Kastat handduken, golvad och knivskuren!

Oj, oj, vilken rubrik jag fick till idag! En riktig löpsedelsrubrik! Men lugn, det är inte så illa. Faktum är att det är rätt lugnt men ändå stämmer rubriken. Jag ska ta det från början och bena ut begreppen lite. Jag börjar med handdukarna.

Det är ofta som Turbo blir negativ när han är inne i badrummet. Det kommer ofta ut nån typ av frustration därinne och under en längre period har det varit så att handdukarna åker i golvet.

Han rycker alltså av dem från kroken så vi har snart inga hängare kvar alls. Irriterande! Ibland får jag något ryck och lagar alla, men snart är det likadant igen. I den här familjen har vi lärt oss att det bästa är att hitta lösningar och gå runt problemet i stället för att gnälla och irriteras över det, det går ändå inte att komma åt ATT det händer. Så nu äntligen har jag hittat denna upphängningsanordning igen, som man bara klämmer fast på handduken. Så nu kör vi med dem på alla handdukar oavsett om det finns en hängare eller inte.

Då slipper vi frustrationen över att det behöver lagas igen och Turbo kan rycka hur mycket som helst utan att det gör så mycket. Det är ändå ganska enkelt att plocka upp dem från golvet sen.

Ni var några som undrade hur det gick när Turbo kom hem och såg att vi lagt in nytt golv i matrum och hall. Han blev väl inte så glad, men inget utbrott kom då när han såg det. Han stelnade till lite och muttrade lite, men det blev inte mer med det. Däremot har det kommit ett utbrott idag. Det är små detaljer som är jobbiga för honom. Golvet är lite halare än det förra, tröskeln är omgjord och det retar han sig på och trappan har lister i framkanten som inte fanns innan. Dessa lister störde han sig rejält på idag och utbrottet kom.

Han gick lös på det som låg närmast, bl a ett paraply som inte blev sig likt efter hans framfart.

Vi får se hur länge vi får såna här reaktioner över golvet. Det kan kanske ta ett tag, men blir det inte värre än så här så....

Så var det det där med "knivskuren".... Hm.... Jag tänkte ta med det här för att visa hur man får lära sig att lägga band på sig hur ont det än gör - för husfridens skull. Jag hade lagat i ordning mat och medan den var i ugnen så skulle jag städa upp efter mig i köket. Stoppar ner handen snabbt i diskhon och skär mig förstås!! Aj, aj! Den första reaktionen fick jag över tungan, men sen tänkte jag snabbt - TIG NU! Allt för att Turbo inte skulle få ett utbrott mitt i alltihop. Såna där reaktioner klarar han inte känslomässigt. Det blir för svårhanterbart för honom och då brister det. Bäst att vara tyst. Så jag bet ihop, spolade kallt vatten en stund, torkade, klämde ihop och tejpade hårt!

Turbo satt kvar där han satt så han såg inte blodet som rann. Han frågade lite frågor om vad som hände och jag svarade så lugnt jag kunde. "Är det farligt?" Nej, det är inte farligt... osv.... Jag reflekterade över hur man har lärt sig att hantera sina egna känslor när man har ett sånt här barn där man behöver vara jämn i sitt humör. Utbrott är bäst att undvika, så då lär man sig och det sitter nästan i ryggmärgen på oss nu att ta det lugnt i de allra flesta situationer. Jag trodde aldrig jag skulle bli sån! Men efter år av träning så funkar det hyfsat bra.
Det var lite kuriosa.....

Onsdag kväll nu och vi har assistansbyte i skolan. Nisse och Kent jobbar halva veckan var och nu uttryckte Turbo att han kommer att längta efter Nisse en hel vecka nu. Tror de haft väldigt trevligt de senaste dagarna och Turbo är på ett strålande humör! Nu tar Kent vid, och jag tror det kommer att gå bra det med ;)
Efter onsdagsmötet i skolan idag där läraren Ulla och Nisse var med så inser jag mer och mer hur bra dessa assistenter kompletterar varandra. De har olika områden där de är bäst, kan det bli bättre!?!

Go´nattens och sov sött allesammans! Kram ♥