Letar efter det positiva....

Alltså... vad är det för väder egentligen. 13 grader och rena rama hällregnet de sista dagarna i juni - vilken sommar! Tur att vi har en harmonisk Turbo när vi går inne på dagarna. För Turbo är riktigt i balans och det är  så njutbart. Vi intensivnjuter för vi vet att det kan vända över en natt.....

Ja, hörrni, i morgon är det dags! I morgon är den dag då Turbo ska få veta att assistent Kent inte kommer att vara med som assistent när skolan drar igång igen. Även den regelbundna eftermiddagen med honom varje vecka kommer att vara borta från schemat. :( Hur detta jobbiga besked tas emot av Turbo lär ni ju få veta här på bloggen. Men vi planerar och har oss, för att få till det så bra som möjligt. Det är viktigt att vi tänker på små detaljer som kan vinklas positivt om det nu finns något positivt i det hela.

Bara detta med att välja vilken dag vi ska lämna beskedet har varit en viktig detalj. Jag och mannen har stött och blött och jag har diskuterat med Kent för att komma fram till vilken dag det skulle passa bäst. Vi kan inte ge Turbo beskedet kvällen innan en korttidsvistelse t ex. Vi kan inte utsätta den personalen för att få ta den största smällen. Sen måste han få veta vid en lämplig tidpunkt så han hinner smälta beskedet innan vi kommer med nästa nya grej. Så det är ett pusslande med tider här. Nu är det bara själva upplägget av framförandet som ska spikas också.... en svår bit....

Nu grubblar jag vidare.... Go´nattens på er alla och varm kram ♥

Känslor och begravning

Nu måste jag försöka samla ihop mig och skriva ett inlägg. Vet inte var jag ska börja eller vad jag ska skriva, men det kanske löser sig. Veckan har iaf flutit på bra för Turbo med fritidstid när jag jobbat. Lugnt och harmoniskt!

Men vilken känslostorm det har varit för mig denna veckan! Jag har skrivit det förr, men skriver igen att jag är en känslomänniska av stora mått! Både på gott och ont, förstås... Det har varit en minst sagt jobbig vecka sen Kent släppte sin fundering han hade om att gå vidare i livet när det gäller jobbet. Först oron som tärde - hur skulle han göra? Sen beskedet, som kommer att kännas hårt för Turbos skull. Men nu går vi vidare och försöker planera så situationen blir så bra som möjligt för Turbo. Själv känner jag att jag kommer upp på banan igen nu. Jag tror vi (eller främst Kent) knåpat ihop något som på sikt kan bli riktigt bra utefter de omständigheter som råder nu. Bara Turbo kommer över den första chocken (vilket förstås inte blir lätt) så han också kan se framåt, så hoppas jag det ska flyta på igen så småningom. Men vi har förstås inte en aning om hur den närmaste tiden blir efter att han får beskedet. Visst är det spännande?? Fast jag hade gott kunnat vara utan den spänningen....

Mitt i alltihop hade vi ju en väns bortgång att bearbeta. Igår var det dags för begravningen. Jag är så tacksam för att den här begravningen kom i en period då Turbo är så harmonisk som han varit nån vecka nu. Eftersom han uttryckte så tydligt att han ville med på den så är det ett måste med harmoni. Vi förberedde noga så han visste hur det skulle vara. Han fick bestämma själv om han ville sitta längst bak i ett hörn eller om han ville sitta mitt ibland den stora massan. Han valde längst bak i ett hörn och så fick det bli. Jag och Turbo åkte en extra vända innan, för att komma ganska precis före utsatt tid. Detta för att väntan inte skulle bli lång för Turbo att sitta och vänta därinne. Allt måste anpassas väl! Sen brydde jag mig inte om hur man "ska" göra, utan nu fick det bli helt efter Turbos behov. En viss grej som Turbo föreslog som anpassning, var jag tveksam till.... Kan man verkligen göra så på en begravning? Jag tänkte ett par varv - och kom snabbt fram till att, jo, man kan visst göra så om det behövs!! Där kände jag mig stark och kunde lägga andras funderingar bakom mig.

Men oj, så bra det gick!! Turbo var helt lugn hela tiden - det fanns inga tendenser till oro på något sätt. Efteråt så "sprang" vi inte direkt till bilen heller, utan han valde att vara kvar en stund. Visserligen hade jag gett lite högre dos av en medicin på morgonen för att hjälpa honom på traven, men enbart det hjälper inte. Han måste också vara harmonisk för att det ska gå så här bra. Tänk vad glad man kan bli mitt i det sorgliga, för detta gjorde mig mycket glad efteråt, trots att det var ett tillfälle då glädje inte är det man i första hand känner!

Dagen idag har också varit bra. Vi har pratat lite om gårdagen för det känns att Turbo har behov av det. Det blir någon kort mening här och där, man får inte bli långrandig utan man behöver ha lite fingertoppskänsla där.
Nu väntar kvällen här hemma. Jag hoppas den blir lugn och fin också. Tids nog så kan det se annorlunda ut, vem vet....

Kramar i lördagskvällen kommer här ♥

PS. Sorry Nina! Kom på att jag glömt svara dig på en fråga du ställde ang Turbo och sorg. Ska försöka utveckla det svaret inom kort. ♥

Planerar...

Sakta klättrar jag uppåt och ser trots allt lite ljusare på den närmaste framtiden för Turbo. Tänker speciellt på skolsituationen. Kent har nu hittat en öppning på något som han tror kan bli bra och vi litar på honom. Efter ett telefonsamtal med honom ikväll igen, så har vi nu spikat en dag då Turbo ska få veta att Kent slutar. Jag bävar för hur han ska ta det. Men upplägget på framförandet som Kent spånar på känns helt rätt. Man kan inte göra mer än så gott man kan och Kent är ju superduktig. Sen är det bara att avvakta och se hur Turbo reagerar.

Ett stort tack får jag rikta till vår assistent Nisse som erbjudit sig att dra ett större lass om det skulle behövas. Skönt att veta! Tillsammans med Kent smider vi nu planer över huvudet på vissa chefer... men vad ska vi göra? Det måste ju fungera runt Turbo även om vissa har semester. Kent har lovat att ta i den biten och "sälja" in idén när semestrar är över. Det är inte enkelt när en person säger upp sig i en familj som vår. Det är inte en "vanlig kassörska" som vill byta jobb. Det här blir en aning mer komplicerat och vi måste ta det så varligt som det bara är möjligt.

Ikväll har det blivit ett litet småutbrott från Turbos sida. Anledningen är morgondagen. Jag måste nu ta och skissa upp i detalj för honom hur begravningen kommer att gå till i morgon. Han är mycket tydligt oroad. Jag har försäkrat honom om att vi ska ta hänsyn till honom och göra allt på bästa sätt för honom. Jag har också sagt att jag stannar hemma med honom om han känner att han inte klarar av det. Men då protesterar han för han vill så gärna vara med. Han känner tydligen starkt för den här personen som gått bort....

Vi hörs, mina fina läsare. Kram <3

 

Skickat via Blogsy

Vi förlorar ett unikum

Vad är det som händer här hos oss egentligen? Det är nog hög tid att jag berättar för er och nu är det dags. Det är med stor sorg i hjärtat jag berättar att vår fina assistent Kent, har sagt upp sig för att gå vidare i livet....

Vi har många fina personer runt Turbo just nu och Kent är väl en av de absoluta favoriterna. Ett hårt slag kommer det att bli för Turbo när han får veta det. Det drabbar ju både  i skolan och här i hemmet. Jag kallar Kent ett unikum! Det har aldrig någonsin hänt att Turbo känt sig trygg med en ny person förrän det gått ganska många månader, men med Kent skedde det på direkten. Det funkar inte så med Turbo, men här gjorde det det! Ett mycket märkligt fenomen. Kent tog oss alla med storm och vi förstod inte hur han bar sig åt. Turbo har nog fått ett alldeles speciellt förhållande till Kent så det är klart att det kommer att göra ont för honom att mista honom som assistent.

Kent har också assisterat då det varit rejäla utbrott, t ex i skolmiljön innan det lugnade sig där. Han visade att han stod med båda fötterna på jorden och fixade det på ett fantastiskt bra sätt. Turbo kände sig trygg med honom även i en sån het situation.
Kent har också överraskat Turbo med sin spralliga sida. Ingen av oss glömmer denna episod då han helt plötsligt hoppade i poolen med kläderna på. Där fick vi oss några goa skratt :)

Ni förstår säkert att det här blir en stor förlust för Turbo, men livet måste gå vidare även för honom.

Just nu spånar vi lite på hur vi ska lägga upp det för att berätta på bästa möjliga sätt. Kent är helt fantastisk här också. Vi har pratat en del de senaste dagarna. Han har ringt flera gånger och kommit med lösningar och idéer, för han har ju en del erfarenhet inom branschen. Det är vi oerhört glada för. Senast i eftermiddag ringde han och hade kommit på en mycket bra idé. Han kommer att vara den som berättar det tråkiga för Turbo och det är också nytt. Men han erbjöd sig själv att göra det och jag tror det blir bäst så i det här fallet.
  
Egentligen hade jag helst velat att Turbo fått reda på det igår när Kent var här, men det passar inte riktigt denna veckan. Vi har en begravning att gå på på fredag och den ville Turbo gärna vara med på. Då måste han vara i balans för att fixa det, vilket han är just nu. Efter att han fått beskedet av Kent så vet vi inte hur han kommer att vara. Därför väntar vi lite. Men den goda balans han har just nu, var det längesen han hade. Ja, vi får se hur länge det varar.

Vi önskar förstås från hela vårt hjärta ett stort Lycka till, till Kent i det han kommer att företa sig framöver! Vi är glada över den tid som blev (nästan två år). Samtidigt är vi så glada och tacksamma för den övriga personal vi har runt Turbo som alla är värdefulla för honom. Nu blir det kanske lite extra stöttning som behövs, vi får se hur det artar sig. Just nu känner jag mig ändå liiiite mer hoppfull efter de samtal jag fick med Kent igår kväll och idag. Det var t o m så han fick oss att le lite.... Han hade en del riktigt bra idéer som vi ska smaka lite på.... Men det gör ju inte att Kent kommer att finnas för Turbo i skolan till hösten. Däremot har han lovat att stötta upp lite på möten där han behövs inför hösten. Han vet hur viktigt det är att skolan fungerar om vardagen i helhet ska fungera bra. En stor eloge till honom för det!

Det var det det! Nu vet ni hur läget är och nu är det bara att hoppas på det bästa att Turbo tar beskedet så bra det bara går.... Mer finns att berätta om vilka fina idéer Kent har, en av idéerna låter otroligt bra - iaf i ord, i praktiken vet vi inte - men jag tar mer senare när jag vet mer.

Innan jag avslutar inlägget vill jag tacka för all stöttning jag fått sen den här kallduschen kom. Det värmer så djupt i mig så det går inte att beskriva ♥
Kram till er alla fina läsare därute ♥

Besked

Kikar in här lite snabbt för att meddela att vi nu fått besked... och det blev tyvärr ett negativt besked :( Detta kommer nog att bli ett av de hårdaste slagen för Turbo och jag kan säga att tårarna rinner på mig när jag tänker på hur han ska ta det och hur han ska må efter det.... Vi påminns verkligen om hur sårbar vardagen är, speciellt i en familj där det finns NPF. Återkommer när jag samlat mig lite.

Idag ska jag iväg och kolla mig grundligt hur jag mår. Gör en sån koll med jämna mellanrum. Haha, idag känns det som ett stort skämt... jag kunde ju mått bättre....

Nu måste jag fortsätta jobba lite, har viktiga siffror som måste vara klara under dagen. Undrar om siffrorna blir rätt??

Kramar till er alla och tack för den omtanke ni visar <3

 

Skickat via Blogsy

Fortsatt låg

Usch, här är jag fortsatt låg och oron tär... Tänker på Turbo förstås och om vissa eventualiteter inträffar.... Kan inte skriva mer om det nu, men snart exploderar nog orden här på ett eller annat sätt!

Så länge så kan jag väl berätta att Turbo är harmonisk och att helgen varit väldigt lugn och fin. Jag är glad att utbrotten lyser med sin frånvaro. Tänk om det kunde förbli så också....

I morgon är det dags för fritids för Turbo medan jag jobbar. Jag hoppas allt går bra. Det är en vikarie som jobbar sitt första pass med Turbo för den här sommaren. Det är Otto som hoppar in. Han jobbade en period som ordinarie personal, men försvann plötsligt i höstas när han kom in på högskola. Sen dess tror jag inte de träffats, så det är bara att hoppas att det funkar för dem igen.

Kram och godnatt alla <3

Skickat via Blogsy

Värsta oron

Det är dåligt med bloggandet för tillfället. Vi väntar in ett besked som kommer att betyda oerhört mycket för Turbo och oss, på helt olika sätt beroende på om det blir positivt eller negativt förstås. Under tiden som vi väntar så känner jag att oron äter upp mig inifrån, nattsömnen blir dålig m m. En urjobbig väntan - känns som pest och kolera samtidigt! Ena stunden klarar jag att tänka positivt, för att nästa stund tänka i botten. Tankarna gäller ju hur det ska gå för Turbo....

Vi kom i alla fall fram till på skolmötet i torsdags, att vi måste sätta lite press på Turbo till hösten om det ska gå hans väg framöver. I nuläget är han i balans och jag tror att det skulle kunna gå om vi lyckas motivera honom ordentligt. Får vi ett negativt besked så.... huh.... då kommer han inte vara i balans, det kan bli den värsta obalansen någonsin.... och det tionde året som blir ett mycket viktigt år - det FÅR INTE gå fel, det finns inte tid till att Turbo ska vara i obalans.

Nej, jag vill inte skriva mer just nu av olika orsaker så jag måste nog stoppa här. Det känns som jag redan skrivit för mycket. Jag vill inte att den som ska fatta sitt beslut ska bli påverkad av våra känslor. Men det är mycket svårt att lägga band på sig, kan jag säga. Har behov av att skriva av mig ännu mer egentligen, och bloggen är ju en liten ventil för mig.... Fortsatt hållna tummar, tack!

Kram på er

 

Skickat via Blogsy

Sorry...

..... för ett mycket kort inlägg här - igen. Men det är lite smådepp här.... Fick en kalldusch med stort frågetecken idag. Jag hoppas verkligen att kallduschen blåser undan så vi kan torka oss och inte veta om att vi fått den.... den glädjen skulle vara svårtoppad! Håll tummarna, är ni snälla - stenhårt! Kram <3

 

Skickat via Blogsy

Lite ledigt

Kör en kortis härinne idag, tror jag. Igår lämnade jag Turbo på korttids för ett par dygn. Passar på att ta lite ledigt från bloggandet under tiden. I morgon väntar ett möte med skolpersonal, ett möte som vi inte fick till en tid att passa innan skolan slutade. Men bättre sent än aldrig!

Vi "ses"! Kram, kram

 

Skickat via Blogsy

Vilar

Kikar in och talar om att jag vilar från bloggen idag.... På återseende. Kram, kram <3

 

 

Skickat via Blogsy

Tårdrypande morgon

Här fortsätter vi i harmonins tecken och vi njuter och andas! Det är så underbart att ha en Turbo som är i balans så ni anar inte. Men allt måste förstås anpassas så det passar honom ändå, det fick jag klart för mig ikväll. Jag försökte slinka undan en rutin som Turbo har, men då blev han i lite obalans. Det märktes tydligt och direkt, så det är bäst att hålla sig till rutinerna och ingenting annat om det ska vara frid och fröjd. Jag backade naturligtvis direkt och ordnade så vi kunde göra som vi brukar.

I morse skulle ni varit med. Jag körde Turbo till fritids (samma som korttids) för ett förmiddagspass där när jag jobbade. På vägen dit undrar han hur I mår? Det var alltså hon som gick bort i fredags. Jag har inte tyckt att det varit läge att berätta för Turbo, men fick förstås berätta i bilen på väg till fritids. Inte speciellt bra, men vad gör man. Ljuga har vi alltid försökt undvika, så den linjen fortsätter vi på.

Jag såg i ögonvrån hur han stelnade till och blev lite chockad över att hon somnat in. Jag berättade lite varför det blev som det blev och vad hon råkat ut för. Och att hennes gamla kropp inte orkade med mer. Sen började han prata om begravningen som vi inte vet något om än. Men jag frågade om han ville följa med på den? Och han sa genast ett bestämt JA på den frågan! Jag höll på att sätta i halsen först, men sen fick jag kämpa mot att börja stortjuta! Han uttrycker att han tyckte så mycket om henne att han självklart vill följa med på begravningen. Jag inser snart att denna människa betytt mer än vi trott för Turbo, även om det var längesen de träffades - han har ju svårt att umgås på ett "löst" sätt. Den där situationen blev känslosam - dels att vi pratar om att hon gått bort och dels att Turbo visar såna enorma känslor om henne ♥

Förstår ni hur stort det är att han självmant ber att få vara med på en begravning?? Helt enormt stort! Nu är vi inte där än, men fortsätter han att vara i balans så tvivlar jag inte på att han följer med. Vi får anpassa situationen så bra det bara går för Turbo så han har en chans att klara det på bästa sätt. Vi får se hur det blir och hur det går när den dagen kommer.

Nu måste jag sätta lite fart här, har lite att göra innan jag kan slänga mig i bingen. Kram på er alla som kikar in här ♥

Mamma klippte till

Nu är det sommarlov och vi har en Turbo som är i balans! Inte ofta det hänt att han är i harmoni så här i brytningsperioder mellan skola och sommarlov. Men vi har nog lyckats få till ett bra koncept så grabben vet hur det ser ut och han vet att han kommer att trivas med det. En bra mix med korttids/fritids och assistentkillar så kommer det att flyta på bra. Är så tacksam för att vi fått till en så bra lösning som passar Turbo! Förr om åren så var sommarlovet rena pesten, men vi ser inte på det på det sättet längre. Oron över hur loven ska gå, finns inte på samma sätt längre.

Gårdagen flöt på i lugnets tecken och t o m kvällen var lugn. Vi anpassade väl, och det blev en riktig myskväll tillsammans! Mmm, det var längesen det funkade så bra så t o m jag och mannen kunde slappna av ordentligt långt in på sena natten. Turbo brukar bli lite mer i gasen framåt kvällen, men det funkade förvånansvärt bra igår. Njutbart!!

Dagen har också varit lugn! Men ni skulle se morgonpasset. Så fort Turbo slår upp ögonen så är det full fart! Det finns inte tid till att ligga och dra sig och morna till sig. Jag är lite slö så jag ställer inte klockan och går upp tidigare för att hinna vakna till så jag får väl skylla mig själv lite. Men som tur är lider jag inte av dåligt morgonhumör, men vill ändå slöa lite innan jag kliver upp. Men det är bara att haka på Turbos speedade fart och se glad ut! :)  

Men tänk ändå vad allt går så mycket lättare med en Turbo som är i harmoni! Minns ni detta som jag skrev för ett par veckor sen, då det spårade ur lite? (Klicka så kommer ni till det inlägget.) Jag försökte ju pressa Turbo så jag fick klippa honom, men det gick inte så bra. Idag var det dags för ett nytt försök! Jag förberedde honom igår och vi pratade om vad vi kom överens om förra gången. Och idag gick det bättre! Men som sagt, nu är han i harmoni, det var han inte för ett par veckor sen.

Så nu är han ordentligt klippt och jag känner mig nöjd och belåten och jag tror han känner likadant. Som ni ser så anpassar vi även klippsituationen så det ska funka hyfsat bra och idag gick det kanonbra! Jag säger det igen: tänk så mycket lättare saker och ting går, när han är i harmoni!

Allt för idag! Ha en trevlig kväll allesammans och kram på er ♥

Skolavslutning

En alldeles för slapp hemmadag har vi haft idag. Men det behövs säkert ibland det med. Mannen och jag har varit förvånansvärt trötta de senaste dygnen, så det är väl bra om man kan göra ingenting nån dag så här. Turbo har vi förstås assisterat och det är ju intensivt stundtals, men när han landat efter morgonen så har han sjungit och är på strålande humör. Vi njuter! På bilden nedan hade han något ryck och ritade upp för att springa "idioten" fram och tillbaka en stund. ;)

Medan jag gjort ingenting idag, så har jag läst lite gamla inlägg i min blogg för att friska upp minnet lite med tanke på gårdagens inlägg. Vad var det som hände i höstas egentligen?! Turerna var många med hemmasittning, försöka igen i skolan med provisoriska åtgärder, kollaps igen med en längre hemmasittning som påföljd, en kamp för att få ledningen att förstå vad som var bäst, vi slog näven i bordet stenhårt innan det äntligen blev rätt! Pjuh!! Att vi fixade den perioden och höll oss flytande.... Det värmer att se vilken stöttning vi fick, dels genom era kommentarer här på bloggen och även i annat forum. Det betydde mycket! ♥

Ända sen i mitten på september förra året, gick det inte att ha lektioner med Turbo. Fram tills slutet på februari då allt var upprensat runt honom och en helt ny lärare kom in och tog över! Snacka om lång tid och man förstår att studievanan försvann! Så det var inte så "bara" för den nya läraren Ulla att köra på med fullspäckat schema. Mycket blev förstört under den där perioden, men bara att ta nya tag. Nästa vecka väntar ett möte med lärare och assistenter för att bl a reda ut lite hur vi ska gå vidare med att peppa Turbo till fortsatta studier under nästa läsår.

Som sagt, igår var det skolavslutning där Turbo skulle ha slutat grundskolan. Nu är det annorlunda och visst är det lite sorgligt, men vi har ändå lärt oss tänka utifrån Turbos bästa i stället för att tänka hur det skulle ha varit. Men visst, hade vi gått och sett 9:ornas avslutning igår så hade det säkert huggit till ordentligt i hjärtat när vi sett Turbos f d klasskamrater glada och lyckliga! Han gick ju i vanlig klass t o m 6:an, sen har han varit på sidan om hela tiden.

Jag tänkte speciellt på det igår på Turbos egen lilla avslutning. Läraren Ulla kom och bjöd på bakelser.

Turbo var förberedd på det sen dagen innan och - hör och häpna - han ville att jag skulle komma och vara med då! Det är stort! Han vill aldrig att jag kommer till skolan eftersom jag då är på en plats som han inte är van vid. För en massa år sen så blev det utbrott när jag kom på besök, det gick helt enkelt inte. Så därför har jag och mannen avstått från att komma till skolan och "störa". Men nu ville han på eget initiativ att jag skulle komma! Vad glad jag blev! Så det var jag, Turbo, läraren Ulla och assistent Nisse närvarande.

Inte alls som det brukar vara vid avslutningar, men precis vad som var lagom för Turbo och det är ju hans behov vi måste gå efter när vi planerar och inte efter hur saker och ting brukar vara. Nu fick Turbo må bra och han fick vara med och bestämma hur vi skulle göra. Den stora avslutningen som var senare på dagen, ville han inte gå på, så det slapp han förstås. Det är ju en mycket rörigare situation och sen vet man inte vilka tankar som skulle komma upp hos honom när han ser sina jämngamla gå ut 9:an för att glatt skutta vidare mot nya mål. Turbo blir ju kvar ett extra år i grundskolan. Ja, ja, det var det om detta. Läraren Ulla och vi ser ändå fram emot nästa läsår och hoppas innerligt att det ska bli ett bra år för Turbo och alla inblandade.

Nu avslutar jag detta inlägg med att fälla några tårar. Fick precis veta att en äldre vän gått bort. Jag har länge sagt att den dagen hon går bort så kommer tomrummet att bli stort, även om vi anat att det skulle ske ganska snart nu. Det var en människa med stark personlighet och jag har träffat henne varje vecka under många års tid. Vi har haft någon rejäl dust genom åren och det har handlat om Turbos diagnoser. Men vi har rett ut det och hon kom att bli en mycket förstående person efter det. Saknaden blir enorm efter henne. ♥

Kramar till er alla i lördagskvällen ♥

Livet svänger snabbt - från positivt till fullständig katastrof!

Skolavslutning idag och detta skulle bli Turbos sista grundskoleår - vilket inte blev fallet! Det blir ett tionde år för Turbo. Det är inte som vi tänkt oss från början, men i nuläget är det det bästa alternativet. När det senaste året blev som det blev, så är det en nödvändighet. Ingenting är ändå klart med hur det blir med gymnasium så det är lika bra att få den här tidsfristen. Som tur var så lyckades jag vinkla nyheten för Turbo så han tog det förhållandevis positivt.

Livet i grundskolan har verkligen varit som en berg- och dalbana! Tänk vad det svängt med åren. En av anledningarna till att jag började blogga för snart fem år sen, var att jag ville visa hur bra det kan bli i en vanlig skola, i en helt vanlig klass, även om man har diagnoser inom NPF. Ser tillbaka på tiden i mellanstadiet som faktiskt blev Turbos bästa skolår hittills. En rektor som förstod precis vad som behövdes. Hon tillsatte en utbildad pedagog till att vara Turbos assistent. En pedagog som aldrig jobbat med barn som mitt innan, men som fick gå ett par kurser först. Hon sög åt sig som en svamp och visade sig vara som klippt och skuren för jobbet med Turbo.

Skolavslutning i 6:an

Hon hade en sån fingertoppskänsla med Turbo så det finns inte egentligen. Hon var helt makalös på att läsa av honom innan han knappt visade något. Vi hade också en mycket tät kontakt mellan skola och hem, så det inte skulle hinna bli något stort av en liten bagatell. Vi saknar denna underbart fantastiska människa fortfarande och kommer aldrig att glömma hennes fina arbete med Turbo ♥


Sen började Turbo högstadiet och vi fick en helt annan rektor att tampas med.... Hela högstadietiden har varit en period då det gått upp ena stunden för att sjunka djupt ner en annan stund. Från första stund då Turbo började 7:an så har det pendlat upp och ner, tills vi kom till en totalkatastrof höstterminen detta läsår. ALLT kraschade fullständigt!! Helt sanslöst hur det kan gå åt skogen snabbt! Eftersom jag måste skydda både inblandad personal och Turbo så kan jag inte i detalj gå in på vad som hände, men tänk våldsamma utbrott och lite till så kanske ni är i närheten. Det blev avstängning och hemmasittning och orättvisor i en salig röra och på det en kamp för oss föräldrar som hette duga! För att inte tala om en Turbo som inte mådde bra! Huh... att vi överlevde denna period....

Sen ryckte två personer in, som blev våra räddare i nöden!! Våra underbara assistenter på hemmaplan: Nisse och Kent!!

            Nisse                              Kent              

Hur hela skolsituationen skulle löst sig utan de här grabbarna, har jag ingen aning om. Det fanns ju ingen i skolvärlden som fixade (läs: förstod) Turbo som det var då. Personalkillarna från korttids har ibland gått in och stöttat upp och gjort ett kanonjobb, men det är ju inte deras jobb att vara i skolan. De har ju fullt upp på korttids. Så rektorn hade inget annat val än att anställa våra fina assistentkillar och vi är oerhört glada för att de ville ta det jobbet. Det var tvunget att bli personer som Turbo känner väl och känner sig trygg med, annars hade det aldrig funkat. Vilka klippor dessa killar har blivit för Turbo och oss! Tack för att ni finns där!

Helt tvunget var det också att plocka bort de lärare som jobbade med Turbo i skolan under den här kaotiska perioden (utom den inlånade matteläraren från gymnasiet som undervisat Turbo). Efter allt som hänt så kändes det oreparerbart att lärarna skulle fixa Turbos undervisning i fortsättningen. Där stod skolan utan lämpliga lärare till honom. Man annonserade och hittade en kvinnlig specialpedagog från orten, men som hade fast tjänst i en grannkommun. Efter en lång uppsägningstid kunde hon börja med Turbo i mitten av februari i år. Pirrigt för alla parter, förstås. Det fick ju bara inte gå åt skogen igen!

Det visade sig att denna kvinna var otroligt ödmjuk inför sin uppgift. Hon ville och vill verkligen ha råd och lotsning ifrån oss som känner Turbo väl, så hon inte behöver göra onödiga fel i sitt bemötande av honom. Vi har sen hon började, haft möten varje vecka för att stämma av med varann. Vi har tagit två steg framåt, backat ett steg, gått framåt igen och backat där det behövts. Förut hade vi inte ett enda möte med de tidigare lärarna (förutom då det gällde att diskutera helt andra saker), trots att vi bad om det massvis med gånger - facit blev att det gick åt skogen så det bara visslade om det!

En viktig sak kan man lära sig av detta: det räcker inte att man är en trevlig och go´ människa, och det spelar ingen roll hur mycket man är specialutbildad, har egen erfarenhet av NPF-diagnoser inom familjen eller har jobbat med andra elever med diagnoser - man måste se till varje enskild individ och den personens svårigheter och behov för att lyckas med dessa elever! Och man måste vara ÖDMJUK inför jobbet och hämta lärdom av de som känner eleven!

Idag är Turbo i balans igen. Det går långt mellan utbrotten just nu. Detta beror på att allt runt honom är anpassat efter hans behov och att rätt personal finns där runt honom. De faktorerna är så viktiga, det går inte att strunta i och hoppa över någon av de detaljerna för då spricker allt som är uppbyggt så fint. Men tänk så bra det kan bli när allt faller på plats! Sen kan det svänga fram och tillbaka från dag till dag av andra orsaker, men det är en annan historia. Grunden är ändå att skola och personal fungerar.

Det var det om detta! Och skolavslutningen då, hur gick det med den? Det tar jag i nästa inlägg för det här blev långt ändå. Men Turbo överraskade.... igen....

Kram på er alla goa därute ♥

Ordning på torpet igen

Äntligen lite ordning på torpet när det gäller skolfronten! Vanlig skoldag idag för Turbo, det var ju på tiden nu när det är skolavslutning i morgon. Nej, men det var iaf skönt att det blev en riktig dag innan avslut. Det är Nisses dagar som börjat nu, så då blev det lite ordning på torpet igen. Morgonen gick bra efter våra mått mätt. Glad var Turbo när han kom hem också. Sen har Nisse jobbat sin vanliga eftermiddag här hemma också. Det verkar som att hela dagen har flutit på som den ska. Gott det!!

Nu väntar skolavslutning i morgon och jag måste ta ett djupt snack med Turbo i kväll. Tidigare idag nämnde han en mening om när storebror Charlie slutade 9:an och jag vet inte hur tankarna snurrar just nu. Jag måste försöka reda ut det, för jag fick en liten magkänsla om att han kanske tycker det borde vara likadant för honom nu när han går ut 9:an.... Usch, det känns lite svårt, men jag ska göra ett försök att få klarhet i hur han tänker och hur han vill ha det. Det väntar ju ett 10:de år för Turbo, så det blir ju inte ett avslut i o m detta året som det blir för övriga 9:or. Hmm.... jag får klura på den lite....

Idag fick jag iaf besked om att Kent ska vara arbetsför igen på torsdag i nästa vecka när det är hans eftermiddagspass igen. Skönt det för han är saknad här! Vi får hoppas att inget oförutsett inträffar innan dess utan att han får hålla sig så kry det bara går.

Mamma Z undrar lite hur det går med Turbo på sommarlovet. Förmiddagar då jag jobbar är han på fritids (som är samma som korttids) med sina fina personalkillar där. Vissa eftermiddagar i veckan har vi assistanskillarna här hos Turbo. Så han har gott om favoriter omkring sig :) Vi är lyckligt lottade med det just nu och jag tycker det är synd att ni inte ens har fått någon till er grabb. Sommaren är fixad här med undantag för några semesterveckor då det är "bara" vi föräldrar som finns vid hans sida. Men jag kan säga att numera är jag inte lika orolig över sommarlovet som jag var för några år sen, då det var rena pesten. Vi visste i förväg att utbrotten skulle bli många. Nu har vi fått till en bra rutin och struktur och Turbo vet vad som händer. Allt blir så mycket lugnare då. Jag hoppas ni får lovet att flyta på på något bra sätt, trots allt!

Av någon anledning är vi alla ganska trötta här idag, så det får bli en tidig sänggång för oss nu. Vi "ses" i morrn och då blir det ett lite längre inlägg igen, har jag tänkt! Kram på er ♥

Endast fritids

Idag har jag ingen inspiration till ett längre inlägg. Håller på och filar på ett kommande inlägg och då tappar jag fokus från dagens. Men det har inte hänt så mycket här så det är ingen förlust.

Jag har varit hemma på förmiddagen och assisterat Turbo. Det blev ingen skola alls idag pga Kents sjukfrånvaro. Men eftersom det går bort mycket jobbartid för mig i en sån här situation så utnyttjade vi iaf den fritidstid som Turbo har på onsdag eftermiddagar. Turbo ville väldigt gärna dit, han tycker nog det är tomt utan Kent. Så jag körde in honom till dess och sen fick jag ett par timmar att jobba. Det är ett pusslande med tider och jag får väl jobba ikapp i helgen det jag missat i veckan här, men det får väl ordna sig.

Så mycket mer blir det inte från mig idag. Men vet ni, jag saknar vår bil vääääldigt mycket. Den blev ju bärgad i onsdags kväll, som ni kanske kommer ihåg.

 
Än har vi inte fått något besked om hur den mår!! Surt! :( Något fel är det uppenbarligen eftersom den inte vill gå, men vad är det ingen som klurat ut än. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha tillbaka den - helst igår! Bara att ge sig till tåls....

Kram på er ♥

En liten seger och en skön bekräftelse

Ooops, vad nyfikna ni blev på mina sista rader i förra inlägget! Bäst jag skriver en förklaring, blir väl lynschad här annars ;) Men så stort är det inte... eller, jo, för oss är det stort men för en standardfamilj så är det inget särskilt. Jag ska förklara.
Detta är sista veckan i skolan inför sommarlovet. Assistent Kent är sjukskriven och därför måste Turbo vara hemma månd - onsd. Torsdag och fredag jobbar Nisse så då ska väl allt vara ok igen. Men det betyder att det inte blir mer lektioner än det som är på torsdag. Tråkigt för både Turbo och lärare med ett sånt abrupt avslut. Det kändes inte alls bra.

Sen kom jag på en idé som jag tänkte köra på! Jag la fram idén för Turbo och här kände jag att jag kunde min son utan och innan och tryckte på rätt knapp. Sån underbar känsla när det gick hem!
Jag la fram idén som en bestämd tanke från mig, ingen fråga utan "nu tänkte jag att vi gör så här". Lite vågat kanske, men det kändes rätt i situationen.
Idén var att jag skulle skjutsa in Turbo till skolan precis till lektionstid, han skulle ha lektion medan jag väntade och sen skulle vi åka hem igen. Och vet ni, det funkade!! Vi genomförde det!

Detta betyder att Turbo känner sig trygg med läraren Ulla som började i februari! Helt fantastiskt skönt att få det bekräftat! Han hade protesterat mot min idé annars, han hade inte åkt till skolan om inte tryggheten fanns.
Nu hör det till att det inte finns andra elever runt Turbo. Den enda han träffade, var Ulla, så det fanns inga andra störande moment omkring honom. Nu var han med mig eller Ulla, vuxna personer som han känner. Det här kändes oerhört bra! Jag kommer att utveckla detta med skolpersonal och hur det kunnat bli så här bra, senare i veckan.

I övrigt har väl dagarna flutit på bra här. Det märks att Turbo är i harmoni och det är så otroligt skönt med en sån period, nu när det ändå är lite struligt med sjukskriven personal. Det underlättar väldigt mycket om Turbo är i balans. Jag och mannen går i skift här för att sköta våra jobb. Men det funkar om det inte blir nån längre period.

Nu behöver jag lotsa Turbo lite så det får bli allt för idag. Kram på er ♥

Svårt kapitel....

Hämtning av Turbo kl 8 på korttids var min första uppgift för dagen. Ingen skola idag pga att Kent är sjukskriven och Nisse kunde inte hoppa in och ta det i stället. Båda har ju andra jobb på sidan om och ibland kan det funka att rycka in i den andres ställe, men ibland inte. Så det får bli hemmadagar nu, men har en liten plan för Turbo i morgon, få se om det går hem...

Turbo var hyfsat lugn när jag hämtade honom. Han hade väl kanske inte helt landat efter uppvaknandet, men inget ovanligt med det. Helgen på korttids verkar ha gått i harmonins tecken. Underbart skönt! Alla tre av de som jobbar med Turbo (Tom, Alex och Valle) hade jobbat under helgen och alla tre hade haft bra dygn med honom. Härligt! Nu har man kommit så långt så det finns tre ordinarie personalkillar som jobbar med Turbo och det känns riktigt bra!

Det där med personal är ett svårt kapitel. Många utomstående har svårt för att förstå varför vi nu måste hålla Turbo hemma från skolan i tre dagar under Kents sjukskrivning. Man kan tycka att det är skolans skyldighet att ordna så Turbo kan gå i skolan, ingen elev ska behöva vara hemma pga att en personal är sjukskriven. Jag kan hålla med om det, men samtidigt är det inte så enkelt. Vi har två assistenter i skolan och de båda delar på veckorna. Eftersom de båda jobbar halva tiden var, så måste de ha andra arbeten att dryga ut veckorna med. Alltså kan det bli svårt med inhopp på kort varsel.

Krävde vi att skolan ska fiska fram en person att vara med Turbo så gjorde de säkert det, men då blir det någon som Turbo inte är trygg med och så kan vi inte hantera honom! Och att ha en tredje person - en reserv som alltid kan hoppa in - är svårt. Att han ska känna sig trygg i skolmiljön betyder att den tredje personen också behöver vara rätt ofta i skolan och jobba så vanan finns där. Men Nisse och Kent kan inte ha mindre tid i skolan, då blir deras tjänst alldeles för liten. Så, hur vi än vänder och vrider på det så är det svårlöst, som jag ser det iaf.

Men visst känns det surt att Turbo ska vara hemma när han egentligen kan och vill gå. Samtidigt vet vi ju att det inte fungerar på annat sätt. Livet med autism är annorlunda, det är bara att inse och utgå ifrån det och anpassa som det behövs. Surt också för Kent som inte mår bra och som klättrar på väggarna och vill jobba, men inte kan. Förhoppningsvis har han lärt sig en läxa, att ta det lite lugnare under flera månaders tid tills skadan läkt ordentligt! Vi är nog många som hoppas på det, men det är fart och fläkt i den där killen.... ;) Men en liten pekpinne är nog på sin plats - ingen fotboll eller annan lagsport på evigheter nu, tack!! ;)
Ojdå, nu läxar jag visst upp vår fina personal, inte meningen.... men de är för värdefulla för att gå sjukskrivna....

Nu är det bäst jag slutar för idag innan jag läxar upp nån mer oskyldig.... Nä, men det är med glimten i ögat jag skriver det och jag hoppas den som läser förstår det.
Nu ska jag ringa en lärare och sen hoppas jag vi kan fixa till en liten seger i morgon.... jag har nämligen fått en lysande idé i huvet.... Spännande morgondag alltså!!

Stora kramen till er alla ♥

Fullt ös....

Det är tydligen dags för ett nytt blogginlägg här! Märkte t o m i en kommentar att jag var saknad och det blir jag glad för förstås! :) Det har varit fullt ös här ända sen jag lämnade Turbo på korttids i torsdags kväll så jag har inte hunnit med att blogga. Men nu så, tänker jag ta mig tid en stund.

Jag lämnade Turbo precis efter att han fått veta att assistent Kent är sjukskriven under nästa vecka och alltså inte kommer att assistera i skolan månd - onsd. Om personalen Tom fick se något utbrott eller nåt liknande pga det, vet jag inte. Jag har inte hört ett ljud från korttids sen jag lämnade av Turbo där. Vet ni, det har varit kanonskönt att kunnat koppla bort bekymren och känna sig trygg med att personalen isf fixat ett utbrott! Denna gången har vi kunnat vila våra stressade hjärnor från att behöva ligga steget före och/eller lotsa Turbo igenom något som är jobbigt. Nu återstår det att se hur han är i morgon....

Jag och mannen klev upp väldigt tidigt i fredags för att åka med på en bussresa med en massa vänner till Danmark - närmare bestämt Holbaek. Vi hade önskat att få ett extra dygn tors - fred på korttids för att kunna åka. Eftersom vi hade ett dygn tillgodo sedan tidigare så lyckades man pussla ihop det så det funkade! Heja vårat korttids!!
Iväg kom vi och resan var lång, men otroligt trevlig.

Resan tog oss till ett ställe som bl a innehöll ett mycket intressant museum.

Vi hade lite trevligheter för oss under resan, och kom hem sent på kvällen trötta och nöjda med dagen.
En sovmorgon satt fint på lördagen. Vi segade oss igång och till slut så enades vi om vad vi skulle göra med dagen.... vi hade några olika alternativ.... Vi satte lite fart med förberedelserna.
Umgicks med lite vänner på bortaplan på eftermiddagen och senare till kvällen bjöd vi hem några stycken. Vi tog en liten fortsättning på bussresan från fredagen och umgicks vidare :) Härligt med goa vänner och härligt att vi äntligen tog oss i kragen och orkade fixa till en bjudning med lite grillat!

Det blev en sen kväll igår med, men så mysigt och värt det! Vi fick ju sovmorgon i morse också :)
Efter en sen frukost idag, drog vi in till stan. Vi behövde köpa en grej till poolen så vi kunde sätta fart på den idag. Värmen verkar ju komma så då är det bäst att passa på så den kan komma upp i badvänlig temperatur snart.

Väl hemma från stan var jag tvungen att hasta iväg till jobbet. Hur segt som helst!! Hade ingen lust att jobba. Hade mera lust att göra ingenting! Men det var bara att sätta fart och göra det jag skulle. Jobbet den kommande veckan blir ett enda stort pusslande pga personalbortfall runt Turbo. Men vi får göra det bästa av det och hoppas situationen snart löser sig till det bästa så fort som möjligt!

Nu tänker jag strax hoppa i säng för att vara redo för en ny dag i morgon. Hämtning av Turbo på korttids tidigt i morgon bitti, är det som står först på schemat.
Kram på er ♥

Personskada och bärgningsbil

Ja, hörrni! Gårdagen var ett kapitel för sig självt! Strul, strul, strul och ännu mera strul. Och dagen slutade med S-T-R-U-L!!!!

Det började väl vid lunchtid nån gång. Fick telefonsamtal från assistent Kent som meddelar att han skadat sig igen och inte skulle kunna jobba som idag. Denna dagen hade Turbo längtat och sett fram emot och vi hade också tänkt introducera en ny sak för dem, men det får vi ta en annan gång. Surt för Kent som inte mår bra och surt för Turbo förstås. Men huvudsaken att Kent blir återställd snart! Han får ta hand om sig och krya på sig, helt enkelt!

Detta skulle jag samla energi till att berätta för Turbo under eftermiddagen och det är inte så lätt, som ni vet. När jag så hämtar honom efter fritidstid efter skolan, så kommer "fel" fritidspersonal ut med honom. Det sista jag sa till Turbo när han åkte iväg till skolan på morgonen var att upprepa vem som skulle jobba på fritidstid - och så var det fel person. Jippi, tänkte jag, vilken bra uppladdning inför att ge ett negativt besked!! :(

När vi kör vår omväg hem från fritids så berättar jag att det inte blir någon Kent som idag. Som tur är så är han i balans just nu och han tog gårdagen förhållandevis bra. Det gick ett par timmar och efter att han landat så gav jag mig iväg ut i skogen och joggade och tränade lite om vartannat. Behövde bli av med lite frustration och jag tyckte det var ett bra sätt ;) Jag tog bilen till ett område ungefär en halvmil från oss.

På vägen hem stannar jag till på affären och handlar lite, svettig som jag var. Övervägde ett tag om jag öht skulle gå in i affären i träningskläder och svetten lackade, men jag gjorde det. När jag kommer ut så funkar inte bilen som den ska. Den startar, men lägger av efter tre sekunder! Jahapp.... Efter lite funderande över vad jag gör för fel eller nåt, så kommer jag fram till att det beror nog inte på mig att den inte vill gå.... Nya bilar är det otroligt mycket teknik i och det piper och tjuter ibland och man fattar inget. Jag ringer på mobilitetsgarantin som ingår i nybilsköpet. (Vi har haft bilen exakt två månader, så den är inte gammal.)

Efter lång väntan - som egentligen kunde varit mycket längre - kom bärgningsbilen. De ska kolla om de kan åtgärda felet, men han ville inte ens titta under huven pga all teknik som är omöjliga att åtgärda på plats. Det var bara att försöka få upp bilen på bärgningsbilen och åka till närmaste verkstad. Där lämpade vi av den och sen var han så snäll och körde mig hem, han skulle ändå åt det hållet. Så där kommer jag hem i en stor bärgningsbil och mannen han ler åt mig. Vi ger varann en kram och ett leende... en del fixar sig ju extra äventyr. Jag som skulle hem och städa undan lite, men det hade mannen redan gjort åt mig som tur var. Klockan gick ju rätt skapligt innan jag var hemma på tidiga natten!

Det var gårdagen det! Dagen har flutit på förhållandevis bra. Vi har haft en hemmadag, jag och Turbo, eftersom inte Kent kom och jobbade. Så det blev alltså ingen skola idag för Turbo. Nisse försökte byta bort sina uppdrag på annat håll, men det lyckades inte. Kent ringde på eftermiddagen och meddelar att han tyvärr är sjukskriven åtminstone närmaste veckan. Alltså ett nytt negativt besked! Jag meddelar detta till Turbo när vi åker iväg till korttids på kvällen. Han stelnar till, men håller sig skapligt lugn i bilen. Nu hoppas jag att inte Tom (korttidspersonalen) fått ut några efterverkningar av detta! Men man vet aldrig....

Strul, strul, men nu tänker jag koppla bort detta - iaf under morgondagen! Ha nu en go´ kväll ute i stugorna eller var ni än befinner er!
Kram på er alla ♥

Tillknäppt

Egentligen skulle jag inte kika in här alls idag, för det blir bara dumt om jag skriver nåt... Känner mig..... tillknäppt, eller nåt.... Schemamissar, motgångar och annat strul... Återkommer nog i morrn, tror jag!

Men jag kan inte låta bli att kramas iaf, så, kram på er ♥

Biggest loser

Om gårdagens morgon var bra så var denna dagens morgon ännu bättre. Turbo överraskade med att komma in och väcka mig i stället för tvärtom, som det brukar vara. (Vi hade inte försovit oss utan Turbo vaknade ovanligt tidigt.) Ett glatt humör hade han med sig till mig! Kan det bli bättre start?!?
Glad i hågen åkte han iväg till skolan med taxin och allt var frid och fröjd!

Under dagen fick jag ett mail från läraren Ulla. Hon brukar maila mig ofta och berätta hur det går mellan henne och Turbo på lektionerna. Idag hade hon för första gången stött på lite patrull! Ett svårt område i svenskan hade hon gett sig på. Inget hände mer än att Turbo kändes mycket obekväm och orolig under lektionen. Men det är fantastiskt med den kommunikation vi har nu mellan skolan och hemmet. Så fort det dyker upp minsta lilla, så ber hon om råd och hjälp så hon inte bemöter Turbo på fel sätt när hon går vidare. När det blir så här så konfererar vi allihop, läraren Ulla, assistenterna Kent och Nisse och vi föräldrar. Kanonbra att ta vara på allas erfarenhet! Möte på skolan väntar i morgon då vi kommer att diskutera mer.

Annars har det varit en lugn dag. Det har inte märkts något på Turbo om att han kände oro under lektionen. Han har varit på ett strålande humör hela eftermiddagen. Men, haha, han är inte som andra, min son :) Alldeles nyss frågade han vad jag trodde om provet i morgon och hur det skulle gå.... med ett stort leende på läpparna :) Jag visste inget, men han ska tydligen ha matteprov i morgon. Andra kursen på gymnasienivå! Snacka om att ta det coolt! Inga nerver där inte, men det är underbart att han inte känner någon press inombords.

Hehe, jag fick också besked från assistansbolaget att mitt "bråk" resulterade i 1-0 till mig ;) Men jag hoppas fortfarande att den av våra assistenter som det berör, inte ska få känna av några sura efterverkningar av det. Vi är rädda om vår personal runt Turbo som är guld värda!

Innan jag slutar för idag så ska jag väl "klä av" den där bilden på min man och en till. Så här såg det alltså ut när vi träffade Biggest Loser-tjejen Emma.

Ni som sett det den här säsongen, vet att hon lämnade över sin finalplats till en annan tjej - en fantastiskt ödmjuk gest. På det viset miste hon chansen att vinna 250 000:-!! Igår förlorade hon hemmapriset på 100 000:- med minsta möjliga marginal. Men så grymt bra jobbat av tjejen (och alla andra förstås)!

Och en sak till!! Ni är så gulliga i era kommentarer här - jag uppskattar dem ♥

Nu är det bäst att ta tag i kvällsbestyren här! Kram på er ♥