Avslut - utbrott

Min hjärna är tyvärr överbelastad idag, men jag ska ändå försöka avlägga rapport här på bloggen.
Gårdagen var en annorlunda dag för Turbo. Eftersom vi har en assistent borta på obestämd tid, så får vi pussla lite. Igår fick Kent hoppa in som assistent på dagpasset och Turbo var förstås nöjd med det - en "gammal" favorit som får rycka in som assistent är ju inte fel. De hade haft en lugn dag och inga orostendenser fanns hos honom. Han har vissa grejer för sig när det finns lite oro i kroppen, men inga såna grejer visade sig på dan.

Eftermiddagen kom och det var dags för assistent Oves sista pass innan han slutar. Han avlöste Kent kl 15 och hade sen em/kvällspasset. Vi var lite spända över hur det skulle gå - avsked är aldrig roligt och det blir lite speciellt för Turbo. Mycket riktigt - när Ove lämnat oss så kom det också ett utbrott från Turbos sida. Inte mycket annat att vänta, men tråkigt iaf.
Vi tackar Ove för den tid som blev. Lite kort period, men ibland för livet en in på andra vägar än man tänkt från början. Vi önskar förstås Lycka till med det som väntar!

Under tiden som Ove var hos Turbo, så hann jag och mannen ta ett snabbt möte med Kent. Vi hade ett par grejer vi behövde ta upp till diskussion. Vi får spåna fram lite lösningar framöver, men nu har vi iaf lyft frågorna med Kent. Ett möte med assistenterna planeras också in så fort helgerna är över och vardagen är igång igen, så vi får spåna tillsammans med dem också.

Idag var det Nisses tur att hoppa in och assistera Turbo på dagtid. En lugn och harmonisk Turbo möttes jag av när jag kom hem och avlöste på eftermiddagen. Det kändes härligt att det skymtar lite harmoni igen.
Men harmonin stördes av ett utbrott nån timme senare. Det knackade på dörren helt plötsligt (och det funkar inte med Turbo) och utanför står grannens barn. De är så gulliga allihop och jag har svårt för att avbryta när de kommer, men får förstås göra det på ett snyggt sätt. Så fort de gått iväg så exploderar Turbo och får ett utbrott. Men som tur är varar det inte så länge, när han är lugn i grunden. Sen blev det till att låsa grinden! Är så glad över den här bostadsanpassningen som vi fick för ett antal år sen. Nu kommer den till nytta även på ett annat sätt än som vi sökte för.

Haha, nu har jag varit modig också! Jag har gett bort mitt första alster. Ett foto som jag gjort en tavla av, men mitt dåliga självförtroende gör att jag har svårt för det här.

Ibland får jag en bild i huvet av något, och jag håller på och fotar tills det blir som jag tänkt, eller iaf så nära som möjligt. Det fotot jag gav bort igår var en sån bild. Hade tänkt den till mig själv, men när jag höll på med den så växte det fram att motivet var som klippt och skuret för en viss person.

Jag och mannen ville visa att vi uppskattar den här personens närvaro, då han betyder mycket för oss alla i familjen. Kul att kunna ge en present som är lite personlig, när jag väl tog mod till mig och gav bort den. Kanske är det både första och sista fototavlan jag ger bort..... Visar delar av den här nedanför men den är en aning förvrängd:

Nu har jag iaf kommit igång lite och gjort förstoringar av något jag fotat och ramat in det. Jag har ett par foton liggande här som väntar på ram - kan säga att det är barnbarnet som är med där. ☺ Ska visa er dem här sen om jag vågar....

Nä, nu ska jag vila min överhettade och tokstressade hjärna. Känns inte riktigt bra det här.... Men en god natts sömn skulle sitta fint! Kram på er alla ♥