Total avkoppling, och det tackar vi för! ♥

Ja... var börjar man skriva.... Förra veckan var det lite utbrott titt som tätt och de hade sina förklaringar. Men det tär hårt när man ska lotsa hela tiden och tränga undan sina egna känslor. På fredagen sjönk jag, men drogs upp igen av de fina jag har omkring mig. Och det var ju tur att jag kom upp ovanför ytan igen, för på kvällen efter att jag jobbat klart så får jag lotsa Turbo genom ytterligare ett utbrott.

Jag tyckte detta utbrott var märkligt att det kom - dagen efter skulle det inträffa något han längtat sååå efter! Här kände jag att jag behövde fiska lite djupare hos Turbo för att se vad det var som felades. Men oj, vilken kontakt jag fick med honom! Det kändes helt underbart!
Det kom iaf fram att det han planerat att göra med assistenterna under det kommande dygnet inte skulle funka pga att det fattades någon uppdatering. Detta gjorde tydligen att det blev kaos i hjärnan på honom, när det planerade inte kunde genomföras.

Ett dygn med Timmy och Kent var inplanerat, och när Turbo t o m vill ställa in detta - då är det allvarligt. Kent jobbar inte längre som assistent, så när han väl kommer till Turbo då är det efterlängtat av honom. Att ställa in en sån sak.... det finns egentligen inte på kartan. Då förstår ni hur jobbigt detta var för Turbo!
Men efter att jag lovat kontakta Timmy och Kent och berätta det hela så lugnade Turbo ner sig. Skönt det!

Jag och Kent hade spånat lite innan och tyckte att det vore skoj om vi kunde äta lunch tillsammans allihop på lördagen när de kom. Kent är inte sen på att haka på en utmaning, så vi kom överens om att vi kör på det. Så efter att Timmy och Kent landat med Turbo, så åt vi en gemensam lunch alla fem. Unikt för vår familj!! Vi hade förstås förberett Turbo noga på detta och ritat upp så han visste exakt hur det skulle se ut.

Suddade ansikten på icke tillfrågade personer

Gissa om jag njöt för fulla muggar över att det fungerade?!? Oinsatta kanske inte tycker detta är så märkvärdigt och det kan vara vardagsmat i familjer, men inte i vår familj. Här gäller det att Turbo är i balans, är väl förberedd på scenariot och att vi har rätt folk runt honom om det öht ska fungera. Lyckat blev det och den lunchen lever jag länge på!

Ett kul dygn har grabbarna haft. En stor eloge till Timmy och kanske speciellt Kent som offrade ett dygn av sin fritid för att glädja Turbo på det här sättet! Stort TACK till er båda!

Erik löste av dem mitt på dagen på söndagen. Jag och mannen skulle komma hem på kvällen eftersom mannen hade ett uppdrag på annan ort sent på eftermiddagen. Vi hann äta lunch hemma hos vänner först.....

Lunchen uppslukad av åtta hungriga....

........och sen genomförde mannen det han skulle. Sen var vi tvungna att avbryta och åka hem lite i förtid. Turbo var helt slut, vilket jag misstänkt att han skulle vara. Men det var det värt!

Jag och mannen hade det lugnt och skönt. Vi förpassade oss till ett ställe där det inte fanns så mycket att göra. Vi bara slappade för vi orkade inte göra så mycket annat heller. Mannen visste precis vad både jag och han behövde, så det blev ett perfekt dygn när vi ändå inte kunde vara hemma.
Och bara för att jag kunde.... så lyxade jag lite extra med spotifybad, med total avkoppling och viktlöshet. Njutning på hög nivå!

Under detta dygnet kände jag och mannen trygghet till 110% och i o m det så kunde vi också koppla bort hemmet totalt. Jag tror inte det finns något som skulle kunna inträffa som dessa två (Timmy och Kent) inte skulle fixa med Turbo. De är ett riktigt radarpar, men vi har ju fler duktiga assistenter runt oss som vi är tacksamma för.
Avkopplingen var så total så jag lyckades t o m få in en blåsning på personalkillarna - hämnden är ljuv.... eller hur det nu är....! :) :)

Turbo är väääldigt trött och slut efter dygnet med dem, men det är en annan historia!
Kram på er ♥