Stödfamilj på besök

Lite funderingar har vi haft, mannen och jag, över hur den här dagen skulle avlöpa. En del annorlunda grejer stod på schemat som vi tänkte genomföra. Men morgonen gick väldigt bra och det säkert tack vare att vi inte hade så mycket "lös" tid över när vi klev upp ur sängarna. Assistent Nisse var inbokad här redan klockan tio så väntan blev inte alltför lång.

Under de fyra timmarna han var hos Turbo så passade jag och mannen på att uträtta lite ärenden. Vi åt en liten lunch på en ort lite drygt en mil hemifrån. En liten mysig byakrog där vi aldrig ätit förut, men som vi nu passade på att göra. Man hade också en liten utställning med foton som handlade om en liten, liten by däromkring. Lite charmigt och trevligt att strosa där en stund.

Sen var det väl dags att dra hemåt igen och fixa lite kaffe. Vi skulle nämligen få gäster! Kanske inget ovanligt i standardfamiljer, men jag minns faktiskt inte när vi hade gäster sist när Turbo var hemma! Det funkar ju liksom inte. Men idag hade vi bestämt att det skulle ske. Det var inte vilka gäster som helst, utan det var den familj som var vår stödfamilj tills för tre år sedan då det blev ett avslut med dem. Turbo har inte träffat dem sen dess. Men Turbo skickar sms till dem ibland och när jag och mannen träffade dem för några veckor sen så pratade vi om att försöka få till en träff med Turbo.

Vi spånade lite hit och dit och vi pratade även med Turbo för att känna honom på pulsen lite. Vad skulle han tycka om att träffas? Var skulle de träffas? Skulle de göra en utflykt eller vara hemma? Turbo fick vara delaktig i beslutet och han tyckte att en fika här hemma var lagom. Vi bestämde att vi skulle fika ute på verandan för då kunde Turbo komma och gå som han ville och sitta inne vid datorn om han tyckte att han behövde gå åt sidan. Jag och mannen var beredda att dela på oss ifall det skulle behövas. En skulle isf ta hand om gästerna och den andra Turbo.

Men jag och mannen tittade på varann ibland.... i drygt två timmar satt Turbo tillsammans med oss och vi pratade och skrattade.

Naturligtvis hade han och familjen en hel del gamla minnen att prata om och de är så lättsamma och goa med Turbo. Det blev en riktigt härlig stund därute även om man såg i ansiktet på Turbo hur han försökte anstränga sig för att vara social och "hänga med". Men han var samtidigt så glad över att ha träffat dem igen. För tio år sen började Turbo vara hos stödfamiljen en helg varje månad och så fortsatte det i sju år, så det var en lång period under Turbos uppväxt - en speciell epok i hans liv.

De fick sig förstås en lektion i programmering också!!

Det var det det och vi är nöjda och glada med dagen - den blev väldigt lyckad! :) Hoppas ni alla andra också har en bra dag ♥ Kram på er ♥