Karamell

Jag suger även idag på karamellen från igår med ett lyckat ritprat med sonen! Det har varit en lång dag idag så jag vill egentligen bara passa på att önska er en fortsatt trevlig fredagskväll.

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Oro och fascinerande ritprat

Hmm.... jag skulle ha skrivit ett blogginlägg i tisdags men glömde av det. Har nog för mycket i skallen tror jag! Igår hann jag inte eftersom det var fullt ös på jobbet m m.

I tisdags var vi på ett möte med handläggaren för bostadsanpassningen där även kommunens byggnadstekniker närvarade.

När vi gick dit var målet att vi skulle lägga sista handen på ritningarna och beslut skulle tas. Men så blev det inte! Det slutade med att vi inte var överens och vi får diskutera vidare. Även mannen och jag måste ta en diskussion om hur vi vill ha det och den diskussionen har vi inte hunnit med än. I morgon och på lördag när vi har assistenter här, ska vi nog kunna resonera oss fram till ett avgörande, tror jag. Om vi kommer överens.....hehe ;)

I övrigt så fortsätter Turbo att vara labil. Han har varit det några veckor nu och det känns inte bra. Vi har inte haft någon aning om vad som är fel - för något är det som är ordentligt fel. Något som ligger och gror i honom och tär på honom hela tiden. Han har ingen harmoni i kroppen och mår allmänt dåligt. Frågar man honom så får man bara till svar att han inte vet vad som är fel. Han har så otroligt svårt att sätta ord på det oroliga. Det kommer "bara" ut som utbrott var och varannan dag. Visst - han har haft mycket nytt runt sig nu, men min magkänsla säger mig att det är något annat som är galet.

Ikväll tog jag och gjorde ett rejält ritprat med Turbo. Jag har grubblat lite på hur jag skulle lägga upp det och vad jag skulle ta med. Jag konfererade också med assistent Timmy för att höra om han hade någon teori som jag inte tänkt på. Han gav mig något ytterligare tips på vad jag kunde ta med.

Jag blir lika förvånad varje gång jag gör ett ritprat med Turbo! Det kommer fram grejer som han, utan papper och penna, inte kan sätta ord på! Det är oerhört fascinerande!

 
När man gör sånt här måste man veta ungefär vad man letar efter. I det här fallet hade jag ingen aning och då är det genast mycket svårare. Men jag spaltade upp all personal som befinner sig runt Turbo, alla ställen han är på, sånt som kommer att hända inom närmaste framtiden och sånt som händer just nu.

Ikväll blev jag lite förvånad över slutresultatet kan jag säga! Det visade sig att det var inom ett område som den största skon klämmer. Tråkigt, men det blir till att ringa en chef i morgon.... Detta måste lösas omgående eftersom vi förstår att Turbo mår dåligt av situationen och det är ohållbart att ha honom så här orolig. Det är aldrig roligt att ta upp negativa grejer, men Turbo kunde specificera läget väldigt bra så vi vet ju ganska exakt vad som behöver åtgärdas nu.

Det löser sig säkert. Men nu väntar bingen på mig!
Kram, kram! ♥

PS. Jodå, Nina, visst var det vår gemensamma vän Å som jag och mannen träffade i Stockholm! :) ♥

Myshelg i Stockholm!

Helgen är snart över och jag och mannen har varit i Stockholm och hälsat på vårt barnbarn. Ja, ok då... vi har hälsat på hennes föräldrar också såklart! ;) Men jag får erkänna att det var slitsamt innan vi kom iväg. Vi hade inte mycket tid hemma och att hinna fixa matlådor till Turbo, packning till Turbo, packning till oss själva och samtidigt lämna hemmet i vettigt skick eftersom det rör sig folk i huset när vi är bortresta, det var nästan omöjligt att hinna med. Slitna var vi redan innan så det var knappt jag orkade iväg. Missförstå mig nu rätt - självklart längtar man efter sitt barnbarn och vill eg inget hellre än att vara med henne hela tiden. Men när orken tryter så vill man bara lägga sig ner och bara vara hemma.
Men vi hade bokat tåg m m, så vi gav oss iväg med andan i halsen. Men vilket trevligt veckoslut vi fick!! Eftersom vi var trötta redan innan, så hade vi inte bokat upp oss på en massa utan vi tog dagen som den kom. Det enda vi hade bokat i förväg, var ett spa under tre timmar. Åh, vad det gjorde gott!!!

Den avkopplingen var ju precis vad vi behövde! Bara jag och mannen i en egen avdelning och det fanns inget som stressade oss eller som pockade på vår uppmärksamhet. I det där badet slappnade vi av fullständigt och i hela kroppen. Värt varenda minut!

Sen hann vi med långpromenader med Charlie och vårt barnbarn Vera (fingerade namn på båda förstås). Ett härligt höstväder hade vi och lagom temperatur.

Massor med vackra vyer fanns det naturligtvis att fota under promenaderna.... (erkänner skamset att foten inte mådde bra av detta, men det gjorde kameran).

..... och en hel del mys med underbaraste Vera...

Vartefter vi kände att vi hade ork och lust så kontaktade vi några vänner för att se om de var lediga. Jodå, det blev ett besök på restaurang Kvarnen med bästa B&M, helt spontant sådär. Härligt med okonstlade vänner som kan kasta sig iväg för att träffas helt apropå!

Där smed vi lite planer tillsammans med dem och det blir spännande att se hur de väljer att göra. Vi skulle så gärna vilja göra en kommande resa tillsammans med dem, men de hade eg andra planer för den perioden då vi vill åka, så vi får se.

Igår em köpte jag en blomkvast och längtade efter att få träffa en annan mycket god vän.

Eftersom hon inte mår så bra, ville jag helt enkelt överraska henne med ett spontanbesök så hon slipper känna någon press på sig. Jag och mannen letade oss fram till där hon bor, vilket inte var så lätt. Denna bilden tog jag efter "vägen" dit när vi irrat bort oss i nån skog i Stockholm. Ja, ni läste rätt! Detta är i Stockholm! Och inte fick vi nån vidare hjälp av skyltarna heller!!

Nedersta skylten: "Följ inte efter mig. Jag är också vilse!"

Väl framme så var det värt all möda att ta oss dit. Den spontana och hjärtliga glädje som min goa vän visade över att se oss - det var så underbart att se och känna! Puss och kram finaste Å! Vi skulle nog kunna krama ihjäl varann! ♥ Detta är en vän jag fått via diagnoslandet och det blir djupa band, kan jag säga!

Även om det är tröttande att vara borta från hemmet, så gav denna resan en massa glädje och energi. Jag är glad att den blev av! Liiiite dåligt samvete har jag över att jag inte träffat R, men det får bli nästa gång hoppas jag.

Kram på er alla! ♥ ♥ ♥

Skickat via Blogsy

Nu tänker jag äntligen....

.... ta sats och svara på en del frågor jag fått i kommentarer här, och jag gör det så gott jag kan. Jag är trött som en gris (om de nu är trötta??) så jag hoppas jag får ihop meningarna så ni förstår vad jag menar. Jag vill iaf börja med att från hjärtat tacka för era goa kommentarer och mail, de peppar mig att fortsätta skriva! När jag t ex får mail som berättar att min blogg hjälper en familj mycket i deras vardag, ja, då känns det långt in i hjärteroten! Tack snälla människor därute!

Här kommer några frågor från er läsare och en del frågor kan vara lite kniviga att svara på, men jag försöker....

Jag undrar hur er plan ser ut för att minska utbrotten hos Turbo? Har läst mig till att ni länge efterfrågat KBT men att det inte funnits hjälp att få. Finns det något speciellt sätt ni arbetar efter just nu?

Planen för att minska utbrotten är först och främst att försöka få till en vardag med så lite triggers som möjligt. Allt behöver vara strukturerat och anpassat efter Turbos behov. Tyvärr har det inte varit så lätt nu när han inte har någon sysselsättning och vettigt mål med dagarna. Men vi jobbar och sliter för det så det kommer...

Något som också är, som jag skulle vilja kalla det, livsviktigt, är att jobba lågaffektivt med Turbo. Alla sinnesstämningar smittar av sig, så skulle vi agera argt eller uppbrusat så triggas Turbo igång och blir ännu argare och aggressivare. Så att vara så lugn som möjligt i alla situationer vinner alla på.

Tyvärr är det inte alltid så lätt och speciellt inte om man är trött och sliten som jag är nu. Häromkvällen svarade jag med en mening som inte var så genomtänkt och det fick förödande konsekvenser...

Anonym undrar också om utbrotten rent fysiskt råkat drabba någon utanför familj/assistansgänget? Tänker på tillfällen då han varit på Liseberg eller andra platser och det inträffat? När man läser om hur vardagen sett ut för er mer örfilar/frakturer etc så blir man ju som utomstående matt, finns det verkligen inget vettigt redskap som ni närstående kan få för att arbeta med detta..?

Ja, skolpersonal och korttidspersonal har fått sina smällar ibland. Här passar jag på att ta som exempel den assistent (som också var utbildad pedagog) som jobbade med Turbo i 4:an - 6:an. Hon åkte på en hel del när han gick i vanlig klass och det fortfarande var mycket folk omkring honom på dagarna. Detta var en helt fantastisk assistent/pedagog som stod ut med ett tufft jobb i 2,5 år trots det hårda arbetet. Hon gjorde mycket gott för Turbo och har betytt mycket för vår familj.

Vad jag kan se så är det nog ingen ute på samhället som råkat illa ut (mer än nån spark eller knuff när han var yngre). Turbo är numera rätt skyddad eftersom han har förstående personal i form av assistenter med sig hela sin vakna tid. Vi kan då styra om vi tycker att det passar att ta med honom ut eller inte, beroende på hans dagsform. Så redskap vi får använda oss av är att anpassa, läsa av och styra upp vardagen så gott vi kan.

Om man tar Liseberg som exempel så kan det verka märkligt att han fixar en sån miljö. Men jag tror att anledningen är att han är så fokuserad på alla attraktioner så därför funkar det den stund de är där. Men det skulle helt klart inte fungera att åka dit varje dag, för då blir det inte fullt fokus för honom och då skulle han bli mycket störd av allt folk.

Häromdagen frågade jag också Turbo om det inte var dags att åka och hälsa på storebror Charlie i Stockholm med sin pappa. De brukar ju åka med jämna mellanrum. Men nu känner han att han är labil och därför vill han inte åka. Han känner nog av att det kommer bli för jobbigt och att han inte fixar det just nu.

Nu över till vår situation som råder på hemmaplan i väntan på att bostadsanpassningen ska komma till skott och så småningom bli en verklighet. Ett par frågor på det:

Kan ni inte ordna ett litet krypin någonstans på företaget där ni har en dagbädd och kanske en tv/dator. Där skulle ni kunna koppla av, sova se en film etc etc tills ni får färdigt utbyggnaden till huset.

Det finns ingen möjlighet att inreda ett litet rum på jobbet med sofflock?!

Jodå, en soffa ska vi kunna leta på, men det blir inte så mysigt men ändå att man kanske kan koppla av. Jag hoppas på att det ska fungera framöver iaf, även om man skulle behöva vara hemma och pyssla lite med sånt som behövs göras. Just nu är jag mer än trött eftersom vi kommer hem kl 21 en del kvällar i veckan och har lite att stå i på hemmaplan då. Men det ska väl bli bra så småningom....

Nu till en klurig fråga:

Funderar över varför Turbo kan hålla inne sina utbrott tills han är med er och assistenterna är borta. Betyder inte det att han vet att han bär sig illa åt och gör det när han känner sig hemmatam?

Jag tog faktiskt upp detta med Turbo häromdagen då jag tyckte det var solklart att han höll inne med utbrottet tills han kom hem. Förklaringen jag fick vid det tillfället var att det stegrades under dagen och till slut gick det inte att hålla inne längre. (Och jag får säga att det var fantastiskt att jag fick ett så bra svar av honom.) Även vår verksamhetschef på assistansbolaget - Kent - pratade med Turbo om utbrotten sist de träffades. Då nämnde de utbrott som kom plötsligt. Det är utbrott som den som inte är insatt inte kan förstå var de kommer ifrån, men som vi som kan läsa av honom förstår att "nu smäller han av strax". Dessa utbrott förklarade Turbo med att det bara kommer och rinner över direkt. Kent är den av assistenterna som sett några av de värsta utbrotten från Turbo och då var det i skolmiljö, och han är mycket erfaren.

Utbrotten kan också ibland styras av trygghet eller inte trygghet. När han känner trygghet med personer så kan utbrotten komma i deras närvaro. Det låter kanske konstigt, men så är det. Jättesvårt att förklara....

Här känner vi som föräldrar också en enorm trygghet när vi ser assistenter som hanterar våldsamma utbrott på ett utmärkt sätt. Vi ser och förstår att ingenting som Turbo gör, kan rubba dem i deras fina assistansroll. Vi har tidigare haft personal som efter ett utbrott inte velat jobba med Turbo mer, men nu har vi flera killar som står pall och är fantastiska i sitt jobb med Turbo, trots hans ev utbrott.

Men det verkar onekligen som att Turbo börjar bli lite mer medveten om vissa saker i det här sammanhanget så jag tänker spinna vidare på detta med honom ganska omgående....

Med tanke på den oroliga period vi har nu där Turbo inte har någon vettig sysselsättning så var det någon som undrade om han inte kan plugga på Komvux men på distans?

Här är svaret så enkelt som att han är för ung för Komvux.

Tack så jättemycket för era kommentarer och frågor. Har jag missat någon så är det bara att återkomma och påminna mig. Mailsvar kommer till er som väntar på det.

Kram på er!

PS. Efter att jag skrivit klart detta så anar jag att jag missat någon fråga som ploppade upp i mitt bakhuvud. Det får nog bli ett varv till med frågor snart, bara jag hittar den kommentaren...

Skickat via Blogsy

Trasigt

Trötta och slitna är vi, både mannen och jag just nu. Det blev lite extra här nu, men det ordnar sig alltid även om det är med andan i halsen det fixar sig. Utbrotten hos Turbo kräver sin man eller kvinna och visst tar det på krafterna. Även att vi måste hålla oss borta från hemmet så pass mycket, är också tröttande.

Tisdagskvällen slutade inte bra hemma. Trött som jag var så var jag inte riktigt så låg som jag brukar vara. Det enda jag ville var att få Turbo i säng så jag också fick gå och sova. I ett utbrott kastade han iväg sina glasögon med en väldig kraft så de gick sönder. Turbo blev förstås jätteledsen och det är svårt att åtgärda det som gått sönder. Det fixar sig ju inte över natten när vi måste gå till optikern så han får beställa hem nytt.... Att vara utan glasögon vet vi av erfarenhet att det oroar Turbo.

Från kl 8 - 21 hade assistent Erik hand om honom dagen efter utbrottet. Det gick bra och det kändes jätteskönt på kvällen när vi kom hem igår och såg att Turbo var lugn och att de haft en bra dag! Det är duktiga killar vi har!

Men Turbo får förstås vänta några dagar på nya glasögon och det är bara att hoppas det går så snabbt som möjligt. På senare tid har det gått sönder dyra saker i hans utbrott. Det har fått mig att grubbla en hel del på hur man skulle kunna gå till väga för att om möjligt få bukt med detta. Jag har en plan, och det kommer krävas både tid och energi av mig/oss.... "Någonting" har ändå fått mig att tro att det finns hopp. Och eftersom det inte verkar finnas nån bra KBT inom räckhåll så får vi väl försöka på eget sätt...

Nu är Turbo på korttids från idag och över helgen så vi får vila oss från att ligga steget före. Jag känner att hjärnan behöver koppla bort nu. Lite mail hit och dit har också skett här och en plan för sysselsättning ska nog snart kunna sättas i verket. Vi lever på hoppet!

Kram till er fantastiska läsare!

Skickat via Blogsy

Tjoff....

.... det är mycket nu.... En trött och sliten Bellan sitter här och jag orkar knappt gå och lägga mig. Men det får bli marsch i säng för det kommer väl en morgondag också och då är det bra om jag har sovit några timmar iaf.

Bjuder på en bild tagen häromkvällen. Jag passar på att njuta av hösten så fort jag får tillfälle. Det ger lite energi som är så välbehövlig.

Kram på er ♥

VW-skandalen och sista resan....

Det är mycket för Turbo nu som ställer till det i hans kropp. Sysselsättningen hänger i luften och han vet nog varken ut eller in än så länge. Lite strul här, lite strul där....

Idag var det dags för mig och Turbo att åka den sista resan med vår nuvarande bil.

Det är dags att byta bort den - alldeles för tidigt eg. Men detta är och förblir ett måndagsexemplar, så vi gör så här nu. Dessutom är den manipulerad av tillverkaren, men det kanske vår nästa bil är också ;) - vad vet man om det? Ni som hängt med i bloggen några år, vet hur svårt Turbo har vid bilbyten så det måste förberedas väl.

Visst var det lämpligt att köra "One last time" med Miriam från Så mycket bättre, på repeat när vi var ute och åkte?!?

Otroligt vackra vyer såg vi när vi åkte rundan. Vi kom i precis rätt ögonblick till en sjö som jag inte varit till på flera år. Tio minuter senare var det inte lika blankt och fint ljus längre, så det är tillfälligheterna som gör det.

Tyvärr slutade inte kvällen så bra här. Ett utbrott.... och jag är säker på att utbrottet kommer att fortsätta i morgon bitti. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få iväg honom med assistenten på morgonen....

Kram på er och sov gott!

 

Skickat via Blogsy

Impad... och lite lugn

Precis som en del av er läsare så är jag också impad av Turbos omtanke och fina sätt att hitta lösningar, som jag nämnde i förra inlägget. Att han ville byta matställe - från Burger King som han gillar bäst, till Mc Donald´s - för att jag skulle kunna äta en hel maträtt i stället för en massakrerad och halv (pga min allergi). En härligt fin gest till mig och jag visade honom verkligen hur glad jag blev!

Annelie undrade om Turbo såg att det var rätt fullt på Mc Donalds, eller om han kände av min sinnesstämning, eller om jag tror att det bara var en lyckoträff att han helst ville ta drive in?

Att det berodde på nån sinnesstämning från mig kan jag avskriva på en gång. Däremot såg han att det var fullt med folk, för det kommenterade vi i bilen. Detta i kombination med att han kände att han inte var lugn inombords, gjorde att han valde Mc Drive i stället för att gå in.

På senare tid undviker han självmant röriga miljöer om han inte är stabil och harmonisk. Detta är väldigt skönt att han har fått den känslan själv. I alla såna här situationer har vi alltid en plan B som vi serverar honom. Det måste alltid finnas en reträttväg, för att så långt som möjligt undvika utbrott.

Efter Mc Donald´s var vi in på Net on Net som var Turbos önskemål. Men efter en runda därinne i hans takt så var han mätt på stan. Han var inte tillräckligt harmonisk för att göra nåt mer därinne utan ville åka hem. Hela vägen hem satt han och bet på naglarna. Det gör han inte när han är lugn utan det är ett orostecken. Så jag tyckte det var skönt att han sa ifrån mer äventyr den dagen.

Gårdagen var lugnare och idag känns det också ganska bra. Nisse har jobbat med honom på förmiddagen och assistent Erik har haft eftermiddagen och kvällen. Skönt med en lugn dag också, även om jag och mannen inte fick komma hem förrän kl 21 idag.....
Det är mycket som hänger i luften här nu - fortfarande. Sysselsättningen för Turbo borde startas upp snart! Bostadsanpassningen är fortfarande på planeringsstadiet och det drar ut på tiden. Vi är i stort behov av det, men det dröjer innan det kommer igång, tyvärr. Men det viktigaste är trots allt, att det blir bra när vi väl kommer till skott.

Klart, slut för idag. Kram på er ♥

Helgen

Helgen har - hör och häpna - avlöpt utan utbrott! Det har ju varit utbrott var och varannan dag ett tag nu, så det har varit riktigt skönt med en helg utan detta. Gårdagen var lite dallrig, men den funkade. Turbo fick för sig att vi skulle åka in till stan alla tre och det är klart vi hakar på när han väl vill ut på något.

Jag var lite osäker på hur det skulle fungera. En skakig Turbo in i stan och även ett besök på Burger King - ja, det kan gå hur som helst. Vi har ju liksom vart med förr..... Vi anpassar förstås och åker helt på hans villkor. När vi väl kommer till stan, vill han att vi går på McDonald´s i stället. Orsaken är att han vill att jag ska kunna äta hamburgerbrödet - vilket funkar där, men är osäker på BK pga min lite besvärliga allergi. Gulligt tänkt och vi åker förstås till McD!

Framme vid McD ser vi att det verkar vara väldigt fullt därinne och jag funderar i mitt stilla sinne hur Turbo ska fixa detta - labil som han är. Men han kommer själv med förslaget att vi kör på McDrive i stället. Ja, inte mig emot och jag pustar ut! Skönt när han kommer med lösningar själv. Vi äter i bilen och det går hur bra som helst.

Sen en runda på NetonNet och efter det var Turbo mätt på stan. Smidigt och bra! En extra omväg hem blir det förstås och vi passar på att njuta av vackra höstfärger på hemvägen.

Väl hemma kände jag att jag ville ut och röra på mig lite. Jag behövde rensa hjärnan från lite tankar så jag tog mig faktiskt en cykeltur. Min fot kändes bättre igår så jag var riktigt sugen på en promenad, men stålsatte mig och tyckte jag skulle vara försiktig med foten. Cykelturen var riktigt härlig den också!

Dagen idag har avlöpt bra. Jag stack iväg till jobbet innan Turbo hann vakna så han och mannen fick en ensam morgon och fm - lugnast så. Aningen mindre skakig har Turbo varit idag, tycker jag. Vi får se hur veckan blir.
Egentligen har jag så mycket att berätta men har inte riktigt fokus på det just nu. Men det får komma, tids nog.

Kram på er läsare ♥

Så mycket bättre

Idag har vi haft en familjedag. Jätteskönt att bara vara vi och ta dagen som den kommer. Ett besök i stan har det blivit på Turbos begäran, även om han varit lite dallrig. Det var han som ville åka in till stan och vi anpassade allt efter hans dagsbehov. Men det märks att det inte är harmoni i hans kropp och att det är något som stör honom....

Vi avslutar dagen med tacomys till "Så mycket bättre". Det är ett program som hela familjen gillar, så för ovanlighetens skull sitter vi bänkade i TV-soffan.

Ha en fortsatt fin lördagskväll och kram på er!

 

Skickat via Blogsy

Nu hoppas vi på....

.... att både ni läsare och vi i den här familjen får en alla tiders bra helg!

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Utbrott i den härliga hösten!

Här fortsätter vi med utbrott var och varannan dag. Är en aning less på det nu, men vad hjälper det. Vi tar oss igenom det på ett eller annat sätt. Ska fila på ett inlägg som bl a berör detta - har fått så fina kommentarer med lite frågeställningar och annat som jag tänkte besvara sen när både ork och tid finns.

Det som ställer till det för Turbo mest just nu, är att internetuppkopplingen strular i stugan där han sitter på dagtid. Vi vet av erfarenhet att det inte går så bra, utan det blir våldsamma utbrott av sånt när det inte blir bättring. Vi hoppas det går att åtgärda inom kort, förstås.

Igår kväll när jag körde hem från jobbet, var jag bara tvungen att stanna på andra sidan av den sjö där Turbo befinner sig på dagarna tillsammans med sin assistent. Solen stod perfekt och det var sååå vackert. Bilden här är direkt ur kameran, så färgerna är inte förvrängda. Det var verkligen så vackra färger!

De här färgerna påverkade mig inför dagens val. Jag skulle ta mig en ledig dag för att egentligen ligga på sofflocket och vila mig lite. Men jag blev så sugen på att ta en lång fotorunda innan höstfärgerna säger adjö. Jag har fått en favoritväg som är så vacker, en väg som vår verksamhetschef på assistansbolaget (Kent) visade mig i våras. Jag bara måste dit och fota hösten också! Så jag åkte en del mil för att komma dit och det var det värt. Det är helt enkelt njutbart att åka den där slingan!

När jag ändå var i krokarna därborta så hoppade jag in lite snabbt och kramade kontorspersonalen på assistansbolaget. De är bara sååå bäst och de gör ett kanonjobb!

Nu tänker jag slänga mig i bingen. Det blev ju inte nån vila den här dagen, så lite sömn sitter nog fint nu.

Kram till er alla!

 

Skickat via Blogsy

Tåspricka.... och utbrott igen!

Det känns som att vi är inne i en period med ett stim av utbrott. Det fortsatte idag också, tyvärr. Turbo var laddad och hade gett sitt godkännande till att träffa en ny person idag, men när det kom till sak så hann inte den personen idag. Jag fick meddela assistent Timmy i sista minuten och han i sin tur fick meddela Turbo. Jag förstod att det skulle komma ut något, men han höll sig tills han och jag var hemma efter Timmys pass. Oj, vad arg Turbo var och som vanligt var han väldigt utåtagerande! Som sagt - snabba förändringar tål han absolut inte. Nu är det lugnare och jag hoppas det är lugnt resten av kvällen. Vi har minimalt med krav vi behöver ställa på honom ikväll.

Själv har jag varit ute och farit idag och passade på att fota lite på vägen hem.

Jag hade en tid så jag fick kollat upp mig lite.... och det var väl mycket riktigt som jag trodde - en spricka i ett tåben. ("Tåben" - haha, vilket ord ;) ) Det är inget man gör något åt, det ska läka ändå. Men läkningen kan ta ett par månader.... Ja, ja, jag gillar läget och går vidare! Det kunde varit värre. Och jag har ju redan gått med det några veckor, så jag ska nog klara ett par månader till också.

Nu när vi är inne i en period med utbrott var och varannan dag så har jag inte full koncentration på mitt skrivande här. Jag har noll koll på vad jag egentligen berättat om Turbos närmaste framtid med sysselsättning och hur planerna går. Det får bli ett inlägg här ganska omgående där jag redogör för vad som kommer att hända och vilka planer som finns. Men senare i veckan är det iaf tänkt att den där träffen, som inte blev av idag, ska bli av. Vi hoppas att inte dagens fadäs kommer att ställa till det i relationen mellan Turbo och den nye personalen.

Kram för kvällen! ♥

Olycka.... med utbrott

Allt går inte min väg ikväll. Men jag ska ändå inte klaga.... det går ännu sämre för andra.... På väg hem ikväll för att lösa av assistent Ove så blev jag stående i en bilkö. En olycka hade inträffat precis innan jag kom dit. Totalstopp och ambulans, polis och räddningstjänst mitt på vägen. Jag hopppas innerligt att det gick bra med den inblandade.

Jag fick förstås ringa och meddela assistenten att jag inte skulle hinna hem i tid. Som jag befarade blev det ett utbrott när jag väl kom hem. Tankarna snurrade hos Turbo om att jag var inblandad i en olycka. Stackarn - vilket kaos det måste bli hos honom.

Nu sitter iaf han och mannen och diskuterar den närmaste framtiden och de planer som så sakta byggs upp för honom. Om allt stämmer och Turbo ger sitt godkännande (planen kom lite för hastigt på) så kan han få träffa någon berörd part i morgon, en helt ny person för honom. Håll tummarna för att det isf blir ett bra möte.

Kram!

Skickat via Blogsy

Duktiga jag....

Den här lördagen vek jag till att gå i ide och bara koppla av. Och jag lyckades riktigt bra för en gångs skull, om jag får säga det själv och känner mig riktigt duktig. ;)  Jag behövde verkligen en ordentlig återhämtningsdag och det enda raka för mig är att isolera mig från omvärlden en stund. Mannen åkte iväg vid 9:30 och kom hem igen 16:30. Vi har lite olika behov när det gäller att återhämta oss.....

Jag har iaf legat och läst lite, tvättat lite och skrotat runt med lite färg för skojs skull. Då kopplar jag av och rensar hjärnan. Gjorde ett litet projekt med att snygga till en kruka:

FÖRE: 

EFTER:

Jag måste också passa på att lugna goa mamsell R ♥: liiiiite högläge har det blivit idag.... hihi....

Kram på er alla ♥ Nu blir det filmmys!

På väg upp....

Nu tar jag ett djupt andetag och försöker redogöra för den senaste veckan. Jag har ju skrivit väldigt lite här under veckan, för jag har inte haft ork att skriva och fokus har jag behövt ha på annat håll som ni säkert förstår. Nu är jag på väg uppåt igen och ska nog snart komma över ytan efter de här ganska tuffa dygnen. Det började eg i slutet av förra veckan då vi inledde en del dygn då vi hade utomstående assistenter i huset fram till kl 21 flera dagar i rad. Jag visste att jag skulle dippa efter det, eftersom jag inte fixar en så pass lång period som det blev att jag/vi inte kunde vara hemma nåt. Tyvärr blev Turbo labil i samma veva, och det gjorde inte saken bättre.

Efter Oves sena kvällspass här i fredags, var jag tvungen att berätta för Turbo att det blivit ett hastigt byte av assistent till lördagen. Tyvärr funkar det inte så bra för Turbo med så snabba byten även om han tokgillar assistenten som kom på lördagen. Det blir liksom kaos i hans huvud med så snabba förändringar. Men bara att gilla läget förstås även om han mulnade.....

Efter en hel lång dag borta på lördagen kom jag och mannen hem när Timmy skulle gå av sitt pass. Frid och fröjd - som inte varade så länge. Turbo kom helt plötsligt på att han skulle leta fram en gammal dator han inte använt på 3-4 år. Japp, det var bara att ta striden och berätta att den är slängd! Ingen kunde väl ana att han efter flera år skulle komma på att han skulle ha vissa saker som fanns på den!? Den kvällen blev helt förstörd, kan jag säga.....

Sen trodde vi det skulle rinna av till söndagmorgonen, men det hade det INTE gjort. Utbrotten fortsatte. Nej, de här dagarna har inte varit roliga. Det var med blandade känslor vi lämnade över Turbo till assistent Timmy som skulle ha hand om varann i nio långa timmar. Assistenten förvarnades förstås så han visste hur läget var när han kom. Dagen hade gått bra för dem och Timmy vet precis hur han ska handskas med sonen, så det kunde inte bli bättre efter de omständigheter som rådde.
Att vi slängt datorn sitter kvar i Turbo fortfarande så det var en stor miss av mig och mannen. Det kommer att ta tid innan det lämnar Turbos hjärna, har vi förstått....

Till på köpet hittade jag en fästing på mig på söndag förmiddag. Den hade nog suttit där och gottat sig ett tag.... Urrrrk, bläää - tycker de är vidrigt äckliga! En väns sambo var så snäll och plockade bort den på mig och jag är evigt tacksam!
Sen kunde vi åka till vänner i en kuststad och koppla bort allt vad bekymmer heter. Jag trodde inte jag skulle klara det efter den morgonen vi hade, men det gick förvånansvärt bra. När vi åkte hem igen var humöret bättre. Mannen utförde en bedrift på bortaplan där han hade ett uppdrag att utföra. ♥ Fattar inte hur han kunde ladda om och vara alert efter utbrotten Turbo haft i vår närhet.

Ja, där har ni lite förklaring till hur vår senaste vecka har varit och varför jag inte varit på topp. Men så blir det ibland.
Tack alla för er omtanke efter inlägget om min tå/fot som var och är svullen! Trodde inte det skulle bli sån reaktion på det. Men, men, det ska säkert bli bra så småningom.
Jag kan ge er lite bakgrund till den, även om jag inte fattar vad som eg hänt. Efter en skogspromenad för ett antal veckor sen (kanske sex-åtta veckor....) så misstänkte jag något bett eller stick, men förstod inte hur det kan ha gått till då jag haft joggingskor på mig hela tiden i skogen. Detta gick inte över helt, men efter ett tag så träffades den där tån av ett flygande föremål under Turbos ett utbrott..... Det gjorde vansinnigt ont, men reflekterade inte över det så mycket. Smällar åker man ju på emellanåt här. Ja, det är historien. Sen vad som hänt innanför skinnet vet jag som sagt inte.

Nej, nu tar vi fredagsmyskväll tycker jag. Kram på er därute ♥