Robotar och utbrott

Tack för era kommentarer här, trots att jag har lagt in krav om kod innan den släpps igenom! Det har varit så skönt att slippa dessa spam-kommentarer under ett par dagar nu. Jag kommer att fortsätta att ha detta kodkrav några dagar till, sen hoppas jag att det bättrat sig. Men jag vet inte riktigt hur sånt där fungerar. Hade det varit kommentarer som det finns en människa bakom så borde den snart ge upp när det inte kommer fram. Nu tror jag det är den typen av spam som spam-robotar skickar ut. Jag vet inte om de "ger upp" på samma sätt.... Det visar sig när jag kopplar tillbaka till det gamla igen.

I en kommentar i det senaste inlägget så skrev Tina så fint om att vi verkade vara bra på att göra saker tillsammans, jag och mannen. Ja, vi försöker så gott det går. Det är jätteviktigt att vi hittar på saker tillsammans för i vår vardag får vi hela tiden dela på oss om vi ska göra nåt. Viktigt för förhållandet att försöka vårda det så bra som möjligt. Annars är det nog väldigt lätt att man glider ifrån varann, för man har knappt möjlighet att prata med varann i vardagslivets lunk. Nu är vi ändå lyckligt lottade eftersom min och mannens kemier stämmer till 110% och vi har också samma syn på Turbos diagnoser, annars kan detta bli en orsak till att man glider isär.

På tal om att göra något tillsammans - vi har planerat att ta lite extra ledigt på fredag. Planen var att åka till Hornborgasjön eftersom vi misslyckades med väderplaneringen förra året då det såg ut så här:

Tranor i snöstorm

Det var alltså rena snöstormen den dagen. Därför tänkte vi göra ett nytt försök i år, men jag tror vi ska ändra våra planer och inte ens åka dit den här gången. Idag har de räknat till hela sju stycken tranor i området...... Eftersom kylan beräknas hålla i sig så tror jag inte det hinner komma så väldigt många på knappt en vecka :/ Men, men, det finns annat vi kan göra i stället när vi ändå är barnlediga!

Här hemma har vi haft ganska lugna dagar. Turbo vaknade tidigt igår men sov en bra stund mitt på dagen, vilket han verkade behöva. 21:45 bad han sen om läggning, tidigt tyckte jag. Men jag misstänkte att han hade en förkylning på g. Han nös ett antal gånger innan läggningen....  Men en underbar dag var det igår iaf, inte minsta tendens till incident till utbrott eller dåligt humör ens.

I morse var Turbo på lite sämre humör och han nös lite grand. Jag avvek hemifrån och var borta halva dagen. När jag kom hem sen så var Turbo utan förkylningssymptom - hmmm..... går det över så snabbt?? Skönt i så fall! Resten av dagen har varit lugn. Mannen har jobbat eftermiddag och kväll så jag och Turbo har varit ensamma. Vi får se hur den gemensamma filmkvällen går.

Jag fick också en kommentar från Nina som jag tänkte skriva lite om. Det handlade om att Turbo fejkade låsningen och att han därmed måste vara rätt medveten om vad som händer.... Jodå, han är mycket väl medveten om hur det ser ut när det inte fungerar som det ska, men han kan inte styra det mitt i infernot när det händer och är på fullt allvar. Häromdagen när han skojade om det så var det i exakt den situationen som det började sist.

Ibland fejkar han också början till ett utbrott. Det är mycket trovärdigt och ibland är det så inte ens mina välövade tentakler är riktigt säker på om det är äkta eller fejk! Som tur är så slår han inte sönder grejer i ett fejkutbrott - han tar det inte så långt :) Härligt att han har humor, det underlättar vardagen en hel del när man kan ha glimten i ögat!

Nu önskar jag er en fortsatt trevlig lördagskväll! Kramar om er fina läsare ♥

SPAM

Nu är det påsklov! Sista skoldagen idag innan lovet. Turbo kom iväg som han skulle och var på ett strålande humör i morse. När han vaknar på den sidan så är det mycket skämt och lite allvar under morgonstunden. Han fejkade t o m början till den där låsningen han hade i förrgår! Jag hann lagom ställa mig i högsta beredskap och ställa in mig på att vara den där expertpsykologen igen. Då börjar han asgarva och säga att han bara skojade! Phu, inte två dagar samma vecka, tänkte jag och det var ju skönt att det bara var ett skämt. Härligt med humor på morgonen!

Idag när Turbo kom hem från skolan så var varken jag eller mannen hemma. Assistent Nisse tog emot honom i stället. Det var väl förberett och det hade nog gått bra. Jag och mannen var inne i stan och hade tandläkarbesök. Sånt där årligt som måste göras och det är bara att masa sig dit. Skönt när det är gjort och nu är det ett år till nästa besök.

Efter tandläkaren fick vi lite tid över så vi gick och tog en fika på ett lite gammaldags fik i stan. Eftersom ingen av oss hade någon lagning i munnen så fick vi äta som vi ville!

Efter fikat tog vi en liten snabbtur med kamerorna i högsta hugg.

Ganska soligt och strax över nollan, så det gick ju an att gå ute en stund. När vi kom hem var allt under kontroll. Nisse fixade Turbo fint och alla var nöjda och glada.

Ikväll har Turbo varit väldigt trött. Han har haft mycket runt omkring sig ett tag och det är inte konstigt om han är trött. Han har alltid varit sån att han har bett om att få lägga sig när han blir trött, så han sitter inte och kämpar sig vaken tillsammans med oss. Ovanligt för ett barn att be om att få lägga sig, men det har varit väldigt bra när han var mindre. Så nu ligger han tidigt i kväll. Hoppas inte han vaknar alltför tidigt i morgon bara....

Jag har ett litet dilemma när det gäller kommentarer här på bloggen. Jag har börjat få en massa SPAM-kommentarer och igår fick jag 30-40 stycken såna. Nu har jag ställt om så jag behöver ha ordverifiering om man skriver en kommentar - detta för att slippa spam. Fick en kommentar från Nina om detta. Tråkigt att det känns jobbigt med koden, jag vill ju inte att ni ska dra er för att kommentera för era kommentarer betyder så mycket för mig och mitt skrivande. Men jag provar detta under några dagar och sen kopplar jag tillbaka som det var innan för att se om spamen försvunnit.

Jag måste göra något åt det för det bara haglar in och för varje spam får jag dessutom ett mail. Jag blir tvungen att gå in och radera kommentarerna här på bloggen eftersom jag absolut inte vill ha dem i min blogg. Det länkas till sidor som jag inte ens vill nämna. Har inte klickat in mig på dessa sidor men förstår ändå vad det handlar om även om det för det mesta skrivs på italienska eller ibland engelska. Att jag får dessa spam beror på enligt min äldsta son, att min blogg börjar bli populär.... eh.... ja, jag vet inte.... men får väl i så fall se det som en komplimang även om det är olustigt.

Nu när Turbo ligger tidigt så ska jag för en gångs skull koppla av lite i soffan innan sängen väntar. Ha en trevlig kväll allesammans därute! Kram på er alla ♥

Jobba mera!

Gårdagskvällen kom alltså både jag och mannen iväg hemifrån en stund. Det var värt otroligt mycket för oss och vi är jätteglada för att vi fått tillgång till assistent Kent några timmar varje månad. Vår andra assistent Nisse, var iväg på samma som oss så därför behövdes Kent mer än väl igår. 

Nu var ju inte Turbo på topphumör igår, men det gick bra ändå. Precis innan vi åkte så höjdes "temperaturen" hos honom och det var nära utbrott. Vi önskade Kent lycka till och sen åkte vi..... ;) Men det som kändes skönt i det läget var att vi kunde slappna av och vi behövde inte oroa oss för läget hemma, då vi vet att denna 25-åring har erfarenhet och kunskaper om hur man hanterar lite svårare situationer. 

Allt hade gått bra och de hade nog haft ett högt tempo hela tiden. När jag och mannen kom hem var det glada miner, men så fort Kent åkte iväg så märkte man hur trött Turbo var. Han stupade i säng direkt, t o m utan mat i magen men fortfarande med ett leende på läpparna. Äta ikapp sig kunde han ju göra idag i stället :) 

Som sagt så var ju gårdagen ingen höjdare ur min synvinkel sett. Det krånglade redan på morgonen och det tog ett par timmar innan jag till slut kunde köra Turbo till skolan. Det var tid jag hade behövt till annat, men det fick jag naturligtvis vackert lägga åt sidan. När Turbo sen kom hem från skolan så kom det utbrott och det var inte lätt att få något vettigt gjort då heller. Gårdagen hade jag annars tänkt att jag skulle ha för mig själv lite, samtidigt som jag skulle jobba också. Men det blev som sagt var inget av med det. Vi har diskuterat lite hur vi ska lösa min tidssituation här och kommit fram till att vi måste få till en förändring.

Som det är nu är jag ständigt stressad över att inte hinna med det jag måste. Så den lösning vi har kommit fram till är att jag ska jobba lite mer.... Ja, ni läste rätt! Jag ska jobba mer! Att aldrig ligga i fas med jobbet stressar mig mycket och jag kan aldrig koppla bort det. Jag behöver tomma dagar regelbundet för att hämta krafter, men de där tomma dagarna är aldrig tomma. Vi ska ta in assistent en eftermiddag till här i veckan så jag kan jobba heldag då, i stället för att sluta till lunch. Detta kanske låter jättekonstigt, men att få jobba undan i lugn och ro på jobbet gör nog gott för mig. Vi provar och jag tror det blir bra, bara Turbo accepterar vår lösning förstås. 

Idag har vi inte haft något utbrott iaf. Men det känns lite oroligt under ytan hos Turbo. Vi har hanterat honom med varlig hand idag så det har gått bra. Vet inte om det är trötthet eller om det är det nya i skolan som inte riktigt har landat i honom. Vi får se. I morgon är sista dagen innan påsklovet och det känns som det behövs ett avbrott nu även om det ställer till det med rutinerna också. Lite kluvet det där, men det ska bli skönt med lite sovmorgon för honom iaf. 

Men morgondagen först och den ser lite annorlunda ut för Turbo.... Vi "ses" i morgon! Kvällskramen kommer här ♥

Lite småoroligt här

Efter skolan igår så kom Turbo hem efter att ha varit på korttids fyra dygn i ett sträck. Lite spänd var jag på att få se hur han skulle vara, vilket humör som skulle vara det dominerande.... Turbo var lugnare än jag väntat mig, men aningen daller under ytan fanns där. Allt gick hyfsat fram tills tröttheten kom ifatt honom på kvällen. Men då blev mitt nyinköp av min iPad en liten räddning så till slut satt vi alla tre i soffan och spelade ett frågespel mot varandra :) Turbo blev iaf uppslukad och kom av sig i det jobbiga inombords.

I morse precis innan taxin kom, så fick han en liten låsning igen. Den kommer ibland på morgonen och han måste igenom den. Bara det att i morse tog det extra lång tid! Jag fick andas djupt och öva på tålamodet och det kan väl vara nyttigt ibland det också :P Jag får absolut inte visa att jag blir stressad, för då blir det ännu värre. Nu räckte det med detta:

Blir det bara så här så får man vara nöjd. Jag försökte lugna och finnas i närheten lite lagom, för det får inte bli för mycket. Lagom är bäst och det gäller att fixa den där balansgången väl. Exakt två timmar efter taxitiden, rullade vi iväg hemifrån så han fick komma till skolan iaf. Tycker det är viktigt att han ändå kommer iväg, även om det blir väl sent.

Min dag blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade alldeles för mycket att göra idag och det blev inte hälften gjort ens. Men det får lösa sig längre fram.

När Turbo sen kom hem efter skolan så hann han inte mer än innanför dörren så kom det första utbrottet! Förändringarna på korttids (nytt ställe, nytt schema och personalen Mt som slutat), resurspersonen Tina på skolan som är sjukskriven och inne på andra veckan, två nya elever som introduceras till resursskolan m m. Ja, det blir lätt lite för mycket för honom.... Förändringarna på korttids tror jag har satt sig hyfsat bra med hjälp av en massa bilder och ett ordentligt schema, men nu är det ju lite på gång på skolan som är annorlunda så vi får se hur han fixar det framöver.

Nu tänker jag och mannen "rymma hemifrån" lite ikväll. Assistent Kent är på ingående här och tar över resten av dagen i stort sett. Trots att Turbo inte är riktigt i form så tänker vi koppla av och koppla bort. Kent fixar Turbo, det litar vi på, även om han är lite labil - Turbo alltså ;).
Jag hade lite mera tankar här, men resten tar jag i morgon. På återseende och ha en helfin kväll alla därute ♥

iPad och trött ledighet

Söndag kväll har kommit och vi är fortfarande barnlediga. Tyvärr har jag varit lite däckad under ledigheten. Det blev ingen vanlig sjuka av det hela utan det var helt enkelt utmattning så orken tog helt slut. Jag har ställt in en del som jag skulle varit med på, tyvärr. Tråkigt, när jag och mannen hade möjlighet att vara med på roligheter tillsammans.... men sånt är livet och det går flera tåg.

Men igår eftermiddag började mina krafter komma tillbaka och vi tog en snabb utflykt in till stan. Jag var sugen på att shoppa lite, köpa mig en iPad som jag funderat på ett tag och som jag nu bestämt mig för att köpa. Bl a tyckte jag att en sån skulle vara bra till att anteckna på, på lite föreläsningar och sånt. Vi köpte den och sen tog vi en matbit i stan innan vi åkte hem.

När vi kom hem från stan kopplade vi av lite och tänkte se nån film på kvällen. Men då var det dax för mannen att däcka av trötthet. Han hade ju hållit igång de senaste dagarna när jag tog det lugnt. Så det blev tyvärr ingen filmkväll av det hela. Men mig gick det ju ingen nöd på eftersom jag hade min nya "leksak" att bekanta mig med. Men ändå är det trist att vi ska vara så trötta under ledigheten..... Ja, ja, vi tar nya tag!

I morse njöt vi av frukosten tillsammans iaf - det händer ju inte alltför ofta att jag och mannen kan sitta tillsammans och äta.

Vi njuter fullt ut när det händer, för att samla krafter till vardagen sen.
Idag var mannen lite piggare igen och vi har träffat lite vänner på förmiddagen och bjöd ett par vänner på mat på eftermiddagen. En jättetrevlig och mysig stund med mycket förtroliga samtal, med både skratt och allvar. Sånt behöver man ibland!

Nu längtar jag efter den "lille" Turbo, och jag undrar hur han haft det - både på korttids och i skolan....

Invänjningsperiod

Ja, ljusen brinner här - både morgon och kväll! De får ju stå i fred så då passar vi på och lever som standardfamiljer gör. Lite ovant är det att vara ledig en vardagskväll, som igår då. En vanlig torsdag och ingen passning på Turbos diagnoser. Mannen sa igår när han kom hem från jobbet: "Vad lugnt det är här!" Det är en märklig känsla att vara utan Turbo på vardagen, det har ju tidigare varit varannan helg han har varit på korttids men nu är schemat ett annat och det tar säkert tid att vänja sig vid det nya.

Men vi njuter av lugnet även om det är konstigt. Och njuta gör vi med gott samvete. Jag minns en gång för en massa år sen, det var nog en av de första gångerna i Turbos liv som vi hade avlastning. Det var en helg och Turbo var hos vår stödfamilj som vi hade då (innan korttids kom in i bilden). En vän som jag pratade med då, frågade om jag inte tyckte det var jobbigt att lämna bort honom - att saknaden skulle bli oöverstiglig och att det vore bättre att ha honom hemma!

I det läget blev jag ganska stum. Visst saknar man sin älskade son och i normala fall hade jag inte kunnat drömma om att lämna bort honom. Men i det skedet var man så slut efter alla år av hyperaktivitet m m så man tyckte det var oerhört skönt att få koppla bort det hyperaktiva för en helg. Denna känsla är nog inte så lätt att förstå om man inte levt i Diagnoslandet ett tag utan avlastning. Och jag hade svårt för att förklara för min vän så hon förstod mig. Hon hade nog väldigt svårt att förstå min syn på det hela, men detta var ju ett sätt för oss att överleva.....


Så här såg det ut i morse när jag åt frukost!

Det var tända ljus och jag hann t o m bläddra igenom tidningen. Den hinner jag aldrig läsa annars, men i morse fanns det lite tid till mig själv och jag kunde äta frukost i lugn och ro innan jag åkte till jobbet.
Nu på kvällen tar jag fram kristallglasen och jag och mannen tar ett glas vin i godan ro.

Samtidigt tänker jag lite på Turbo och korttids..... Fick ett telefonsamtal från skolan idag. Förändringar är på g och nu gäller det elever. Just nu är ju Turbo ensam elev och det var väl inte meningen när skolan startade för 1,5 år sen. Men av olika anledningar har tre elever droppat av en efter en. Nu ska två nya introduceras med mycket kort varsel. De kommer på besök på måndag och detta har vi och även Turbo fått reda på idag..... Mmm.... vi får väl se hur han tar detta. Otto jobbar med Turbo på måndag morgon och ska köra honom till skolan. Jag hoppas allt går bra!

Nä, nu fortsätter fredagsmyset här och jag ska försöka vårda mitt huvud som fortfarande har lite skallebank därinne. Kramen på er alla ♥

Tänder ett ljus.... eller fler....

Läggningen av Turbo igår kväll gick bra. Duschning blev avklarad med mannens hjälp, det var nämligen hans tur igår att ta kvällsproceduren. Turbo kom i säng en aning sent, men det var omöjligt att bryta tidigare. Man måste bryta Turbos göromål på ett ställe och ett sätt som passar hans tankebanor annars blir det utbrott och det försöker vi undvika. Det gäller för mig och mannen att vara lyhörda och se när det är läge att bryta. Vi förbereder förstås i god tid att det snart börjar bli dags.

Men trots den lite senare läggningen igår kväll så sken Turbo som en sol i morse och vaknade direkt när han blev väckt. Han kom iväg med taxin och det var frid och fröjd.

Nu är det några annorlunda dagar som stundar eftersom Turbo blev hämtad av Tom direkt efter skolan och de åkte till korttids. Där ska Turbo vara över helgen nu. Det nya schemat har sparkat igång nu och vi får se hur det avlöper. Denna gången är det torsdag - måndag som gäller i stället för fredag - söndag som det normalt alltid var förut. Tyvärr är det lite olägligt med det nya med tanke på att resurspersonen Tina är sjuk denna veckan och Turbo är i lite obalans pga det. Men jag hoppas det inte blir så farligt förstås.

Häromdagen klippte och klistrade jag lite schema och schemabilder till korttids. Eftersom det blir nytt med lite annorlunda dagar då Turbo är där, så tyckte vi att det skulle passa bra för honom att ha ett schema uppsatt med vilka som jobbar och när det är dags för dusch och lite sånt som han bör veta. Därför hade jag lovat att göra i ordning så det ser ut ungefär som det gör hemma. Detta är nu uppsatt på korttids och vi får se sen hur han reagerade på det.....

Min förhoppning är att Turbo tillsammans med personalen Tom och Otto kommer att få några fina dygn på korttids och att det inte strular alltför mycket i skolan som gör Turbo labil. Som mamma känner man sig inte helt avslappnad när man vet att det kan strula i skolan, även om jag vet att han är i trygga händer.

Här hemma får vi se vad som händer. Jag går på sparlåga idag och har inte gjort många knop. Har haft huvudvärk i stort sett hela veckan men det är värre idag. Jag brukar sällan ha huvudvärk om det inte är ren spänningshuvudvärk förstås som kommer emellanåt. Vi får se vad det blir av det här. Om det är nån sjuka på g eller om det bara är sluthetssymptom, det återstår att se. Jag skulle ha varit iväg bort ikväll, men det har jag ställt in. Jag drar täcket över huvet i stället.....

Nu ställer jag fram och tänder ljus m m och det kan faktiskt stå kvar där några dygn i ett sträck.

Är Turbo hemma får vi plocka fram det när han gått och lagt sig och plocka bort det igen innan han vaknar på morgonen efter..... Nu får det stå kvar precis som det gör i standardfamiljer :) Även duken ligger kvar på bordet, vilket den aldrig gör annars. Bara en sån sak...
Kram på er alla ♥

Orosmoln

Idag har jag lite svårt att formulera orden för jag har en sån där olustig känsla igen. Känslan gäller lite framtiden och Turbo för det har med personal att göra. Jag gillar absolut inte när det anas lite personaltrubbel..... Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig! Kan inte förklara mer just nu, men återkommer.....

Efter gårdagens tidiga läggning av Turbo (som han valde helt själv) så vaknade han upp pigg och glad igen i morse. Skönt att det inte blev nån sjuka av det hela, men ändå är man lite bekymrad över om han börjar bli lite "låg". Han kom iaf iväg till skolan med taxin som väl var.

Förmiddagen hade varit lite orolig i skolan, men hanterbart. Tina fattas ju denna veckan och den övriga personalen märker av det på Turbo. Men det blev bättre fram på dagen och sen kom korttids/fritidspersonalen Otto på eftermiddagen och hade ett par timmar med Turbo. Turbo var glad när jag hämtade honom men den riktiga harmonin fanns väl inte där. Men jag ska inte klaga, det hade kunnat vara värre.

Så är läget just nu. Som sagt lite ordfattigt idag, men jag kommer igen. Må så gott i vinterkvällen ♥

Trötthet och handledning

Turbo var inte på humör i morse. Humöret svängde och mest var det ner. Allt var fel och inget var bra. Mest troligt beror det på att resurspersonen Tina är sjuk och inte närvarande på skolan. Vi vet sen tidigare att han är väldigt beroende av henne för att han inte ska bli orolig inombords. Trots allt så åkte han iväg med taxin till skolan och jag önskade den övriga skolpersonalen lycka till! Det kan ju liksom bli hur som helst en sån här dålig dag. Lite dallrigt hade det allt varit i skolan, men inget utbrott iaf.

Jätteskönt och praktiskt att Turbo åkte iväg till skolan idag eftersom jag, mannen och assistent Nisse skulle iväg på handledning hos vårt assistansbolag. Det är en tjej som kommer från Stockholm och är på bolagets ort två dagar i stöten, så det är ju bra om man kan vara närvarande den tiden som vi bokat annars blir det inget. Nu gick det ju bra och vi fick stöta och blöta lite med henne. Handledningen är mest till för Nisses del eftersom han inte har någon utbildning eller erfarenhet innan och jag tror att dessa två gånger vi haft, har gett honom en hel del mer kött på benen. Två eller tre gånger till är inplanerade. Jag och mannen har också fått en del nytt att tänka på och ta till oss av. Vi får se vad det leder till.

Här hemma har det varit lugnt idag på eftermiddagen. Turbo har inte känts speciellt labil. Men något märkligt är det iaf. Jag vet inte om han sjunker på nåt sätt när inte Tina är på skolan. T ex så gick han och la sig en bra stund före kl 20 ikväll, vilket inte är riktigt likt honom. Nu somnade han inte då, men iaf - märkligt är det. Hoppas inte det är nån sjuka på g. Men å andra sidan verkar inte Tina komma på hela veckan, så har han sjunkit nu i början på veckan så vet vi ju inte hur det slutar..... Vi får helt enkelt se hur det avlöper och göra det bästa av situationen.

Jag och mannen är fortsatt trötta och vi får säkert ta den här veckan på oss att komma ikapp och sköta sovtiderna helt och hållet.
Godnattkramen på er alla läsare ♥

Assistenthelg

Det känns som det blivit och är lite för mycket nu, men det är bara att ligga i. Skulle behöva en ledig dag NUUU då jag inte har en endaste liten tid att passa utan bara kan koppla av och koppla bort. Att jag sov för lite under helgen spelar förstås stor roll, men det var svårt att sova tillräckligt mycket. Charlie var ju här två dygn och vi var borta mesta delen av tiden, så den lilla tiden vi var hemma gemensamt ville man utnyttja så man hann prata med honom lite iaf och då krympte sovtiden rejält.

Charlie hade ju kommit för att ta hand om och assistera sin lillebror Turbo när vi var borta på lördagen. Det hade gått finemang och Turbo var så nöjd och glad över det. Några programmeringsproblem fick de löst tillsammans också. Jag och mannen åkte tidigt på lördagsmorgonen och kom hem på tidiga kvällen. Allt var frid och fröjd när vi kom och de fortsatte konversera några timmar till. Härligt att se brorsorna trivas ihop! Sen kom den eviga frågan från Turbo: "När kommer Charlie nästa gång?" Han längtar förstås redan, men det är inte så lätt att få till tiderna nu när Charlie jobbar heltid i Stockholm som ligger ca 40 mil härifrån :(

Charlie åkte som sagt hem tidigt på söndag förmiddag, men då hade jag och mannen redan gett oss av igen. Assistent Kent kom när vi åkte och assisterade Turbo den dagen. Avskedet med Charlie hade gått bra om än lite spänt från Turbos sida, men det är absolut inte konstigt. Det blev stora kramen förstås och sen hejdå!

Kent och Turbo hade klarat sig utmärkt de med och käkade pizza under dagen. De åker till den pizzan där Turbo är van från korttids att köpa pizza. Det var idel glada miner när jag och mannen kom hem på tidiga kvällen även igår. Härligt att allt flytit på och att det gick att lösa så vi kom ifrån, både mannen och jag denna helgen. Stort TACK till både Charlie och Kent - detta betydde mycket för oss!!

Denna veckan har vi bytt dag då assistent Nisse är här så han har varit hos Turbo idag i stället för på torsdag då Turbo är på korttids. Det blev lite väntan idag innan Nisse kom, tror att Turbo väntade på att få visa lite programmering som hänt under helgen. Men Nisse dök upp vid utlovad tid så de fick komma igång. Det verkar som de hade en trevlig stund sen.

Vet ni en sak?? Nu är det faktiskt lite drygt en vecka sen Turbo hade ett riktigt utbrott! Så underbart härligt! Och här ser man tydligt hur Turbo fungerar när allt runt honom fungerar som det ska. Ändå har det varit lite annorlunda i o m att Charlie varit hemma och Turbo har haft mycket glädje i kroppen som skulle kunna bli ohanterligt om han inte är i balans.

Även idag har resurspersonen Tina varit borta från skolan pga sjukdom. Jag "lurade" iväg Turbo i morse. Jag berättade för honom i senaste laget att Tina skulle vara borta idag också, men det funkade iaf. Att låta bli att säga en sån sak, då skulle han bara känna sig hellurad eftersom vi vet att han behöver veta såna här detaljer i förväg. Vi kan inte svika honom med såna saker för då skulle han så småningom tappa förtroendet för oss. Så det gäller att sköta sig.....

Nu är det dags att ta tag i kvällsbestyren här, det är min tur i kväll. Jag hoppas det går smidigt för både jag och Turbo är lite extra trötta idag. Och i morgon är en ny dag med nya äventyr. Men det tar vi väl i morgon. Go´kvällskram ♥

Kortkort

Jag skulle väl ha skrivit ett lite längre inlägg här i kväll för att berätta om hur helgen avlöpt. Tyvärr har jag för mycket tankar i huvudet och jag anstränger mig inte för att samla ihop dem till något vettigt här. Jag sparar det och försöker i morgon i stället. Helgen har varit helt underbar egentligen med en hel del glädje, men också en del sorg och tråkigheter. Vi har träffat en del vänner under helgen, vänner vi inte träffar så ofta. Jättetrevligt och härligt, men en av mina allra bästa vänner i mitt vuxna liv finns inte där längre.... det känns bara så tragiskt....

Men, men, mat måste man ju ha så vi avslutade helgen med att äta lite god pizza iaf.....

Ses i morrn!  Kram, kram och var rädda om varann ♥

Dallrigt.... och Charlie har anlänt

Äntligen fredag och snart slut på veckan. Jag sa på jobbet i morse att jag raderar den här veckan ur mitt minne - jobbmässigt alltså. Men det är tur att vi kan skratta åt det och reparera så gott det går, sen tar vi nya tag nästa vecka och glömmer vecka 11 :) Japp, så får det bli!

Men Turbo har haft en bra vecka iaf. Vet ni.... det är faktiskt några dagar sen han hade utbrott senast! Det känns lite lugnare. Jag pratade med en av lärarna på resursskolan häromdagen och vi pratade om det stora hotet som låg över oss angående personaländring ifall det inte gick att komma till rätta med en sak. Tyvärr fick vi inte reda på saken när problemet startade, därför eskalerade det onödigt mycket och blev en stor grej av det. Hade vi föräldrar fått veta det från start så hade vi benat ut orsaken tidigare. Men iaf, nu var man lite spänd på att veta om det ändrat sig så vi slipper en plötslig personalförändring. Som tur var så var det helt bra nu! Skönt!

I morse var jag ju spänd på att se hur Turbo skulle bete sig med tanke på att storebror Charlie skulle komma i eftermiddag. Glädjen och förväntan kan lätt bli för mycket för Turbo och bli ohanterligt för honom. Men han var glad och trevlig och skojfrisk som han brukar. MEN, jag hade fått ett sms tidigt på morgonen innan Turbo vaknade.... det sms:et talade om att resurspersonen Tina skulle vara hemma och vabba idag. Jag vet ju att det är svårt att få iväg Turbo när hon är hemma. Han känner sig tryggast med henne. När berättar man då en sån negativ sak för honom? Jag väntade så länge som jag vågade. Genast såg jag att Turbo stelnade till och sen kom det "Då vill jag inte gå!!" Men tanken hann inte bli så allvarlig, den hann inte rota sig så djupt i honom innan taxin kom, så han gick iväg iaf - puh.

Det har gått bra under dagen i skolan men han hade tydligen varit lite orolig och dallrig. Märks nog tydligt att Tina fattas honom. Ganska direkt efter skolan fick mannen och Turbo åka in till stan och hämta efterlängtade Charlie som kommit med bussen från Stockholm. Sen gick de på Burger King och käkade (Turbos favorit). Nu på kvällen är Charlie iväg och träffar lite gamla kompisar och det hade vi noga förberett Turbo på att det skulle bli så. Annars hade Turbo alldeles säkert exploderat om Charlie skulle bort första kvällen.

Nu lämnar jag er för den här dagen. Hoppas ni alla får ett riktigt härligt fredagsmys. Kram ♥

Viktigt hamna rätt!!

Idag vaknade jag upp och insåg att tiden går alldeles för fort! Vi har en del inplanerat framöver och snart är vi där, men mycket ska göras innan dess. Undrar just hur jag ska hinna allt?? Jag får ta en dag i taget helt enkelt, även om det känns lite stressigt just nu. Den här veckan har inte varit nån höjdare ur jobbsynpunkt för mig, men bara att ta nya tag nästa vecka och försöka göra den bättre.....

Gårdagen var iaf en bra dag med Turbo. Han kändes väldigt cool när jag hämtade honom efter skola och fritidstid. Tom hade jobbat med honom på eftermiddagen och han har för det mesta en lugnande inverkan på Turbo. Igår var inget undantag. Allt flöt på bra hela em och fram till kvällen. Då kom den där stora längtan efter storebror Charlie över honom. Det blev inget utbrott av det, men heller ingen dusch.

I morse var Turbo på skoj- och skämthumör redan från det att han slog upp ögonen. Så härligt att vakna upp till sådana mornar! Skämten avlöste varann och även om jag hört samma skämt många gånger om, så får jag ju tycka att de är lika roliga varje gång :)
Frukosten bestod också av en något humoristisk macka - eller vad sägs om en macka med skinka och smulade Pringleschips på?? Turbo slukade den iaf - haha :) Som sagt, det var glimten i ögat hela morgonen.

Det första som stod på skolschemat idag var ett besök hos skolsköterskan. Turbo går regelbundet dit med en av lärarna och blir mätt, vägd och får blodtrycket kollat. Blodtrycket kan ju påverkas av medicinen han äter, men vi har haft tur att han aldrig reagerat på det sättet. Skolsköterskan rapporterar in alla värden till habiliteringen sen.

Vad tror ni? Stannar han i växten nu äntligen? Han har precis blivit 15 år.......

Ett inlägg hos en väns blogg som jag läste igår fick mig att tänka på hur viktigt det är att man hamnar hos rätt läkare med rätt kompetens när man har med olika diagnoser att göra. Jag blev påmind om ett tillfälle för en hel massa år sen och några år innan Turbo fick sina diagnoser. Vi tillhörde då BUP och utredningen där var i full gång. Jag tror att Turbo kan ha varit i 5-årsåldern iaf. Vi hade tagit upp ett "problem" angående att göra nr 2. Turbo var torr i övrigt, men nr 2 gjorde han alltid i blöjan. Hur skulle vi göra för att komma vidare?

Denna läkare - som var överläkare på BUP - ville skicka en remiss till en tarmspecialist. Men när jag grubblade och analyserade vidare på "problemet" så sa mig min magkänsla att detta är ett mönster eller en rutin som Turbo måste ha hjälp att bryta, det är inget fel på hans tarm!! Och visst visade sig min magkänsla vara riktig! Med lite hjälp på traven att bryta denna vana så fungerade det alldeles utmärkt, det gällde bara för oss att hitta ett bra sätt att hjälpa Turbo ur den gamla vanan. Vips så var det löst! Undrar vad som hade hänt om läkaren hunnit skicka remissen och vi kommit dit..... en massa onödiga och plågsamma undersökningar m m?

Jag ska väl tillägga att denna läkare inte var så vidare bra över huvud taget på autism eller att ta Turbo på rätt sätt. Vi avböjde att ha henne som läkare efter ett tag..... Den historien skulle jag vilja redogöra för i ett annat inlägg och hur utredningen gick till som så småningom ledde till diagnoserna..... Nu har vi världens bästa läkare på habiliteringen och det är vi jätteglada för. Hon har verkligen förståelse för autismen och hur dessa ungdomar fungerar.

Nu sitter jag och funderar på hur Turbo ska vara att hantera i morgon bitti?!? I morgon kommer nämligen Charlie! Mannen och Turbo ska åka in till stan och hämta honom mitt på dagen och det känner säkert Turbo i kroppen redan i morgon bitti. Antingen är han på topphumör eller också har han lätt till utbrott - vi får se!
Kram på er ♥

Mycket Charlie och rivna tapeter

Turbo och jag har haft en hemmadag idag. Det har varit lov från skolan och vi har haft en hyfsad dag. Lite seg i starten var allt Turbo. Jag hann äta frukost i lugn och ro innan han behagade att vakna, även om jag gick upp rätt sent. Sen var han lite småtrött hela förmiddagen och även lite rastlös. Det blev eftermiddag innan han kom till ro och hittade lugnet. Men vi har inte haft några incidenter som lett till utbrott så på det planet har det varit lugnt och då är jag mer än nöjd.

Nu börjar det närma sig att storebror Charlie ska komma på fredag och ha hand om Turbo hela lördagen. Det är mycket Charlie i Turbos hjärna, det förstår man av alla kommentarer och undringar som kommer från honom. Hoppas inte längtan blir alltför svår för honom så det går överstyr med känslorna. Men det är inte mycket att göra åt i så fall.

Idag har vi gjort i ordning och bytt möblerna mellan gästrum och Turbos rum, så nu har han helt bestämt att det är gästrummet han vill sova i. Vi gör ett försök med det.
Jag flyttade bort det som var i gästrummet för att rädda det från Turbos utbrott. Bl a den här gamla gungstolen som jag ärvt.

Det är inte mycket med den, men jag har en dröm om att renovera upp den en gång i tiden (läs: när det är lugnt i vårt hus). Vi får väl se när den tiden kommer.....

Jag har fått ett par kommentarer angående bytet av rum som Turbo absolut ville göra. Frågan är om det kan bero på att rummet är slitet som gör att han inte trivs där?
Detta har jag också tagit upp med Turbo, men han säger att det inte beror på det - han bryr sig helt enkelt inte om det. Och det är inte så länge sen jag målade om hans rum. De största väggarna har han målad panel på, så det är bara där han legat som det varit tapet som han kunnat riva.

Idag har vi som sagt ändrat om så Turbo får ta gästrummet som sitt och han verkar trivas förträffligt! Så länge han sover bra och det inte krånglar (eftersom det är ett öppet rum) så får han ha det rummet. Om tapeterna blir rivna där också så får vi väl åtgärda det så småningom också. Ska nog försöka lägga dit några högar med tidningar som han FÅR ha sönder, så kanske han går på dem när han blir arg. Det är ju värt ett försök iaf.

I morgon är det skola igen och vi får se hur morgonen blir, alltid lika spännande när man väcker Turbo.
Kram på er ♥

Sovbekymmer och tics

I går kväll kom jag i säng alldeles för sent. Jag fastnade framför datorn för jag kikade lite på mina planer för en kommande helg då vi är barnlediga. Har tänkt planera nåt i hemlighet för mannen, han ska inte veta nånting när vi drar iväg - inte vart vi ska och inte vad som står på schemat :) Fastnade på nån hemsida på nätet igår kväll och blev lite uppslukad.... hmm..... Det straffar sig att inte komma i säng i tid, men det har gått hyfsat bra ändå idag.

Det underlättar att Turbo haft en bra dag idag, då blir man sååå glad och uppåt! Han var lugn och fin när han kom hem från skolan och de hade säkert haft en bra dag där också. Till på köpet så är det ju lovdag i morgon så jag och Turbo tar oss en liten sovmorgon :)

Igår pratade jag lite med Turbo om sovproblemet - att han inte vill sova i sitt eget rum längre. Vad jag fick fram så trivs han inte med det rummet längre..... så i nuläget har han ockuperat gästsängen som står i en öppen hall. En stor nackdel är ju att han inte kan stänga om sig utan han blir kanske störd av både mig och mannen då vi går upp olika tider och båda går upp innan Turbo ska väckas på vardagarna. Alternativet är att vi byter sovrum med Turbo, men det är inte så praktiskt lämpligt av olika orsaker.

Hmm.... tills vidare får han sova i gästrummet, men jag vill ogärna att det efter ett tag ska se ut som hans rum ser ut just nu, som ni säkert förstår av bilden nedan:

Jag tycker det räcker att ett rum har blivit väldigt förstört vid hans utbrott. Det är till sitt rum han oftast går när han får utbrott och där har det fått se ut efter det sen. Men ett rum till med rivna tapeter och förstörda möbler känns inte så kul, men det går inte att tvinga honom att sova i sitt gamla rum heller. Så i morgon när vi är lite lediga här så tror jag att vi ska göra en rockad och flytta undan de möbler som är i gästrummet nu och rädda dem. Sen får vi se hur detta avlöper.

Nu tänkte jag svara på en fråga jag fått angående tics. Det kom på ett tidigare inlägg där jag skrev att Turbo "får ett manér för sig, nästan som tics, när han är orolig och icke harmonisk". Frågan gällde vad det är för tics?
När han blir orolig och inte är lugn inombords så petar han på den som är bredvid honom. Han kör in pekfingret i sidan och eftersom han inte har kontroll på sina rörelser så blir det oftast ganska hårt. Det är inga sköna petningar. Man vet redan när han närmar sig att man kommer att få en ganska hård petning i sidan. Detta går inte att styra för honom utan det bara händer. Vi har fått rådet att inte uppmärksamma detta, utan bara låta det passera - vilket är lättare sagt än gjort.... Men vi alla runt honom försöker att inte röra nån min när vi blir drabbade av den där petningen.

De dagar då Turbo är mera harmonisk så förekommer det sällan några petningar. Idag har vi haft en sån dag. Turbo har mått ganska bra idag och jag har njutit av lugnet.

En annan sak som också visar sig när han inte mår bra utan är orolig inombords, är att han tuggar på sina T-shirts som jag skrivit om tidigare. Detta går inte heller att göra något åt, det bara blir så. Påpekar man såna här saker för honom - typ "gör inte så" - så får det bara motsatt effekt och blir värre.
Ja, så fungerar min Turbo och det bästa är när livet runt Turbo är lugnt - då slipper han dessa rörelser som han inte rår över själv när han är orolig.

Nu till lite kvällsrutiner. Ha det gott allesammans och jag ger er en kvällskram om ni vill ha. ♥

Vanlig, men ändå annorlunda

Nu är denna helgen också finito, och nu väntar vi på våren. Det blåser iskalla vindar och det känns svinkallt ute. Turbo längtar faktiskt efter att få ta fram cykeln och att vi tar oss en tur. Kul att han längtar efter en sån sak för han skulle verkligen behöva röra på sig. Men snart så..... 

Turbo är fortfarande inte i balans, det märks tydligt. Det har ju varit mycket förändringar för honom att smälta och det tar sin lilla tid. Men det är otroligt synd om honom när det blir så här oroligt med många saker samtidigt - det hade räckt med en sak i taget för honom! Men nu är det som det är och det är bara att ta sig igenom dagarna bäst man kan.... Och vill ni veta hur vi tar oss igenom dagarna så är det bara att läsa vidare i inlägget här, för jag tänkte dela med mig av hur en helt "vanlig" helg sett ut hos oss :P

Jag tänkte faktiskt tanken i morse, att i vissa avseenden har vi det på ett sätt som inte ens småbarnsföräldrar har det.... Igår kväll t ex, så hade vi alla sett fram emot att ha lite mys framför TV:n och melodifestivalen. Mannen hämtade kinamat som vi skulle äta av. Men vi var så pass förutseende så vi dukade inte fram allt vid TV-soffan utan vi plockade på oss maten i köket och satte oss i soffan sen. Detta för att vi ev. inte skulle behöva torka upp nåt sånt på golvet sen. Visst, allt gick bra - vi hann äta och dricka och duka av det som var. Men jag hade lite vin kvar i glaset och efter en stund åkte naturligtvis det ut över bordet m m. Alla vet väl hur kul det är med rödvin på både duk och matta.....

Japp, det var gårdagen det. I morse fick vi plocka glassplitter över hela köksgolvet.... suck! Men det tillhör vardagen i såna här perioder av instabilitet och det är värst när det är helg och vi alla tre är hemma. Att han kastade detta glas berodde på att katterna hade ett vilt slagsmål där den ena katten kved lite emellanåt. Jag skulle precis ta och göra något åt situationen eftersom jag kände att det kanske började närma sig gränsen för vad Turbo tål - men jag hann bara tänka tanken så ven glaset i luften med en väldig fart. OBS! Katterna var inte i närheten av glaset och splittret, ifall någon undrar :).

 

Jag vill absolut inte gnälla - det är inte min tanke - men jag vill förmedla hur det är att leva med dessa diagnoser. Vi är vana och ganska härdade även om det naturligtvis inte är roligt att torka vin i TV-rummet eller städa upp efter krossat glas i köket. Turbo är 15 år nu och efter alla dessa år har man blivit ganska van.... samtidigt som man längtar efter lugn och ro. Och att få äta frukost tillsammans utan att det ska bli oroligt - ja, det hade inte heller varit fel. Som det är nu på helgerna så äter den ena av mannen eller mig först och sen när den andra ätit färdigt så får nästa äta. Vi kan inte äta frukost samtidigt för då får man garanterat leta reda på maten på golvet sen..... Bättre att den ena assisterar Turbo under tiden som den andra äter, men jag kan meddela att den som är assistent på morgonen har det fullt upp! 

Detta som hänt både igår kväll och i morse var egentligen inga utbrott, eller jo det var det, men inga stora. Det var bara för ögonblicket och sen var det över. Detta var ett sätt för Turbo att förmedla att något inte är bra. I morse var det katterna som lät lite för mycket och det där med vinglaset berodde nog på allmän obalans i kombination med kvällströtthet. Så enkelt är det!

Sånt här kan naturligtvis tära på oss vuxna. Men jag får säga att vi ändå är lyckligt lottade eftersom både mannen och jag har samma syn på sonen och hans diagnoser. Vi är båda två väl insatta i att det enda som hjälper är att anpassa så mycket som möjligt efter Turbos behov och sätta sina egna intressen och behov i bakgrunden. Så måste det bli om vi ska orka hyfsat iaf. Sen känns det att det blir tyngre nu när det är färre helger som vi har avlastning på i o m ändringen av korttidsschemat, för det är ändå helgerna som är jobbigast. Men det är bara att vänja sig och göra så gott vi kan.

Go´kväll på mina läsare därute nånstans, kram på er alla ♥

Extra tuff dag!

Här blir det inget glatt inlägg idag utan jag tillägnar detta inlägg en vän i diagnoslandet som har det svårt och extra tufft idag. Idag är det ett år sen hennes då 22-årige son valde att avsluta sitt liv. Det finns inga ord att beskriva denna traumatiska händelse med! Man kan bara ana vad en mamma går igenom i en sån situation, något av det värsta som kan hända en förälder.... Många extra tankar och kramar går till henne och de övriga nära idag. ♥ ♥ ♥

Djupa tankar och känslor

Morgonen idag flöt på, men inte mer. Turbo var inte på nåt topphumör, men det var heller inte botten. Jag vet inte om det var nån gammal trötthet som satt kvar i honom sen igår då han var märkbart trött. När han kom hem efter skolan kändes han bättre och ganska lugn. Skönt det!

På lunchen idag passade jag på att bjuda ut en vän från diagnoslandet! Jag lovade henne för många månader sen att när hon lyckats med en viss bedrift så skulle jag bjuda henne på lunch. Den bedriften klarade hon nån gång i november tror jag..... Hmm... inte förrän nu fick vi ihop det.... men så är det när man lever i familjer med diagnoser. Det är inte alltid så lätt att komma loss och ha orken och tiden. Men nu så! Det var riktigt trevligt, men tiden gick alldeles för fort....

Här hemma har allt löpt på ganska bra idag. Turbo kändes som sagt rätt lugn när han kom hem från skolan, sen har assistent Nisse varit här några timmar också. Det lät ganska avslappnat mellan dem idag och jag tror de hade trevligt. I samband med assisterandet så har jag en nyhet att berätta som assistansbolaget hjälpt till med, men den nyheten sparar jag på ett tag....


Den här veckan har vi varit lite försiktiga med Turbo eftersom vi inte vet riktigt vad som rör sig inom honom just nu. Jag tänker speciellt på detta att han inte vill sova i sin egen säng m m. Jag hoppas jag kan få tillfälle att nå honom med lite ritprat i helgen eftersom vi är hemma allihop då.

På tal om att inte veta vad som rör sig inom honom - ibland kommer det nån liten tanke från honom som gör att man förstår att det måste snurra en hel del funderingar i honom iaf. Igår frågade han t ex om han kommer att få ett eget rum eller egna lokaler på gymnasiet också, precis som han har nu (går i 8:de klass nu). Uppenbarligen trivs han bäst med detta upplägg. Skönt att höra att han inte saknar en riktig klass. Han har i dagsläget helt och hållet enskild undervisning och det är så han fungerar bäst - ensam med en vuxen.

Hur det går med gymnasiet vet vi ingenting om, men jag passade på att känna Turbo på pulsen lite. Jag frågade om han bestämt sig för vad han vill bli.... en otroligt dum fråga, tyckte Turbo! Jo, jag visste väl det, men ville ändå på nåt sätt få det bekräftat ordentligt. Och han vill gå i sin brors fotspår och bli spelprogrammerare. Vägen dit är lång - väldigt lång, men i dagsläget är han otroligt bestämd på den punkten.

Igår växlade jag några ord med läraren Palle som är lite förundrad över hur Turbo fungerar. Och visst är det lite speciellt med det upplägg de har på resursskolan. Palle sa att det en vanlig klass hinner göra på ca 15 vanliga lektioner tar kanske 50 minuter för Turbo att genomföra och klara av! Då går det undan! Men det är stor skillnad på att ha en hel skolklass för en enda lärare, mot att ha en enda elev. Denna enda elev har ju ingen som helst väntetid på att läraren ska ha tid med just honom, som det ofta blir i en vanlig klass.

Åh, jag måste bara berätta!! Igår fick vi klarhet helt och hållet att våra planer inför en helg om ett par veckor går i lås om inget oförutsett inträffar. Jag och mannen är lite upptagna både lördagen och söndagen men Turbo är inte på korttids utan det är en vanlig hemmahelg. Vi får naturligtvis lösa det med att vi delar på oss, mannen och jag om vi inte hittar en annan lösning. Men, nu har vi fixat det. Turbos storebror Charlie tar ut semesterdag från sitt jobb och kommer hit och tar hand om Turbo hela lördagen. När Charlie åker hem på söndagen så kommer assistent Kent hit och tar Turbo. Detta blir ju en helt underbar kanonhelg för Turbo!! Två favoritkillar omkring sig i två dygn.... oj, oj!!

Jag berättade detta för Turbo i går kväll med hjälp av bilder och veckoschemat och jag var lite spänd över hur han skulle reagera. Ja, att han skulle bli överlycklig visste jag ju, men hur han skulle hantera lyckan - det visste jag inte. Direkt som han fick reda på det roliga så vände han ryggen mot mig och drog täcket över huvudet och sa att han skulle sova! Sen sjönk det in hos honom och efter nån minut så ville han prata om det. Sen var det bara glada miner. Ganska intressant, men ändå en gåta, hur Turbo hanterar sina känslor - både glada och tråkiga saker.

Nu hoppas jag på en fin fredagsmorgon och jag hoppas naturligtvis att ni alla får det.
(För den som väntar svar på en fråga som kom i kommentaren för några dagar sen, så har jag inte glömt den utan det kommer vid tillfälle.)

Kramar om er alla ♥

Lite stelt

I morse hade vi en underbar morgon, jag och Turbo! Han var på så väldigt gott humör så det var bara för mig att tacka och ta emot. Solen sken både ute och inne och jag var mer än glad. När man får en så där fin och bra morgon där allt flyter på, så har man ett leende på läpparna hela dan sen :) Härligt!

När jag hämtade Turbo lite efter kl 16, efter skola och fritidstid så möttes jag av en kille som inte var lika avslappnad. Lite spänt i ansiktet var det allt och inte lika sprudlande som han brukar. I kontaktboken stod det att han verkat lite trött på dan. Dessutom var det ett nytt moment när jag hämtade idag eftersom det var första gången korttidspersonalen Otto lämnade över Turbo till mig. Bara en sån sak spelar stor roll för Turbo då det inte är det invanda. Otto har ju tagit över efter Mt nyligen så det tar säkert ett tag innan Turbo vant sig vid detta också.

Sen hade vi bråttom hem för assistent Kent skulle komma och assistera Turbo i em och i kväll. Det fungerade utmärkt även om jag märkte på Turbo, speciellt när Kent skulle åka, att han var lite labil. Kanske var det tröttheten som tog överhanden... Jag hoppas att det var det så det inte beror på att något har funnits med Turbo hela dagen och stört honom.

Nu hoppas jag han sover gott i natt och att vi får en lika fin morgon igen som det var i morse. Då skulle jag bli gladare än gladast!

Lite mer tankar hade jag faktiskt att förmedla till er läsare i kväll, men jag sparar dem tills i morgon eftersom klockan rusat iväg alldeles för mycket. Jag måste försöka vårda mitt behov av sömn så jag får de krafter som så väl behövs. Så godnatt på er allesammans. "Ses" i morrn - kram ♥