på honom. Efter ett telefonsamtal med honom ikväll igen, så har vi nu spikat en dag då Turbo ska få veta att Kent slutar. Jag bävar för hur han ska ta det. Men upplägget på framförandet som Kent spånar på känns helt rätt. Man kan inte göra mer än så gott man kan och Kent är ju superduktig. Sen är det bara att avvakta och se hur Turbo reagerar.

Ett stort tack får jag rikta till vår assistent Nisse som erbjudit sig att dra ett större lass om det skulle behövas. Skönt att veta! Tillsammans med Kent smider vi nu planer över huvudet på vissa chefer... men vad ska vi göra? Det måste ju fungera runt Turbo även om vissa har semester. Kent har lovat att ta i den biten och "sälja" in idén när semestrar är över. Det är inte enkelt när en person säger upp sig i en familj som vår. Det är inte en "vanlig kassörska" som vill byta jobb. Det här blir en aning mer komplicerat och vi måste ta det så varligt som det bara är möjligt.

Ikväll har det blivit ett litet småutbrott från Turbos sida. Anledningen är morgondagen. Jag måste nu ta och skissa upp i detalj för honom hur begravningen kommer att gå till i morgon. Han är mycket tydligt oroad. Jag har försäkrat honom om att vi ska ta hänsyn till honom och göra allt på bästa sätt för honom. Jag har också sagt att jag stannar hemma med honom om han känner att han inte klarar av det. Men då protesterar han för han vill så gärna vara med. Han känner tydligen starkt för den här personen som gått bort....

Vi hörs, mina fina läsare. Kram <3

 

Skickat via Blogsy