I torsdags fick vi iaf ett glädjande besked från försäkringskassan. Vår ansökan ang utökad assistans blev beviljad! En stor tyngd föll från våra axlar, för det hade blivit katastrof om det blivit avslag. Nu är assistans beviljad hela Turbos vakna och hemmavarande tid. Tidigare har vi inte haft assistans under skoltid eftersom kommunen/skolan stått för assistenterna, även om de lånat "våra egna" assistenter.
Även om inget är klart med vad som blir till hösten för Turbo, så känns det iaf lugnare med att veta att vi har assistans till honom. Hur skulle vi annars kunna sköta vårt jobb om en av oss hela tiden skulle behöva vara hos Turbo? Gott att en pusselbit är ordnad nu!
Nästa pusselbit som jag skulle vilja haft ordnad nu - helst igår - är bostadsanpassningen. Jag är sååå trött på att inte kunna vara hemma när vi har assistenter här. Just nu ligger jag efter med allt här hemma, det är knappt vi hinner öppna posten ens. Och går inte kommunen med på det vi egentligen vill till hösten så vet jag inte.... Om Turbo inte har någonting att åka till i augusti, utan blir hemma med assistenter så vet jag inte hur jag ska orka. Som det är nu jobbar jag 1-2 dagar hemifrån eftersom jag behöver det lugnet för att mäkta med vardagen. Är Turbo hemma, så kommer jag inte att kunna göra så. Då tar det inte lång tid innan mina krafter är slut, kan jag meddela. Men den dagen den sorgen.
Vi kämpar vidare iaf och har inte gett upp vårt hopp om att nå vårt mål så Turbo får det han behöver. I veckan som kommer har vi ett par spännande möten inbokade. Bl a ett möte med högsta kommunchefen! Det ska bli sååå spännande att se vad hon går på för linje - om vi blir sågade vid fotknölarna eller om hon kan hjälpa oss med någon lösning.
I torsdags var jag och mannen och tackade av taxibolaget ordentligt. Lite vemodigt förstås. Samma bolag har kört Turbo till och från skolan i tio år och har skött det fenomenalt bra. Ibland har det uppstått någon situation i taxin som Turbo inte klarat och det har inte varit några problem med att få ägaren av taxibolaget att åtgärda det omedelbart. Han har alltid varit väldigt tillmötesgående och lätt att ha att göra med.
Helgen här hemma har avlöpt rätt bra. Jag och mannen har gått i skift. Igår när jag träffade lite vänner så hade vi peppat Turbo till att komma till fikat iaf. Men vi märkte på morgonen att han var extra orolig och när jag stack iväg så pejlade mannen lite med honom. Det blev lite för mycket att åka iväg och träffas över en fika, så det strök mannen från schemat. Jag fick klara mig själv, och det är jag så van vid och vännerna tar väl hand om oss när vi kommer ensamma. De är så vana vid att vi inte ses så ofta tillsammans som det är nu och har varit länge. Man överlever och det gäller att göra det bästa av situationen i stället för att gräva ner sig.
Nu får vi göra kvällsprocedurerna strax och sen väntar några ovanliga dagar för Turbo. Men jag tror han ser fram emot det så det är nog lugnt för honom.
Kram, kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar