Utpumpad

Tack för er respons på mitt förra inlägg. Sista ordet är inte sagt än angående problematiken på korttids och jag lär återkomma om det. Under tiden kommer en provisorisk lösning att börja i nästa vecka. Ska förklara för er när jag har svart på vitt att det blir som vi planerat. Turbo är fortfarande lyckligt ovetande om strulet.

Veckan har rullat på här och mötena har fortsatt. I onsdags kväll hade jag ett möte med "lillebror" igen. Det är intensivt nu... och ganska tufft med den "match" vi går. Det är både tårar, ilska, skratt, en hel del allvar, men även skämt inblandat annars överlever man inte. Som sagt, en tuff match, men jag är född envis och det är ett MÅSTE att vi ska lyckas, nåt annat finns inte på kartan.

Sen kom torsdagen och då strejkade min kropp helt och hållet. Det var längesen jag var så utpumpad som jag var då. Mötet tog hårt.... men det är inte konstigt, då vi avhandlade en hel del saker varav vissa var jobbigare än andra. Mentalt slut, kan jag säga!
Mannen har mer än väl godkänt detta "projekt", men valt att ställa sig lite på sidan om eftersom vi båda inser att jag är den som är lämpligast som drivande person här, tillsammans med "lillebror". Vi har kastat oss in i en grej där jag måste vara den drivande personen - helt och hållet emot min personlighet, så det är extra tufft för mig. Men nu finns ingen reträttväg utan vi måste fullfölja det vi påbörjat... eller jo, reträttvägar finns det väl alltid, men det skulle verkligen inte bli så bra i det här fallet.

Så kan det vara, men nya tag igår och efter att ha pratat igenom ytterligare en detalj med "lillebror" så kände jag att jag kunde lägga allt jobbigt åt sidan, iaf för stunden. Därmed kunde jag slappna av och kände mig efter hand piggare.

Mannen har varit bortrest i jobbet under ett par dygn, så vi har fått pussla lite här hemma. Jag blir lite strandsatt med Turbo när jag inte har någon bil. Det är nästan ett måste att ha bil tillgänglig när man har hand om Turbo. Det märks på honom också att han blir osäkrare vid såna tillfällen. Vi borde absolut ha två bilar för att minimera risken för utbrott hos honom. Det har hänt att bristen på tillgång på bil, har orsakat utbrott.

Nu är han iaf på korttids sen igår em. Igår kväll när jag kom hem från jobbet så kändes det sååå välbehövligt att huset var tomt, så vi slapp gå och spänna oss för vad som kunde hända och vad vi behövde rycka ut på. Dessa korttidsnätter är så välbehövliga för oss. Det går inte att beskriva känslan av att kunna slappna av helt och hållet i soffan eller var man vill vara. Efter den här veckan var känslan helt obeskrivlig!

Idag var det dags att ta iväg katterna på vaccinering. Vi har under de senaste åren varit bortskämda med att det kommer en veterinär till vår lilla håla. Där är det drop in, så det har varit väldigt smidigt. Vår ena katt vill absolut inte åka bil, så detta är en kanonbra lösning.

Nu är det snart kväll och då ska vi iväg på lite roligheter.

Önskar er alla en fin lördagkväll! Kram på er! 💗

Korttids eller inte...?

Jag får väl säga att jag är inte riktigt bekväm med den här veckan. Jag är "ledig" från jobbet en del, men har ändå massor på agendan. Idag har jag varit några timmar på jobbet, trots att jag inte skulle det. Har lite it-strul som måste lösas. Vill ju inte sitta med det under den dagen då jag ska sitta med mitt normala jobb, för det hinner jag inte. Efter många om och men, så verkar vi ha löst problemet, iaf provisoriskt.

Mitt i alltihop hade vi ett möte inplanerat med LSS-handläggaren och chefen för korttids. Ett möte som drog ut på tiden eftersom vi har ett problem som ingen vet hur man ska tackla på bästa sätt.
Egentligen brukar vi inte ha möte med dessa båda samtidigt, men nu var det passande att ha det. Beslutet för Turbos insatser inom LSS skulle omprövas och vi har ju även problem på korttids som behövde redas ut.

Problemet på korttids - kort förklarat så är det problem med Turbos läggtider. Han sitter uppe mer än halva natten och personalen har bara aktiv tid till kl 00:00. Detta problem är tydligen svårlöst med alla lagar och paragrafer, så vi kom faktiskt inte fram till någon lösning under mötets gång. Nu är den stora frågan - korttids eller inte korttids under vardagsdygn?? 😱

Under kvällen ringde jag och pratade med en av personalen på korttids och det kändes väldigt positivt. Underbart med dessa killar som Turbo har omkring sig som verkligen brinner för sitt jobb - både de på korttids och assistanskillarna här hemma! Vi är sååå tacksamma för att vi har dem.
Pratade också med ass/samordn. Kent ikväll angående assistans m m, även där en kille som brinner för autismen och assistansen.

Ja, ja, vi fick iaf lite att fundera på under dagen och fortsättning lär nog följa ganska omgående.
I morgon är en ny dag med annat möte inplanerat, men av annan art. 

Kram på er 💗

Sjukdomar

Ny vecka har kört igång och en del möten finns på min agenda. Koppla av får jag göra en annan vecka... Jag måste ändå rapportera att nässelfebern har hållt sig på avstånd från mig under ganska många veckor nu. Hoppas, hoppas att den inte kommer på besök nåt mer, för den sög verkligen kraft ur mig. 

Däremot konfronterades jag med min andra stressrelaterade sjukdom idag. Mindre kul, men bara att ta. Det är alltid lite oroligt, och idag var jag extra spänd av nån anledning. Min uppladdning har inte varit världens bästa så jag var väl inte riktigt i form. 

Mmm ... jag börjar få lite problem.... men än så länge funkar det hyfsat. Kan ju undra om sjukdomen kommit för att stanna eller om den ger sig av nån gång? Den har rakt inte stannat upp. 

Så länge jag kan mörka inför Turbo så är jag glad. Även om han märkte något för nån vecka sen, så lyckades jag den gången skämta bort det och han tog inte upp det igen. Jag vill inte oroa honom i onödan - för, nej, detta är absolut inget jag dör av. 😜

På seneftermiddagen tog jag mig en sväng till gymmet. Där kan jag verkligen få ur en massa frustration ur kroppen när jag behöver. Känns sååå gott i kroppen efteråt. 

Detta är en ventil som passar mig perfekt! 💪 

Det var den här dagen det - i morron är en ny dag med nytt spännande möte! 

Kram på er ❤️

”Jag älskar dig!” ❤️

Dagarna går här och det är alldeles för mycket runt mig, trots att jag inte jobbar så mycket just nu. Det måste bli ändring på det snart, men det ser ut som att det blir en hektisk vecka nästa vecka också. 😔

Hur som helst så måste jag berätta vad som hände igår. Kent skulle jobba långdag med Turbo. Efter ett par timmar drog de iväg hem till Kent som bor en timmes resväg bort. Härligt för Turbo att komma ut lite och byta miljö. 

Hur det nu blev så kom önskemålet upp att jag skulle komma dit och hämta Turbo i stället för att Kent skulle köra hem honom. Snäll som jag är så gör jag ju det. 😜

När vi åkt en bit hemåt, så klappar Turbo mig på kinden och säger ”Jag älskar dig, mamma!” ❤️  Han var så väl medveten om att jag gjorde en uppoffring när jag kom och hämtade honom i stället för att ligga i soffan och vila som jag tänkt mig. Där och då smälter mammahjärtat, för det var en speciell känsla från Turbos sida! 

Kram på er ❤️

Massor av möten

Två möten stod på agendan i måndags. Det första mötet var med en av de anställda på vårt nya assistansbolag. En person som har lite specialinriktning och det skulle bli spännande att träffa henne. Men vi fick ta det per telefon i stället. Snö och sommardäck ställde till det, så det fick bli så. Nu har vi iaf gjort en uppstart i kontakten oss emellan, så det lär bli en fortsättning ganska snart. 

Ämnet gäller utökad assistans eller inte för Turbo. Vi har länge tänkt ansöka om nätter till honom, men inte vågat i o m den politik som råder för tillfället runt det här. Tråkigt och trist att det ska vara så att man inte vågar söka något som är en självklar rättighet, men så har det varit för oss. Ändå är det så att de vi pratat med om detta, menar att det inte ska vara något problem - självklart att Turbo både behöver och ska ha assistans på nattetid. Fortsättning följer, som sagt. 

Det andra mötet jag hade på måndagen, var ett möte med ”lillebror” - ett möte som jag väntat spänt på under en veckas tid, men livspusslet är inte så lätt att få ihop alla gånger. Ett tufft ämne har vi att avhandla, men vi tar oss framåt en liten bit i taget. Så småningom ska vi komma i mål, vi har hållit på i snart tre månader nu.... Men vi ger inte upp, vi biter ihop och tar oss vidare med mannens hejarop förstås. 

Idag har jag haft möte på jobbet, trots att jag tagit en time out därifrån. I morgon väntar nya möten, bl a ett med assistansbolaget, men nu med ett annat ämne. 

Ikväll sa mannen till mig att jag borde snart ta en dag då jag tar det lugnt, utan en massa möten. 😜 Jag skulle behöva det, men ibland kör det ihop sig extra mycket. Tur i allt detta är väl ändå att jag har lite extra ledigt från jobbet, eller hur?!? 

Nu är jag trött efter den här dan som blev lång. Har nyss hämtat hem Turbo från korttids sent på kvällen. Detta är också en ohållbar situation nu när han inte sover kvar där under vardagsdygnen utan ska bli hämtad sent på kvällen i stället. Tröttsamt och slitsamt, men vi hoppas på en lösning inom kort, för dygnsavlastningen behövs verkligen. 

Kram på er ❤️

Utskriven...

...eller vad vi ska kalla det för. Förra veckan avslutades en epok i Turbos liv och ett nytt började. Det låter dramatiskt, men det var inte riktigt som det låter - iaf inte i praktiken. På papperet är det kanske lite allvarligare.

Turbo har själv valt att avsluta sin skolgång, så nu är han officiellt utskriven från gymnasiet. De senaste två åren har det ändå inte varit mycket till skola. Detta läsåret var det tänkt att han skulle ha en mattelektion i veckan till att börja med. En lokal som kändes lämplig hittades och det kändes bra även om det kanske började med lite störande moment. Det känns som att allt konstigt som kan vara störande händer runt Turbo och dessa skollokaler.

Den lägenheten han var i förra året, fick vi avbryta eftersom det var folk som kom inklampandes under Turbos skoltid, det var en barnfamilj som bodde vägg i vägg som han hörde och stördes av ljudet, det var vaktmästare som dök upp oanmälda m m, m m. Det här blev faktiskt en katastroftid för Turbo och omgivningen - många megautbrott! Men lärdomen av detta är att Turbo INTE kan ha en vanlig hyreslägenhet som bostad. Det skulle vara alldeles för mycket som stör runt omkring honom.
I den lokalen som vi påbörjade detta läsåret, så skulle byggnaden i stort sett vara tom den tid som Turbo skulle vara där. Första gången han hade lektion var det byggjobbare som störde. Stressmoment förstås, men allt gick väl ändå.

Men som sagt, nu är det ett avslutat kapitel och Turbo har själv fått avgöra hur han vill göra. Han tyckte att en lektion i veckan var ett krav som han inte klarade av. Ja, då får det bli så - jättebra att han ändå kommit så långt att han kan säga ifrån själv så vi kan minimera antalet utbrott.

I o m att han nu är utskriven från gymnasiet så har vi kört sista vändan och hämtat lunchmaten.

Eftersom Turbo varit hemma övrig tid så har assistenterna åkt och hämtat maten varje vardag. Detta har varit lite knöligt i o m att en av assistenterna inte har körkort. Varje fm då den assistenten jobbat, så har antingen jag eller mannen fått sticka ifrån jobbet eller vad det varit, för att leverera maten. Lite stressande, men nu är det slut med det också och det kan jag tycka bara är skönt. Ett stressmoment mindre för den här stressade mammakroppen. 😊

Nya spännande tider alltså. Och idag stod två spännande möten för mig på agendan.
På återseende! Kram på er 💗

Matcher med prestige

Måste in här och rapportera om helgen som gick. Vi kände att vi ville göra något för våra fina assistenter. De har ett tufft jobb emellanåt och de kan aldrig slappna av i jobbet. Genom att träffas så här så blir det avslappnat och vi får tillfälle att lära känna varann ännu bättre. Vi uppskattar verkligen deras arbete med Turbo och ett par av killarna har numera varit med här ett stort antal år, medan någon av dem är nyare. Man behöver träffas ibland och koppla bort allvaret i vardagen.

Många, många skratt blev det - killarna har en skön humor. 😄

Här vet jag inte vad som hände: 🤣

Mattcurling var det iaf vad vi höll på med. 😉

När mannen och jag fixade i ordning maten sen, så tryckte vi ner personalkillarna i badet. Vem vet, de kanske passade på att avhandla vilken jobbig familj de jobbar hos... 😉

Och lite annat spel blev det med nån spännande match - här finns det några vinnarskallar i gänget! 

Nä, jag bara måste visa hur det gick i en av matcherna med mycket prestige i - en match mellan mig och Kent. 

Vissa är ju kaxigare än andra och då kan man råka ut för att bli tilltvålad i, inte bara EN match, utan TVÅ - det ni!! 🏆

Kram på er ❤️ 💚