Goa Turbo!

Vi är fortfarande glada och överraskade av hur bra gårdagen gick! De måste ha fått speciella band mellan sig, Turbo och stödfamiljen. Och det förstår man ju, sju år är en lång tid då de träffades en helg varje månad. Men att Turbo skulle sitta med oss så länge som han gjorde - nej, det hade vi verkligen inte trott!

Idag var det så dags för korttids igen. Lite pirrigt och oroligt var det på förmiddagen, men det är inte så konstigt. Han har ju inte träffat någon av korttidskillarna på ett bra tag nu i o m att vi har semester. Men han kom iväg iaf och gjorde det han skulle innan. Han var med på noterna och gjorde sig i ordning i hyfsad tid men med lotsning av mig förstås. Lämningen gick bra och nu är det två vikarier de närmaste tre dygnen, därför var det nog extra pirrigt, tror jag. Men det släpper bara Turbo landar på plats.

Turbo var så söt på förmiddagen idag. Han började prata om resurspersonen Tina idag, hon som varit hans trygghet på skolan innan hon blev sjukskriven. Hon har varit borta några månader nu och han undrade nu hur det går för henne. "Om hon inte är frisk än så vill jag att hon inte ska tänka på skolan eller mig eller något om att jobba. Hon ska bara koppla av och försöka bli frisk igen!" Gullig kille som bryr sig om henne och tänker på henne!
Ha det nu så gott i sommarvärmeböljan! Jag längtar efter regn jag.... Kram på er <3

Skickat via Blogsy