Håll i hatten!

Rubriken syftar på att jag kommer att riskera att det blir blåsväder i vårt hem i helgen! Men jag känner att om Turbo är lugn och fin i morgon så är det läge för oss att berätta för honom att det blir flytt av korttids om en månad. Det var väl tänkt att personalen Tom skulle berätta det kanske nästa helg, men vi försöker bespara honom detta. Han får dra ett tungt lass ändå med Turbo framöver eftersom det är han som känner Turbo bäst och därmed få ta de svåra grejerna med honom.

Jag har en plan i huvudet om hur jag ska lägga upp framförandet till Turbo. Det gäller att tänka och säga bara positiva saker i sammanhanget, inget negativt. Måste försöka lyfta upp Turbo och få honom att tro på att det blir kanonbra bara de har flyttat dit. För det blir säkert bra bara de har kommit i ordning och de nya rutinerna har satt sig hos Turbo även om vägen dit kan bli lite lång.

Sen tror jag också att man när allting är nytt, ska "överdriva" användandet av bilder i hans nya rutiner. Det har inte behövts så mycket av det på korttids, eftersom det flytit på ganska bra ändå och det har inte funnits några som helst krav på honom där. Men nu skulle man nog väva in användandet av det i "vardagen" där så det inte blir någon onödig oro för honom om hur allt ska fungera.

Jag tog kontakt med chefen för korttids idag så jag fick komma in och ta lite bilder därinne på det nya stället. Turbos rum är inte möblerat, men jag fick ta bilder på ett annat rum som är ganska likt så vi får se hur jag ska pussla ihop det. Tänkte använda bilderna när jag presenterar det nya för honom, så får vi se hur det går..... Det kanske blir en spännande helg!

NU tänkte jag ta itu med Ninas frågor jag fick häromdagen. Frågorna berörde Turbos utbrott en hel del och det var jättebra frågor men inga lätta att svara på..... Vi får se om du blir nåt klokare efter mina försök att ge svar, jag kanske bara rör till det ;)

Frågorna gällde iaf om vi slipper utbrott om vi avleder? Eller om det kommer ändå till slut?

Det beror nog lite på hur djupt hans "daller" sitter och i vilket grundskick han är i. Om läget inte är så djupt hos Turbo så funkar det att jobba hårt med att försöka avleda honom och till slut rinner det av. Men är det av lite mer oroande slag i kroppen på honom så kommer det förr eller senare ändå. Jag tänker på tillfället häromdagen med tidningshögarna som jag lagt ut och som han till slut gav sig på. Då hade jag suttit och distraherat honom intensivt i nästan en timme, sen kom utbrottet när han förflyttade sig från rummet där vi satt till ett annat rum. Under de sekunder han förflyttade sig så var han inte distraherad av mig och det räckte för att oron skulle komma upp till ytan och rinna över.

Detta är nog ett exempel på att det bara SKA ut nånting, det går inte att distrahera bort vid ett sånt tillfälle. Men som sagt, är det av lindrigare art så kan man nog distrahera och dallret försvinner bort i tomma intet och lugnet lägger sig sen.

Sen har vi en annan typ av dagar också, men som tur är förekommer de inte så ofta nu för tiden. Det är dagar då det antagligen har legat och grott någonting hos Turbo under en längre tid och sen blir det bara för mycket. Såna dagar spelar det ingen som helst roll vad man gör, känns det som, för dagarna är fulla av små och stora utbrott. Allt rinner över för honom då och detta är de jobbigaste dagarna som finns - både för Turbo och för oss. Han kan inte berätta vad som är galet och det går inte att nå honom med ritprat heller. Det finns absolut inget man kan göra och man känner sig helt maktlös. Man räknar ner tills det ska bli läggdags.... och sen hoppas man på en bättre morgondag!

Vad händer om vi inte bromsar och försöker avstyra utbrott?
Jadu, detta är inte heller ett lätt kapitel. När han väl får utbrott så får man se vilken karaktär utbrottet har. Är det ett "lättare" utbrott så kan man gå in och försöka bryta hans tankebana, men det krävs fingertoppskänsla där. Det bästa man kan göra - och som experterna förespråkar - är att bejaka hans utbrott. Tala om att man är på hans sida och att man förstår att han har det jobbigt med vad det än gäller. Att bevara sitt eget lugn är A och O i sammanhanget. (Inte alltid så lätt, speciellt inte under dagar som är fyllda med utbrott.) Är det ett "lättare" utbrott så klingar det av rätt snart, som det t ex gjorde när han rev och kastade tidningar. Han fick ut sin frustration på dem och sen la sig lugnet hyfsat över honom.

Sen har vi de där "svårare" utbrotten som är av allvarligare karaktär. Då man skulle behöva ha stridsmundering på sig för att skydda sig själv.... Där kan man absolut inte nå honom utan då får man rädda det som räddas kan. Vi har jobbat hårt med att försöka få honom att gå till sitt rum när han blir så här och nu för tiden går han oftast dit när vi propsar på det i såna lägen. Sen gäller det att stålsätta sig för i de här lägena händer det grejer och jag är glad för att fönstren är stängda på hans rum! Vi har plockat bort alla onödiga grejer från hans rum - t ex blomkrukor kan man ju glömma att ha i hans fönster.

Vid dessa "svårare" utbrott är det också en avvägning och fingertoppskänsla. När det går för hett till och vi riskerar att huset går sönder så känner man sig ju tvungen att gå in och försöka bryta och detta är det svåraste av allt. Penna och papper, försöka skoja lagom, avleda med rätta ord..... detta kan ta en timme ibland.... Men för det mesta får utbrottet ha sin gång och vi får köpa nytt om det är nåt viktigt som gått sönder. Förra veckan var jag t ex tvungen att köpa ny "barnvakt" för den klarar vi oss inte utan, men den gick sönder i ett utbrott. Nu har jag försökt att gömma den nya, så den inte är det första han ser när han har utbrott.

Går det att låta honom få ut oron direkt så det inte behöver bli ett stort utbrott?
Om man tar som exempel när han kommer hem från skolan och man märker att något har varit jobbigt för honom där, så tror jag inte att storleken på utbrottet avgörs av att vi lyckas förhala utbrottet en timme eller så. Jag tror att storleken på utbrottet beror på orsaken till det och hur mycket jobbigheter han blivit utsatt för - om du förstår vad jag menar.....
Ibland har vi faktiskt tänkt tanken att man skulle provocera fram ett utbrott bara för att bli av med det. Alltså såna där gånger då vi ändå vet att det måste ut ett utbrott innan det kan börja bli lugnt igen. Men samtidigt så försöker man ju in i det längsta med att avleda i stället, eftersom man hela tiden lever på hoppet att slippa utbrott.

Oj, vad långt det här inlägget blev!!! Orkade ni läsa? Hoppas det och jag hoppas du Nina fick svar på dina frågor även om det var svårt att svara. Fråga gärna igen annars!

Nu ska jag strax fixa lite fredagsmys och jag hoppas det lyckas. Känner verkligen för en riktig myshelg här hemma med mannen och Turbo. Det lär visa sig om det blir som jag tänkt mig....
Glöm inte att krama varann därute ♥