Gårdagen tog jag mig igenom, faktiskt lite bättre än väntat. Min sjukdom blir nu tagen ett steg längre och nu avvaktar jag slutet på veckan. Ska på en undersökning där jag ska genomgå nån mätning m m, få se om det finns nåt liv i mig. Ha, det där lät väl värre än vad det är, men delvis är det så det är. Ni skulle förstå varför jag skriver så, om ni visste vad det är för sjukdom det rör sig om.
Nu ska jag ändå försöka intala mig om att det blir positivt - eller kanske jag skulle tänka tvärtom för att inte bli besviken?? Men samtidigt vill jag inte gå och vara negativ fram till undersökningsdagen. Nä, jag måste nog försöka tänka positivt, sen får det bli som det blir, men visst är det jobbigt när jag tänker på det! Vill väl helst förtränga det.
Samtidigt hoppas jag kunna få en liten hint om vilket håll det är på väg åt... men det kanske är för mycket att hoppas på. Vet inte om de kan se det...
Här hemma flyter det på med Turbo. Men vi märker hur känslig han är för hastiga förändringar. Igår fick han reda på att jag inte skulle vara hemma som idag på em när den externa assistenten skulle gå av. Jag brukar alltid vara hemma då, men nu var jag inkallad till ett obligatoriskt möte på assistansbolaget som kom lite hastigt på så det hade inte varit tillfälle att förbereda Turbo på det så värst långt i förväg. Mannen var hemma så det var inga bekymmer på det sättet, men protester blev det över den snabba förändringen, men det gick förhållandevis bra ändå. När jag kom hem senare på kvällen, hade mannen och Turbo haft myskväll framför TV:n så det gick ingen nöd på nån av dem.
Nu är jag trött efter en lång dag. Möte på assistansbolaget och sen lite eget eftersnack som sög lite av olika orsaker.... Men ni är alla så underbara på assistansbolaget! Kämpar på med alla nya regler och är samtidigt så omtänksamma mot kunderna.
Tack alla inblandade för i em/kväll (ingen nämnd, ingen glömd)!
Kram, kram ♥
2 kommentarer:
Jag måste få ställa en fråga för jag blir inte klok på det
där med att Turbo inte klarar förändringar.
Kan ni inte träna på det ... få med honom i olika förändringar,
säga att nu ska vi träna på det och det, ex.vis ... vad
det blir för middag och sen säga.. nä, vi tar det istället.
Säga att ni ska ut med bilen och istället gå.
Jag är lekman inom området så du får förlåta mig för en
kanske knasig fråga.
Förstår hur du känner med din sjukdom även om jag inte vet vad det är. Jag har ju också nåt "skit" som jag inte vet vad det är riktigt.
skickar dig ett gäng kramar!
Sen tänker jag på ovan fråga om att träna sig till förändringar. Det är inte så enkelt. Det finns många många vuxna med liknande funktionsnedsättningar som har lika svårt.
Men en bra fråga som många andra ute i samhället tänker, speciellt varje gång det händer nåt annorlunda, typ ett utbrott för att man sticker in en snabbis på ICA fast man egentligen har sagt att man ska åka hem. Min Gabriella har inte klarat såna saker alls.
Förlåt Bellan nu snodde jag din fråga. Fast det finns massor av olika svar på det där. Så du har säkert fler.
Många kramar från Marielle!
Skicka en kommentar