Känner mig lite allmänt rastlös så här på lördagskvällen. Min kropp skriker efter lite vanligt kvällsmys med en film och gott käk. Gott käk har det blivit, men ingen film. Det har blivit allt svårare med film när Turbo är hemma. Och vi har bara att anpassa oss, annars triggar vi igång ett antal utbrott och det vill vi helst undvika. Det som står på på TV:n just nu är VM i snooker. Mannen har lyckats få Turbo intresserad av det, men jag får säga att jag är måttligt road. Jag får blogga lite i stället...
Dagen har i övrigt varit min, så jag ska väl inte klaga. Jag har inte varit hemma speciellt mycket. (Morgondagen är mannens dag.) Jag träffade några vänner på förmiddagen och ännu fler vänner på eftermiddagen. Känns så gott när det finns vänner som förstår vår situation och låter oss komma och gå som det passar oss just för dagen. Just idag hade jag ork att umgås hela dagen. En extra lång helg med lite ledigt från skoldagsmornar var nog vad jag behövde.
Turbo har varit lugn och fin denna långhelg. Han är ordentligt allergisk, men det har inte påverkat humöret så jättemycket. Vi har i o f s sänkt kraven så det varit näst intill kravlöst de här dagarna eftersom han är så pass påverkad, annars hade vi säkerligen haft flera utbrott. Denna helgen hade jag trott skulle bli supertråkig för Turbo. Hade det varit skola hade det varit Nisses torsdag och fredag och därmed Nisses torsdag eftermiddagspass här hemma. Nu ville han åka bort när det var storhelg så vi har gett honom ledigt. Men det har gått väldigt bra ändå, även om han frågat efter Nisse. Jag tror vi alla behövde slå dank ett par dagar för oss själva.
På tal om assistenter... Av en händelse så kom vi in på musiksmak, jag och Turbo. Jag sa att för ett par år sen hade vi samma musiksmak och det var så praktiskt och bra. Nu har vi det inte riktigt på samma sätt. Vet ni vad hans kommentar till det var?? Jo, "sen fick jag kompisar"! Här framkommer det tydligt vad personalen betyder för honom. ALLT! Personalkillarna - korttidspersonal och assistenter - är de som förgyller hans liv just nu! Är sååå tacksam för alla fina som finns runt honom! Tack för att ni finns, ni betyder så mycket!
Jag måste också tacka för kommentarer som värmer mig så otroligt mycket. Bl a en som jag fick på fb häromdagen efter förra inlägget. Det som jag skrev, var precis det som den personen behövde i deras kamp i skolan och mot rektorn. Att jag får veta att jag skriver sånt som andra behöver just för stunden, det värmer oerhört!
Det får bli allt för idag. Nu får jag ladda för en bra dag tillsammans med Turbo i morgon.
Gokvällskram till er alla <3
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar