En vanlig fredag

Oj, vad tiden springer iväg! Har varit och är lite mycket nu och jag har svårt att hinna med. Nu har vi en helg framför oss då vi har Turbo hemma så det blir iaf inte att vi ska jaga iväg nånstans. Men jag och mannen är i full gång med att planera nästa helg ;) Det blir lite blandad konfekt som det ser ut nu, men vi ska väl försöka få lite vila också... om vi hinner... ;)

Turbo har haft en bra skolvecka, lugnt och skönt förutom ett utbrott i mitten på veckan. Läraren hade berättat att han kommer att få lite längre skoldagar framöver och det var väl inte så populärt.... Anledningen är att man tidigare har kortat ner dagarna alldeles för mycket och det funkar inte för en 7:e-klassare om man ska hänga med i kursplanen vilket Turbo har kapacitet att göra. Han går faktiskt färre timmar detta läsår än han gjorde i 6:an! Vet inte när det kommer att träda i kraft, men bara Turbo kommer in i det så är det säkert inga problem.

Som sagt, nu ligger en helg framför oss och det blir till att försöka få lite gjort på hemmaplan. Mannen har fixat så han har att göra iaf! I fredags när Turbo var på korttids rev han halva altanen på baksidan av huset, den hade liksom gjort sitt :).

Nu gäller det att få ordning där också.... Vi får väl se om han fixar det ;) Tyvärr blev det ju lite kallare väder än det som varit nu några dygn, men bara det är uppehåll så ska det väl gå.

Fick en liten härlig kommentar häromdagen då jag beskrev hur fina personalkillar vi haft omkring Turbo de senaste åren! Finns det bara såna här killar i våra trakter?? Jaa, det kan man undra ;) Frågeställaren har iaf inte sett till dem hos sig.... Mycket ligger nog hos cheferna också. Vissa chefer ser behovet av anpassning på många olika plan, bl a vilken typ av personal som passar individerna. Finns det inte sån personal att tillgå redan i kommunen så får man handplocka så brukaren mår bra. Men jag har förstått att man inte gör så överallt... sorgligt att man inte vill se till brukarens bästa.

Nu ska jag snart ta bussen hem från jobbet, sen väntar lite fredagsmys hoppas jag. På eftermiddagen tog jag mig en lite längre paus än jag brukar göra. Blev nämligen bjuden på en fika hos en vän som också har ett barn med diagnoser. Vi har träffats via bloggandet och sen visade det sig att vi bor i samma kommun!! Idag fick jag träffa hennes söta kille som älskar att gunga!

Må nu så gott allesammans som kikar in här och var rädda om varann ♥ Kram ♥

PS. Tack för komplimangerna för mina bilder!! Blir så glad varje gång ♥

Nya skoltag för Turbo!

Nu så får jag väl försöka mig på ett riktigt inlägg här. ☺
Måndag och tisdag denna veckan har Turbo varit mycket harmonisk efter skoltid. Det märks att han känner sig trygg på skolan igen och att han trivs. Skönt så långt.

Spännande var det igår att träffa en del av personalen på ett möte på skolan. Rektorn hade fått förhinder så hon kunde inte vara med så det blev jag och läraren Nk och en av de nya i personalen som var med.
Nk kom med ett förslag som jag tyckte lät superbra för Turbos del! Nk vill ha hela sitt fokus på Turbo så får den andra läraren ansvara för de andra två eleverna. Det kanske låter lite konstigt, men de här tre eleverna som har liknande diagnoser har väldigt olika behov och fungerar ganska olika. Nu har Nk insett att Turbo fungerar bäst om han har ensamundervisning med en och samma vuxen som finns hos honom mesta delen av tiden. Och det är ju så det har varit de senaste åren i hans förra skola och det hade inte kunnat bli bättre!

Under mötet igår gick vi också igenom en del praktiska saker i olika ämnen som skulle ha fixats av rektorn, men som inte är gjort.... Jag är väl inte förvånad.... Nu kommer Nk att ta tag i det själv och ordna fram lösningar. Det är inte hans jobb egentligen men om det inte ordnar sig så förstör man för Turbo och det tycker han inte är rätt. En eloge till en sån lärare som vill göra det bästa för eleven!

MEN, någon kanske undrar hur det blir när Nk är borta av nån anledning?? Efter påsk är det tänkt att C kommer tillbaka. Hon är en av den ursprungliga personalen på skolan. Hon håller nu på att slussa ut en elev från resursskolan och det är meningen att det ska vara klart efter påsklovet. Henne känner Turbo sen förra terminen så hon kommer att få vara första reserv. Sen tror jag att en av de nya (S) kommer att kunna fungera som tredje reserv. Hon slussas nu in hos Turbo genom att de gör lite trevliga rastaktiviteter tillsammans, då märker han inte av det nåt speciellt utan rätt vad det är så känner han sig trygg med henne också.
Jag tror iaf att detta upplägget kommer att bli jättebra framöver.

Nu ser vi framåt igen och det är tur att det finns lärare som orkar kämpa vidare så det i slutändan blir ganska bra, trots allt. Nk hade ju kunnat luta sig tillbaka och gjort sitt jobb och struntat i att hitta lösningar som eg. rektorn ska hitta. Som sagt - en eloge till såna lärare! Och nu hoppas jag att det är slut på personalturbulensen som varit...

Nu kvällsbestyr innan sängen sent omsider väntar ☺ Kram, kram ♥

Återkommer med rapport

Nej vet ni vad! Jag avvaktar med att redogöra för dagens skolmöte tills i morgon. Började skriva men tröttheten tog överhanden här.... Kan säga så mycket som att det känns som det kommer att bli bättre framöver för Turbo på skolan nu..... Återkommer!

Delar med mig av ett vårtecken så länge som jag fotade idag. Kramar om er alla ♥

Tänker tillbaka och framåt

Så skönt det var med korttidshelg! Det kändes som vi behövde den här helgen för att bara ta hand om varandra, mannen och jag. De två senaste veckorna då Turbo varit hemma så mycket från skolan, har nog varit aningen påfrestande känner jag. Man måste hela tiden försöka vara på topp, ligga steget före m m, och det tär på en samtidigt som jag ska försöka sköta mitt andra jobb! Emellanåt behöver man dagar då man inte behöver ta den hänsynen som krävs i ett sånt här hem. Vi uppskattar verkligen att ha den här avlastningen!

Jag och mannen kom att tänka tillbaka på lite personal som varit runt Turbo genom åren... En kille vi aldrig glömmer var en kille i 20-årsåldern, han var helt fantastisk på att hantera sonen. Jag tror vi hade honom som kontaktperson eller vad det kallades. Det var iaf en person som tog med sig Turbo ut på aktiviteter en gång i veckan - tror vi hade beviljat 10 timmar/mån. En av gångerna när han kom för att hämta Turbo så hade något inträffat och han var sur, arg och tvär och vägrade åka iväg... Jag berättade det för den här killen och sa att de får nog vara hemma i stället... Killen satte sig med Turbo en stund och efter fem minuter hade han vänt sonens humör från halvt utbrott och sur till att vara glad och med på noterna. Han var som klippt och skuren för att jobba inom korttidsverksamheten men han gick på högskola och tyvärr utbildade han sig till nåt helt annat och flyttade långt härifrån :(

Mosshjärta :)

Men vi har ju haft en otrolig tur som haft fler fina killar omkring Turbo, speciellt de senaste 1,5 - 2 åren. E och T har jobbat mycket fint med Turbo så när E slutade blev det naturligtvis en stor förlust och man började fundera hur det skulle lösa sig framöver. Vi vet ju hur svårt det kan vara att skola in nån ny på Turbo.... Men nu har alltså ytterligare en - som vi tror - fin kille vaskats fram för honom!  

Jag var väldigt spänd över att möta Turbo igår när vi skulle hämta hem honom från korttids. T hade jobbat första dygnet och den nya Mt sista dygnet. Men Turbo var glad och Mt verkade precis lika nöjd! Härligt med en bra start, det blir alltid jobbigt om det blir en fnurra i början. Det tar sån tid att jobba bort det. Det behövs bara en liten miss eller nåt litet som Turbo hakar upp sig på, så är inte den personalen värd vatten för lång tid framöver sen.... Nu verkar det som att Turbo accepterat Mt direkt, det betyder att kemin antagligen stämmer mellan dem annars är det ganska kört och det resulterar i utbrott från Turbos sida. Jag njuter och tycker det är helt underbart att få hem en harmonisk och glad kille efter en korttidshelg och speciellt när det varit ny personal!

Det är så skönt att vi i vår kommun har en korttidsverksamhet som fungerar och tyvärr vet jag att det inte är så på alla ställen... Det behövs (som vi har här) en korttidschef som ser behoven för varje individ och ordnar det efter det! Det är svårt att beskriva i ord hur det känns att ha en son som längtar till korttids, men det känns helt underbart... vi har ju haft betydligt sämre tider då det var sparkar, slag och gråt när han skulle lämnas och även hämtas. Där fick jag som mamma verkligen sätta på mig skygglappar och skärma av mina känslor. Man var (och är) ju tvungen att ha avlastning om man inte ska gå under, man vill ju orka med vardagen på ett bra sätt.

Det var lite om detta... Nu laddar jag inför ett möte på skolan i morgon. Turbo hade fått hem en hel packe med papper jag ska kolla igenom för att vi ska kunna lägga upp en bra plan för honom. Läraren Nk har verkligen tagit tag i situationen med Turbo nu och planerar framåt.... Hoppas han fått klartecken från rektorn med det upplägg han tänkt sig... isf tror jag det kommer bli bättre fr o m nu, för då kommer vi att köra vårt eget lilla race i fortsättningen ;). Vi får se vad jag får veta i morgon! Det blir spännande!

Kram på er alla därute ♥ ♥ ♥

Fullt ös!

Här har vi korttidshelg och det innebär förstås fullt ös för mannen och mig... Mannen sa häromdan att det snart är läge för en sån där "göra-ingenting-helg" :). Vi får väl se när vi ska ha tid med det, men det är nödvändigt ibland att ta det lite lugnare när tempot är högt nästan jämnt.

Igår kväll var vi uppe och såg på film lite för länge på kvällen - men det var så spännande så vi kunde inte sluta ;)  Och det var så avkopplande att sitta i lugn och ro och titta, att inte ha något annat än sig själv att passa upp på. Eftersom vi kom i säng för sent i går kväll så var det lite segt att komma upp i morse, men vi var tvungna till det då vi hade en tid att passa. Iväg efter frukost och träffa lite vänner och vi har hunnit med både det ena och det andra. Bl a packade vi fikakorgen för lite picknick, men den som la sig i den innan vi hann packa ner nåt det var förstås Oswald ☺

Vi hann också äta middag ute på dan.

Något som jag och mannen satsade stenhårt på att hinna med under dagen var en skogspromenad. Idag blev det en jobbigare variant. Vi gick 8 km i kuperad skogsterräng och blev helt slut av det, men det är väl meningen också ;)

Njutbart och avkopplande var det iaf i skogen även om det var en ansträngande och utpumpande promenad. Det rensar hjärnan rätt bra iaf och det behövs!

Nu är bastun uppvärmd och de blir lite bastumys med mannens goda tillbehör.

Jag önskar er alla en trevlig lördagskväll ♥

Förändringar på korttids

Skola igår, ingen skola idag! Varannan dag och jag är så trött på att pussla med tider och att inte få ha det normalt.... Men, men, sånt är livet just nu. Idag kändes det lite jobbigt att ha Turbo hemma - städerskan skulle komma på morgonen och det är alltid lite svårt om han är hemma då. Mannen tog med sig Turbo på en utflykt till stan i stället så slapp han bli störd här. Eftersom de skulle åka till stan föreslog jag att de kunde köpa en jacka till Turbo :) Mannen nappade direkt och sa att de kunde ju försöka och han förberedde Turbo noga igår kväll på hur dagen skulle se ut. Och det hade gått riktigt bra i affären - Turbo hade varit jätteduktig och provat tre jackor. Han fick välja själv och han valde väl inte den jag kanske skulle ha valt till honom... Men huvudsaken är ju att han trivs!

Här kom de förbi mig på jobbet och visade upp jackan. Turbo ville ha en blå för då matchade det hans nya skor som jag köpte förra veckan :) Så nu kan våren komma på allvar!

Som sagt, det har inte varit nån ordning på mina arbetstider de senaste två veckorna. Nu fick jag jobba hela dan idag som jag brukar eftersom mannen tog Turbo på förmiddagen och åkte iväg. Men igår när Turbo var i skolan, skulle jag naturligtvis ha behövt åka till jobbet. Men då var jag i stort behov av att vara hemma ensam, ge järnet med sånt som behövs på hemmaplan, komma nån vart med det.... jag har ju visserligen varit hemma mycket det sista, men då har jag varit hemma med Turbo och är assistent åt honom och då får jag inte så mycket gjort för egen del. Jag hoppas det blir lite bättre ordning framöver.

På tal om bättre ordning så sker det fr o m denna helgen en förändring på korttids för Turbos del! Ända sen i november när E slutade på korttids så har det varit lite jobbigt och svårt med att få struktur på Turbos helger. Det har ändå lyckats ganska bra att få ihop kända ansikten för honom, men nu har det ordnat sig permanent. T fortsätter som vanligt och i stället för E kommer nu en kille som vi kallar Mt att ta över. Han har jobbat ett dygn med Turbo för några månader sen och de har träffats nån gång på resursskolan i början, tror jag. På något sätt har jag hoppats på att det skulle bli Mt som tar över efter E, men det har sett mörkt ut tills nu. Han har varit upptagen med annat barn, men nu blev det möjligt att få loss honom till Turbos fördel.

;)

Nu håller jag tummarna för att denna helgen ska flyta på utan missöden för deras del så de får en god start på fortsatta samarbetet. Jag tror detta kan komma att bli lyckat. Känner inte Mt egentligen, men det vi har hört om honom så låter det som ett bra drag för Turbo. Vi har ju haft en period på ca 1, 5 år då det fungerat hur bra som helst på korttids med T och E - aldrig några problem - och nu hoppas vi på att det kommer bli lika bra med T och Mt i fortsättningen. Spännande att se hur Turbo är när vi möts på söndag när vi hämtar honom på korttids!

Nu är det dags för lite fredagsmys för mannen och mig. Jag tog mig en långpromenad hem från jobbet ikväll så nu kan jag slappa med gott samvete resten av kvällen :) Kram på er och jag önskar er en trevlig avslutning på fredagen ♥

Förklaring behövs

En mellandag har det varit idag - skola mellan två "lediga" dagar. Ingen skola igår pga brist på känd personal för Turbo. I morgon stänger skolan helt pga att det över lag finns för lite personal... rektorn ringde och meddelade detta. Det är nog första gången de övriga eleverna också blir hemma, annars tror jag att det bara är Turbo som blivit drabbad då han är extra känslig och behöver ha personer omkring sig som han känner till och som vet hur han fungerar. Diskuterade igenom problemet med rektorn idag - för detta är INTE acceptabelt - och det ska väl förhoppningsvis lösa sig och bli bättre efter påsklovet.

Det är nog på sin plats att jag förklarar lite varför det har blivit så här och hur det ligger till. Det är naturligtvis skolplikt och vi har kunnat sätta press på rektorn att fixa vikarier. Men nu är det så att Turbo måste ha någon som känner honom och han måste känna sig trygg med sin personal, annars går det åt skogen rejält. Det resulterar i en massa utbrott och han mår verkligen inte bra, hela han försätts i oro. Både han, personalen och vi föräldrar blir lidande av ett sånt scenario. Då mår alla parter bäst av att han blir hemma.

Isen ligger fortfarande tjock på vissa ställen

Att det blivit så få som kan ha hand om Turbo på skolan finns det också förklaring till. När skolan startade i augusti så anställdes det fyra personer. Alla dessa fyra personer överraskades av hur tufft jobbet på resursskolan var - jag har hela tiden hävdat att detta är en skolas tuffaste jobb! En av de fyra gick in i väggen efter en termin, en annan sa upp sig efter drygt en termin. Kvar finns då två personal varav den ena är med en av eleverna i annan skolverksamhet eftersom eleven ska slussas ut från resursskolan. Kvar finns då endast en personal som är van med Turbo och det är läraren Nk.

Vårblomma

Olyckliga omständigheter har alltså gjort att det finns få personer att tillgå för Turbos del. Det har anställts vikarier men ingen av dem har lärt känna Turbo tillräckligt än. En av de första vikarier som kom... där blev det fel mellan henne och Turbo från början och det verkar som att deras kemi inte stämmer med varann. Så tyvärr gick inte det. Men nu verkar det som att efter påsklovet så kommer den person tillbaka som slussar ut en av eleverna, då ska det projektet vara avklarat. Då ska det alltså finnas två personer som kan hantera Turbo. Dessutom har det börjat en ny person som ska slussas in successivt med honom. Då finns det tre att tillgå och då ska det väl fungera, hoppas vi.

Det var lite förklaring om skolsituationen... svårt att förstå om man jämför med "standardelever".... men här är det autism inblandat och då blir det skillnad i hanterandet....

Skoldagen idag var väl lite si och så.... Det hade nog fungerat bra fram till lunch, men sen blev Turbo för trött. Jag hade förvarnat Nk att han kunde vara det idag. Det blev helt fel vid läggdags igår kväll här. Inget utbrott blev det av det hela - vi gjorde allt för att slippa det. Men klockan drog iväg alldeles för långt innan han kom i säng och det straffar sig dan efter. Vi hade ett sånt där låst läge så det gick inte att få i säng honom tidigare utan ett riktigt stort utbrott isf och det ville vi verkligen inte ha. Läge för lite bilder och seriesamtal om den situationen, tror jag det får bli framöver sen...

Nu satsar vi på en icke-skola-dag i morgon igen då... suuuuck!! Go´natten på er ♥

Remiss till experter på Sahlgrenska....

Detta blev ju en spännande dag! Turbo blev hemma pga att det inte fanns nån lämplig personal till honom på resursskolan idag. Hans lärare Nk var ju hemma med sjukt barn idag. Under dagen fick jag sms av honom att även den andra sonen insjuknat så därför blir han hemma på fredag också.... Stor suck!! Ja, jag suckar inte för att Nk är hemma och vårdar sina barn för det ska man absolut göra. Jag suckar över hela situationen som blivit, att det inte finns tillräckligt med personal på skolan som i dagsläget klarar av att ta hand om min son :( Det är ju ohållbart att han ska få in den vanan att man får vara hemma hur som helst, till slut kanske han inte vill gå iväg alls är jag rädd för. Han som alltid har sett skolan som en "lag", dit går man bara (om man nu inte är sjuk förstås). Jag hoppas att han även fortsättningsvis kan ha den synen på skolan..... Jag ringde iaf och påtalade problemet återigen för rektorn.....

Mannen löste av mig här hemma vid 11-tiden så jag fick åka och jobba lite. Jag hade bl a ett besök som jag var tvungen att ta hand om och sen måste löner göras i ordning. Efter ett par timmar var det dags för mig att åka hem igen och mannen fick åka till jobbet för sitt andra pass för dagen. Pust, vilket pusslande det blir! Är väl lite less på detta nu eftersom det gick bort så mycket jobbtid för mig förra veckan också då Turbo var sjuk. Men, men, sånt är läget just nu och det är bara att finna sig i.

Mannen och Turbo hade åkt till korvmojen och ätit lunch mitt på dan :) Det händer inte ofta men mannen tyckte det var läge för en liten överraskning för grabben. Jag tror han gillade det :)

Speglingar i vattendroppe

Helt oförväntat fick jag telefonsamtal från Turbos läkare på habiliteringen. Igår hade jag ringt till sjuksköterskan där, som jag alltid brukar göra för att jag behövde påfyllning av medicin till Turbo. Läkaren ringde upp och kollade läget idag. Hon är mycket mån om sina patienter och intresserar sig för dem och hon vill verkligen att det ska bli så bra som möjligt. Turbo har varit väldigt svårmedicinerad ända från början, men med hennes hjälp så har vi kommit ganska långt och fått till en ganska så vettig medicinkombination för hans del. (Han kombinerar tre olika sorter just nu.) Hon gav också lite tips på alternativ som kan bli aktuella framöver om inte dagens medicinkombination fungerar längre i o m att Turbo växer och blir större.

Läkaren tog också upp en annan sak som vi ventilerade en stund. Turbo har inte bara de två diagnoserna autism och ADHD, utan han har även diagnosen XYY-syndrom och inversion på kromosom 11. Jag minns inte exakt när vi fick reda på detta, men det kan vara bortåt sju år sen. Turbo var isf sju år då. Läkaren som vi hade då, ville inte att vi skulle forska vidare i detta eftersom det som fanns att tillgå inte var nån trevlig läsning. Det finns mycket lite forskning på vad det innebär att ha XYY-syndrom, därför är det ingen av de  läkare vi har träffat som brytt sig om den diagnosen. Den läkare vi har nu vill ta tag i detta så vi får den allra bästa hjälpen för Turbo - hon tänker på hans framtid. Därför kommer hon att skicka en remiss till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där de har en specialistavdelning för klinisk genetik.

Oswald i vårsolen

Där kan vi förhoppningsvis få svar från experter vad diagnosen innebär och hur vi ska kunna hjälpa Turbo i framtiden. Här kom vi också in på detta med KBT (igen....) och jag ställde mig frågande till varför det inte händer något hos psykologen på hab, som dessutom är specialutbildad inom området. Tror nog hon får sig en blänkare från läkaren.... Det känns ju som att tiden bara går och inget blir gjort. Vi fick ändå stort förtroende för psykologen och jag tror fortfarande på henne.... Får väl se om hon ringer vilken dag som helst kanske...

Så är läget just nu och i morgon satsar vi på skola och hur fredagen ser ut vet vi inte än.... troligtvis blir det väl en hemmadag igen då.... :( Suckar lite igen..... Men kram på er alla fina läsare ♥

Personalstrul igen!!! :(

Turbo var hemma onsdag - fredag förra veckan pga att han var sjuk. Igår och idag var han i skolan och allt har gått bra. MEN i morgon blir det ingen skola för honom!! Finns ingen van personal som kan ta hand om honom... Läraren Nk måste vara hemma och Vab:a och någon reserv finns inte att tillgå just nu. De försökte köpa T från korttids i morgon, men han är på utbildning hela dan så det gick tyvärr inte. Nk försökte prata med Turbo om inte en av de relativt nya på skolan kunde vara med honom, men han satte sig på tvären. Och det är nog ingen idé att försöka eftersom han tydligen inte känner sig tillräckligt trygg med henne än. Skulle vi testa ändå så kan deras broar vara brända för all framtid sen, och det vore ju synd. Bättre att skynda långsamt så Turbo känner att det funkar mellan dem sen. Så därför får han vara hemma i morgon då.... Ingen bra lösning, men vad gör man??

Skogsfynd :)

Den stackars läraren får dåligt samvete för att han stannar hemma i morgon med sin sjuka son. Men jag har full förståelse för detta. Problemet är ju att det inte finns nån back-up! Det blir väldigt sårbart när det bara finns en enda person som kan ta Turbo. Nu jobbas det på en lösning men den dröjer några veckor till, sen hoppas jag att det ska fungera. Det är verkligen inte acceptabelt att ha det så här på en skola, och speciellt inte på en resursskola!

Den här situationen uppstod aldrig på Turbos förra skola. Där fanns det två stycken assistenter som kunde ha hand om honom. Om båda dessa var borta av nån anledning så ryckte läraren in som assistent och de fixade en vikarie till lärarposten i stället. Suveränt bra fungerade det. Men återigen så hänger mycket på att en rektor löser problem snabbt och smidigt och med full förståelse för situationen. Jag vidhåller fortfarande att en skola blir bra först när det finns en rektor som är kompetent för uppgiften och som dessutom är handlingskraftig. Är man inte det så går inte skolan framåt och förbättras inte på de sätt som är nödvändigt. Vi har god kontakt nu med läraren Nk och tillsammans får vi se framåt och försöka göra det bästa av hela situationen. Som sagt - det ska bli väldigt spännande att få träffa personalen nästa vecka då vi ska ha möte med dem! Tror att rektorn ska vara med också....

♥

Ny personal

Första skoldagen på en hel vecka har vi klarat av idag. Turbo kom väl upp ganska hyfsat i morse även om han var trött. Lite seg i starten var han och till slut tyckte han att jag stressade honom (även om jag försökte ta det lugnt med honom). Där åkte müslin all världens väg! Som tur var hann jag rädda yoghurttallriken, det är ju värre att torka upp yoghurt än att sopa upp müsli ;)

Det blev iaf inget långvarigt utbrott av det hela. Det är en jättesvår balansgång att veta att man inte säger en endaste mening för mycket.... Ja, ja, han kom iväg med taxin på bra humör iaf och det var ju det viktigaste.

Jag hade förvarnat läraren Nk att det kan bli lite obalans hos Turbo i början eftersom han kanske kommit av sig med skolrutinerna. Men dagen har tydligen gått förvånansvärt bra. De mjukstartade lite grand i morse och kände av läget, men de kom snart igång ordentligt med lektionerna.

Nu på eftermiddagen är han väldigt lugn och harmonisk! Detta trots att det varit ett nytt ansikte på resursskolan idag. En ny lärare är anställd - en lärare som ska ersätta den läraren som gick in i den berömda väggen. Denna nya person ska visst ha erfarenhet av de diagnoser som eleverna har på resursskolan. Man får väl hoppas att det blir bra.
Nu är det inte tänkt att hon ska ha så mycket med Turbo att göra i inledningsskedet. Nk får väl ta hand om honom ett tag till eftersom han nyss gått igenom ett byte. Sen får den nya slussas in sakta och försikigt för Turbos del. Det är ju inte fel om båda lärarna kan lära känna honom och hantera honom lika bra.
Nästa vecka är det dags för ett nytt möte för oss föräldrar med personalen på skolan. Det ska bli väldigt intressant att få träffa dem igen för det har hänt en hel del sen sist.

Riktigt skönt var det att få en normal dag här igen, med tanke på förra veckan! Jag har fått jobbat som jag ska idag och nu på kvällen kom jag också ut på en entimmes stavgångspromenad. Känner att jag mår bra av dessa promenader så jag får försöka komma ut regelbundet. Det rensar hjärnan samtidigt som jag kommer ifrån lite och får lite motion. Men idag blåste det snålt så det gällde att hålla i mössan - eller dra ner den över ögonen ;)

Go´kväll på er därute och kramisar till er ♥

Tankat välbehövlig energi

Nu är helgen slut. Jag har kunnat tanka lite ny energi under helgen och det behövdes verkligen efter den här veckan som gått när Turbo har mått dåligt. Kände mig faktiskt helt dränerad efter de här dagarna....

I morse kom väl utbrottet från Turbo om det saknade lördagsgodiset :( Han trodde det skulle finnas undangömt så han gick och letade efter det. Jag lovade att han skulle få LITE efter middagen iaf och så småningom lugnade han väl ner sig. Alltid tråkigt med utbrott på morgonen....

Jag har fått träffa lite vänner idag också (sa ju att helgen skulle vara MIN ;)) och sen har jag också jobbat en del. Mannen har fått sköta om Turbo så gott som hela dagen och jag har fått hämtat andan lite. Nu är jag redo för en ny vecka och jag hoppas den blir lite mer normal än veckan som varit. I morgon satsar vi på skola igen, men jag har förvarnat Nk om att det kan vara lite si och så med Turbo innan rutinerna sätter sig igen. Det är ju ändå en vecka sen han var i skolan....

Go´kväll på er och kram ♥

Pelle är död :(

Ytterligare motgångar för Turbo kom igår :( När jag var på jobbet igår så upptäckte mannen att vår 13 år gamla Pelle har dött!! Och vem är då Pelle, kanske ni undrar? Jo, det var en av våra två sköldpaddor.

Vi har haft båda sköldpaddorna nästan hela Turbos liv, han kommer inte ihåg något annat iaf. Så han blev väldigt ledsen när mannen berättade vad som hänt. Sköldisarna har alltid funnits i Turbos liv och nu är en borta :( En omställning förstås, men det går ju inte att göra något åt, bara att gå igenom. Men det är väldigt svårt att veta hur man ska hantera det med Turbo, han säger ju inte så mycket om hur han känner och vad han tänker... Jättesvårt kapitel! Han hade legat och gråtit en bra stund när han fått reda på det, men sen är det precis som att han skakar på sig och går vidare. Men man förstår ändå att det måste finnas en hel del tankar som rör sig inom honom.

Ytterligare en motgång som skulle komma idag för Turbo, var att det skulle bli en så gott som godisfri lördag. Inget lördagsgodis alltså!! Jag väntade mig utbrott pga det, men det har faktiskt gått bra. Vi förberedde honom på det igår, förklarade att vi måste vara försiktiga med hans mage som varit mycket, mycket illa däran.  På nåt konstigt sätt så förstod han det! Så utbrotten uteblev. Nu har nästan hela dan gått och han har bara ätit superlite sött idag. Magen måste igång med riktig mat först så vi ser att det funkar som det ska. De senaste dagarna har jag lyckats få honom att starta dagen med lite yoghurt som frukost. Det brukar han inte äta till frukost men det är ju en bra start iaf.

Som sagt, snart slut på den här dagen också. Jag har fått umgås med lite vänner medan mannen var hemma och skötte om Turbo. Sen hann jag också ut på en skogspromenad så jag fick rensa hjärnan och tanka lite nytt tålamod och ny energi.

Lämnade en liten lucka så mannen också fick komma ut på en liten runda också, men han valde cykel i stället för promenad :)

Nu till kvällen får vi försöka oss på lite myskväll alla tre och jag hoppas det ska gå bra. Grabben mår mycket bättre nu, men behöver ta ikapp lite och hämta krafter igen. Magåkomman har nog tagit hårt på honom....

Ha nu en kanonbra lördagskväll allesammans ♥ Kram på er ♥

Tålamodet slut

Igår var det synd om Turbo, han mådde ganska dåligt och han var trött på att vara sjuk och ha ont. Han orkade inte mycket heller, slog inte på datorn en enda gång på hela dan - ändå har han inte haft feber under hela tiden. Till på köpet kände jag att mitt tålamod började tryta rejält, kände att det går inte en enda dag till.... samtidigt behövde han ju mig hos sig,  han var som ett klister på mig. Som tur var ville Turbo titta på lite film och vi kunde ha lite soffmys mellan utbrotten.

Som mamma vill man ju finnas där för sitt barn när det mår dåligt, vara en trygg axel att luta sig emot. Men när allting omkring honom flyger och mycket går sönder så är det inte lätt med tålamodet - jag får ta ett extra andetag och säga inom mig "håll dig lugn, håll dig lugn, håll dig lugn".... På nåt sätt har det väl funkat, men jag kände fram emot eftermiddagen igår att nu räcker det snart. Samtidigt led jag sååå med honom, han var så less på sjukan.

Jag har ju tyvärr varit ensam mest hela tiden med Turbo denna veckan och att vara ensam med ett barn med autism som inte mår bra och som får utbrott pga det, det är tungt, det kräver sin man....  men nu är helgen MIN och mannen tar över markplanet. Det slumpar sig så ibland när mannen har fulltecknat, då får jag ta markplanet, men sen växlar det. Man får hjälpas åt så gott det går och pussla ihop det lite.

Nu har jag fått åka iväg och jobba lite. Mannen kom hem lite innan lunchtid och löste av mig. Vi möttes lite snabbt i dörren hemma, gav varann en snabb kram innan jag åkte. Jag hann också säga tre meningar - några förhållningsorder vad gäller mat och vatten för Turbo. Det är viktigt att han dricker ikapp nu... han har förlorat mycket vätska på de här dagarna! Det kändes skönt att komma iväg till jobbet igen, samtidigt kan man inte låta bli att sitta och sakna Turbo och undra hur han mår.... ♥ Nu har det vänt iaf så det är väl inte nån fara på taket egentligen. Undrar så vad detta var för elak sak han åkte på?? Det var riktigt elakt, inget att leka med. Men märkligt att ingen av oss andra blivit smittade.... iaf inte än!

Lite bekymrad var jag i morse över hur jag skulle få i Turbo medicinen. Det var intagandet av den igår som gjorde att han kräktes av reflexerna som blir. Kopplar han ihop det med medicinen så kan det vara kört sen.... Så jag tog sats, skojade och gjorde en liten berättelse i anslutning till tabletterna (tabletterna var osams med varann ;) ). Genast försvann han in i tabletternas värld och började skoja han också om hur osams de var ända nere i magen... Tur att han är lättledd in på nåt helt annat än verkligheten :) Det har man nytta av många gånger.

Det var det det! Innan jag avslutar för idag ska jag tillägga en sak som har med gårdagens inlägg att göra. Inlägget handlade ju om nyttan man har av att blogga. Jag glömde ju berätta om en vän till mig, som bloggar om liknande diagnoser som jag gör. Under ett möte de hade med skolledningen kom det fram att t o m skolchefen läste hennes blogg! Det gjorde att hon hade mjuknat och fått större förståelse för vilka behov som finns för eleven! En fantastisk vändning på den historien och det med hjälp av en blogg!

Ha nu en skön fredagskväll med mycket mys ♥ Kram ♥

Nyttan av bloggandet

I programmet "Efter tio" med Malou idag pratade man lite om bloggandets betydelse. Nu såg jag bara några minuter av programmet eftersom jag var ensam med Turbo och liksom hade annat att göra... ;) men det lilla jag såg väckte en del tankar om bloggandet. Malou intervjuade bl a Vimmelmamman - en storfräsare i bloggvärlden med mängder med läsare. Hon bloggar om sitt liv och då berör hon också sitt liv och sin kamp mot cancern som drabbade henne för några år sen. Hon blir friskförklarad i maj om inget annat inträffar innan dess.

Vimmelmamman berättar om en stor nytta hon haft av bloggen. I samband med cancern och behandlingen av den drabbades hon av någonting och detta någonting fick hon ingen hjälp med av de läkare hon hade stadig kontakt med. Däremot var det en annan läkare som läste hennes blogg och som tog kontakt med henne och hjälpte henne med åkomman. Knepiga vägar vissa saker kan ta, men den hjälpen hade hon iaf av bloggandet!

Malou intervjuade också en ganska känd kurator och författare om vilken nytta hon har haft av att läsa bloggar. Bl a så läste hon en av sina patienters bloggar och kunde därmed hjälpa sin patient på ett bättre och snabbare sätt. Hon tyckte att det enbart var positivt detta med bloggandet.

För min egen del kan jag säga att bloggandet hjälpt mig mycket. Jag känner mig inte längre ensam i min situation, jag har fått stöd och feedback från många. Jag har också fått flera vänner i samma sits och vi har kommit varandra nära tack vare bloggandet. ♥ I och med bloggandet känner jag mig också mera positiv till vardagen och den kamp man har där. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att det finns fler som kämpar och att det finns de som förstår hur det kan vara i Diagnoslandet.

En till nytta som jag vet att vi haft av min blogg är när jag till slut vågade släppa bloggadressen till den som var Turbos assistent i årskurs 4-6. Assistenten följde den och hade stor nytta av att i stort sett varje dag se hur Turbo mådde efter skoldagarna. Hon kunde av bloggen utläsa om något inte stämde eller blivit för mycket för honom och kunde då vidta åtgärder eller förändra saker så det inte upprepades.

Kanske är det dags för mig att avslöja bloggadressen till läraren på den nya resursskolan?? Jag har ännu inte vågat göra det, det är ändå som att läsa min dagbok och på nåt sätt vill man lära känna personalen lite innan man bjuder in dem till att läsa den. Om han nu inte redan har hittat den, men jag har inte fått den känslan iaf....

Det var lite grand om bloggandets betydelse och nytta.... Nu till en liten lägesrapport om hur vi har det här hemma.... Kan väl lugnt påstå att vi båda har tröttnat på den här tillvaron vi har just nu. Det är f n ganska synd om Turbo, det är inte lätt att förstå vad som händer med kroppen när det blir så här. I vår familj har vi varit ganska förskonade från magåkommor av det här slaget. Turbo har varit väldigt duktig de här dagarna trots allt, men nu tär det på honom och han gråter, blir arg och får utbrott när det tjorvar till sig. Han har inte heller så lätt att förstå vad man får äta eller vad man inte bör äta för att skona magen.

Dessutom är han helt omedicinerad idag, vilket inte är nån höjdare i sig. Men att ta medicinen i morse gick inget vidare då det retar en viss reflex i halsen, annars har inte det varit ett problem de här dagarna.... Men nu är dagen snart slut och det ser ut som vi tar oss igenom den ändå. Men fy vad less man blev på detta, det är ett passande och ett tröstande och ett enda försök att lugna Turbo. Det är en massa utbrott varje gång han är på toa - och det är många gånger på en dag.... Bara att försöka hålla god min, men man orkar inte ha tålamod hur länge som helst.... Återigen så hoppas jag på en förbättring i morgon....

Kramar ♥

Fortsatt dåligt

Här fortsätter vissa av oss att vara sjuka. Jag är bara trött, slut och sliten men Turbo är sjuk på riktigt. Vi planerade in alldeles för mycket i helgen som gick och det tog musten ur mig. Jag är så trött och orken tryter, men man får väl hosta igång sig igen så sakteliga :). Sen är det ingen avkoppling psykiskt sett att vara hemma med Turbo nu när han är dålig. Man får inte vila hjärnan nånting... Det är väl egentligen inte så hektiskt att vara hemma, men man får heller aldrig koppla av och/eller koncentrera sig på det man själv vill eller behöver.

Men, men, jag ska inte klaga - det finns de som har det värre och tids nog får jag väl vila mig jag också. Samtidigt är det rätt mysigt att rå om varandra så här några dagar. Men jag hade tänkt att Turbo skulle vara så gott som frisk idag, men det blev inte som jag tänkte. Nu hoppas jag han är radikalt mycket bättre i morgon annars vet jag inte.... Han har liksom inget hull att ta av, min lilla kille! Magen har varit ordentligt dålig i två dagar nu, så det lär bli en hemmadag i morgon också. Men jag fick iaf komma iväg en stund till jobbet ett par timmar på kvällen här. Mannen hade förstås besök inbokade både på förmiddagen och på eftermiddagen på jobbet annars hade vi kunnat lösa av varann mitt på dagen.

Det var inte riktigt populärt från Turbos sida när jag skulle åka till jobbet. När man är sjuk är mamma alltid bäst att ha omkring sig även om pappa duger annars. Men det vet alla som har barn att mamma är alltid mamma i ämliga situationer.... Men det gick nog ingen nöd på dem när jag var borta trots allt ;)

En tanke slog mig här - vad skulle hända om det inte går över utan Turbo behöver bli inlagd och undersökas ordentligt?? Hur mycket kan man förbereda, hur mycket kan man schemalägga och hur många som jobbar på sjukhuset känner han?? Inget av det skulle funka och, ja, det skulle verkligen bli en pärs! Vi har varit inlagda en gång och då var han kanske fyra år och som ett kvicksilver. Men han hade så ont i sitt ben så han kunde knappt röra sig och det var väl "räddningen" den gången. Men att lägga in honom när han är rörlig och hyfsat pigg - nej, det önskar man att man kommer att slippa!

Nä, vet ni vad, i morgon hoppas vi på tillfrisknande, eller hur?!

Kramisar till alla som vill ♥

Sjuk

Nu klättrar jag snart på väggarna av jobb-abstinens... eller iaf känns det som att jag är tvungen att åka till jobbet för att göra lite nytta snart. I fredags var jag ju hemma med Turbo för att han hade ont. Igår (månd) var jag och mannen till tandläkaren i grannstaden på förmiddagen medan Turbo var i skolan, så då gick min arbetstid bort. Idag (tisd) är det studiedag och jag har inte lyckats åstadkomma att någon annan kunde assistera här hemma så jag fick vackert vara hemma idag också.

Tur var väl det för Turbo har inte mått riktigt bra här idag. Han har sprungit på toaletten som aldrig förr. Vet inte om det är nån form av magsjuka eller om det beror på nåt annat... ingen aning faktiskt. Det är väl bara att avvakta och se, men i morgon blir det iaf ingen skola för hans del! Får väl se om jag och mannen kan dela på arbetsdagen lite. Kan vara skönt för mig att komma hemifrån lite också, dagen idag var väl ingen höjdare på förmiddagen även om den kunnat vara värre också för den delen. Men det berodde antagligen på att Turbo inte mådde bra som han var lite stökig, men det visste varken han eller jag då. Sen blev det lite lugnare och han har t o m sovit en stund på eftermiddagen.

Det var inte så värst mycket jag hade att komma med här idag, men jag lovade ju en "unik" bild och den ska ni få. En dimmig bild tagen i bastun i lördags, och observera att det sitter en katt på stolen till vänster om mig!

Oswald ville alltså frivilligt vara med oss inne i bastun! Helt galet, men sibiriska katter är otroligt sociala av sig. När han började visa sig intresserad av bastuaggregatet tog vi det säkra före det osäkra och skickade ut honom. Men sen var han med utanför bastun och fortsatte mysa efteråt.

Knaskatt! ;)

Allt från mig idag.... Kram på er ♥