måndag 17 september 2012

Morgonstrul

Den här måndagen började inte så bra som jag hade tänkt mig. Väckningen av Turbo gick som vanligt och han blev färdig i tid, dvs nästan! När han var så gott som färdig och det var fem minuter kvar tills taxin skulle komma, så kom han ju på att det var en grej han behövde fixa på datorn innan han kunde åka iväg!!! Åh, dessa datorer!
När de spelar på rasterna i skolan så brukar de använda sig av Turbos server som han fixar hemifrån. Därför behövde det vara klart innan skolan började. Hade jag bara vetat det innan så hade jag kunnat påminna honom. Nu visste jag inget och han kommer själv på det i sista minuten. Taxin kom och han var inte riktigt färdig. Då brister det för honom för stress klarar han inte alls. Utbrott, och jag fick vackert gå ut och säga till taxichauffören att "tyvärr, det blir ingen Turbo idag".  :( Jag försökte lirka på alla sätt och vis, men det gick inte att få honom lugn till taxin.




Jag har bilen hemma varje dag, förutom några få gånger om året. Just idag var det en sån dag då mannen var bortrest i jobbet och därmed tagit bilen. Typiskt!! Hur tar vi oss till skolan fem km bort, dessutom i ösregn?? Allt krånglade till sig eftersom jag skulle till jobbet sen med dator och packning och allt = tungt att bära. Jag vill ju samtidigt markera att man inte får vara hemma en hel dag för att det strular just när taxin kommer. Jag är livrädd för att Turbo ska halka in i såna vanor. Men sen när Turbo hade lugnat sig, så hoppade vi på bussen och jag följde med honom upp till skolan. Sen gick jag till jobbet därifrån i regnet. I-landsproblem, eller hur!?

Nåja, det var rätt skönt med en promenad på nån km till jobbet sen, då hann jag landa lite i tankarna och det var inte speciellt kallt heller. Jag tyckte att Turbo klarade detta ovanliga scenario förhållandevis bra. Det är första gången som vi tagit bussen till skolan, han och jag. Sen var han lite stirrig i skolan den första stunden, men det förstod jag att det skulle bli så. Inget konstigt med det. Skönt att han kom dit iaf.




Från det ena till det andra, så känner jag att det är dags att ta tag i vissa saker med Turbo igen. Man gör en punktinsats på vissa detaljer vi måste styra upp, sen går tiden och rätt vad det är behöver det göras igen. Antingen med samma sak som innan eller en ny grej som uppstått. Nu är det nog en ny detalj vi behöver ta tag i. Få se om jag får till nåt bildbevis nån dag här så ska jag berätta mer.

Kvällsrutinerna ropar på mig nu, det är min tur att lägga Turbo och mannen är ute och går. M a o håller han sig borta, lugnast så. Oj då, det där kan missförstås om man inte är insatt i vårt liv. Enklast att vara ensam med Turbo när man ska ställa lite krav på honom, två vuxna blir för mycket för honom.
Kram på er ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Men oj, vilken morgon ni fick :( Men så bra att det löste sig iaf, tillslut. Ni skulle kanske behöva ha färdtjänst som en liten extra säkerhet? Fast jag vet inte hur det funkar, det är kanske inte nån lösning hursomhelst, vara bara en tanke. Ni löste det ju bra ändå :)

Superfina foton i vanlig ordning! Det översta gillade jag jättemycket, är det en sån där "cigarr" eller vad dom nu kallas?

Ja, det är nog mycket som kan missförstås i våra liv av personer som inte är insatta. Tänkte på det när Göran var iväg sist, om grannarna tror att vi är ovänner eller nåt ;)

Hoppas ni får en bra dag!
Kram Nina!

Anonym sa...

Vilken tur att det ordnade sig med buss! Jag har också varit så där under årens lopp att försökt hålla rätt stenhårt på det man bestämt, t.ex. skolan.
Det har ju förstås inte blivit så jämt för det vore ju knäppt. Men lirkat för att ändå rutinen ska funka i det stora hela.
Har hon haft alldeles för stora utbrott eller varit jätteledsen så har vi förstås frångått den där principen men ibland har det handlat om att komma jättemycket försent men ändå komma dit liksom. Sen har det funnits tillfällen som vi haft stora utbrott här hemma och jag ändå lyckats lugna henne och fått iväg henne, men sen har jag brakat istället och inte orkat jobba på flera veckor.... :-/ Det är ju inte så bra det heller, men med den vetskap jag har nu så kanske det inte varit pga hennes utbrott utan tvärtom att jag mått så dåligt och därmed gett konstiga signaler/kommunikation som skapat utbrottet...
Oj då nu skriver jag nästan inlägg här i din blogg som borde skrivas i min.... Hoppas det är okej ;:-)
Kramar!