onsdag 20 november 2013

Just nu är det pest!

Orken börjar tryta ordentligt här hos oss, kan jag säga. Nu känns det jobbigare än jobbigast! Mer än man tror i vardagen är uppbyggt efter en fungerande skolgång. När det fallerar så är det mycket som blir väldigt tungjobbat.

Det var lite gnäll om det och jag som inte gillar att gnälla... men nu rinner det snart över ordentligt för mig, om inte en lösning kommer till skott rätt omgående. I kväll kommer ett skarpt mail att gå iväg från mig och mannen till högre instanser inom kommunen, både skolchef och andra högre poster utanför skolsfären. Sen håller jag för öron, ögon och håller andan i morgon.....

Vi tycker att Turbo lidit nog nu av den här avstängningen från skolan. Han klättrar på väggarna och känner sig uttråkad. Han frågar och frågar och vi har inga svar att ge - klart han blir orolig! Han saknar skolan och allt som är med den, han saknar fritidstiden på onsdag eftermiddagar då han träffar någon av korttidskillarna. Vi vet inte hur länge han håller ihop. Rasar han så rasar vi allihop för då försvinner den absolut sista orken från oss. Ett tag tändes hoppet idag om att vi kunde köra igång med skolan på måndag. Men efter att ha fått reda på detaljer och haft en ventilering med psykologen så strök vi den lösningen. Inget får gå fel i det här sköra läget.

En annan lösning som vi i stort sett bestämde oss för på det stora nätverksmötet i måndags, spolierade vi nog när jag såg lösningen mera i detalj idag. Då vände det sig för mig och jag säger bara.... nej, detta vill vi undvika för Turbos bästa! Det blir för mycket nytt, helt enkelt. Helt nya lokaler och väldigt, väldigt isolerat.

Vi får se hur hela den här historien slutar, men nu vill vi få ett omedelbart slut på den, det är en sak som är säker! Och jag ska återigen poängtera att Turbo VILL till skolan, men får inte....

Kram på er alla <3

3 kommentarer:

Sofie Nilsson sa...

Känner med er och skickar en stor styrke kram.

Nina sa...

Håhåjaja...
Känner såå med er :( Kramar om med styrkekramar! <3
Nina

Tina sa...

Fy vilken sits ni hamnat i, finner inga ord...kramar <3